De odödligas sång

Titel: De odödligas sång
Författare: Julie Kagawa
Förlag: Harlequin (Tack för boken!)
Sidor: 392
Serie: Edens blod #3
Språk: Svenska
Originaltitel: The Forever Song

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Den sista jakten har börjat. Hämnden är hennes.

I en värld som ligger i ruiner, där inget liv är heligt och där lojaliteter bryts utan en blinkning ställs Allison Sekemoto inför ett dilemma. För om hon lyckas övervinna den psykopatiska vampyren Sarren är triumfen kortvarig. Konsekvensen är en evighet i ensamhet...

Omdöme:
Julie Kagawa är en författarinna vars böcker jag alltid ser framemot att läsa, för hon lyckas nästan alltid leverera på topp. Jag totalälskade verkligen hennes serie The Iron Fey och även denna serie, Edens blod, gillade jag mycket.

Kagawa har ett fängslande språk som gör att spänningen stiger genom hela boken och en humor som får en att dra på munnen, även i de mest farliga stunderna. Världen är intressant och man vill gärna läsa mer & mer.

Karaktärerna är något annat som hon lyckas väldigt bra med. Allie har verkligen växt till sig och är en tuff, stark och en riktigt kick-ass karaktär nu. När man läser boken så förstår man verkligen hur stark hon egentligen är och det minst sagt imponerande! Det är härligt att få läsa om en verkligt stark kvinnlig karaktär, så det är bara positivt.
Schakalen är en karaktär som jag också gillar, trots att han kan vara lite för mycket ibland och ibland på den motsatta sidan, och jag fullkomligt älskar hans & Allies "syskonbråk", det får mig alltid att le! Zeke är väl en helt okej karaktär, men jag känner inget speciellt för honom direkt.

De odödligas sång är ett bra avslut på en serie som har varit som en bergochdalbana för mig, i alla fall stundtals första boken. Men jag tycker att handlingen och karaktärerna har utvecklats till det bättre och jag upptäckte att jag inte kunde lägga ifrån mig De odödligas sång förrän jag hade läst klart sista sidan, så serien är helt klart bra ändå! Kagawa har tagit den "omoderna" (skulle jag vilja säga efter alla dessa vampyrböcker) trenden med vampyrer och skapat något nyare & bättre, efter den här serien kan jag nog tänka mig att ge vampyrböcker en chans igen.

Ni som inte har läst något av Kagawa - då har ni verkligen något att se framemot!

Nu är det bara att vänta tills Julie Kagawa släpper något nytt - som jag förmodligen kommer att läsa!

Bästa karaktär/er:
Allie och Schakalen.

Andra delar i serien:
1. De odödligas regler
2. De odödligas hunger
3. De odödligas sång

The Ruby Circle

Titel: The Ruby Circle
Författare: Richelle Mead
Förlag: Penguin Books
Sidor: 348
Serie: Bloodlines #6
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Their forbidden romance exposed, alchemist Sydney and royal Moroi vampire Adrian find themselves facing the wrath of both of their kind.

When the life of someone they both love is put on the line, Sydney risks everything to hunt down a deadly former nemesis. Meanwhile, Adrian becomes enmeshed in a puzzle that could hold the key to a shocking secret about spirit magic, a secret that could shake the entire vampire world and alter his and Sydney's lives forever.

Omdöme:
Det är alltid sorgset att ta farväl av sina favoritkaraktärer när en serie är slut. Speciellt om det händer två gånger. När jag läste klart Vampire Academy-serien grät jag massor för att serien var slut. Trodde jag i alla fall, för det visade sig att det fanns en till serie, lite om en spin-off, med Sydney, Adrian, Eddie & Jill i rampljuset - och den serien var Bloodlines-serien. Som nu också är slut vilket bådade till floder av tårar.
Jag vill verkligen inte sluta läsa om Sydney & Adrian. De är liksom en utav mina favorit-OTP någonsin.

Jag tycker att både Adrian och Sydney har utvecklats så enormt mycket under den här serien. Sydney har blivit tuffare, självsäkrare och mer våghalsig. Adrian har blivit oerhört mycket starkare, vilket han bevisade i slutet av den här boken, och är & förbli en utav mina book-boyfriends. Han fångade mitt hjärta redan i VA-serien och har haft det sedan dess. Han är bara så himla gullig, snäll, charmig, sarkastisk (mindre i den här serien/bok faktiskt) och underbar.
Så dessa två fantastiska personer tillsammans är bara helt perfekt och jag har gråtit vid många fina stunder i deras relation under den här seriens gång.
Det är också jättekul att få återse Rose & det "gamla" gänget, älskar stunderna med nästan alla samlade.

Boken är spännande så jag läste ut den på bara några timmar och satt sedan undrade hur det kunde ha gått så fort. Jag ville ju bara läsa mer om karaktärerna som vi ursprungligen introducerades för i Vampire Academy och som vi sedan fått följa genom deras äventyr.
Även om den här boken kanske inte var den mest spännande, så hände det ändå saker hela tiden som gjort att man vände sida efter sida.

The Ruby Circle är ett fantastiskt slut på en fantastisk spinoff-serie på en fantastisk ursprungsserie. Komplicerat? Nä, inte alls.
Karaktärerna, speciellt Sydrian, har utvecklats så himla mycket under seriens gång och man har verkligen sett hur de blivit starkare - både i sig själva och som par.
Språket, tempot och världen är lika bra som vanligt i Meads böcker och jag har redan börjat kolla efter nya böcker av henne, speciellt för att se om det finns någon chans till ännu mer böcker om gänget i de här böckerna, känns ändå som att det finns några saker hon kan spinna vidare på och utveckla. (eller så är det mina förhoppningar som talar.) Jag tycker att slutet & epilogen i boken var riktigt fint och jag gillar hur allt har fortskridit. Ångrar inte en minut som jag lagt ned på att läsa de här böckerna - vilka jag definitivt kommer att läsa om i framtiden.

Ni som inte har läst något utav Richelle Mead förut, läs då Vampire Academy-serien och sedan den här för att få så bra upplevelse som möjligt av karaktärerna, världen och handlingen.
Rekommenderar annars den här serien till alla er som har läst VA & gillade den - då kommer ni säkert att gilla den här också.

Med den här recensionen som snart är slut, vill jag bara säga att Bloodlines-serien är en utav mina favoritserier & kommer alltid att vara det också. Så läs!!!

Citatet som jag alltid kommer att komma ihåg från den här serien:
"I told you before, we’re the center,” she said. “And the center will hold.”

Bästa karaktärer:
Sydrian!!

Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

Mörkrets makt

Titel: Mörkrets makt
Författare: Yamilé Andreasson
Förlag: Löv & Craig Förlag (tack för boken!)
Sidor: 264
Serie: Skuggornas stad #1
Språk: Svenska
Originaltitel: -

Handling från förlaget:
Arianas värld vänds upp och ner när hon en dag upptäcker att hon inte är som alla andra. Att plötsligt få reda på att man inte är helt mänsklig och att en helt annan värld döljer sig mitt  framför ögonen på en är väl jobbigt nog, men att även jagas av blodtörstiga väsen blir nästan för mycket.

