Eragon

Uppdaterad recension

Titel: Eragon
Författare: Christopher Paolini
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidor: 526
Serie: Arvtagaren #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Eragon

Handling från baksidan:

En dag hittar den fattige bondpojken Eragon en vacker blå sten i skogen. Om han säljer den kanske hans familj slipper svälta under vintern. Men det blir inte som han hoppats - stenen kläcks och en drake föds.
Eragon håller draken hemlig och ger henne namnet Saphira. De talar med varandra genom tanken och blir bästa vänner. Och legenden om drakar och drakryttare blir levande igen.
Över en natt förändras sedan hela Eragons liv. Han kastas in i en värld full av faror, magi och maktkamper. Med bara ett gammalt svärd som hjälp och en sagoberättare som vägledare måste Eragon och Saphira färdas genom platser där mörka krafter härskar, i ett Imperium som styrs av en kung vars ondska inte har några gränser...

Omdöme:
Jag har hittills inte hunnit läsa så många böcker om just drakar, bara ett fåtal som Seraphina, Temeraire och sen lite i Game of Thrones - och så finns det Eragon-böckerna. Den är helt klart min favorit när det gäller allt kring drakar och drakryttare och jag hoppas av hela mitt hjärta att fler författare ska snappa upp det här med drakar så att det kan bli mer "modernt". 

Från första sidan är jag fast i en fantastiskt bra skriven värld - som författaren Christopher Paolini skrev när han bara var 17 (!!!) år - som man slukas upp av så fort man öppnar boken. Även när jag hade läst den en gång tidigare så var jag verkligen som fastklistrad vid boken och ville bara ha-veta-läsa mer, mer och mer. Jag kunde inte få nog och ville att boken aldrig skulle ta slut. Det är tur att det finns 3 delar till i serien.

Jag tycker att världen är helt otrolig och väldigt bra uppbyggd - jag har aldrig fattat hur en enda person kan komma på så mycket och sen lyckas knyta samman allt så att det verkligen blir som en helt ny värld. Det är imponerande, och vad som är ännu mer imponerande är att han - som jag nämnde förut - bara var 17 år när han skrev Eragon.

Drakar är mitt favoritväsen all-time och jag älskar hela deras magiska väsen. Alltså, jag skulle kunna läsa en bok om drakar på 1000 sidor och ändå inte få nog. Någon frivillig författare som kan tänka sig att skriva om drakar? Typ Naomi Novik eller Christopher Paolini skulle passa bra.

Eragon är en karaktär som man som läsare vet kommer att utvecklas till att bli en ännu "större" person och jag är säker på att han kommer uppfylla det senare i serien. För just nu så märks det av att han är mer som ett barn än som en man, men jag tror att han kommer ändras ganska så mycket och ganska så snart när det händer så mycket kring honom. Krig, känslor, fantasiväsen, svek, död - allt kommer att tvinga honom till att växa upp fortare och vi får väl se om det är en bra eller dålig sak...

Eragon är en helt fantastisk bok om drakar som verkligen visar varför jag älskar drakar så himla mycket. Saphira är en drake som jag själv skulle vilja vara bunden till och hennes humor när hon pratar med Eragon är så charmig på något sätt och jag tror att hon skulle få mig att skratta väldigt ofta ifall det var ur hennes PoV vi skulle få läsa böckerna. En annan person/väsen är varkatten Solembum som är som Grimlakin i The Iron Fey - ärligt talat, jag tror att det faktiskt är exakt samma katt. För de båda har ju sagt att de kallas olika av olika personer...
Eragon är en härlig karaktär att följa och jag har stora förhoppningar på honom. Det är mycket spänning trots att jag har läst den här boken förut, men det är mer som att man fokuserar på detaljerna i stället för det huvudsakliga som man brukar göra första gången man läser en ny bok. Nu är det mer som att återse en gammal vän.

Jag hoppas att jag kan läsa nästa del - Den äldste - snart och att den är lika bra som den här.

Detta är en bok som jag rekommenderar till alla er som gillar att läsa fantasyböcker och speciellt till er som älskar fantasyböcker med drakar. För i så fall tycker jag att ni ska få tag på den här boken så fort som möjligt och bara sitta och njuta av den sen.

Bästa karaktär/er:
Solembum och Saphira.

