With all my soul

Titel: With all my soul
Författare: Rachel Vincent
Förlag: Harlequin Teen
Sidor: 377
Serie: Soul screamers #7
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
After not really surviving her junior year (does "undead" count as survival?), Kaylee Cavanaugh has vowed to take back her school from the hellions causing all the trouble. She's going to find a way to turn the incarnations of Avarice, Envy and Vanity against one another in order to protect her friends and finish this war, once and forever.

But then she meets Wrath and understands that she's closer to the edge than she's ever been. And when one more person close to her is taken, Kaylee realizes she can't save everyone she loves without risking everything she has...

Omdöme:
Alltså, jag vill verkligen inte att den här serien redan ska vara slut. Det har gått alldeles för fort och jag vill bara ha mer av precis allting. Världen, handlingen, spänningen, karaktärerna. Allt.

Redan från första sidan (som vanligt med den här serien) så är helt fastklistrad och uppslukad av boken. Jag bara läser och läser, utan att aldrig riktigt stanna upp och tänka efter vad som händer i boken - för man vill bara ha desto mer, vilket gör att jag nu i slutändan inte kan smälta att allt redan är slut. Jag hatar verkligen att säga hejdå till serier, speciellt en så bra serie som denna. Jag har fortfarande inte riktigt fattat att det kommer inte bli mer böcker om Kaylee och hennes vänner, och när jag väl inser det kommer jag förmodligen att gråta lite till. (som vanligt)

Karaktärerna är som alltid lika färgstarka och härliga att följa, det är nog främst dem som jag inte vill säga hejdå till. För man har ju kommit så nära dem under seriens gång och jag gillar alla: Nash, Sabine, Emma, Harmony, Sophie (surprise), Harmony, Kaylee's pappa & morbror och såklart Kaylee & Tod. De två sistnämnda är mina favoriter, även om Tod helt klart är den bästa av dem två. När jag tänker efter är det förmodligen han jag kommer att sakna liiiite mer än de andra. Även den nya karaktärerna Ira finner jag väldigt intressant och jag gillade verkligen scenerna han var mer i, även om han också är lite (okej, mycket) creepy.

Kaylee alltså. Wow, i den här boken så förstår man äntligen vidden av hur smart & stark hon faktiskt är och jag har absolut inget ont att säga om henne. Nash & Sabine har verkligen klättrat på stegen och jag de är de jag gillar mest efter Kaylee och Tod. Alla karaktärerna i den här serien är så intressanta att jag inte vet vad jag egentligen ska skriva.

Trots att jag anade vart den här bokens handling skulle ta vägen, så blev jag ändå överraskad när det hände. Men med Kaylee som huvudkaraktär så vet man aldrig hur det slutar, vilket gjorde att det blev ett slut som lämnade en mållös. För återigen, här visade hon verkligen prov på styrka och listighet.

With all my soul är ett spännande och mäktigt avslut på en oerhört bra serie. Kan det bli bättre? Eller jo, om det skulle komma mer böcker om Kaylee & co så skulle det ju bli ännu bättre, men men...
Rachel Vincent är en utav mina favoritförfattare, plus att hon två utav hennes serier (denna & Shapeshifters) är två utav de bästa serierna jag någonsin läst, Så man kan väl kort sagt säga att förväntningarna är höga på hennes nästa serien.

Soul screamers-serien har varit full av spänning, mystik, fantasty, kärlek, vänskap, svek, humor - ja, allt som krävs för en bra serie. Dessutom så är karaktärerna trovärdiga och starka, och deras relationer mellan varandra är så fina och härliga att läsa om. Rachel Vincents språk är alltid lika fantastiskt och man kan verkligen se framför sig & känna vad som utspelar sig i boken. Handlingen har alltid haft ett högt tempo genom hela serien och aldrig stannat upp någon längre tid, man hinner knappt hämta andan innan något nytt spännande händer som gör att man läser flera kapitel till.

Jag vill bara säga att den här serien är något speciellt, och jag tror att ni kommer förstå varför när ni läser den. För det hoppas jag verkligen att ni gör - den är helt fantastisk.

Bästa karaktär/er:
Alla egentligen, men Tod och Nash.

Andra delar i serien:
1. My soul to take
2. My soul to save
3. My soul to keep
4. My soul to steal
5. If I die
6. Before I wake
7. With all my soul

Before I wake

Titel: Before I wake
Författare: Rachel Vincent
Förlag: Harlequin Teen
Sidor: 340
Serie: Soul screamers #6
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Innehåller spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Dying wasn't easy for Kaylee, but faking life is a whole new kind of struggle. The only good moments are those spent in Tod's arms. But death hasn't stopped her old enemies, and now everyone Kaylee loves is in danger...

Omdöme:
Jag är fortfarande helt mållös av den här serien - och speciellt delen innan denna, If I die - vilket gör att det här förmodligen kommer att bli en kort & ganska så upprepande recension.

Jag älskar verkligen hur nära man kommer alla karaktärer. Man känner vad de känner, upplever vad de upplever och att kunna skapa en sådan trovärdighet - det är otroligt. Och det är just vad Rachel Vincent har lyckats göra från första boken till hit, och jag tror inte att det finns en chans att hon inte lyckas göra det i sista boken heller.

