Titel: The Indigo Spell
Författare: Richelle Mead
Förlag: Penguin Books
Sidor: 401
Serie: Bloodlines #3
Språk: Engelska
Originaltitel: -
OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från baksidan:
In the aftermath of a forbidden moment that rocked Sydney to her core, she is struggling to decide between following her Alchemist teachings - or her heart.
The she meets alluring, rebellious Marcus Finch, a former Alchemist who is nos on the run. As Marcus pushes her to rebel, Sydney finds that breaking free is harder than she thought.
There is an old and mysterious magic rooted deeply within her. And as Sydney searches for the person attacking powerful young witches, she realizes that she must embrace her magical blood - or else she will be next.
Omdöme:
Varför har jag inte plockat upp den här boken tidigare för? Jag visste ju om att efter att ha läst ut The Golden Lily förra sommaren så var jag jättetaggad på att få läsa nästa del - alltså denna. Så när jag väl köpte den här boken (plus de två kommande delarna) så tänkte jag att den snart skulle vara utläst. Men icke då, den har legat i min TBR-hög ett långt tag och jag har inte ens rört den. Summering: jag hatar lässvackor, för då går tid till spillo som kunde ha tillbringats med att läsa den här boken. Som by the way, var riktigt bra.
När jag började läsa Bloodlines trodde jag att den aldrig skulle kunna bli lika bra som Richelle Meads serie Vampire Academy - som är en utav mina favoritserier-of-all-time. Men jag börjar inse att jag har väldigt fel. För varje ny sida, varje nytt kapitel, varje ny bok - så älskar jag den här serien mer & mer. Som nu när jag började läsa The Indigo Spell, när jag väl hade börjat kunde jag inte slita mig ifrån boken. Det tog mig en tag att läsa boken från pärm till pärm. Sidorna flög seriöst bara förbi.
Åh, vad jag älskar karaktärerna i Meads böcker. I VA så var det Rose, Dimitri, Lissa, Christian & co, nu i Bloodlines är det Sydney, Adrian, Jill, Eddie & några till. Jag tycker att Sydney har verkligen växt in i sin roll och har blivit tuffare & självsäkrare. Hon kan mycket väl komma att konkurrera med Rose i framtiden. Jag gillar att även hon kan vara sarkastisk och komma med några skämt - om än inte i den mängd som Rose gjorde.
Och sen Adrian. Åh, han måste var min absoluta favorit utav de manliga karaktärerna både i Bloodlines och Vampire Academy. Jag tycker bara att han är så charmig, underbar, gullig, snäll, smått galen ibland (eller kanske rättare sagt rätt ofta). Så jag är & förblir Team Adrian.
Jag älskar också Sydrian och hoppas verkligen på de två, jag själv tycker att det passar varandra väldigt bra & jag vill bara att Adrian ska få det bra.
The Indigo Spell är spännande, har fantastiska & underbara karaktärer (Sydney & Adrian), tempofylld och kan vara otroligt rolig. Som den här drakdemonen, hahah jag älskar att båda två blev föräldrar åt den! Det är lite svårt att skriva vad som specifikt var bra med den här boken, då jag redan börjat på nästa del - The Fiery Heart - och blandar typ ihop allt. Språket & världen är i toppklass som vanligt och det blir aldrig långtråkigt när man läser en bok utav Richelle Mead.
Sååååå jag tycker bara att ni ska ge den här serien en chans för jag tycker att den är riktigt, riktigt bra.
Bästa karaktär/er:
Sydney & Adrian = Sydrian!
Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle
onsdag 29 april 2015
söndag 26 april 2015
Anna och den franska kyssen
Titel: Anna och den franska kyssen
Författare: Stephanie Perkins
Förlag: Modernista (Tack för boken!!)
Sidor: 298
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Anna and the French Kiss
Handling från baksidan:
Anna har ett lyckligt liv i Atlanta. Hon har en lojal bästa kompis och är kär i sin arbetskamrat på biografen, som just har börjat besvara hennes känslor.
Därför blir hon inte alls förtjust när hennes pappa bestämmer sig för att skicka henne till Paris för att hon ska gå sitt sista skolår där. Men trots att Anna inte pratar ett ord franska lär hon känna en del trevliga nya personer, inte minst den snygga Étienne St. Clair, som snabbt blir hennes bästa vän.
Tyvärr är han upptagen - och det kanske hon också är.... Eller?
Annas år i Paris, staden som brukar kallas "världens mest romantiska" visar sig bli omtumlande, hjärtslitande och alldeles fantastiskt. Ett år som förändrar henne för alltid.
Omdöme:
För cirka 1,5 år sedan så läste jag den här boken, fast på engelska och älskade allt med den. Nu, när jag läst den på svenska tycker jag att den fortfarande är lika bra och jag uppskattar allt ännu mer. Det enda minuset är att det känns bättre på originalspråket och att det förstörde lite av "feelingen".
Eftersom det här då borde räknas - typ - som en omläsning så hänvisar jag först & främst till min recension av den engelska versionen, HÄR. Meeeeen jag kan väl varna för att jag skrev den för ganska så länge sedan och jag står inte - riktigt - för hur jag skrev då.
Okej, åter till den svenska versionen.
Jag älskar verkligen Perkins språk. Det ger så mycket känslor och inlevelse att det verkligen känns som att man är på plats där i Paris, med Anna och hennes vänner. Någon gång i framtiden måste jag verkligen åka till Paris och gå till de ställena som Anna & St. Clair besökte, som Point Zéro. Alltså är miljön otroligt bra (beskriven).
En annan sak jag älskade var karaktärerna. Eller nåja, en karaktär mer än de andra: Ètienne St. Clair. För liksom, hallå. Han är den swonnigaste av de swoonigaste killkaraktärerna någonsin. Han är ju helt underbart gullig! Jag skulle ge typ vad som helst för att bara ha honom som bästa kompis (lyckos dig Anna...).
Jag gillar även Anna som huvudperson, även om hon är bland är liiite för mycket men det gör henne mer trovärdigare så inget fel med egentligen.
Anna och den franska kyssen är en utav de bästa böckerna som någonsin har skrivits. Jag älskar allt från språket, miljön till karaktärerna. Kärlekshistorien går inte "som på räls" utan har sina dalar & toppar, men det visar bara att även de människor som ser så perfekta ut på utsidan inte har så perfekta liv som vi trodde ändå. Alla är lika och alla är perfekt operfekta.
Jag tycker att alla som vill läsa en riktigt bra bok ska läsa den här boken. Oavsett om den är på svenska, engelska (rekommenderas) eller nåt annat språk. LÄS BOKEN.
Men observera, Ètienne är min.
Bästa karaktär/er:
Étienne!!!!!!!
Författare: Stephanie Perkins
Förlag: Modernista (Tack för boken!!)
Sidor: 298
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Anna and the French Kiss
Handling från baksidan:
Anna har ett lyckligt liv i Atlanta. Hon har en lojal bästa kompis och är kär i sin arbetskamrat på biografen, som just har börjat besvara hennes känslor.
Därför blir hon inte alls förtjust när hennes pappa bestämmer sig för att skicka henne till Paris för att hon ska gå sitt sista skolår där. Men trots att Anna inte pratar ett ord franska lär hon känna en del trevliga nya personer, inte minst den snygga Étienne St. Clair, som snabbt blir hennes bästa vän.
Tyvärr är han upptagen - och det kanske hon också är.... Eller?
Annas år i Paris, staden som brukar kallas "världens mest romantiska" visar sig bli omtumlande, hjärtslitande och alldeles fantastiskt. Ett år som förändrar henne för alltid.
Omdöme:
För cirka 1,5 år sedan så läste jag den här boken, fast på engelska och älskade allt med den. Nu, när jag läst den på svenska tycker jag att den fortfarande är lika bra och jag uppskattar allt ännu mer. Det enda minuset är att det känns bättre på originalspråket och att det förstörde lite av "feelingen".
Eftersom det här då borde räknas - typ - som en omläsning så hänvisar jag först & främst till min recension av den engelska versionen, HÄR. Meeeeen jag kan väl varna för att jag skrev den för ganska så länge sedan och jag står inte - riktigt - för hur jag skrev då.
Okej, åter till den svenska versionen.
Jag älskar verkligen Perkins språk. Det ger så mycket känslor och inlevelse att det verkligen känns som att man är på plats där i Paris, med Anna och hennes vänner. Någon gång i framtiden måste jag verkligen åka till Paris och gå till de ställena som Anna & St. Clair besökte, som Point Zéro. Alltså är miljön otroligt bra (beskriven).