I en ny värld och med krafter hon inte visste existerade är det svårt att hantera känslorna, särskilt när man samtidigt är en ung kvinna på väg att växa upp men Ariana är en tuff tjej som tar till oväntade knep för att klara sig i sin nya tillvaro.

Arianas öde är förutbestämt och hon håller hela sin världs framtid i sina händer. Ett oväntat  möte med den mystiska vampyren Carmine leder henne mot en osäker framtid som kantas av mörka och farliga stigar...

Omdöme:
Jag har försökt att börja läsa den här boken ett långt tag nu, men har inte riktigt kommit till skott. Varför? Jo, en lässvacka. Igen. Men nu när boken - som var riktigt bra - är slut så vill jag bara läsa mer och vill gärna ha nästa del i Skuggornas stad nu.

Jag blev positivt överraskad redan i första kapitlet. Det är högt tempo hela tiden och det är rakt på sak mest hela tiden. Detta är ju både en fördel & nackdel, man slipper ju hålla igång tankarna allt för mycket (vilket man måste göra i andra fantasyböcker för att hålla koll på olika saker, personer, platser, etc.) men samtidigt så hinner man inte komma såhär riktigt nära karaktärerna eller storyn, utan i stället blir det lite mer som att handlingen snabbspolas förbi ögonen. Så som sagt, både en fördel och en nackdel.

Adriana är en stark, modig och självsäker karaktär som jag - för det mesta - gillade. Ibland gjorde hon vissa saker lite förhastat och då gällde det att hänga med i svängarna. Förresten, det gäller nog hela boken för om man satt i andra tankar under några kapitel så sitter man där som ett frågetecken, eftersom man missat flera viktigt händelser.
Min bild av Carmine från början (utifrån att ha läst handlingen) var att han var den "stygge, hårdhjärtade vampyrer" vilket inte visade sig stämma direkt. I stället upptäckte jag att han är godhjärtad och snäll (oftast i alla fall). Varje gång jag tänker på detta håller jag nästan på att skratta ut, för min före-bild av honom stämmer inte överens med den bild jag har av honom nu när boken är slut. Det är lite skrattretande kan man väl säga.

Jag blev väldigt positivt överraskad av Mörkrets makt redan från start med ett högt och fartfyllt tempo som gör att sidorna verkligen flyger förbi. Jag skojar seriöst inte, jag förstår inte hur det kan gå så fort att läsa ut en sån här bok.
Jag blev verkligen fast redan från början och tycker att boken var riktigt bra med en stark huvudkaraktär, högt tempo, mycket spänning (även en något oväntad vändning i slutet), inte så komplicerad ändå (jämfört med andra liknande böcker) och mycket kärlek.
Det är två negativa saker som jag tänkte väldigt mycket på under bokens gång och den ena är att det ibland kändes mer som att Carmine var den "riktiga" huvudkaraktären än Adriana, för det var en hel del - som t.ex. fakta om Adriana - som undanhölls för läsaren och att man i stället fick reda på det mycket senare i boken (oftast i samma veva som Carmine fick reda på det). Men jag vet inte om det kanske var meningen för att behålla mystiken eller något sånt. Den andra saken var styckeindelningen. Jag blev seriöst galen av att man bytte PoV mitt under samma stycke. Det var verkligen förvirrande att ena stunden följa Carmine och ett mellanslag efter den meningen följa Adriana, det var flera gånger jag fick gå tillbaka för att se vem det var jag följde för tillfället. Jag misstänker dock att det kan ha hänt något med styckeindelningen när man började trycka boken och att det då inte ändrades.

Men förutom det så tyckte jag att Mörkrets makt var väldigt bra och jag kunde verkligen inte slita mig från boken utan ville bara fortsätta läsa och ta reda på hur det går. Det finns absolut potential i den här boken till att utvecklas till det ännu bättre och jag ser verkligen framemot att se om det kommer att hända i nästa bok som jag absolut kommer att läsa.

(Stort tack till Löv & Craig Förlag för boken och till Yamilé för att du gav mig en härlig läsupplevelse!)

Bästa karaktär/er:
Adriana, Carmine.

Silver Shadows

Titel: Silver Shadows
Författare: Richelle Mead
Förlag: Penguin Books
Sidor: 380
Serie: Bloodlines #5
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! (Kan) innehålla spoilers från tidigare delar i serien!

Handling från baksidan:
Their world has been destroyed. Now Sydney and Adrian are struggling to pick up the pieces and find their way back to each other. But, first, they must survive.

Sydney is trapped and surrounded by enemies, Every day is a struggle to hold on to her identity and the memories of those she loves. Meanwhile, Adrian, is told to forget Sydney, but he won't give up hope - though old demons and temptations are beginning to taunt him,

Their worst fears have become a chilling reality. Sydney and Adrian are facing their darkest hour yet...

Omdöme:
Alltså, det är så himla svårt att skriva en recension på bok som är en del av en serie som man läste 3 delar på 3 dagar ur. Det blir liksom lite svårt att skriva varierande & bra recensioner då. Så nu får ni en mer minirecension än en vanlig, för jag tänkte att jag ska skriva mer utförligt om sista delen, The Ruby Circle, när jag fått hem den & läst den. Okej? Okej.

För det första: Sydrian. Alltså, ni kan nog bara gissa hur mycket jag "shippar" (eller är det shipar?) det här paret. Jag älskade Adrian redan i Vampire Academy och tycker att han har utvecklats hemskt mycket. Men det är ändå Sydney som tar hem priset för mest karaktärsutveckling. Hon har vuxit rejält mycket; hon är mer rebellisk och vågar göra saker som jag aldrig trodde att hon skulle för några böcker sedan och tuffare. Så när hon var inne på det där "stället" så satt jag nästan & höll andan hela tiden, för jag ville verkligen inte att hon skulle (kanske spoiler: hjärntvättas) förändras tillbaka till hennes "vanliga" jag.
Jag tyckte att Adrian inte alls var lika härlig & charmig i den här boken som i de andra delarna. Han kändes mest patetisk, för liksom kom igen. Sydney utsätts typ för tortyr och han håller på och dricker, festar & tycker synd om sig själv. Då ville jag bara skaka om honom och säga till honom att rycka upp sig.
Jag gillar att man får återse Lissa, Christian, Rose & Dimitri igen - även om det inte är på samma sätt.
Några andra karaktärer jag verkligen har kommit att gilla är Jill, Eddie och även Marcus och Trey.

Silver Shadows är kanske inte den bästa delen i Bloodlines-serien men det är förståeligt med tanke på vart de två första 1/3 utspelade sig - som var riktigt sega - men i slutet så började det hända saker - typ allt. Vissa saker kändes lite förhastade och ibland hängde jag inte alls med i svängarna (t.ex. SPOILER: Sydney & Adrians "bröllop", det kändes lite som bara "va, vad hände nu?!"). Slutet var ändå bra, även om det slutade med en cliffhanger. Igen.
Jag saknade den gamla vanliga "Sydrian" men det är också förståeligt om man kollar på just den här bokens handling, men jag hoppas verkligen att det blir bättre i nästa del som även är den sista i den här serien.
Jag ser verkligen framemot att få läsa sista delen i Bloodlines-serien (som även blir som ett slags avslut på Vampire Academy också).

