Askfödd

Dags för min tur i bloggstafetten om Askfödd! Igår var det www.oarya.se och imorgon är det dags för Malins recension på http://nilmasbokhylla.wordpress.com, så det är vart ni ska kika in imorgon!

***

Titel: Askfödd
Författare: Sabaa Tahir
Förlag: B Wahlströms (tack för boken!)
Sidor: 540
Serie: An Ember in the Ashes #1
Språk: Svenska
Originaltitel: An Ember in the Ashes

Handling från baksidan:

Jag tänker säga samma sak till dig som jag säger till alla slavar: Motståndsrörelsen har försökt nästla sig in här på skolan vid oräkneliga tillfällen. Jag har upptäckte det varje gång.

Om du arbetar för motståndsrörelsen, om du kontaktar dem, om du ens funderar på att kontakta dem, så kommer jag att få veta det och jag kommer att förgöra dig.

I krigarnas imperium straffas olydnad med döden. Intellekt slås i bojor och skönhet blir till ruiner. Det som en gång var ett blomstrande rike är nu en värld av aska.
När två unga människors vägar korsas inser de att de tillsammans kan bli gnistan som tänder en revolution.

Omdöme:
Innan jag började läsa boken så visste jag i princip ingenting om den (okej, jag visste kanske lite eftersom jag läste en liten, liten snutt av handlingen så att jag inte skulle tacka ja till att blogga om en bok som inte var i min smak) och det gjorde att jag blev helt paff när jag väl började läsa.

Så fort jag öppnade boken så lurade spänningen bakom allt och den släppte inte förrän jag hade läst ut boken. Eller egentligen inte ens då, eftersom jag nu sitter och väntar på nästa del för att få reda på hur allt kommer att fortsätta.
I början så hade kanske boken inte så högt tempo - trots den underliggande spänningen - men det är förståeligt med tanke på att man först ska introducera en helt ny värld och nya karaktärer för läsaren. Och det tycker jag Tahir lyckades väldigt bra med.

Världen och miljön är skickligt uppbygga, likaså stämningen under boken som kändes trovärdig beroende på vart berättelsen utspelade sig för stunden. Tempot steg ju längre in i boken man kom och i slutet så kom jag inte ens ihåg att jag bläddrade, för sidorna bara flög förbi. Kapitlena varvades ur Elias och Laias PoV vilket gjorde att jag inte kunde slita mig ifrån boken utan ville bara fortsätta att läsa mer & mer. Karaktärerna är fascinerande och intressanta, man vill gärna vet mer om dem och hur de hade när de var yngre. (något som man förhoppningsvis får reda på mer om i nästa del, kanske?)

Berättelsen flyter på med bra flyt och om det skulle vara något jag störde mig på så var det likheten med andra serier, bland annat tävlingen. Men det var inget jag hakade upp mig så länge på för boken är brutal, hänsynslös och spännande med enastående karaktärer vars utveckling man följer med stort intresse.
För Askfödd skapade sig ett eget namn och ställde sig utanför mängden.

Askfödd är ett typiskt exempel på böcker som jag gillar: starka karaktärer - speciellt med en kvinnlig som kämpar för förändring, spänning som håller en fängslad, kärlek, starka vänskaper, ett skickligt språk & en fascinerande värld, fängslande intriger och ett löfte om mer.
För det är vad Sabaa Tahir har skapat: en oerhört mäktig debutbok som kommer att lämna många - inklusive mig - suktande efter nästa bok (och nästa och nästa)...

Hon är kort sagt ett namn att räkna med hädanefter i bokvärlden, något jag ser riktigt mycket framemot.

Så om du är sugen på en spännande och fängslande bok av en ny författare (som förmodligen kommer att gå långt i framtiden om hon fortsätter skriva böcker som den här) - då är den här boken som klippt & skuren för dig.

Citat:
"Jag säger ingenting, för tystnaden mellan oss är behaglig och vi har själva valt den." 

"Stjärnornas skönhet betyder ingenting när livet här på jorden är så fult."