En annan sak jag älskade var karaktärerna. Eller nåja, en karaktär mer än de andra: Ètienne St. Clair. För liksom, hallå. Han är den swonnigaste av de swoonigaste killkaraktärerna någonsin. Han är ju helt underbart gullig! Jag skulle ge typ vad som helst för att bara ha honom som bästa kompis (lyckos dig Anna...).
Jag gillar även Anna som huvudperson, även om hon är bland är liiite för mycket men det gör henne mer trovärdigare så inget fel med egentligen.
Anna och den franska kyssen är en utav de bästa böckerna som någonsin har skrivits. Jag älskar allt från språket, miljön till karaktärerna. Kärlekshistorien går inte "som på räls" utan har sina dalar & toppar, men det visar bara att även de människor som ser så perfekta ut på utsidan inte har så perfekta liv som vi trodde ändå. Alla är lika och alla är perfekt operfekta.
Jag tycker att alla som vill läsa en riktigt bra bok ska läsa den här boken. Oavsett om den är på svenska, engelska (rekommenderas) eller nåt annat språk. LÄS BOKEN.
Men observera, Ètienne är min.
Bästa karaktär/er:
Étienne!!!!!!!
lördag 25 april 2015
The 100 (tv-serien)
Okej, så igår kväll började jag kolla på The 100 efter att ha sett någon bokbloggare (?) skriva om den på sin blogg och som tyckte att den var bra. Det tog inte lång stund förrän jag var helt fast.
Nu cirka en dag senare så har jag kollat klart på första säsongen (som bestod utav 13 avsnitt) och vill bara ha mer, mer & mer. Jag kunde verkligen inte slita mig ifrån den utan satt flera timmar i sträck bara för att få se klart slutet. Beroende? Hm, ja ganska så beroende(framkallande).
Den handlar kort sagt om hundra ungdomar - som har begått brott av något slag - som skickas tillbaka till Jorden. För ca 100 år sedan så flydde människorna upp i en rymdfarkost (?) som kallades Arken för att överleva radioaktiviteten efter ett kärnvapenkrig nere på jorden. Nu, så har man skickat ner dessa ungdomar för att se om det går att leva på jorden igen. Men det visar sig att dem trots allt inte är ensamma där...
Jag gillar ett flertal av karaktärerna & skådespelarna som.."skådespelar" (?) dem; Clarke (Eliza Taylor), Octavia (Marie Avgeropoulos), Bellamy (Bob Morley), Finn (Thomas McDonell), Jasper (Devon Bostick), Monty (Christopher Larkin), Lincoln (Ricky Whittle), osv. Fast, jag måste säga att jag inte känner igen ett enda namn utav skådespelarna ovan. Även om jag tyckte några av dem var bra (och kändes välbekanta på något sätt) så är det i princip främlingar för mig i film/tv-serie-världen.
Clarke och Octavia är mina två favoriter av de kvinnliga rollerna. Clarke känns så intelligent och osjälvisk, hon sätter alla andra framför henne själv. Det är något jag beundrar och jag tycker verkligen att hon passar som en utav ledarrollerna. Octavia känns...som en riktigt bra karaktär helt enkelt och jag tycker det är kul att följa henne.
Sen så har vi Bellamy, jag måste säga att han är verkligen värd att titta på (supersöt ju!). Jag personligen "shippar" Clarke & Bellamy tusen gånger mer än Clarke och Finn. Är det ändå inte lite typiskt med en kärlekstriangel (för det har vi ju aldrig varit med om förut *suck*)?
I alla fall, jag tycker att Clarke och Bellamy kompletterar varandra mycket bättre och har en hel del gemensamt som framgår avsnitt efter avsnitt. Så ja, jag hoppas på att det kommer att bli dem under seriens gång.
I alla fall, jag tycker att Clarke och Bellamy kompletterar varandra mycket bättre och har en hel del gemensamt som framgår avsnitt efter avsnitt. Så ja, jag hoppas på att det kommer att bli dem under seriens gång.
Bellamy som spelas utav Bob Morley |
Jag kan hålla med om att det finns en del saker som behövs tänkas om lite med serien. Liksom, det hände ju i princip samma sak om & om igen. Något som jag också tänkte på var det här med stereotypiska roller. Ni som har sett tv-serien, tänkte ni på att de var en asiatisk kille som var lite av teknik-nörd? Och en latinamerikansk (eller nåt sånt) tjej som var mekaniker? (Och resten var döda.) Varför måste det finnas såna rasskillnader för? Borde man inte som regissör "tänka om, tänka nytt"? Just saying, jag vill se variation. Vi är ju alla människor för sjutton, ingen har mindre värde och det verkar som att i The 100 har det inte blivit några märkvärdiga förändringar.
Jag tyckte i alla fall att The 100 var riktigt, riktigt spännande och oerhört beroendeframkallande som gör att man sitter som fastklistrad och bara slukar allting. Det finns några saker som skulle kunna förbättras, men jag tycker att det är fine, det är ju en ungdomsserie och man förstår ju så... Jag gillar verkligen karaktärerna Clarke, Octavia & Bellamy (plus många fler) och shippar speciellt Clarke och Bellamy. Slutet var för spännande och jag har så himla många frågor inför säsong 2 (som jag ska börja kolla på direkt efter att jag har skrivit den här recensionen) och jag är väldigt taggad på att få reda på mer om Jorden 2.0.
The 100 är en spännande ungdomsserie (som passar även vuxna, enligt mig) och innehåller science-fiction, kärlek(ar), död, vänskap & lite för mycket inside-trubbel (t.ex. så mördar de varandra i stället för att tänka på de andra fiender som vill döda dem). Jag var helt fast sedan första avsnittet och rekommenderar den till er som gillar sådana här tv-serier.
Btw, någon som har läst böckerna tv-serien har baserats på? Är dem värda att läsas?
Betyg, The 100, säsong 1: 4.5 av 5 bokstaplar
***
ja, jag vet. det här är ingen film eller tv-serie blogg, MEN The 100 baseras på en bokserie, så jag tycker att det räknas. dessutom blev jag helt betagen av den här serien och typ behövde skriva ett inlägg ifall nån är sugen på en sån här serie. och nej, det är inte fullfärdig recension med handling eller så, mer mitt eget omdöme.
fredag 24 april 2015
Tävling hos Boklyckan!
Det är - typ - vårsommar, vilket innebär en hel del "födelsedagstävlingar" på bokbloggarna i bokbloggsvärlden. Det verkar som att merparten startade sina bloggar på våren (undrar varför det är så?).
Jag vet att det är många bloggar som har tävlingar & så, men den som först & främst fångade mitt intresse var den på Boklyckan som Alba anordnar. Hennes blogg fyller 3 år! #hipphipphurra
HÄR hittar ni hennes inlägg om tävlingen och böckerna man tävlar om är Enklav, Anna och den franska kyssen och Outtalat.
Alltså, två av böckerna har jag men jag har inte Enklav så jag tänkte att jag kanske skulle chansa (och i så fall låta någon annan vinna de två resterande)... så varför inte?
Så om ni också vill vara med i tävlingen - lycka till! :)
Jag vet att det är många bloggar som har tävlingar & så, men den som först & främst fångade mitt intresse var den på Boklyckan som Alba anordnar. Hennes blogg fyller 3 år! #hipphipphurra
HÄR hittar ni hennes inlägg om tävlingen och böckerna man tävlar om är Enklav, Anna och den franska kyssen och Outtalat.
Alltså, två av böckerna har jag men jag har inte Enklav så jag tänkte att jag kanske skulle chansa (och i så fall låta någon annan vinna de två resterande)... så varför inte?
Så om ni också vill vara med i tävlingen - lycka till! :)
***
Apropå tävlingar, skulle ni vilja att jag har en? Bloggen fyller ju 3 år i år, men inte förrän i juli, och då tänkte jag en tävling eller liknande, men jag kanske ska ha en typ nu med dubbletter som jag hemma? Vad säger ni om det? Kommentera era åsikter, förslag, idéer - anything!!!
onsdag 22 april 2015
Dumb ways to die (Game of Thrones edition)
Jag hittade den här videon på YouTube och tyckte den var riktigt bra. Känns bra med lite uppfräschning av de olika sätten karaktärerna i serien dör på.... eller inte. Börjar nästan att gråta bara jag tänker på att vissa karaktärer inte längre är med... :'( Vem utav huvudrollerna står näst på tur i den kommande femte säsongen? I alla fall så vet vi att, Jon Snow knows nothing.
Dock, mycket spoilers om man inte sett säsong 1-4 av Game of Thrones (eller läst böckerna).