Bästa karaktär/er:
Sydney

Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

The Fiery Heart

Titel: The Fiery Heart
Författare: Richelle Mead
Förlag: Penguin Books
Sidor: 420
Serie: Bloodlines #4
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Sydney always believed that Alchemists were born to protect vampire secrets and human lives - until she met Marcus and turned her back on everything she once knew.

But she's not free yet. When her sister Zoe arrives, Sydney can only tell her half-truths about her past. And with every word she risks exposure - and the fatal consequences.

Consumed by passion and vengeance, Sydney must choose her path once and for all. Even if that means harnessing her magical powers to destroy the way of life she was raised to defend...

Omdöme:
Åh, vad jag har börjat älska den här serien!!! Jag tycker att Bloodlines som uppföljare till Vampire Academy är på väg att bli ännu bättre än "huvudserien" (VA).

Jag måste säga att jag är verkligen all-in för Team Sydrian nu. Älskar hur de kompletterar varandra, de passar varandra bara så...perfekt, helt enkelt.
Sydney har verkligen blivit en helt annan person jämfört med vad hon var i VA (och första Bloodlines-boken). Hon är mycket mer utåt på nåt sätt och tar för sig, vilket jag tycker är jättebra! Hennes karaktärsutveckling är enorm minst sagt och jag tycker hon bara har blivit bättre & bättre i mina ögon. Adrian har också utvecklats en hel del, han är fortfarande sådär charmig & sarkastiskt men ändå så sårbar och "broken" (i brist på bättre ord på svenska). Jag tycker han är helt underbar & jag bara älskar honom (gash, jag är obsessed av honom) < 3
Jag gillar även Jill, Eddie & Sydneys lärare...Jackie? Jag kommer aldrig ihåg ordagrant vad hon heter...

I tidigare Bloodlines-böcker har vi ju bara fått läsa från Sydneys synvinkel, men nu (äntligen!) fick man även läsa från Adrians PoV! Jag tyckte att det var riktigt kul då man fick läsa hur Sydney framstod i andras ögon (och i hans framstod hon som perfekt) och hur Adrian tänkte/tyckte. Jag älskade alla hans planer till "escape" med Sydney ^^

Innan jag glömmer av det igen: jag skulle väldigt gärna också vilja ha en drake som husdjur! ^^

The Fiery Heart är minst lika bra som de andra böckerna i serien, även om boken mer fokuserar på Sydney & Adrians relation - heja Team Sydrian! - än på handlingen & spänningen. Fast, jag är bara glad att för Sydrian så inget mig emot!
Slutet tog verkligen kål på mig, måste läsa nästa del nu!!!! Som tur är har jag faktiskt nästa del - Silver Shadows - hemma i bokhyllan.

Det blir en lite kortare & kanske tråkigare recension, då det känns som att jag upprepar mig väldigt mycket och för att jag inte vill spoila allt för er :3

Bästa karaktär/er:
Sydney & Adrian ofc!

Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

The Indigo Spell

Titel: The Indigo Spell
Författare: Richelle Mead
Förlag: Penguin Books
Sidor: 401
Serie: Bloodlines #3
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
In the aftermath of a forbidden moment that rocked Sydney to her core, she is struggling to decide between following her Alchemist teachings - or her heart.

The she meets alluring, rebellious Marcus Finch, a former Alchemist who is nos on the run. As Marcus pushes her to rebel, Sydney finds that breaking free is harder than she thought.

There is an old and mysterious magic rooted deeply within her. And as Sydney searches for the person attacking powerful young witches, she realizes that she must embrace her magical blood - or else she will be next.

Omdöme:
Varför har jag inte plockat upp den här boken tidigare för? Jag visste ju om att efter att ha läst ut The Golden Lily förra sommaren så var jag jättetaggad på att få läsa nästa del - alltså denna. Så när jag väl köpte den här boken (plus de två kommande delarna) så tänkte jag att den snart skulle vara utläst. Men icke då, den har legat i min TBR-hög ett långt tag och jag har inte ens rört den. Summering: jag hatar lässvackor, för då går tid till spillo som kunde ha tillbringats med att läsa den här boken. Som by the way, var riktigt bra.

När jag började läsa Bloodlines trodde jag att den aldrig skulle kunna bli lika bra som Richelle Meads serie Vampire Academy - som är en utav mina favoritserier-of-all-time. Men jag börjar inse att jag har väldigt fel. För varje ny sida, varje nytt kapitel, varje ny bok - så älskar jag den här serien mer & mer. Som nu när jag började läsa The Indigo Spell, när jag väl hade börjat kunde jag inte slita mig ifrån boken. Det tog mig en tag att läsa boken från pärm till pärm. Sidorna flög seriöst bara förbi.

Åh, vad jag älskar karaktärerna i Meads böcker. I VA så var det Rose, Dimitri, Lissa, Christian & co, nu i Bloodlines är det Sydney, Adrian, Jill, Eddie & några till. Jag tycker att Sydney har verkligen växt in i sin roll och har blivit tuffare & självsäkrare. Hon kan mycket väl komma att konkurrera med Rose i framtiden. Jag gillar att även hon kan vara sarkastisk och komma med några skämt - om än inte i den mängd som Rose gjorde.
Och sen Adrian. Åh, han måste var min absoluta favorit utav de manliga karaktärerna både i Bloodlines och Vampire Academy. Jag tycker bara att han är så charmig, underbar, gullig, snäll, smått galen ibland (eller kanske rättare sagt rätt ofta). Så jag är & förblir Team Adrian.
Jag älskar också Sydrian och hoppas verkligen på de två, jag själv tycker att det passar varandra väldigt bra & jag vill bara att Adrian ska få det bra.

The Indigo Spell är spännande, har fantastiska & underbara karaktärer (Sydney & Adrian), tempofylld och kan vara otroligt rolig. Som den här drakdemonen, hahah jag älskar att båda två blev föräldrar åt den! Det är lite svårt att skriva vad som specifikt var bra med den här boken, då jag redan börjat på nästa del - The Fiery Heart - och blandar typ ihop allt. Språket  & världen är i toppklass som vanligt och det blir aldrig långtråkigt när man läser en bok utav Richelle Mead.

Sååååå jag tycker bara att ni ska ge den här serien en chans för jag tycker att den är riktigt, riktigt bra.

Bästa karaktär/er:
Sydney & Adrian = Sydrian!

Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart
5. Silver Shadows
6. The Ruby Circle

Clockwork Princess

Titel: Clockwork Princess
Författare: Cassandra Clare
Förlag: Walker Books
Sidor: 565
Serie: The Infernal Devices #3
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers för tidigare delar!

Handling:
As Tessa Gray prepares for her wedding, a net of shadows begins to tighten around the Shadowhunters of the London Institute. Mortmain needs one last item to complete his plan. He needs Tessa. Jem and Will, the boys who lay equal claim to Tessa's heart, will do anything to save her.

Omdöme:
Vi kan väl börja med att ta med det jag skrev, efter att jag läst klart boken, på Goodreads:

"Åh. Herre. Gud. Varför måste den här serien vara slut för?!? Den är ju en utav de bästa någonsin. Jag grät vet inte hur många gånger under bokens gång och när boken var slut så grät jag ännu mer. Men jag är ändå glad att det slutade som det gjorde, det blev ett någorlunda lyckligt slut i alla fall. Kommer nog alltid att vara mest Team Will, men Jem är inte långt efter. (Det borde seriöst vara förbjudet att ha två swooniga, underbara killar i samma serie.) 