Andra delar i serien:
1. Eragon
2. Den äldste
3. Brisingr
4. Arvtagaren

Filmrecension: Hobbit 2: Smaugs ödemark

I måndags så var jag med min "Hobbit-kompis" som vi är, för vi har gått på första och nu andra filmen om hobbiten Bilbo Bagger. Första filmen heter The Hobbit: An Unexpected Journey och nu så går alltså Hobbit 2: Smaugs ödemark på bio. Jag kan väl säga redan nu: ni som inte gillade första filmen och tyckte att den bara var långtråkig så är det nog ingen rekommendation om den här filmen till er. För filmerna är väldigt långtråkiga, Hobbit 2 är ca 2 h och 30 minuter lång! Så om ni inte gillade första filmen så är det nog inte så roligt att sitta i en biosalong i 2 ½ h för att se en film man inte ens gillar. Men ni som gillar den: då tycker jag verkligen att ni ska se den här också!

Handling i filmen: OBS! Läs på egen risk, innehåller spoilers från första filmen!
Efter att ha lyckats överleva första etappen av den oväntade resan, kämpar gruppen vidare österut genom den förrädiska skogen Mörkveden. Där ställs de öga mot öga med den gigantiske Beorn, en hord av jättespindlar och de farliga skogsalverna. Efter en dramatisk flykt lyckas de ta sig till Sjöstaden och vidare till Ensliga berget för att möta den största faran av alla – den enorma draken Smaug. En utmaning som kommer sätta deras mod och vänskap på slutgiltigt prov.

Mitt tycke:
Hobbit 2 är nog lika långtråkig som alla de 3 Sagan om ringen-filmerna och första Hobbit-filmen, men - jag tycker fortfarande om dem! Jag tycker att filmerna är väldigt skickligt gjorda och jätte bra skådespelare som verkligen funkar för - vissa utav - karaktärerna. Men de som gjorde filmen, har liksom dragit ut på det hela och vissa händelser som kunde ha varit korta är i stället mycket längre. Det gör att man tappar suget lite efter att se filmen. 

Jag har läst boken Hobbiten och blev inte så himla förvånad över vad som hände och man hade ett hum om vem alla var och så. Men någonting jag verkligen hatar med både Hobbit-filmerna är att de avslutar dem så fort! De är precis som att dem kapar av mitt i filmen och tänker: "Det här passar bra till den andra delen." Jag blir galen på sånt! Förra året gick man ut från biografen och väntade på andra filmen, nu så väntar man på den tredje filmen. Hur många tänker dem göra egentligen? Hoppas inte 4 delar i alla fall...

Jag måste bara säga att jag älskar de 13 dvärgarna! Även om jag gillar Thorin lite mindre, för han är inte riktigt som de andra utan han är mer som en verkligen ledare. Speciellt Bombur, han fick mig att skratta fler gånger x`D Ni som har sett filmen tänk på dessa scener !Markera för att läsa! ( då dem flydde från alverna/orcherna och Bombur hamnade uppe på land och rullade & mosade dem andra, höll på att skratta ihjäl mig då och även då de sprang mot Beorns stuga, åh gud jag & min kompis kunde inte sluta skratta, det såg så himla roligt ut!)
I alla fall, filmproducenterna eller regissören (eller vem det är nu som gjorde filmen) lade ju även till en helt ny karaktär som inte finns i boken, nämligen alven Tauriel. Alltså, jag ser inget fel med att de har lagt till en ny karaktär. Visst, det kanske är lite surt om man läst boken & vill att filmen ska vara exakt som boken. Flera har ju uppmärksammats detta och jag förstår inte riktigt varför. Fast jag håller med om att hon får mer plats/tid i filmen än andra karaktärer. Men det är bara att ta det! 
Riktigt kul att man får se Legolas innan så här, hade faktiskt ingen aning om varifrån han kom. Är sugen på att se om Sagan om ringen-filmerna, fast de är så långtråkiga...

Slutet var sååå dåligt! Varför kapar dem av mitt i, som det känns som?? Gaaaah, nu måste man ju vänta ännu ett år tills man får se nästa del.
Sammanfattningsvis är Hobbit 2 något för dem som gillade första boken och/eller har läst boken och gillade den, den är lika bra gjord - med många detaljer o annat - som de andra filmerna och man får återse kära karaktärer. En bra film som kunde ha varit bättre ändå!

Betyg: 4.5 av 5 bokstaplar