Men ni som har sett/läst så långt, kolla gärna videon här nedanför!!
Dock, mycket spoilers om man inte sett säsong 1-4 av Game of Thrones (eller läst böckerna).
Men ni som har sett/läst så långt, kolla gärna videon här nedanför!!
tisdag 21 april 2015
Top Ten Tuesday #31
Det är tisdag & jag är hemma sjuk, vilket inte känns så bra tajmat när det är jättefint väder ute och jag sitter inne med raggsockar, fleecejacka & filt.
Tänkte försöka svara på veckans Top Ten Tuesday som lyder:
Top Ten All Time Favorite Authors of All Time
Det här är en klurig en, det finns ju författare som jag bara har läst en bok av, men som jag verkligen älskade, och författare jag läst flera böcker/serier av och som jag tyckte majoriteten av var bra.
Men i allafall, här kommer en lista på de författare som har böcker hemma av & som jag tycker platsar på den här listan:
(utan inbördes ordning)
10. Sarah Dessen
9. Maggie Stiefvater
8. Jandy Nelson
7. John Green
6. Marie Lu /// Gail Carriger
5. Simona Ahrnstedt
4. Cassandra Clare
3. Richelle Mead
2. Ally Carter
1. Nora Roberts
Okej, som tur är behöver jag inte lista dem i ordning, men jag skulle nog faktiskt säga att Nora Roberts är min all-time-favoritförfattare. Fast.... det skulle nog inte hålla i längden...
Det finns ju så många bra författare där ute (som tyvärr inte fick vara med på listan) men jag tror nog att dessa 10 är lite outstanding (dels för att jag läst flera böcker av allihopa).
Vilken/vilka är din favoritförförfattare all-time?
Tänkte försöka svara på veckans Top Ten Tuesday som lyder:
Top Ten All Time Favorite Authors of All Time
Det här är en klurig en, det finns ju författare som jag bara har läst en bok av, men som jag verkligen älskade, och författare jag läst flera böcker/serier av och som jag tyckte majoriteten av var bra.
Men i allafall, här kommer en lista på de författare som har böcker hemma av & som jag tycker platsar på den här listan:
(utan inbördes ordning)
10. Sarah Dessen
9. Maggie Stiefvater
8. Jandy Nelson
7. John Green
6. Marie Lu /// Gail Carriger
5. Simona Ahrnstedt
4. Cassandra Clare
3. Richelle Mead
2. Ally Carter
1. Nora Roberts
Okej, som tur är behöver jag inte lista dem i ordning, men jag skulle nog faktiskt säga att Nora Roberts är min all-time-favoritförfattare. Fast.... det skulle nog inte hålla i längden...
Det finns ju så många bra författare där ute (som tyvärr inte fick vara med på listan) men jag tror nog att dessa 10 är lite outstanding (dels för att jag läst flera böcker av allihopa).
Vilken/vilka är din favoritförförfattare all-time?
söndag 19 april 2015
Liebster Award - tag
Jag har blivit taggad fina Sandra att göra den här taggen/enkäten, tack så jätte mycket!
Regler:
Regler:
- Länka tillbaka till personen som nominerade dig
- Svara på frågorna som du fick av personen som nominerade dig
- Nominera 11 andra bloggar med färre än 200 följare
- Göra 11 frågor till dem som du nominerar
- Meddela de nominerade via sociala medier/bloggar
1. Vad är det bästa med att läsa?
Att man kan drömma sig iväg till en annan värld utan att ens röra på sig!
2. Vem är din absoluta favoritförfattare?
Det här är en så himla svår fråga, jag gillar ju så himla många författare. Men nu säger jag väl Jandy Nelson för att jag verkligen älskar hennes senaste bok, Jag ger dig solen.
3. Hur många böcker läser du per månad?
Det beror lite på om det är mycket i skolan och kring innebandyn, osv. Så det kan vara allt från 6-17 böcker / månad.
4. Vad gör du om en bok är riktigt dålig och seg?
Försöker antingen att härda ut boken (i alla fall om den inte är så tjock) eller så lägger jag den boken åt sidan.
5. Hur många bokmärken har du?
5? 10? Jag lyckas alltid tappa bort mina bokmärken...
6. Vilken är den bästa deckaren du läst?
Ehhh, jag läser inte så många deckare, så jag har inte direkt några att välja emellan.
7. Finns det någon karaktär från någon bok som är väldigt lik dig?
Hermione Granger från Harry Potter-serien skulle jag nog säga. Vi är både plugghästar :3
8. Vilken är den bästa boken du läst på engelska?
Någon utav böckerna i The Infernal Devices av Cassandra är svaret på en här frågan.
9. Köpa eller låna böcker?
Båda! Jag älskar att äga många böcker, men jag har inte plats för fler böcker och borde därför låna mer böcker i framtiden.
10. Vilken var din favoritbok när du var liten?
Ingen aning, kommer bara ihåg att jag gillade någon bok om trollkarlar typ. Fast när jag var runt 10 år eller nåt sånt läste jag ett flertal serier av David Eddings som jag minns att jag tyckte var väldigt bra.
11. Har du någon gång träffat en författare? Vem isåfall?
Kommer inte ihåg några namn direkt, men vet att jag träffade några stycken på Bokmässan!
***
Eftersom jag har lite ont om tid hinner jag inte kolla upp vilka som har blivit taggade & taggar därför ingen, men feel free to do this! Så ifall ni gör det, kommentera gärna länken så kan jag lägga in den senare här i inlägget!
Förlåt för dålig uppdatering, varit nere efter cupen då säsongen nu är slut och det har varit ca 7 prov/inlämningar i skolan som jag stressar livet ur mig för att fixa.
tisdag 14 april 2015
Clockwork Princess
Titel: Clockwork Princess
Författare: Cassandra Clare
Förlag: Walker Books
Sidor: 565
Serie: The Infernal Devices #3
Språk: Engelska
Originaltitel: -
OBS! Handlingen kan innehålla spoilers för tidigare delar!
Handling:
As Tessa Gray prepares for her wedding, a net of shadows begins to tighten around the Shadowhunters of the London Institute. Mortmain needs one last item to complete his plan. He needs Tessa. Jem and Will, the boys who lay equal claim to Tessa's heart, will do anything to save her.
Omdöme:
Vi kan väl börja med att ta med det jag skrev, efter att jag läst klart boken, på Goodreads:
"Åh. Herre. Gud. Varför måste den här serien vara slut för?!? Den är ju en utav de bästa någonsin. Jag grät vet inte hur många gånger under bokens gång och när boken var slut så grät jag ännu mer. Men jag är ändå glad att det slutade som det gjorde, det blev ett någorlunda lyckligt slut i alla fall. Kommer nog alltid att vara mest Team Will, men Jem är inte långt efter. (Det borde seriöst vara förbjudet att ha två swooniga, underbara killar i samma serie.)
Ni som inte läst den här serien: GÖR DET. Punkt."
Eh jo, det sammanfattar nog det hela: den här serien är fantastisk.
Språket är helt magiskt och hela världen likaså. Jag skulle seriöst göra allt för att få vara en Shadowhunter (*host host* i alla fall när Jem & Will är där)! Allting har byggts upp så otroligt bra och alla lösa trådar i de tidigare böckerna knöts äntligen ihop och i slutet så kände man typ att alla olösta frågor/gåtor hade löst sig.