Ni som inte läst den här serien: GÖR DET. Punkt."

Eh jo, det sammanfattar nog det hela: den här serien är fantastisk.

Språket är helt magiskt och hela världen likaså. Jag skulle seriöst göra allt för att få vara en Shadowhunter (*host host* i alla fall när Jem & Will är där)! Allting har byggts upp så otroligt bra och alla lösa trådar i de tidigare böckerna knöts äntligen ihop och i slutet så kände man typ att alla olösta frågor/gåtor hade löst sig.

Karaktärerna bara älskar jag. Jag tycker att Tessa har verkligen vuxit in i sin karaktär och hon har blivit mer kick-ass, även om jag ibland hade önskat att hon varit ännu mera tuff och kaxig. Jag gillar verkligen Charlotte, Henry, Sophie och har även kommit att gilla Lightwood-bröderna Gideon & Gabriel efter den här boken. De visade en annan sida än förut, i alla fall Gideon. Sedan älskade jag återbesöken med Magnus Bane, han måste vara en utav de bästa karaktärerna någonsing, I adore him. Och sen så var det ju dessa två manliga huvudkaraktärer som båda två har krossat mitt hjärta fullständigt: William Herondale & James Carstairs. Jag förstår inte varför man måste ha två swooinga killar i samma serie - det gör ju allting svårare att bestämma vems team jag är med i. Jag vill verkligen säga att jag är lika mycket Team Will som Team Jem, men tyvärr måste jag nog säga att jag har fallit mer för William - förmodligen därför att han är, som Bane hela tiden säger, "a brokenhearted dark boy". Will är mer bad boy medan Jem är fredsmäklaren, men jag älskar dem båda två. Gaah, varför måste det vara så svårt att välja egentligen?!? De är ju underbara båda två!!!
jag tror vi låter det stanna där

Clockwork Princess är ett underbart slut på en ännu underbarare serie som jag aldrig kommer att glömma utan förmodligen kommer läsa om ca 10 gånger per år. Språket och världen i boken är helt magiska och man - jag, då - vill verkligen vara en del utav Shadowhunters-gänget. Relationen mellan Tessa, Jem & Will är helt fantastisk och det är nog den enda kärlekstriangeln som jag någonsin kommer att älska. Det är så fint men samtidigt så sorgligt hur de försöker att göra varandra lyckliga genom att själva ta steget tillbaka för att ge de andra lyckan men gör istället så att en själv blir olycklig, allt är så himla ihoptrasslat men underbart vackert & sorgset. Medan vi ändå är inne på det - Will och Jem är två utav de swooingaste killkaraktärerna jag någonsin stött på i en bok och jag kan seriöst inte bestämma mig för vem utav dem jag gillar mest (i alla fall inte utan att mitt hjärta går sönder). Meeeeeeen....jag är nog mer Team Will ändå, för liksom kom igen, han är mörkhårig med blåa ögonen, "brokenhearted" och himmelskt underbart rolig (sarkastisk i de värsta situationerna också). Jem är mer den gulliga killen som mäklar fred mellan Will och alla som kommer i hans - kommentarers - väg. Men jag faller faktiskt mer för William Herondale.
I alla fall så tycker jag att de är imponerande hur alla tre (Jem, Will, Tessa)  fortfarande älskar varandra trots att dem vet vad de andra känner för varandra och vice versa. Väldigt komplicerat kan man väl säga.
Känslorna är alltid många när en riktigt bra serie tar slut och det var likadant den här gången. Jag grät vid ett flertal ställen (stor spoiler! - som vid Jems död (
) och speciellt i slutet av boken när man visste att nu var det slut på att få läsa om Jem, Will & Tessas äventyr tillsammans. Jag kunde inte sova på en lång stund för jag satt bara och grät, och så fort jag tänkte på dem igen så började jag gråta igen.
Jag rekommenderar den här serien till alla som vill ha en fängslande läsupplevelse med underbara karaktärer, ett magiskt språk, en magivärld och vänskap & kärlek i alla former. (OBS! Ni kommer förmodligen/antagligen/kanske få ert hjärta krossat.)

Ni som gillade The Mortal Instruments - läs den här serien.
Ni som inte gillade The Mortal Instruments - läs den här serien.
Ni som inte läst någondera - läs den här serien.

Punkt.

Citat:
“Life is a book and there are a thousand pages I have not yet read.”

“A very magnanimous statement, Gideon,” said Magnus.
“I’m Gabriel.”
Magnus waved a hand. “All Lightwoods look the same to me.” (om du har läst TMI förstår ni nog denna, haha...)

"We are dust and shadows."

Bästa karaktär/er:
Will, Jem, Tessa - typ alla men mest de här tre.

Andra delar i serien: 
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess

De odödligas hunger

Titel: De odödligas hunger
Författare: Julie Kagawa
Förlag: Harlequin (Tack för boken!)
Sidor: 426
Serie: Edens blod #2
Språk: Svenska
Originaltitel: The Eternity Cure

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers!
Handling från baksidan:

Allie trodde att odödligheten skulle vara för alltid. Men nu när allt har vänts uppochner kommer gränsen mellan människa och monster fortsätta suddas ut, och hon ställs inför ett val - ett val som ingen borde göra.

Hon har gjort det otänkbara: dött för att överleva. Utkastad från Eden och skild från det enda hon någonsin älskat, ska Allie följa blodets kall för att rädda sin skapare Kanin från Sarren. Men när spåren leder tillbaka till hennes hemstad New Covington finner Allie något som kommer att förändra världen för all framtid - och som eventuellt innebär slutet för både människor och vampyrer.

En ny pest härjar - röda lung-viruset - som är dödlig för både människor och vampyrer. Deras enda hopp är hemligheten som Kanin bär på, men ska Allie hinna fram till honom i tid?

Omdöme:
Som ni vet så visste jag inte riktigt var jag stod i frågan om mitt omdöme om första boken De odödligas regler. Jag tyckte att den var både bra och lite dålig, så förhoppningarna på den här boken var inte jättehöga utan lagom för en bok som visade sig vara så mycket bättre än jag först trodde att den skulle vara.

Allie är verkligen en kick ass-karaktär och jag älskar verkligen att läsa om karaktärer som kan ta hand om sig själv och är tuffa, kaxiga.
Zeke är också en karaktär som jag gillar, men han har förändrats otroligt mycket från första boken. Han är inte lika naiv och blyg längre, utan tuff och farlig.
Jag tycker faktiskt att Schakalen är en häftig och intressant karaktär. Han & Allie beter sig verkligen som syskon och det är så himla kul att läsa dispyterna mellan dem!
Jag skulle också vilja veta mer om Kanin (vilket namn asså) och hur han var innan allt.

Slutet alltså. Varför måste Kagawa avsluta med en cliffhanger??? Jag hoppas hoppas hoppas att han ska komma tillbaka. Men börjar undra ifall han kommer vara en odödlig eller en dödlig när han väl kommer tillbaka...