Crown of Midnight

Titel: Crown of Midnight
Författare: Sarah J. Maas
Förlag: Bloomsbury
Sidor: 420
Serie: Throne of Glass #2
Språk: Svenska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling:
Assassin Celaena Sardothien won a brutal contest to become he King's Champion. But she is far from loyal to the crown. Though she hides her secret vigilantly, her deadly charade becomes difficult when she realizes she is not the only one seeking justice. No one is above questioning her allegiance - not the Crown Prince Dorian; not Chaol, The Captain of the Guard; not even her best friend, Nehemia, a foreign with a rebel heart.
Then one terrible night, the secrets they have all been keeping lead to an unspeakable tragedy. As Celaena's world shatters, she will be forced to decide once and for all where her true loyalties lie...and whom she is willing to fight for.

Omdöme:
Alltså, den här serien blir seriöst blir bara bättre och bättre. Visserligen finns det fortfarande saker som borde förbättras, men det är ju liksom väntat, eftersom det bara är Sarah J. Maas andra bok någonsin. Men trots det så kunde jag inte slita mig från den.

Jag tycker att karaktärerna har utvecklats en hel del. Jag älskar verkligen Celaena, hon är tuff, kick-ass men är samtidigt som vilken tjej som helst; hon bryr sig om hur hon ser ut och vad hon har på sig, etc. Fast det har inte varit lika uppenbart efter ½ boken och den där hemska händelsen (ni som har läst boken vet nog vad jag pratar om).
Dorian är underbart barnslig och jag gillar att han också börjar få en egen historia vid sidan av Celaenas, och att han även har fått ett litet PoV. Hoppas på mer från hans synvinkel i nästa bok!
Jag gillar också Chaol, men jag tycker att han typ känns mest som en...typisk kille. Jag vet att han inte är det, men han känns mer som den typiska killkaraktären än vad till exempel Dorian gör. Fast å andra sidan, det är nog Dorian också. Typ. A ja, jag gillar båda väldigt mycket även om jag gillar Dorian mer.

Slutet då alltså...det var faktiskt lite oväntat (även om jag hade mina föraningar) och satt typ bara och gapade när jag hade läst klart sista sidan. Jag kunde inte fatta att boken slutade på det viset.

Crown of Midnight är både bättre & sämre än första boken, Throne of Glass. I första boken var det mer intressant att läsa om tävlingen, medan nu i andra så är det mer...annat. Det är inte lika spännande, även om det kommer spänning i omgångar.
Men trots att det inte är spännande hela tiden, så kunde jag verkligen inte slita mig ifrån boken utan satt bara och läste & läste.
Jag tycker väldigt mycket om karaktärerna, speciellt Celaena, och tycker att de har utvecklats sedan första boken.

Jag kommer verkligen att läsa nästa del, The Heir of Fire, som typ alla tycker är den bästa delen i serien. Jag hoppas att jag kommer att tycka så också. Ska försöka köpa hem nästa del innan vi åker till Grekland en vecka i början av sommarlovet.

Bästa karaktär/er:
Celaena!

Andra delar i serien:
1. Throne of Glass
2. Crown of Midnight
3. The Heir of Fire
4. Queen of Shadows

Enklav

Titel: Enklav
Författare: Ann Aguirre
Förlag: Modernista (Tack för boken!!)
Sidor: 256
Serie: Razorland-trilogin #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Enclave

Handling från förlaget:
New York ligger i ruiner. Större delen av invånarna utplånades för länge sedan av pesten. En del av de överlevande sökte sig ner under jord och här lever de kvar i olika enklaver. Men i tunnlarna utanför deras befästningar lurar fasansfulla varelser i mörkret – missfoster som livnär sig på ­människokött. Sällan får någon i enklaven uppleva sin tjugoårsdag.
När Spadertvå fyller femton genomgår hon blodsriten som förvandlar henne till jägarinna. Hon paras ihop med Tålig, en ­jägare i hennes egen ålder som bodde ovan jord när han var liten. Snart upptäcker de att den närmaste enklaven helt har utplånats av missfostren, men de äldste vägrar att tro på dem. I stället förvisas Spadertvå och Tålig från enklaven för all framtid och tvingas söka sig ovan jord.