Karaktärerna bara älskar jag. Jag tycker att Tessa har verkligen vuxit in i sin karaktär och hon har blivit mer kick-ass, även om jag ibland hade önskat att hon varit ännu mera tuff och kaxig. Jag gillar verkligen Charlotte, Henry, Sophie och har även kommit att gilla Lightwood-bröderna Gideon & Gabriel efter den här boken. De visade en annan sida än förut, i alla fall Gideon. Sedan älskade jag återbesöken med Magnus Bane, han måste vara en utav de bästa karaktärerna någonsing, I adore him. Och sen så var det ju dessa två manliga huvudkaraktärer som båda två har krossat mitt hjärta fullständigt: William Herondale & James Carstairs. Jag förstår inte varför man måste ha två swooinga killar i samma serie - det gör ju allting svårare att bestämma vems team jag är med i. Jag vill verkligen säga att jag är lika mycket Team Will som Team Jem, men tyvärr måste jag nog säga att jag har fallit mer för William - förmodligen därför att han är, som Bane hela tiden säger, "a brokenhearted dark boy". Will är mer bad boy medan Jem är fredsmäklaren, men jag älskar dem båda två. Gaah, varför måste det vara så svårt att välja egentligen?!? De är ju underbara båda två!!!
jag tror vi låter det stanna där
Clockwork Princess är ett underbart slut på en ännu underbarare serie som jag aldrig kommer att glömma utan förmodligen kommer läsa om ca 10 gånger per år. Språket och världen i boken är helt magiska och man - jag, då - vill verkligen vara en del utav Shadowhunters-gänget. Relationen mellan Tessa, Jem & Will är helt fantastisk och det är nog den enda kärlekstriangeln som jag någonsin kommer att älska. Det är så fint men samtidigt så sorgligt hur de försöker att göra varandra lyckliga genom att själva ta steget tillbaka för att ge de andra lyckan men gör istället så att en själv blir olycklig, allt är så himla ihoptrasslat men underbart vackert & sorgset. Medan vi ändå är inne på det - Will och Jem är två utav de swooingaste killkaraktärerna jag någonsin stött på i en bok och jag kan seriöst inte bestämma mig för vem utav dem jag gillar mest (i alla fall inte utan att mitt hjärta går sönder). Meeeeeeen....jag är nog mer Team Will ändå, för liksom kom igen, han är mörkhårig med blåa ögonen, "brokenhearted" och himmelskt underbart rolig (sarkastisk i de värsta situationerna också). Jem är mer den gulliga killen som mäklar fred mellan Will och alla som kommer i hans - kommentarers - väg. Men jag faller faktiskt mer för William Herondale.
I alla fall så tycker jag att de är imponerande hur alla tre (Jem, Will, Tessa) fortfarande älskar varandra trots att dem vet vad de andra känner för varandra och vice versa. Väldigt komplicerat kan man väl säga.
Känslorna är alltid många när en riktigt bra serie tar slut och det var likadant den här gången. Jag grät vid ett flertal ställen (stor spoiler! - som vid Jems död (
) och speciellt i slutet av boken när man visste att nu var det slut på att få läsa om Jem, Will & Tessas äventyr tillsammans. Jag kunde inte sova på en lång stund för jag satt bara och grät, och så fort jag tänkte på dem igen så började jag gråta igen.
Jag rekommenderar den här serien till alla som vill ha en fängslande läsupplevelse med underbara karaktärer, ett magiskt språk, en magivärld och vänskap & kärlek i alla former. (OBS! Ni kommer förmodligen/antagligen/kanske få ert hjärta krossat.)
Ni som gillade The Mortal Instruments - läs den här serien.
Ni som inte gillade The Mortal Instruments - läs den här serien.
Ni som inte läst någondera - läs den här serien.
Punkt.
Citat:
“Life is a book and there are a thousand pages I have not yet read.”
“A very magnanimous statement, Gideon,” said Magnus.
“I’m Gabriel.”
Magnus waved a hand. “All Lightwoods look the same to me.” (om du har läst TMI förstår ni nog denna, haha...)
"We are dust and shadows."
Bästa karaktär/er:
Will, Jem, Tessa - typ alla men mest de här tre.
Andra delar i serien:
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess
Författare: Cassandra Clare
Förlag: Walker Books
Sidor: 565
Serie: The Infernal Devices #3
Språk: Engelska
Originaltitel: -
OBS! Handlingen kan innehålla spoilers för tidigare delar!
Handling:
As Tessa Gray prepares for her wedding, a net of shadows begins to tighten around the Shadowhunters of the London Institute. Mortmain needs one last item to complete his plan. He needs Tessa. Jem and Will, the boys who lay equal claim to Tessa's heart, will do anything to save her.
Omdöme:
Vi kan väl börja med att ta med det jag skrev, efter att jag läst klart boken, på Goodreads:
"Åh. Herre. Gud. Varför måste den här serien vara slut för?!? Den är ju en utav de bästa någonsin. Jag grät vet inte hur många gånger under bokens gång och när boken var slut så grät jag ännu mer. Men jag är ändå glad att det slutade som det gjorde, det blev ett någorlunda lyckligt slut i alla fall. Kommer nog alltid att vara mest Team Will, men Jem är inte långt efter. (Det borde seriöst vara förbjudet att ha två swooniga, underbara killar i samma serie.)
Ni som inte läst den här serien: GÖR DET. Punkt."
Eh jo, det sammanfattar nog det hela: den här serien är fantastisk.
Språket är helt magiskt och hela världen likaså. Jag skulle seriöst göra allt för att få vara en Shadowhunter (*host host* i alla fall när Jem & Will är där)! Allting har byggts upp så otroligt bra och alla lösa trådar i de tidigare böckerna knöts äntligen ihop och i slutet så kände man typ att alla olösta frågor/gåtor hade löst sig.
Karaktärerna bara älskar jag. Jag tycker att Tessa har verkligen vuxit in i sin karaktär och hon har blivit mer kick-ass, även om jag ibland hade önskat att hon varit ännu mera tuff och kaxig. Jag gillar verkligen Charlotte, Henry, Sophie och har även kommit att gilla Lightwood-bröderna Gideon & Gabriel efter den här boken. De visade en annan sida än förut, i alla fall Gideon. Sedan älskade jag återbesöken med Magnus Bane, han måste vara en utav de bästa karaktärerna någonsing, I adore him. Och sen så var det ju dessa två manliga huvudkaraktärer som båda två har krossat mitt hjärta fullständigt: William Herondale & James Carstairs. Jag förstår inte varför man måste ha två swooinga killar i samma serie - det gör ju allting svårare att bestämma vems team jag är med i. Jag vill verkligen säga att jag är lika mycket Team Will som Team Jem, men tyvärr måste jag nog säga att jag har fallit mer för William - förmodligen därför att han är, som Bane hela tiden säger, "a brokenhearted dark boy". Will är mer bad boy medan Jem är fredsmäklaren, men jag älskar dem båda två. Gaah, varför måste det vara så svårt att välja egentligen?!? De är ju underbara båda två!!!
jag tror vi låter det stanna där
Clockwork Princess är ett underbart slut på en ännu underbarare serie som jag aldrig kommer att glömma utan förmodligen kommer läsa om ca 10 gånger per år. Språket och världen i boken är helt magiska och man - jag, då - vill verkligen vara en del utav Shadowhunters-gänget. Relationen mellan Tessa, Jem & Will är helt fantastisk och det är nog den enda kärlekstriangeln som jag någonsin kommer att älska. Det är så fint men samtidigt så sorgligt hur de försöker att göra varandra lyckliga genom att själva ta steget tillbaka för att ge de andra lyckan men gör istället så att en själv blir olycklig, allt är så himla ihoptrasslat men underbart vackert & sorgset. Medan vi ändå är inne på det - Will och Jem är två utav de swooingaste killkaraktärerna jag någonsin stött på i en bok och jag kan seriöst inte bestämma mig för vem utav dem jag gillar mest (i alla fall inte utan att mitt hjärta går sönder). Meeeeeeen....jag är nog mer Team Will ändå, för liksom kom igen, han är mörkhårig med blåa ögonen, "brokenhearted" och himmelskt underbart rolig (sarkastisk i de värsta situationerna också). Jem är mer den gulliga killen som mäklar fred mellan Will och alla som kommer i hans - kommentarers - väg. Men jag faller faktiskt mer för William Herondale.
I alla fall så tycker jag att de är imponerande hur alla tre (Jem, Will, Tessa) fortfarande älskar varandra trots att dem vet vad de andra känner för varandra och vice versa. Väldigt komplicerat kan man väl säga.
Känslorna är alltid många när en riktigt bra serie tar slut och det var likadant den här gången. Jag grät vid ett flertal ställen (stor spoiler! - som vid Jems död (
) och speciellt i slutet av boken när man visste att nu var det slut på att få läsa om Jem, Will & Tessas äventyr tillsammans. Jag kunde inte sova på en lång stund för jag satt bara och grät, och så fort jag tänkte på dem igen så började jag gråta igen.
Jag rekommenderar den här serien till alla som vill ha en fängslande läsupplevelse med underbara karaktärer, ett magiskt språk, en magivärld och vänskap & kärlek i alla former. (OBS! Ni kommer förmodligen/antagligen/kanske få ert hjärta krossat.)
Ni som gillade The Mortal Instruments - läs den här serien.
Ni som inte gillade The Mortal Instruments - läs den här serien.
Ni som inte läst någondera - läs den här serien.
Punkt.
Citat:
“Life is a book and there are a thousand pages I have not yet read.”
“A very magnanimous statement, Gideon,” said Magnus.
“I’m Gabriel.”
Magnus waved a hand. “All Lightwoods look the same to me.” (om du har läst TMI förstår ni nog denna, haha...)
"We are dust and shadows."