Jag tycker att Julie Kagawa är en författare som hon vet hur hon ska skapa en story som fångar läsarna och karaktärer som får en att fortsätta läsa. Spänningen håller verkligen fast i en: Kommer Allie hinna fram i tid till Kanin? Vad vill Sarren egentligen? Och vad vill Allie?
Vissa delar var lite väl förutsägbara som man bara kan sucka åt och sedan fortsätta läsa.
Det är mer kärlek och relationsdrama i den här boken och jag tycker inte att den gör den sämre utan den höjer den faktiskt lite.

Kagawa är en favorit hos mig och jag tycker att det är väldigt imponerande att hon har lyckats skapa en vampyrserie som inte bara försvinner i mängden, utan att den dyker in och ut i mängden. Den är lik andra men ändå så olik - vilket gör den så bra. De odödligas hunger är mycket bättre än första boken, enligt mig, och nu efter att boken stigit så mycket i mina ögon så kommer förväntningarna att vara högre. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att tredje delen är ännu bättre!
Fast The Iron Fey-serien är fortfarande det bästa Kagawa skrivit! ;3

"Han var verkligen den mest högljudda, dödligt sårade vampyren jag någonsin hört. Om han kunde låta så här mycket, var det nog ingen fara med honom." - Allie om Schakalen.

Bästa karaktär/er:
Allie, Schakalen & Zeke.

Andra delar i serien:
1. De odödligas regler
2. De odödligas hunger
3. ??

Leva Älska Brinna Dö

Titel: Leva Älska Brinna Dö
Författare: Sofie Trinh Johansson
Förlag: Mörkersdottir förlag
Sidor: 515
Serie: Halvblod #3
Språk: Svenska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från förlaget:
1837 lämnar William Dahl Sverige för ett liv på andra sidan jorden. Han ger upp sin själ i utbyte mot rikedom, makt och evigt liv. Han får mer än han bad om. Över hundra år senare hittar han det som gör livet värt att leva.

Blodet från en av De Få är allt Aveline behöver för att förlänga sitt liv. Men något har tagit över hennes kropp och tiden håller på att rinna ut. Hon är inte stark nog att genomgå en förvandling, och hon vet inte heller om hon är beredd att lämna det mänskliga livet bakom sig. Samtidigt blir Hero svagare och Aveline fruktar att demonerna har tagit över henne.

Rådet är samlat. Livet finns inom räckhåll. Vem kommer att benådas och vem måste dö?

När döden har väntat för länge
Kommer allting till ett slut

Leva älska brinna dö

Omdöme:
Jag måste bara först och främst nämna att titeln är oerhört mäktig och jag älskar verkligen den. Skulle kanske kunna tatuera in den, fast det kommer aldrig att komma på fråga men ändå..

Leva Älska Brinna Dö är den slutgiltiga delen i Halvblods-triologin och det märks tydligt. Alla lösa trådar fläts samman och man får verkligen se och uppleva hur mycket alla karaktär har utvecklats & förändrats från den stunden de kom in i serien fram tills nu. Jag tycker att Porla och Alexander är två karaktär som förändrat sig väldigt mycket. Alexander har "släppt" taget om sitt gamla jag och det var riktigt kul att se hur Porla har blivit "godare" och snällare. Alla kan förändras! Aveline har också förändrats väldigt mycket. Hon är inte längre den skygga och blyga flickan, utan starkare och tuffare även om det inte märktes av i början av boken... Då kändes det som att hon föll tillbaka i gamla spår och behövde räddas av andra hela tiden - och det gillade jag inte. Jag tycker om Billy och Alexander, även om jag nog tycker mest om Alexander. Det var riktigt kul att få läsa flera kapitel om bara honom och uppleva honom närmare. Det var andra PoV som Dominos, V/Remys, Billy & Alexander typ 150-200 år tidigare.

Jag var mycket mer förväntansfull inför boken än jag trodde att jag skulle vara, så tack vare det så flög faktiskt sidorna fram mycket fortare och jag läste snabbt ut boken. Nu i efterhand tycker jag att triologi överlag är bra, även om den har många dalar och toppar och en väldigt långdragen handling som aldrig verkar ta slut.

Slutet var otroligt bra. Det är då man verkligen märker hur fantastiskt Sofie Trinh Johansson skriver och ger sina ord liv. Det var oerhört spännande ända fram till sista sidan och jag ville inte att serien skulle ta slut. För slutet var den bästa delen i hela serien och då var det verkligen suveränt & spännande - precis som förstklassig (svensk) fantasy ska vara. Och på grund av det kommer jag att vänta med spänning på att Sofie kommer släppa fler fantasy-böcker med paranormal romance inslag. "Hans" död i slutet gjorde så att jag nästan grät ögonen ur mig. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle beröras så mycket av han *poff* bara var borta men det gjorde jag. Men jag vet faktiskt inte om jag skulle önska att han uppstod, för hur skulle slutet isåfall bli? Jag tyckte att slutet var bra men lite förvirrande, men det var ändå bra och jag tyckte det passade bra för den här serien på nåt sätt.

Boken var riktigt spännande i slutet, men har sina sega delar och då måste man kämpa för varje läst sida. Det är mer våld, blod och död och ännu mer känslor. Tredje och sista delen rekommenderas till alla som jag gillade de 2 tidigare delarna och vill - precis som jag - ha ett slut på triologin. Och slutet var helt otroligt bra och spännande.

Bästa karaktär/er:
Alexander & Shira. (Även halvbloden)

Andra delar i serien:
1. Halvblod
2. Vingar av glas
3. Leva Älska Brinna Dö

Vingar av glas

Titel: Vingar av glas
Författare: Sofie Trinh Johansson
Förlag: Mörkersdottir förlag
Sidor: 351
Serie: Halvblod #2
Språk: Svenska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från baksidan:

Billy har lämnat Aveline för att på egen hand be om hennes nåd och för det blod som kan rädda hennes liv. Samtidigt har han flytt från det enda hon är beredd att kämpa för, och lämnat henne med Alexander, som förändrats av hennes svek. Just som Aveline inte tror att det kan bli värre kommer Billys syster och V till dalen. Med sig har de Coraline, som visar sig vara Avelines värsta mardröm.
Vem är egentligen mannen hon tror sig älska, och vad har han en gång varit? Och är verkligen kärleken nog för att fortsätta älska?

Omdöme:
Jag var väldigt tveksam till att plocka upp Vingar av glas. Jag visste att det förmodligen skulle sluta väldigt dåligt, eftersom jag behövde nästan tvinga mig att läsa minst 100 sidor per dag för att kunna hinna läsa ut tredje delen, Leva älska brinna dö, också innan de återstående 10 dagarna av bibliotekslånet tog slut. Så jag satte målet att läsa minst 100 sidor per dag. Efter 2 dagar hade jag läst ut boken. För den blev mycket bättre när man väl kommit in i boken efter ungefär 200 sidor - så håll ut.

Man kastas huvudstupa in i berättelsen och den tar vid precis där första boken slutar och det orsakade väldigt stor förvirring hos mig. Det var väldigt många saker jag hade glömt av och det gavs ingen närmare beskrivning hellre, så jag fick varva Vingar av glas med Halvblod för att kunna förstå vad karaktärerna menar. Men som sagt, efter 200 sidor så flöt allting på väldigt bra och jag fängslas återigen av Sofie Trinh Johanssons magiska språk och fallenhet för att skriva vampyrböcker. Jag tycker att det är riktigt kul att vi har fått en svensk författarinna som skriver så otroligt bra vampyrböcker och bland de svenska författarna så finns hon absolut med på favorit-listan.