Nu måste flickan som fötts i mörkret överleva i dagsljuset – vägledd av Tåligs vaga minnen av en stad som nu endast befolkas av några få farliga gäng. Deras enda chans att överleva är att söka sig norrut, till en trakt Tåligs far en gång brukade berätta om, en paradisisk plats där människor kunde leva i fred. Existerar den verk­ligen? Och kommer i så fall deras mod och jägarskicklighet räcka till för att besegra alla faror på vägen?

Omdöme: 
Jag kan ju börja med att jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken (för det är så himla många som älskat den) och att det då bäddade för besvikelse.
Alltså jag blev besviken, i alla fall lite. Jag ville ju så gärna gilla den här boken, vilket istället blev ett bakslag. (Faaaaast, boken är kanske bättre på engelska än på svenska? Någon som vet?) Och jag kan verkligen inte säga vad det är som jag blev besviken på eller inte gillade.

Jag tycker att karaktärerna namn är väldigt udda, t.ex. Spadertvå, Tålig, Sten, Fingerborg, m.m. Men samtidigt får man ju en förklaring till hur de har fått sina namn och då känns det inte lika konstigt. Men då undrar jag hur huvudrollernas namn i den engelska versionen (Spadertvå-Deuce & Tålig-Fade) kom till, eller har det fortfarande samma ursprung?

Spadertvå är verkligen tuff och drar sig inte för något, att döda zombies är uppenbarligen som vardagsmat för henne.
Tålig då, alltså nja, jag vet inte riktigt vad jag tycker om honom, förutom att han är helt okej men att jag inte direkt föll för honom (inte än i alla fall). Jag hoppas på att han kommer utvecklas senare i serien!
Jag kan ju tillägga att jag trodde att Spadertvå skulle bli jätte svartsjuk & typ hata Tegan då hon började vara så mycket med Tålig (detta grundat på att det nästan alltid händer i sådana här böcker), så jag blev faktiskt förvånad ändå. Och jag både hoppas & hoppas inte på en kärlekstriangel - som jag inte vet om den kommer att infalla eller inte, så snälla spoila inte - med Spadertvå, Tålig & Stalker. (Men helst ingen mellan Spadertvå, Tegan & Tålig, hejar ju på Spadertvå!)

Enklav är en bok som jag inte direkt älskade (som så många andra verkar göra) men jag gillade den fortfarande en hel del och tycker att den har stor potential till att utvecklas till något så himla mycket större & bättre.
Men nu till det positiva: zombies. Jag har faktiskt läst så många zombie-böcker så jag har inte så mycket jämföra med, men då tycker jag att Enklav passar absolut i toppen av de bästa zombie-böckerna. Det blir ju bara bättre utav att ha en kvinnlig huvudkaraktär - Spadertvå - som dödar zombies som om hon har gjort det hela sitt liv. Jag tycker att språket, världen och speciellt takten är oerhört bra. Boken är lättläst, otroligt tunn faktiskt för att vara en sådan här bok, och tempot, takten är fort, fort, fort. Det var verkligen inget slöseri med sidor här inte!

Även om jag kanske inte älskade den här boken så kommer jag absolut att läsa nästa del i serien, Utpost och hoppas på att de saker som jag inte gillade (kan fortfarande inte sätta fingret på vilka det dock handlar om) har blivit bättre och utvecklats.

Bästa karaktär/er:
Spadertvå.

Andra delar i serien:
1. Enklav
2. Utpost
3. ???

Sista riket

Titel: Sista riket
Författare: Brandon Sanderson
Förlag: Modernista (Tack för boken!!)
Sidor: 752
Serie: Mistborn #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Final Empire

Handling från baksidan:
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Det är en värld av lidande där den evige och odödlige Överstehärskaren styr genom ett antal aristokratiska familjer. Vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och arbeta som slavar.
Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från hålor dit Överstehärskaren skickar dem som han dömt till döden. Kelsier har allomantiska förmågor - en rad magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter - och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker - men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.
För att Kelsier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter...

Omdöme:
Jag har redan läst den här boken fast på engelska, då under titeln The Final Empire, och den recensionen hittar ni HÄR. Så, men med risk för upprepning, tänkte jag ändå skriva en minirecension på den här versionen av boken.