Bästa karaktär/er:
Will, Jem, Tessa - typ alla men mest de här tre.
Andra delar i serien:
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess
söndag 12 april 2015
Minirecension: Kärleksbevis
Titel: Kärleksbevis
Författare: Nora Roberts
Förlag: Harlequin (Tack för boken!)
Sidor: 317
Serie: Klanen MacGregor #3
Språk: Svenska
Originaltitel: All the Possibilities
Handling från baksidan:
Senator Alan MacGregor är självsäker som få och har både talet och utseendet till sin fördel. Men konstnären Shelby Campbell är helt olik de karriärkvinnor han vanligtvis omger sig med. Ju mer hon visar sitt ointresse för män i hans position, desto mer vill han vinna över henne på sin sida. För att charma krävs tålamod och uppfinningsrikedom
Tur då att Alan MacGregor aldrig backar för en lockande utmaning!
Omdöme:
Det här är bästa boken hittills i den här serien. Jag blev smått besviken på den tidigare delen, Handen på hjärtat, som jag inte alls tyckte lika bra om som Nora Roberts alla andra böcker. Men nu, nu börjar jag återigen se den toppklass som hon alltid annars skriver i.
Jag gillar den kvinnliga huvudkaraktären mycket mer den här gången - Shelby, Hon är speciell, temperamentsfull men underbar på ett sätt som mina favoritkaraktärer i Nora Roberts-böcker är. Så ja, redan en förbättring där. Hon påminde mig om Bess i en annan miniserie av Roberts (Släkten Stanislaski #4). Båda två är färgstarka och unika, och lika härliga att läsa om.
Alan var lite av en överraskning i den här boken. I de första delarna kändes han mer indragen, blyg (?) och försiktig, men här var han helt plötsligt livsfarlig, temperamentsfull och ja, het.
Kärleksbevis bevisar (hahah, fattar ni?) att Nora Roberts är en författare i toppklass och nästan alla hennes böcker är mästerverk & superba. Det finns ingen annan författare som kan skriva kärleksböcker som hon, med samma mönster men alltid lyckas charma/överraska läsaren.
Huvudkaraktären Shelby gillade jag riktigt mycket och även Alan.
Nu är det bara att vänta tills fjärde delen kommer ut om klanen McGregor.
Bästa karaktär/er:
Shelby.
Andra delar i serien:
1. Tur i kärlek
2. Handen på hjärtat
3. Kärleksbevis
Författare: Nora Roberts
Förlag: Harlequin (Tack för boken!)
Sidor: 317
Serie: Klanen MacGregor #3
Språk: Svenska
Originaltitel: All the Possibilities
Handling från baksidan:
Senator Alan MacGregor är självsäker som få och har både talet och utseendet till sin fördel. Men konstnären Shelby Campbell är helt olik de karriärkvinnor han vanligtvis omger sig med. Ju mer hon visar sitt ointresse för män i hans position, desto mer vill han vinna över henne på sin sida. För att charma krävs tålamod och uppfinningsrikedom
Tur då att Alan MacGregor aldrig backar för en lockande utmaning!
Omdöme:
Det här är bästa boken hittills i den här serien. Jag blev smått besviken på den tidigare delen, Handen på hjärtat, som jag inte alls tyckte lika bra om som Nora Roberts alla andra böcker. Men nu, nu börjar jag återigen se den toppklass som hon alltid annars skriver i.
Jag gillar den kvinnliga huvudkaraktären mycket mer den här gången - Shelby, Hon är speciell, temperamentsfull men underbar på ett sätt som mina favoritkaraktärer i Nora Roberts-böcker är. Så ja, redan en förbättring där. Hon påminde mig om Bess i en annan miniserie av Roberts (Släkten Stanislaski #4). Båda två är färgstarka och unika, och lika härliga att läsa om.
Alan var lite av en överraskning i den här boken. I de första delarna kändes han mer indragen, blyg (?) och försiktig, men här var han helt plötsligt livsfarlig, temperamentsfull och ja, het.
Kärleksbevis bevisar (hahah, fattar ni?) att Nora Roberts är en författare i toppklass och nästan alla hennes böcker är mästerverk & superba. Det finns ingen annan författare som kan skriva kärleksböcker som hon, med samma mönster men alltid lyckas charma/överraska läsaren.
Huvudkaraktären Shelby gillade jag riktigt mycket och även Alan.
Nu är det bara att vänta tills fjärde delen kommer ut om klanen McGregor.
Bästa karaktär/er:
Shelby.
Andra delar i serien:
1. Tur i kärlek
2. Handen på hjärtat
3. Kärleksbevis
fredag 10 april 2015
Minirecension: Handen på hjärtat
Titel: Handen på hjärtat
Författare: Nora Roberts
Förlag: Harlequin (tack för boken!)
Sidor: 320
Serie: Klanen MacGregor #2
Språk: Svenska
Originaltitel: Tempting the Fate
Handling från baksidan:
Resan till Atlantic City är början på ett nytt kapitel för Diana Blade. Hittills har målet att bli Bostons bästa advokat överskuggat allt annat i hennes liv, men nu ska hon återknyta kontakten med sin bror som hon inte sett sedan de var barn.
Det blir en resa som överraskar på många sätt. Inte minst genom mötet med Caine McGregor, hennes svägerskas bror. Hans rättframma sätt och fängslande blå ögon lockar fram förbjudna, varma känslor hos henne. Om hon vill behålla fokus på jobbet måste hon fly så fort hon kan! Men just som hon tänkt den tanken kommer Caine med ett affärsförslag, ett erbjudande som är för bra för att motstå.
Omdöme:
Nja, den här boken var inte riktigt i klass med författarinnans tidigare böcker. Det beror förmodligen på att jag får så himla höga förväntningar efter att hon lyckats prestera på topp, bok efter bok. Tyvärr tog det slut lite grann nu.
Jag kände bara att relationen mellan Diana och Caine var lite...konstig. För det första, kändes Diana alldeles för ung och för det andra, är inte de typ släkt nu när S&J är gifta? Som sagt, väldigt konstigt alltihopa.
Men annars så är språket sig likt och sidorna bara flyger förbi, jag hoppas på att nästa del - som kommer att handla om det tredje syskonet McGregor, Alan - är bättre.
Förlåt för en kort & dålig recension, mitt humör är inte på topp just nu och därför framförs boken sämre än vad den egentligen är. Gör mig en tjänst och läs boken själva och säg vad ni tyckte. Jag kanske får upp ögonen för den igen.
Författare: Nora Roberts
Förlag: Harlequin (tack för boken!)
Sidor: 320
Serie: Klanen MacGregor #2
Språk: Svenska
Originaltitel: Tempting the Fate
Handling från baksidan:
Resan till Atlantic City är början på ett nytt kapitel för Diana Blade. Hittills har målet att bli Bostons bästa advokat överskuggat allt annat i hennes liv, men nu ska hon återknyta kontakten med sin bror som hon inte sett sedan de var barn.
Det blir en resa som överraskar på många sätt. Inte minst genom mötet med Caine McGregor, hennes svägerskas bror. Hans rättframma sätt och fängslande blå ögon lockar fram förbjudna, varma känslor hos henne. Om hon vill behålla fokus på jobbet måste hon fly så fort hon kan! Men just som hon tänkt den tanken kommer Caine med ett affärsförslag, ett erbjudande som är för bra för att motstå.
Omdöme:
Nja, den här boken var inte riktigt i klass med författarinnans tidigare böcker. Det beror förmodligen på att jag får så himla höga förväntningar efter att hon lyckats prestera på topp, bok efter bok. Tyvärr tog det slut lite grann nu.
Jag kände bara att relationen mellan Diana och Caine var lite...konstig. För det första, kändes Diana alldeles för ung och för det andra, är inte de typ släkt nu när S&J är gifta? Som sagt, väldigt konstigt alltihopa.
Men annars så är språket sig likt och sidorna bara flyger förbi, jag hoppas på att nästa del - som kommer att handla om det tredje syskonet McGregor, Alan - är bättre.
Förlåt för en kort & dålig recension, mitt humör är inte på topp just nu och därför framförs boken sämre än vad den egentligen är. Gör mig en tjänst och läs boken själva och säg vad ni tyckte. Jag kanske får upp ögonen för den igen.
onsdag 8 april 2015
Tur i kärlek
Titel: Tur i kärlek
Författare: Nora Roberts
Förlag: Harlequin (tack för boken!)