Jag tycker att Aveline fortfarande känns lite som Bella i Twilight, även om skillnaderna finns men det är bara det att hon gråter och är oerhört känslosam. Hela tiden. Man blir till slut trött på att hon gråter och inte vet vad hon ska göra, vem hon ska välja och inte välja. *suck*
Varför måste nästan alla böcker ha en kärlekstriangel? Ibland, som i The Infernal Devices, för det bara serien bättre men tyvärr så är det för mycket svartsjuka med den här kärlekstriangel för att man ska kunna älska den. Ärligt talat, alla karaktärer är i princip svartsjuka på varandra för allt & inget: Aveline-Billy-Alexander-Domino-V-Coraline-Hero. Om det skulle vara lite mer "riktigt" kärlek och vänskap och lite mindre svartsjuka skulle förmodligen den här boken bli väldigt mycket bättre.

Vissa händelser är väldigt förutsägbara medan vissa andra är lite mindre förutsägbara och skapar lite överraskning åt läsaren.

Men, nu är det slut på de negativa grejerna. Jag älskar författarinnans språk och vampyrvärlden med fullblod och halvblodsvampyrer, som i Vampire Academy. Jag tycker helt klart att halvbloden är intressantast. Heros livshistoria skulle jag verkligen vilja höra mer detaljerad, hon är en utav få karaktärer som jag faktiskt verkligen gillar. Spänningen finns i boken, men kommer inte riktigt fram förrän 150 sidor men när den väl kommit så går sidorna undan och snart hade jag börjat på tredje och sista delen i halvblods-triologin.

Jag är mer positiv nu än vad jag var innan till den här serien och kommer att läsa tredje delen inom kort. Ge boken en chans, även om handlingen är väldigt långdragen och långsam så kommer den att bli bättre. Mycket bättre.

Bästa karaktär/er:
Hmm, vet inte riktigt. Hero kanske?

Andra delar i serien:
1. Halvblod
2. Vingar av glas
3. Leva Älska Brinna Dö

The Golden Lily

Titel: The Golden Lily
Författare: Richelle Mead
Förlag: Razor Bill Penguin (eller vad förlaget nu heter)
Sidor: 417
Serie: Bloodlines #2
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar i serien!
Handling från baksidan:
In hiding at a Californian boarding school, Sydney's life has become irrevocably interwined with Jill Dragomir, the vampire Moroi priness she has been tasked with protecting. She has grown close to those in Jill's royal circle - and to someone in particular. Someone that forces her to question everything the alchemists belive in. Someone forbidden.

When a shocking secret threatens to tear the vampire world - her new world - apart, Sydney's loyalties are tested more than ever. Should she trust the alchemists - or her heart?

Omdöme:
Gash, Richelle Mead är nog en utav mina topp 5 favoritförfattare all-time och inget kan ändra på det, för om & om igen briljerar hon med sin vampyrvärld med kärlek, vänskap, död & magi. Böcker som det är nästan säkert att man aldrig kommer att lägga ifrån sig - eller glömma. Jag älskade hennes serie Vampire Academy och Bloodlines börjar snabbt och säkert stiga upp på samma lista som VA.

Jag tycker det är riktigt kul att få återse karaktärer som Sydney, Rose, Jill, Eddie, Dimitri och Adrian (speciellt han!) igen och vill bara ha mer och mer att läsa om dem. Sydney är en utav mina favoritkaraktär i både den här serien och VA, nu när man har lärt känna henne mycket bättre och får se vad hon tänker och känner. Det finns flera saker i henne som jag själv kan känna igen mig i, medan vissa saker jag inte alls känner igen mig i. Men jag hoppas att hon tuffar till sig desto mer och inte låter alla andra skydda även, även om hon inte låter dem gör det så ofta.
Adrian då. Oh, Adrian!!! Han är min favorit crush forever och jag kommer aldrig att sluta drömma om honom. Fast jag gillar inte hans dåliga vanor, kan jag ju medge... Jag skulle nog bara kunna läsa om honom i flera veckor, jag skulle aldrig tröttna på honom eftersom han har så många olika dimensioner, vissa galna och andra inte.

Jag har inte riktigt accepterat Sydrian, men jag kände på mig att det snart skulle hända något mellan dem två. Det känns som att han fortfarande är med Rose. Men jag hoppas på det bästa för Adrian så efter ett tag kommer jag nog att välkomna deras relation! Men jag vill ju trots allt ha Adrian för mig själv... ;)

Det var ett tag sedan jag läste Bloodlines, men man kommer hyfsat snabbt in i berättelsen igen, även om man undrar om vissa grejer som hände i första boken och som nämns vid lite snabbt bara så där.
Alkemisterna tycker jag är rätt häftiga, även om vissa grejer är helt crazy. Men det är vad jag tycker!

Richelle Mead har ett fantastisk språk, och hon har byggt upp en värld som man bara sveps in och sen vill man stanna där för alltid och aldrig återvända tillbaka till verkligheten. De flesta karaktärerna är helt underbara och vissa älskar man (som Adrian t.ex.!!) till världens ände. Jag kommer absolut att läsa nästa del i serien, så fort jag har beställt hem den och fjärde delen också förmodligen.
Om ni gillade Vampire Academy så rekommenderar jag verkligen den här serien, och även till er som inte har läst något utav Richelle Mead. Än. För ni ska läsa något, för allt vad böckerna är värda...

Bästa karaktär/er:
Adrian & Sydney

Andra delar i serien:
1. Bloodlines
2. The Golden Lily
3. The Indigo Spell
4. The Fiery Heart

Stad av aska

Titel: Stad av aska
Författare: Cassandra Clare
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidor: 490
Serie: The Mortal Instruments #2
Språk: Svenska
Originaltitel: City of ashes

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien!
Handling från förlaget:

Clary Fray önskar att livet bara kunde återgå till det normala. Men vad är normalt när du är en demondräpande skuggjägare, vars mamma ligger medvetslös i en magipåverkad koma och du plötsligt kan se varulvar, vampyrer och älvor på gatorna?
Clary försöker dra sig undan från skuggvärlden för att kunna hänga mer med Simon (är han kanske mer än en vän?), men Jace tänker inte släppa henne så lätt. Och den enda chansen Clary har att hjälpa sin mamma är om hon söker upp Valentine, den ondskefulle skuggjägaren som mördat hennes morföräldrar – och dessutom är hennes pappa …

Omdöme:
Cassandra Clare kan alltid imponera på en, oavsett hur många gånger man tänker: "Nä, jag ska inte läsa mer av henne, eftersom boken har bla bla och bla bla." Jag tycker att hennes böcker inte har den trovärdigheten som man inte ser så ofta, utan allting känns liksom bara kliché. Men ändå så fortsätter jag att beställa hem hennes böcker och fortsätter att läsa dem med lite hat blandad kärlek. Och jag kommer att läsa nästa bok i serien också + The Infernal Devices som jag har första & andra delen i hemma.