Jag tyckte att den var lika bra som den var första gången på engelska, kanske till och med ännu bättre. Något jag "klagade" på i den engelska versionen var att det var så svårt med alla nya ord (och att det förmodligen berodde på att den var på engelska), men nu så tycker jag att det är bättre & enklare på engelska. Konstigt hur omvänt det kan bli ibland. Men i alla fall, man kommer fort in i handlingen och jag läste faktiskt ut boken mycket snabbare den här gången och jag blev lika tagen av varje sida.

Brandon Sanderson kan verkligen det här med att skapa karaktärer man verkligen gillar. Vin utvecklades för varje kapitel som fortskred och man kunde verkligen se hur hon blev starkare i både sig själv och sin kraft. Kelsier är en karismatisk och - nästan lite för - charmig karaktär som man faller för typ direkt, även om han inte är något "läsarkärleksintresse".
Sen så älskar jag verkligen tjuvgänget (eller "the crew" på engelska); Breeze, Ham, Dockson, Spook, till och med Clubs. Jag måste såklart nämna Sazed också, häftig karaktär (tycker hans folk är väldigt intressanta också).
Och sen den karaktär som jag förmodligen gillar allra mest (förutom typ Vin då): Elend. Jag tycker han är lika charmig som Kelsier - fast på ett annat sätt - och älskade alla scener med honom & Vin. Åh, vad jag skrattade vid ett flertal av dem!! Jag tycker att Elend visar att även de adliga kan vara trevliga och "goda", så ja jag gillar honom!

Sista riket är minst lika bra på svenska som på engelska och jag rekommenderar verkligen varenda en som läser detta att läsa den här boken. Oavsett om det är på svenska, engelska eller något annat språk. För allting är så himla bra med boken: världen och magin är riktigt fascinerande uppbyggt, absolutely imponerande, och jag tycker också att språket medför det där lilla extra till den spännande handlingen som gör att sidorna bara flyger fram.
Karaktärerna är lika bra och jag har flera favoriter som Vin, Kelsier, Sazed, Ham och Elend.

Så om ni inte har läst den här boken än - GÖR DET. Jag kan nästan lova er att ni kommer bli lika hänförda som jag var när jag började att läsa den här tegelstenen - som gick förvånansvärt fort att läsa ut, för den är spännande, humoristisk lite då & då och helt fantastisk. Så läs.

The Struggle: Jag har läst första & andra delen på engelska (och nu även första igen, fast på svenska då) och vet inte riktigt om jag ska läsa tredje delen på svenska (men kommer då få vänta ett lååååååångt tag tills den kommer ut) eller om jag ska läsa den på engelska. I don't know. Help?

den här recension blev ändå ganska så lång. ops, men vad gör egentligen det när man älskar boken?

Bästa karaktär/er:
Vin & the crew + Elend!

Andra delar i serien:
1. Sista riket (eng. The Final Empire)
2. (eng. The Well of Ascension)
3. (eng. Hero of Ages)

Skugga av svek I

Titel: Skugga av svek I
Författare: Diana Gabaldon
Förlag: Bookmark förlag (tack för boken!)
Sidor: 702
Serie: Outlander #8 del 1 av 2
Språk: Svenska
Originaltitel: Written in My Own Heart's Blood

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar! Läs på egen risk!

Handling från baksidan:

En förödande återförening

Året är 1778. Frankrike förklarar krig mot Storbritannien och de brittiska trupperna lämnar Amerika. Mitt i det politiska tumultet återvänder plötsligt Jamie från de döda. I tron att hennes man varit död under alla dessa år har Claire gift om sig med Jamies bäste vän. Jamies återkomst vänder upp och ner på familjens värld och när sonen hon har med sin nye man förstår vem som är hans riktiga pappa blir situationen alltmer katastrofal.