Sidor: 315
Serie: Klanen MacGregor #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Playing the odds
Handling från baksidan:
Efter ett år som croupier på lyxkryssaren Celebration har Serena hunnit bli en skicklig Black Jack-dealer och människokännare. Men det finns en person hon inte lyckats komma underfund med; spelaren från Las Vegas. Ena stunden är Justin rent oförskämd mot henne, och i nästa får han henne att tappa fattningen med sitt charmiga sätt. Serena bestämmer sig för att ignorera känslorna för honom, hon ska ju ändå snart gå i land. Men så kommer Justin med ett erbjudande - som skakar om hela hennes värld...
Omdöme:
Jag älskar att Harlequin kommer ge ut delarna i den här serien en för varje månad. En ny serie av Nora Roberts som man får ta del av under ett helt år? Ja, tack!
Hon lyckas alltid så bra med att göra nya serier med olika familjer i huvudrollen. Det gör så att läsaren hinner lära känna alla karaktärer och man får ta del av parens kärlekshistorier. I början av en sån här ny serie vill man alltid ha alla delar på en gång för man vill bara ha mer & mer, men när man väl har kommit till sista delen så önskar man att man kan gå tillbaka till början igen och få uppleva det på nytt. Jag misstänker att det kommer hända likadant med den här serien också.
Jag har inte riktigt fastna sådär jättemycket för någon karaktär än, men jag tror nog att det inte dröjer länge innan det.
Serena är en stark huvudkaraktär som jag gillade att läsa om, men jag tyckte inte om att hon inte stod på sig när Justin gjorde sina närmanden. Och när vi redan är inne på det, det Justin gjorde i början av boken, är inte det mot hennes vilja? Han fick inte hennes bekräftelse i alla fall.
Tur i kärlek kommer nog att - återigen - bli första delen i en ny favoritserie av Nora Roberts. I alla fall finns det den vanliga potentialen till det och det är bara hoppas att det blir så.
Andra delar i serien:
1. Tur i kärlek
2. Handen på hjärtat
3. Kärleksbevis
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
Författare: Nora Roberts
Förlag: Harlequin (tack för boken!)
Sidor: 315
Serie: Klanen MacGregor #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Playing the odds
Handling från baksidan:
Efter ett år som croupier på lyxkryssaren Celebration har Serena hunnit bli en skicklig Black Jack-dealer och människokännare. Men det finns en person hon inte lyckats komma underfund med; spelaren från Las Vegas. Ena stunden är Justin rent oförskämd mot henne, och i nästa får han henne att tappa fattningen med sitt charmiga sätt. Serena bestämmer sig för att ignorera känslorna för honom, hon ska ju ändå snart gå i land. Men så kommer Justin med ett erbjudande - som skakar om hela hennes värld...
Omdöme:
Jag älskar att Harlequin kommer ge ut delarna i den här serien en för varje månad. En ny serie av Nora Roberts som man får ta del av under ett helt år? Ja, tack!
Hon lyckas alltid så bra med att göra nya serier med olika familjer i huvudrollen. Det gör så att läsaren hinner lära känna alla karaktärer och man får ta del av parens kärlekshistorier. I början av en sån här ny serie vill man alltid ha alla delar på en gång för man vill bara ha mer & mer, men när man väl har kommit till sista delen så önskar man att man kan gå tillbaka till början igen och få uppleva det på nytt. Jag misstänker att det kommer hända likadant med den här serien också.
Jag har inte riktigt fastna sådär jättemycket för någon karaktär än, men jag tror nog att det inte dröjer länge innan det.
Serena är en stark huvudkaraktär som jag gillade att läsa om, men jag tyckte inte om att hon inte stod på sig när Justin gjorde sina närmanden. Och när vi redan är inne på det, det Justin gjorde i början av boken, är inte det mot hennes vilja? Han fick inte hennes bekräftelse i alla fall.
Tur i kärlek kommer nog att - återigen - bli första delen i en ny favoritserie av Nora Roberts. I alla fall finns det den vanliga potentialen till det och det är bara hoppas att det blir så.
Andra delar i serien:
1. Tur i kärlek
2. Handen på hjärtat
3. Kärleksbevis
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
tisdag 7 april 2015
Top Ten Tuesday #30
Veckans topp 10 på Broke and the Bookish's Top Ten Tuesday är:
Top Ten Characters You'd Like To Check In With
Det är inte det enklaste direkt, det finns så många karaktärer jag skulle vilja veta hur det har gått för sedan man lämnade dem på sista sidan...
Men här är min topp 10-listan, trots att den är utan nån speciell ordning (och förmodligen saknar en hel del som jag glömde av)...
10. Allihopa från Harry Potter-serien av J.K. Rowling. (vem vill inte?)
9. Taylor, Jonah, Chaz, Raffy, Ben från Jellicoe Road av Melina Marchetta (därför att jag saknar dem.)
8. June & Day från Legend-trilogin av Marie Lu. (jag undrar hur det faktiskt blev mellan June & Day till slut, det kan ju typ ha hänt allt möjligt.)
7. Eleanor & Park från...Eleanor & Park av Rainbow Rowell (slutet var ju bara så....gaaaah, jag måste få veta!!)
6. Cammie, Zach, Liz, Bec, Macey & co från Gallagher Academy-serien av Ally Carter.
5. Tjejerna i Engelsfors-trilogin av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (hur coolt vore det inte att få läsa hur de lever som vuxna!?)
4. Abby & Travis från Underbara helvete av Jamie McGuire
3. Warner (och Juliette) från Rör miginte! av Tahereh Mafi
2. Jem från The Infernal Devices av Cassandra Clare
1. Den här är platsen är för alla böcker som fortsätter på en serie och som jag inte har läst än, men verkligen vill läsa för att få reda på hur det går för mina favoritkaraktärer. (Och ja, jag tycker att detta räknas som en punkt.)
Top Ten Characters You'd Like To Check In With
Det är inte det enklaste direkt, det finns så många karaktärer jag skulle vilja veta hur det har gått för sedan man lämnade dem på sista sidan...
Men här är min topp 10-listan, trots att den är utan nån speciell ordning (och förmodligen saknar en hel del som jag glömde av)...
10. Allihopa från Harry Potter-serien av J.K. Rowling. (vem vill inte?)
9. Taylor, Jonah, Chaz, Raffy, Ben från Jellicoe Road av Melina Marchetta (därför att jag saknar dem.)
8. June & Day från Legend-trilogin av Marie Lu. (jag undrar hur det faktiskt blev mellan June & Day till slut, det kan ju typ ha hänt allt möjligt.)
7. Eleanor & Park från...Eleanor & Park av Rainbow Rowell (slutet var ju bara så....gaaaah, jag måste få veta!!)
6. Cammie, Zach, Liz, Bec, Macey & co från Gallagher Academy-serien av Ally Carter.
5. Tjejerna i Engelsfors-trilogin av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren (hur coolt vore det inte att få läsa hur de lever som vuxna!?)
4. Abby & Travis från Underbara helvete av Jamie McGuire
3. Warner (och Juliette) från Rör mig
2. Jem från The Infernal Devices av Cassandra Clare
1. Den här är platsen är för alla böcker som fortsätter på en serie och som jag inte har läst än, men verkligen vill läsa för att få reda på hur det går för mina favoritkaraktärer. (Och ja, jag tycker att detta räknas som en punkt.)
måndag 6 april 2015
Jellicoe Road
Titel: Jellicoe Road
Författare: Melina Marchetta
Förlag: Gilla Böcker
Sidor: 349
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: On the Jellicoe Road
Handling från baksidan:
Som elvaåring överges Taylor på 7-eleven av sin mamma. Många år senare hinner historien ikapp henne. Samtidigt väcks gamla konflikter till liv på Jellicoe internatskola, där ännu en i Taylors närhet försvinner och någon återvänder.
Jellicoe Road är en lika vacker som skakande skildring av två generationers vänskapsband, mörka hemligheter och hjärtslitande tragedier. Ett finmaskigt nät som spänner över tid och rum. Parallellt med att Taylor konfronteras med sitt livs största utmaningar, visar sig ett manuskript innehålla nyckeln till det förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden på något sätt sammanflätade med Taylors?
Berättelsen kan börja.
Omdöme:
Det borde inte vara tillåtet att skriva en sådan här hjärtekrossare till bok, man kan liksom inte gå tillbaka till verkligheten efter att ha läst ut den.
Allting i boken är så himla fint, vackert, underbart men ändå så sorgset, ledsamt och hjärtslitande. Det är så mycket som finns i den här boken och det känns nästan som att den är för bra. Språket är helt fantastiskt och man suktar efter vartenda ord som finns i boken. Humorn finns där likaså och ett flertal gånger satt jag antingen med ett fånigt leende på läpparna eller så höll jag på att dö skratt. Men samtidigt så grät man floder vid vissa partier/scener (som var otroligt vackert skrivna) och tårarna kunde inte bara sluta rinna.