Karaktärerna är som sagt inte så trovärdiga, men jag älskar dem flesta av dem ändå. Clary har tuffat till sig lite från första boken nu, men jag hoppas på att hon kommer bli ännu mer tuff. Som Isabelle typ, fast det är kanske lite svårt eftersom Isabelle är nästan lika tuff som Rose i Vampire Academy. Jag gillar inte Clary & Jaces komplicerade relation, ärligt talat kan inte författarna komma med något nytt snart?
En relation som jag däremot älskar är Alec & Magnus. Åh, Magnus Bane måste nog vara en utav mina favoritkaraktärer all-time! Jag tycker att han är oerhört intressant & rolig, åt vissa utav hans kommentarer höll jag på att dö av skratt - även om dem inte var så värst roliga.

Stad av aska tycker jag är bra för att vara andra delen i en serie, annars brukar författarna tappa greppet lite om själva världen, karaktärerna och språket som dem byggt upp. Men inte Clare inte, hon har fortfarande ett sjukligt bra språk som kan spela som förebild för många andra författare. Boken är också väldigt spännande, det händer oftast saker hela tiden vilket gör att man inte kan lägga ifrån sig boken. Humorn är nog bäst, i alla fall Banes, vet inte hur många gånger jag kan läsa igenom vissa stycken som han säger. Min favorit som sagt. Måste ta tag i att läsa novellerna om Magnus Bane snart!

Boken gick väldigt fort att läsa ut, trots att den nästan var 500 sidor. Det beror förmodligen mest på att jag ville veta vad som hände och att det var en stor j*kla cliffhanger i slutet av boken. Just nu så hatar jag dig igen, Cassandra Clare. Jag kommer nog strunta i att läsa The Mortal Instruments på engelska, och i stället kommer jag att läsa delarna allt eftersom dem kommer på svenska.

Andra delar i serien:
1. Stad av skuggor
2. Stad av aska
3. Stad av glas
4. ???
5. ???

Bästa karaktär/er:
Magnus Bane såklart!

Vampire Academy trailern!!!

Yay! Äntligen så är trailer (eller i alla fall en del av den) till en utav mina absoluta favoritserier Vampire Academy här! Serien är skriven av Richelle Mead och består av 6 delar: Törst, Fruset blod, Skuggkysst, Löftet, Andens kraft och Yttersta offret.
Om ni inte har läst serien rekommenderar jag er verkligen att göra det!

Filmen kommer på bio 2014 under namnet Blood sisters eftersom dem tyckte att det var så många vampyrfilmer och ville ha ett annat namn än Vampire Academy.

 

Hm, lite blandade känslor efter trailern...

Vad tyckte ni?

Har ni läst böckerna?

Gömd

Titel: Gömd
Författare: P.C. Cast & Kristin Cast
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidor: 370
Serie: House of Night #10
Originaltitel: Hidden

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar i serien!
Handling:

Neferets sanna natur har avslöjats för Högsta Rådet. Zoey och hennes gäng kan äntligen få hjälp att försvara sig och sin älskade skola mot en ondska som växer sig starkare för var dag.
Och hjälpen lär de behöva för Neferet ger sig inte utan en fight. Kaos härskar återigen i Nattens hus!

Omdöme:
Den här serien har varit lite uppochner för mig. Första boken var riktigt bra, men sedan har det varit sådär. Det har varit lite för mycket kärleksdraman och Zoey har känts så omogen.
Men i förra boken: Ödet blev det riktigt spännande i slutet och jag hoppades på att Gömd skulle vara lika bra. Men som jag skrev förut: kärleksdraman. Jag trodde att vi skulle slippa en kärlekstriangel, men icke då.

Jag gillade Stark, han har alltid varit min favorit, men Aurox gillar jag också.
Jag tyckte att den var lite omogna när dem inte trodde på Zoey när det gällde Aurox.

Jag vet att det inte blir en bra recension, eftersom jag är upprörd när det gäller den här boken. Jag skulle kanske först ha läst några andra bokbloggares recensioner, men jag orkade inte vänta utan läste den så fort jag hittade den på biblioteket.
Det är oklart om jag ska läsa nästa del eller inte. Men det lutar åt det förra. För snart måste väl serien vara slut, eller? Jag hoppas det i alla fall.
Jag kommer nog att vänta och se vad den får för omdömen i så fall.

Jag rekommenderar den här boken till de som har gillat de andra böckerna i serien, låt er inte avskräckas från min recension!

De odödligas regler

Titel: De odödligas regler
Författare: Julie Kagawa
Förlag: Harlequin (Tack för boken!)
Sidor: 459
Serie: Edens blod #1
Originaltitel: The Immortal rules

Handling:
"Min skapare sa mig detta:
En dag ska du,
Allison Sekemoto,
döda en människa.
Frågan är inte om
det kommer att hända, utan när.
Förstår du?
Jag gjorde inte det då, inte egentligen.
Men det gör jag nu."

I en framtida värld där vampyrerna styr går ingen säker. Människorna är föda. Men en person gör motstånd och letar efter nyckeln till mänsklighetens räddning.

Allison Sekemoto håller sig vid liv i en vampyrstadsförort. På dagarna letar hon och hennes gäng efter mat. På nätterna är de maten.

Vissa dagar är Allies hat mot dem det enda som driver henne vampyrerna som gjort människor till kreatur som de tömmer på blod. Fram till den natten då hon själv attackeras och blir ett av monstren. För att överleva måste hon lära sig de odödligas regler, inklusive den viktigaste: Får du inget människoblod blir du snart galen.
Men så tvingas Allie fly ut i det okända, utanför stadsmurarna. Hon ger sig i lag med en tärd grupp människor som är på jakt efter en legend ett botemedel mot den sjukdom som dödat nästan hela mänskligheten och skapat de rabiata, de galna varelser som hotar både människor och vampyrer. Och snart måste Allie bestämma sig för vad och vem hon skulle kunna dö för.

Omdöme:
Jag gillade verkligen Julie Kagawas andra serie The Iron Fey väldigt mycket, men med De odödligas regler / Edens blod så vet jag inte riktigt vad jag tycker.
Den kändes och var som de andra vampyrböckerna tyckte jag. Den var liksom jättebra i vissa stunder, och sen några sidor senare var den inte alls bra. Jag vet inte, det kanske beror på att när jag började läsa fantasy-böcker vid 8-9-10 års åldern så fanns det nästan bara vampyrböcker (som var menade för åldern 13+).
Man kan säga att jag läste min ungdomsranson av vampyrböcker då.

Men nu gör jag så här jag tar upp det bra med boken, och sedan får det vara.
Det är alltid kul att få följa en kvinnlig huvudperson som är stark, intelligent och kan ta hand om sig själv. Det gör det så mycket roligare att läsa om istället för att få läsa om en vek, osäker person som bara måste räddas hela tiden.
Allie hade vissa kvicka svar som gjorde att jag bara började skratta utan anledning ibland och hon är en kick ass-karaktärern som jag verkligen gillar.

Och såklart så skulle det finnas ett kärleksintresse. Det är nog det som gör hela vampyr-grejen så tråkig, tror jag. Men "den onämnbara" (för att inte spoila) var annorlunda jämför med alla andra. Han kunde också ta vara på sig själv, han var snäll, rolig och smart. Så det var kul med lite variation. Jag tyckte om honom, men vet inte riktigt om jag ska hoppas på "han" & Allie som par.