Omdöme:
Jag läste på någons blogg att man i princip måste vara ett fan utav Outlander-serien om man läser del 1 utav 8:e boken, eftersom alla böckerna är ca 700-1200 sidor långa. Och tänk att den här boken - Skugga av svek I - är ca 700 sidor och att det ska komma en till del utav den här boken - Skugga av svek II - som förmodligen är lika lång eller ännu längre. Det är verkligen imponerande hur mycket Diana Gabaldon har skrivit om de här karaktärerna och att hon fortfarande lyckas få till det så bra. För o ja, det gör hon. Efter bara några sidor är jag fast - igen.

Fast i början var det väldigt förvirrande, jag undrade om jag hade missat ett kapitel eller så i sjunde boken - Som ett eko - eller bara förträngt det faktum att spoiler! Jamie var död. Men i alla fall, efter att ha läst några kapitel och någorlunda fått koll på alla dessa karaktärer - herregud, vilket stort persongalleri det finns i den här serien - så flöt allting bara på ilfart.

Världen, språket, humorn - allt är välbekant vid det här laget och jag njuter lika mycket varje gång jag öppnar en utav Gabaldons böcker. Jag gillar Claires berättarröst väldigt mycket och man har verkligen fått se hur hon - och alla andra karaktärer - har utvecklats. Som Jamie till exempel. Jag tycker faktiskt om William, trots att han ibland betedde sig som en skitstövel så påminner han mig om på sätt och vis Will Herondale i The Infernal Devices. Men bara på sätt och vis. Det är lite förvirrande att hålla koll på alla släktingar till Claire & Jamie, för det är en oerhört stor familj kan man väl säga.

Skugga av svek I är lika bra som dess föregångarna, även om vissa utav delarna i serien är lite bättre än denna. Man kan ju undra vad Gabaldon egentligen kan skriva vidare om, med tanke på hur mycket hon redan har skrivit men på något sätt är det fortfarande spännande & intressant. Man vill ju att allting ska sluta lyckligt, men uppenbarligen vill inte Gabaldon det utan lägger in lite twistar här & där.
Det är ett otroligt stort persongalleri och jag rekommenderar verkligen att man börjar från början med den här serien, annars fattar man nog inte inget när man läser den här boken. Fast å andra sidan, om du inte tycker om den här serien så ska du nog inte heller slösa tid & pengar på den. Fast eftersom serien är så bra så tror jag inte att du inte skulle tycka om den. För seriöst, man blir verkligen beroende av den här serien. Allting som har att göra med den här serien är bara så himla bra och nu när första boken har filmatiserats som tv-serie så blir man bara ännu mer "excited" inför vad som komma skall. Det var lite därför jag frågade efter den här boken från förlaget, jag hade börjat kolla på de avsnitt som hittills fanns ute och jag kände att jag bara måste få reda på vad som skulle hända efter sjunde delen. Och nu är behovet tillbaka, vad kommer att hända i nästa del av Skugga av svek? 

En fråga: har den engelska versionen av 8:e delen också delats upp i två delar? För det slutade ju med en cliffhanger - som om jag inte skulle läsa nästa del ändå, duh - och då blev jag fundersam. Och, är det någon som vet hur många böcker det kommer att bli i Outlander-serien?

För att göra en lång recension kort: ni som gillar den här serien - LÄS VIDARE, ni som inte gillar den här serien i bokformat - KOLLA PÅ TV-SERIEN. Eller förresten, GÖR BÅDE OCH.

Bästa karaktärer/er: 
Typ alla, som Claire, Jamie, William, Fergie & hans barn - Germain,etc. + en hel drös andra.

Andra delar i serien:
1. Främlingen
2. Slända i bärnsten
3. Sjöfararna
4. Trummornas dån
5. Det flammande korset
6. Snö och aska
7. Som ett eko
8.1 Skugga av svek I
8.2 Skugga av svek I

Prodigy

Titel: Prodigy
Författare: Marie Lu
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 338
Serie: Legend-triologin #2
Språk: Svenska
Originaltitel: Eng - Prodigy

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från förlaget:

Det har gått en vecka sedan June och Day med nöd och näppe lyckades fly från Los Angeles och Republiken med livet i behåll. Day antas vara död efter att ha förlorat sin bror till en avrättningspatrull som trodde att det var honom de tog livet av. June är nu Republikens mest eftersökta förrädare. 