Jag tyckte om Taylors berättarröst väldigt mycket - även om jag ibland bara ville skaka om henne - och även henne som personer. Man förstår henne på sätt och vis fast ibland önskade man att hon inte skulle bete sig så själviskt utan tänka på de andra runt omkring henne, men annars så gillade jag henne också!
Jag gillade även Raffaela, Ben, Chaz & Jonah. Åh, Taylor, Chaz, Raffaela & Jonahs relationer tycker jag är så fina. Deras vänskapsband gör att man känner "connection" till ungdomarna i manuskriptet och man får bara gåshud av det.
Jellicoe Road är en oerhört vackert skriven bok, men den skildrar en hjärtslitande & hjärtekrossande tragedi som får tårarna att rinna - medan humorn får skrattet att komma fram. Boken är lite osammanhängande (med olika tidsaspekter) och jag tycker personligen att man får maximal läsupplevelse om man läser den 2 gånger. Annars är det lite svårt att se allt som gömmer sig bakom orden och man tycker bara att allt är förvirrande - som jag tyckte första gången jag läste boken.
Men om man bortser från det, så är det en riktigt, riktigt bra bok som får läsaren att känna hundra känslor på en och samma gång.
Ni som inte vill ge boken en chans - gör det, den är värd det kan jag lova.
Bästa karaktär/er:
Så himla svårt... men om man tänker i "nutiden" så är det nog... Ben. Hahah, men jag tyckte bara att han var söt. (Sen gillar jag Taylor, Raffy, Jonah & Chaz också.)
Författare: Melina Marchetta
Förlag: Gilla Böcker
Sidor: 349
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: On the Jellicoe Road
Handling från baksidan:
Som elvaåring överges Taylor på 7-eleven av sin mamma. Många år senare hinner historien ikapp henne. Samtidigt väcks gamla konflikter till liv på Jellicoe internatskola, där ännu en i Taylors närhet försvinner och någon återvänder.
Jellicoe Road är en lika vacker som skakande skildring av två generationers vänskapsband, mörka hemligheter och hjärtslitande tragedier. Ett finmaskigt nät som spänner över tid och rum. Parallellt med att Taylor konfronteras med sitt livs största utmaningar, visar sig ett manuskript innehålla nyckeln till det förflutna. Vilka var barnen som var med om det fruktansvärda för 22 år sedan? Är deras öden på något sätt sammanflätade med Taylors?
Berättelsen kan börja.
Omdöme:
Det borde inte vara tillåtet att skriva en sådan här hjärtekrossare till bok, man kan liksom inte gå tillbaka till verkligheten efter att ha läst ut den.
Allting i boken är så himla fint, vackert, underbart men ändå så sorgset, ledsamt och hjärtslitande. Det är så mycket som finns i den här boken och det känns nästan som att den är för bra. Språket är helt fantastiskt och man suktar efter vartenda ord som finns i boken. Humorn finns där likaså och ett flertal gånger satt jag antingen med ett fånigt leende på läpparna eller så höll jag på att dö skratt. Men samtidigt så grät man floder vid vissa partier/scener (som var otroligt vackert skrivna) och tårarna kunde inte bara sluta rinna.
Jag tyckte om Taylors berättarröst väldigt mycket - även om jag ibland bara ville skaka om henne - och även henne som personer. Man förstår henne på sätt och vis fast ibland önskade man att hon inte skulle bete sig så själviskt utan tänka på de andra runt omkring henne, men annars så gillade jag henne också!
Jag gillade även Raffaela, Ben, Chaz & Jonah. Åh, Taylor, Chaz, Raffaela & Jonahs relationer tycker jag är så fina. Deras vänskapsband gör att man känner "connection" till ungdomarna i manuskriptet och man får bara gåshud av det.
Jellicoe Road är en oerhört vackert skriven bok, men den skildrar en hjärtslitande & hjärtekrossande tragedi som får tårarna att rinna - medan humorn får skrattet att komma fram. Boken är lite osammanhängande (med olika tidsaspekter) och jag tycker personligen att man får maximal läsupplevelse om man läser den 2 gånger. Annars är det lite svårt att se allt som gömmer sig bakom orden och man tycker bara att allt är förvirrande - som jag tyckte första gången jag läste boken.
Men om man bortser från det, så är det en riktigt, riktigt bra bok som får läsaren att känna hundra känslor på en och samma gång.
Ni som inte vill ge boken en chans - gör det, den är värd det kan jag lova.
Bästa karaktär/er:
Så himla svårt... men om man tänker i "nutiden" så är det nog... Ben. Hahah, men jag tyckte bara att han var söt. (Sen gillar jag Taylor, Raffy, Jonah & Chaz också.)
söndag 5 april 2015
Nyårskyssen
Titel: Nyårskyssen
Författare: Nora Roberts
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 312
Serie: Värdshustrilogin #3
Språk: Svenska
Originaltitel: The Perfect Hope
Handling från baksidan:
Hope Beaumont trivs med sitt nya liv som föreståndare för familjen Montgomerys värdshus. Här har hon allt hon vill ha, men på kärleksfronten är det stiltje. Den enda närkontakt med det motsatta könet hon får är när hon råkar i luven på äldste brodern Montgomery, Ryder, som alltid lyckas gå henne på nerverna. Visserligen råkade de ge varandra en nyårskyss, men det var bara ett misstag. Eller?
Omdöme:
Jag har sagt det - oändligt många gånger - förut och jag säger det igen: Nora Roberts är ett geni. Jag köpte alla delarna i Värdshus-trilogin i en bok i lördags och nu (i skrivande stund - måndag) har jag läst ut alla 3 delarna. Fast det var bara den tredje & sista delen - denna - som var oläst medan första & andra var omläsningar. Bara det säger ju hur bra Roberts är.
I alla fall, jag kunde verkligen inte sluta läsa utan bara slukade sida efter sida. Författarinnans mönster är väldigt uppenbart vid det här laget, men jag tycker fortfarande att hon kan överraska en. Jag älskar hur hon kan få in lite spänning kring det mystiska & onaturliga mellan alla känslor på ett smidigt sätt som gör att allting hör ihop och inte bara "det finns där, det påverkar ingenting, inget mer med det" utan här är det ett spöke som gärna vill "hjälpa" till med deras kärleksrelationer och lite därtill.
En annan sak som Roberts alltid lyckas med är karaktärerna. Det är sällan som jag har stängt igen en utav hennes böcker utan någon karaktär som verkligen har blivit en favorit, utan det är mer ett tiotal som blir favoritkaraktärer. Hope, som för övrigt är ett väldigt coolt namn, tycker jag nog är min favorit utav de kvinnliga huvudrollerna i den här trilogin. Men jag tycker fortfarande väldigt mycket om Clare och Avery också, men mer om Hope. Hon är liksom den som drar i en hel trådar, fixar allt runt omkring, är stark, modig och bara så... himla härlig. Hon kan dessutom stå upp för sig själv och vara som Rose Hathaway (Vampire Academy) på Ryders kommentarer. Så, heja Hope! Bröderna Montgomery är rena guldgruvor sett ur bokens perspektiv. Även Ryder som har en rar sida, fast han visar den inte så ofta bara...
Nyårskyssen måste vara den bästa delen i Värdshustrilogin, även om det inte skiljer mycket mellan de tre delarna. Jag kommer verkligen att sakna karaktärerna i den här serien, jag hoppas att Roberts någon gång i framtiden kan skriva en serie med karaktärer från alla hennes sådana här serier (typ barnen som vuxna) så att man får återse alla på en gång. Jösses, det skulle vara en helt underbar bok.
Alla ingredienser för en riktigt bra romantikbok finns med i boken; starka kvinnliga karaktärer, snygga & beskyddande manliga karaktärer, känslor, drama, spänning och en stor familj. För ja, jag tycker faktiskt det sistnämnda är en viktig del i en sådan här bok. Och det är Nora Roberts som gjort att jag tycker så.
Återigen en lika bra bok av Nora Roberts som alla andra. Om du inte har läst något av henne än - gör det. Annars går du verkligen miste om något.
Bästa karaktär/er:
Hope!