Jag kommer i alla fall ta upp nästa bok. Som jag som vanligt måste vänta i några evigheter på...

Bloodlines

Titel: Bloodlines
Författare: Richelle Mead
Förlag: Razorbill
Sidor: 421
Serie: Bloodlines #1
Originaltitel: Bloodlines

Handling:
Sydney protects vampire secrets - and human lives. Sydney belongs to a secret group who dabble in magic and serve to bridge the worlds of humans and vampires.
But when Sydney is torn from her bed in the middle of te night, she fears she's still being punished for her complicated alliance with dhampir Rose Hathaway. What unfolds is far worse. The sister of Moroi queen Lissa Dragomir is in mortal danger, and goes into hiding. Now Sydney must act as her protector.

Omdöme:
Jag är lite besviken på Richelle Meads bok Bloodlines. Jag trodde att jag skulle få återuppleva det som var i hennes tidigare serie Vampire Academy, som är en utav mina favoritserier. Spänningen var inte den bästa och de få delar som det var det spännande kommer inte så ofta, som jag hade velat.

Men det var ändå kul att få återse Jill, Eddie, Abe, Adrian och även andra nya karaktärer. Jag tycker att det är väldigt synd om Adrian, efter det som hände med Rose i Vampire Academy. Det skulle bli väldigt kul om Adrian och Sydney blev ihop :D.
Jag får se om det händer i nästa bok, The Golden Lily.

Slutet var absolut bäst, men jag vill inte spoila för de som inte läst boken, så då får ni nöja er med att jag tyckte att det var den mest spännande delen i boken.

Språket flöt på bra, och jag förstod nästan allting även om det bara är min andra engelska ungdomsbok som jag läst.

Glashuset

Titel: Glashuset
Författare: Rachel Caine
Förlag: Styxx Fantasy
Sidor: 311
Serie: Vampyrerna i Morganville #1
Originaltitel: Glasshouses

Handling:
När Claire Danvers kommer till Morganville för att gå på college, tror hon att de brutala tjejerna i elevhemmet är hennes största problem. Men det visar sig snart att det finns mycket värre saker i Morganville. Vampyrer. De är elaka och dricker blod från de som inte är Skyddade, så på natten går ingen människa säker.
Claire hittar vänner i Glashuset: Gotharen Eve, den mystiska Michael och rebellen Shane. Man kommer deras gemensamma krafter hålla dem säkra?

Omdöme:
En ny favoritserie, enligt mig! Språket är fantastiskt och spänningen byggs upp hela tiden. Jag är dock inte så nöjd med Claire. Hon måste räddas hela tiden, jag hoppas att det blir bättre i de kommande böckerna.
Jag gillar Shane också, han är lagom mystisk att man blir lite nyfiken på honom.

Kort fattat: En riktigt bra bok, som jag verkligen rekommenderar. Läs den!

Andra delar i serien:
1. Glashuset
2. Döda flickors dans
3. Midnattsgränden
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
11.
12.
13.
14.

Sveket

Titel: Sveket
Författare: P.C. Cast & Kristin Cast
Förlag: Månpocket (tack för boken!)
Sidor: 362
Serie: House of Night #2
Originaltitel: Betrayed

Handling:
Zoey Redbird känner att hon har hittat sin plats, på Nattens hus!
Men lyckan varar inte länge. Människor försvinner och man hittar deras kroppar döda och tömda på blod. Och allt pekar mot vampyrerna i Nattens hus.

Omdöme:
En härlig bok om vampyrer, vampyrer och...vampyrer.
Det börjar bli lite jobbigt att hålla kolla på alla namn hit och dit.
Mor & dotter Cast har tappat farten lite i den här boken, känns det som.

Zoeys killproblem är lite störande. 3 killar? Hur ska hon lyckas hålla kvar någon av dem utan att såra någon annan? Det vill jag väldigt gärna veta, så därför tänker jag fortsätta att läsa den här serien. Och jag hoppas att den blir bättre.

Andra delar i serien:
1. Vampyrens märke
2. Sveket
3. Utvald
4. Svart ängel
5. Jagad
6. Frestad
7. Bränd
8. Uppvaknandet
9. Ödet
10.
11.
12.

Vampyrens märke

av P.C. Cast & Kristin Cast

Förlag: Månpocket (tack för boken!)
Sidor: 343
Serie: House of Night #1

Handling:
Hostattackerna är det första tecknet för att Zoey Redbird inte är en vanlig människa utan vampyr. Det andra tecknet är den döda killen som väntar vid hennes skåp i skolan.
Zoey får åka till Nattens hus, en skola för vampyrer. Kommer hon att klara av förändringen eller dö av den?

Omdöme:
Vampyrens märke gjorde ett stort intryck på mig, från första sidan, vilket är bra för en serie på 12 böcker. Mor och dotter Cast skriver riktigt bra och man får en klar bild av allt.

Det var spännande och roligt att läsa om alla ritualer vampyrerna gör, men kanske lite långtråkigt till slut.
Och på Nattens hus skulle jag också vilja gå, för det var roliga lektioner som fäktning och ridning.

Visste du att samtidigt som House of Night kom ut kom också Vampire Academy ut? Det var kanske inte så bra för House of Night eftersom det ska bli tolv böcker och Vampire Academy består av 6 delar och alla delar har kommit ut.
Men hoppas att det går bra för försäljningen av böckerna!

Halvblod

av Sofie Trinh Johansson

Förlag: Mörkersdottir (Tack för boken!)
Sidor: 435
Serie: Halvblod-triologin #1

Handling:
Aveline lever med ett hjärta skört som glas.
Hon umgås mer med karaktärerna i hennes böcker än hennes vänner.
Efter ett samtal mellan hennes föräldrar, som inte skulle ha hört, är hon på flykt med den enda som vet sanningen om henne. Billy. Men är hon i större fara med eller utan honom?

Omdöme:
Wow, Sofie har fångat mig med sitt fina språk och spännigen i boken som nästan är outhärdlig. En så spännande bok som man knappast kan lägga ifrån sig och som fångar ens intresse direkt från första sidan.

Sofie skriver riktigt bra och man riktigt känna Avelines rädsla och fruktan.
Det var lite, med betoning på lite, långtråkigt när de hela tiden fick fly från Avelines systrar som ville döda henne. Men när
(SPOILER VARNING!) Alexander kom in i bilden blev det riktigt roligt med alla dispyter mellan han och Billy. Men det kändes lite som att Alexander måste veta precis allt om Aveline, men men han är ju hennes skyddsängel så han måste väl veta det :D SPOILER SLUT

(SPOILER VARNING IGEN!)
När man läste så tänkte jag liksom, varför kan inte Aveline förstå sina känslor för Billy? Hela tiden så är hon arg på honom och han på henne. När de gillar varandra, de skulle vara ett väldigt fint par men de inser inte det. SPOILER SLUT

Det är dessutom väldigt roligt att vi äntligen har fått en svensk vampyr författare!
Då måste vi inte vänta på svenska översättningar hela tiden.
Är riktigt sugen på att läsa nästa bok, Vingar av glas, när den kommer ut.
Hoppas att den är lika bra som Halvblod.