Desperata efter hjälp vänder de sig till Patrioterna – en rebellgrupp som vigt sina liv åt att få Republiken på fall. Men går Patrioterna att lita på? Eller har de själva, utan att inse det, blivit brickor i det mest fruktansvärda av politiska spel?

Omdöme:

När jag förra året läste ut första delen Legend så kunde jag knappt bärga mig tills jag fick läsa Prodigy - just den här boken. Förväntningarna var höga på den stackars andra delen i serien, och Prodigy nådde nästan upp till dem. 

Jag gillar spänningen som finns i boken från första sidan tills sista sidan, då man kände att man kunde pusta ut lite mer än vad man kunde ha gjort under hiskeligt spännande läsningen. Man visste aldrig riktigt vem, eller vad, man skulle tro på och därför var man på sin vakt mot alla. Skulle June gå tillbaka till sitt gamla liv? Skulle Day göra hans "uppdrag"? Frågorna hoppade sig, och samtidigt som jag fick svar på flera av dem så dök det upp många nya andra frågor. Jag hoppas - och tror - på att Marie Lu lyckas skriva ett megasuccé till slut för den här serien, som inte borde få något mindre än det. För serien förtjänar verkligen en spektakulär avslutning där frågorna besvaras och lite därtill. 

Day & June var riktigt spännande och intressanta personer i första boken, men tyvärr så tar deras relationsdrama över nästan hela boken. Jag saknar dem där stunderna då de var "vanliga" och skämtade med varandra. Men det kändes ändå trovärdigare med deras relation, då de tvivlade på vad de egentligen kände för varandra. Jag tycker ändå att det är bättre än första-ögonkastet-kärlek som oftast slutar sådär, enligt mig. 

En karaktär som verkligen utvecklade sig i den här boken var Kaede. I första boken fick hon min uppmärksamhet redan från squizkampen och sedan dess hade jag velat få reda på mer om henne. Och nu fick jag äntligen göra det! Jag tycker att hon var en cool och självsäker person, som ändå är otroligt snäll, speciellt mot Tess, och jag hade hoppats på att hon skulle få vara med mer i den här serien än vad hon fick göra. Jag hatar hennes slut, rent ut sagt. Jag hade verkligen velat att hon skulle växa till sig ännu mer och komma upp i samma nivå som Day och June. Men men, jag fick åtminstone lära känna henne mycket mer nu. 

Scenen då Day hade sitt tal, eller vad man nu ska kalla det utan att spoila något, var otroligt mäktig. Det kändes som att Marie Lu hade byggt upp hela spänningen och alla känslorna, och till sist just då släppte lös allt under den stunden. Powerful, det är ordet som beskriver det hela!

Slutet, ja man kan väl säga olika saker om det. Här kommer den icke-spoilerfria delen - markera för att läsa (men på egen risk!): Varför Day, varför?! Att han ska offra June bara för att han kan vara döende...det slutet krossade mitt hjärta. Slut på spoiler! Åh, varför måste Day vara så hjälte-aktig, snäll och omtänksam för? Fast det e klart, det är ju det som gör honom till min favoritkaraktär så... Slutet krossade i alla fall ihjäl mitt hjärta för den gången - för den serien. 

Prodigy är en bra och spännande fortsättning på Legend, och trots de höga förväntningarna når boken nästan upp till dem. Men bara nästan. Det är mer relationsdrama och tvivel mellan våra två hjältar - huvudrollerna June & Day, vilket gör att deras relation blir desto mer trovärdigare men samtidigt så försvinner de magiska stunderna mellan dem två, vilket jag saknade otroligt mycket. Marie Lu har förmågan att hänföra och förtrolla sina läsare, och jag kommer verkligen att läsa nästa del, Champion som kommer att vara den tredje och avslutande (??) delen i serien. Jag kommer att läsa tredje delen för att jag verkligen måste veta vad som kommer att hända med June & Day. måste.

Bästa karaktär/er: 

Kaede - för att hon förtjänar den titeln. 

Andra delar i serien:

1. Legend

2. Prodigy

3. Champion (hösten 2014 på svenska)