Andra delar i serien:
1. Värdshuset
2. Pojkvännen
3. Nyårskyssen
Författare: Nora Roberts
Förlag: Albert Bonniers förlag
Sidor: 312
Serie: Värdshustrilogin #3
Språk: Svenska
Originaltitel: The Perfect Hope
Handling från baksidan:
Hope Beaumont trivs med sitt nya liv som föreståndare för familjen Montgomerys värdshus. Här har hon allt hon vill ha, men på kärleksfronten är det stiltje. Den enda närkontakt med det motsatta könet hon får är när hon råkar i luven på äldste brodern Montgomery, Ryder, som alltid lyckas gå henne på nerverna. Visserligen råkade de ge varandra en nyårskyss, men det var bara ett misstag. Eller?
Omdöme:
Jag har sagt det - oändligt många gånger - förut och jag säger det igen: Nora Roberts är ett geni. Jag köpte alla delarna i Värdshus-trilogin i en bok i lördags och nu (i skrivande stund - måndag) har jag läst ut alla 3 delarna. Fast det var bara den tredje & sista delen - denna - som var oläst medan första & andra var omläsningar. Bara det säger ju hur bra Roberts är.
I alla fall, jag kunde verkligen inte sluta läsa utan bara slukade sida efter sida. Författarinnans mönster är väldigt uppenbart vid det här laget, men jag tycker fortfarande att hon kan överraska en. Jag älskar hur hon kan få in lite spänning kring det mystiska & onaturliga mellan alla känslor på ett smidigt sätt som gör att allting hör ihop och inte bara "det finns där, det påverkar ingenting, inget mer med det" utan här är det ett spöke som gärna vill "hjälpa" till med deras kärleksrelationer och lite därtill.
En annan sak som Roberts alltid lyckas med är karaktärerna. Det är sällan som jag har stängt igen en utav hennes böcker utan någon karaktär som verkligen har blivit en favorit, utan det är mer ett tiotal som blir favoritkaraktärer. Hope, som för övrigt är ett väldigt coolt namn, tycker jag nog är min favorit utav de kvinnliga huvudrollerna i den här trilogin. Men jag tycker fortfarande väldigt mycket om Clare och Avery också, men mer om Hope. Hon är liksom den som drar i en hel trådar, fixar allt runt omkring, är stark, modig och bara så... himla härlig. Hon kan dessutom stå upp för sig själv och vara som Rose Hathaway (Vampire Academy) på Ryders kommentarer. Så, heja Hope! Bröderna Montgomery är rena guldgruvor sett ur bokens perspektiv. Även Ryder som har en rar sida, fast han visar den inte så ofta bara...
Nyårskyssen måste vara den bästa delen i Värdshustrilogin, även om det inte skiljer mycket mellan de tre delarna. Jag kommer verkligen att sakna karaktärerna i den här serien, jag hoppas att Roberts någon gång i framtiden kan skriva en serie med karaktärer från alla hennes sådana här serier (typ barnen som vuxna) så att man får återse alla på en gång. Jösses, det skulle vara en helt underbar bok.
Alla ingredienser för en riktigt bra romantikbok finns med i boken; starka kvinnliga karaktärer, snygga & beskyddande manliga karaktärer, känslor, drama, spänning och en stor familj. För ja, jag tycker faktiskt det sistnämnda är en viktig del i en sådan här bok. Och det är Nora Roberts som gjort att jag tycker så.
Återigen en lika bra bok av Nora Roberts som alla andra. Om du inte har läst något av henne än - gör det. Annars går du verkligen miste om något.
Bästa karaktär/er:
Hope!
Andra delar i serien:
1. Värdshuset
2. Pojkvännen
3. Nyårskyssen
torsdag 2 april 2015
I min brevlåda #71: Stockholms fynd
Förra veckan var jag på prao i Stockholm (på ett förlag!) och då passade jag även på att köpa böcker.
Dessa böcker fick jag med mig hem:
Dessa böcker fick jag med mig hem:
- Jellicoe Road - Melina Marchetta
- The Indigo Spell - Richelle Mead (Bloodlines #3)
- The Fiery Heart - Richelle Mead (Bloodlines #4)
- Silver Shadows - Richelle Mead (Bloodlines #5)
- Clockwork Princess - Cassandra Clare (The Infernal Devices #3)
- Värdshustrilogin: Värdshuset, Pojkvännen, Nyårskyssen - Nora Roberts
Har ni någon aning om vilket fynd jag har gjort? Jag har betalat ynka 190 kr för dessa böcker. Alltså, mindre än 200 kr för 6 böcker.(egentligen 8 om man räknas delarna i trilogin för sig). Dessutom är det böcker jag har velat köpa och ha hemma själv. Jag har redan läst Jellicoe Road och de två första delarna i Värdshustrilogin, men jag kände att när de fanns för ett billigt pris så tog jag det.
Så med hjälp av bokreapriser och ett presentkort så gjorde jag ett riktigt bokkap, åtminstone enligt mig själv.
Har ni läst nån utav böckerna?
onsdag 1 april 2015
Månadens läs rapport: Mars 2015
Lästa böcker:
Skugga av svek I - Diana Gabaldon
Den röda pyramiden - Rick Riordan
Låt vargarna komma - Carol Rifka Brunt
Blod & stjärnstoft - Laini Taylor
Den unga eliten - Marie Lu
Giftet - Maria V. Snyder (omläsning)
Magin - Maria V. Snyder (omläsning)
Elden - Maria V. Snyder (omläsning)
Fever - Lauren DeStefano
Sever - Lauren DeStefano
Sekten - Chris Jordan
Tur i kärlek - Nora Roberts
Handen på hjärtat - Nora Roberts
Kärleksbevis - Nora Roberts
Värdshuset - Nora Roberts (omläsning)
Pojkvännen - Nora Roberts (omläsning)
Nyårskyssen - Nora Roberts
Antal: 17
Svenska: 15
Engelska: 2
Omlästa: 5
Antal sidor: 6551
Recensions exemplar (utan omläsningar): 8
Hyllvärmare: 3
Bästa bok/böcker:
Himla svårt, men jag tycker att de som utmärker sig mest (omläsningar bort räknat) är Låt vargarna komma, Den unga eliten och Nyårskyssen.
Sämsta bok:
Sekten i så fall, inte min typ av min bok.
Kommentar:
Ojoj, den här månaden kom jag verkligen igång med läsningen. Fast det beror nog en hel del på att jag valde att läsa om Giftet-trilogin för att få upp lusten. Blev 6 böcker av Nora Roberts, inget mig emot eftersom hon förmodligen alltid kommer vara en utav mina all time-favoritförfattare.
Nästa månad:
Ska försöka läsa minst 10 böcker igen, kanske inte så svårt när jag har 4 nya böcker på engelska hemma (#3-5 i Bloodlines & Clockwork Princess). Bara så ni vet, jag ska börja läsa sista delen i The Infernal Devices vilket innebär att jag komma vara osocial tills jag läst ut den. #teamWill
Skugga av svek I - Diana Gabaldon
Den röda pyramiden - Rick Riordan
Låt vargarna komma - Carol Rifka Brunt
Blod & stjärnstoft - Laini Taylor
Den unga eliten - Marie Lu
Giftet - Maria V. Snyder (omläsning)
Magin - Maria V. Snyder (omläsning)
Elden - Maria V. Snyder (omläsning)
Fever - Lauren DeStefano
Sever - Lauren DeStefano
Sekten - Chris Jordan
Tur i kärlek - Nora Roberts
Handen på hjärtat - Nora Roberts
Kärleksbevis - Nora Roberts
Värdshuset - Nora Roberts (omläsning)
Pojkvännen - Nora Roberts (omläsning)
Nyårskyssen - Nora Roberts
Antal: 17
Svenska: 15
Engelska: 2
Omlästa: 5
Antal sidor: 6551
Recensions exemplar (utan omläsningar): 8
Hyllvärmare: 3
Bästa bok/böcker:
Himla svårt, men jag tycker att de som utmärker sig mest (omläsningar bort räknat) är Låt vargarna komma, Den unga eliten och Nyårskyssen.
Sämsta bok:
Sekten i så fall, inte min typ av min bok.
Kommentar:
Ojoj, den här månaden kom jag verkligen igång med läsningen. Fast det beror nog en hel del på att jag valde att läsa om Giftet-trilogin för att få upp lusten. Blev 6 böcker av Nora Roberts, inget mig emot eftersom hon förmodligen alltid kommer vara en utav mina all time-favoritförfattare.
Nästa månad:
Ska försöka läsa minst 10 böcker igen, kanske inte så svårt när jag har 4 nya böcker på engelska hemma (#3-5 i Bloodlines & Clockwork Princess). Bara så ni vet, jag ska börja läsa sista delen i The Infernal Devices vilket innebär att jag komma vara osocial tills jag läst ut den. #teamWill
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)