Tod är & förblir min favoritkaraktär i den här serien. Han är bara så gullig, omtänksam, rolig och fantastisk - jag skulle inte ha något emot en helt egen serie om honom... Plus att han är en reaper, vilket är något av det coolaste jag läst om i fantasy-väg och det känns faktiskt lite som en rimlig förklaring till döden. Eller så tänker jag bara så för att jag gillar Tod och reapers, det är också ett alternativ.
Sabine har verkligen växt i mina ögon, och även om Nash är tillbaks på att gilla-listan så har han long way to go för att nå toppen (speciellt då Tod alltid kommer att inneha den platsen). Jag gillar fortfarande Kaylee en hel del och gillar att ha henne som PoV, jag är riktigt nyfiken på hur hon kommer att utvecklas i nästa bok - med tanke på det hiskeligt spännande slutet menar jag.

Before I wake är en riktigt bra bok som gör att förhoppningarna inför sista och avgörande delen i Soul screamers-serien är höga. Trots att den inte stod ut lika mycket som dess föregångare, If I die, så har ändå handlingen ett högt tempo, karaktärerna är tuffare (syftar mestadels på Kaylee i detta fall), spänningen är olidlig och paret jag shippar blir bara desto sötare & underbarare tillsammans. Dessutom är Before I wake den mörkaste delen i serien hittills och stämningen var kort sagt tryckande under bokens gång, och jag visste aldrig vad jag hade att vänta härnäst.

Jag ser oerhört mycket fram emot att få läsa sista delen, With all my soul, och jag hoppas verkligen att den blir det optimala slutet på en fantastisk serie!

Bästa karaktär/er:
Tod!

Andra delar i serien:
1. My soul to take
2. My soul to save
3. My soul to keep
4. My soul to steel
5. If I die
6. Before I wake
7. With all my soul

If I die

Titel: If I die
Författare: Rachel Vincent
Förlag: Harlequin Teen
Sidor: 349
Serie: Soul Screamers #5
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Thanks to her mother's sacrifice, Kaylee Cavanaugh has lived most of her life on borrowed time, but now that borrowed time is almost up. Kaylee has only seven days left to prepare for the end. To say goodbye. And yeah, to stop an incubus from preying on her high school. Tick tock...

Omdöme:
Okej, helt klart den bästa boken hittills i serien. Wow, alltså. Om man tyckte att de tidigare böckerna var oerhört bra - då är den här boken bättre än bäst.
Rachel Vincent har kort sagt snäppat upp sitt skrivande och If I die är inte som någon tidigare bok i serien. Återigen: wow.

Karaktärerna är helt fantastiska, de känns så trovärdiga och äkta - man känner allt de känner och det är nästan överväldigande. De bråkar, stödjer, älskar, hatar, gör misstag och ställer allt till rätta. Jag älskar relationerna och de starka banden mellan alla karaktärerna. Speciellt en viss relation som utvecklades väldigt mycket som jag alltid hållit tummarna för och hoppats, så nu äntligen!!

Kaylee med hennes berättarröst är för härlig att följa, och trots att hon kanske inte alltid gör det rätta så förstår man ändå innerst inne varför hon gör som hon gör. Sabine har faktiskt kommit att bli en karaktär som jag tycker mycket om, även om hon ibland (okej, ganska ofta) går mig på nerverna. En som däremot sjönk rejält i mina ögon i den här boken var Nash. Alltså, jag förstår ju ändå varför han agerar som han gör, men jag tycker inte om det och vill ha tillbaka den gamla Nash. (fast tillsammans med Sabine istället)
Tod, då. Min absoluta favoritkaraktär i hela den här serien och som jag inte vet hur jag ska beskriva. Han är bara awesome, helt enkelt.

Jag förstår inte hur Rachel Vincent kan hålla igång storyn bok efter bok - och förstår heller inte hur hon kan snäppa upp allt så himlans mycket under en bok som gör att handlingen håller sig mer än flytande. Alltså, den svävar nästan. I rymden. Så bra har hon fått till handlingen. (jag är fortfarande blown away av boken, därav konstiga liknelser, osv.)

If I die är helt klart den bästa boken (hittills) i Soul screamers-serien och det med rätta. Allting har stegrats upp; karaktärerna blir bara mer färgstarka, handlingen och dess spänning stiger allteftersom med mer eller mindre oväntade vändningar, språket är lika flawless som alltid, relationerna i boken får en att gilla allt så mycket mer - allt är bara så himla bra.

Av rädsla för att spoila något så tänker jag inte skriva så mycket längre recension än så här. I stället så rekommenderar jag er att läsa den här serien och fort som attan komma till den här delen, för den är så bra som en bok bara kan bli.

Bästa karaktär/er:
Tod!!!

Andra delar i serien:
1. My soul to take
2. My soul to save
3. My soul to keep
4. My soul to steal
5. If I Die
6. Before I wake
7. With all my soul

Reaper

Titel: Reaper
Författare: Rachel Vincent
Förlag: Harlequin Teen
Sidor: 60
Serie: Soul screamers #3.5
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers!

Handling från baksidan:
Though Tod died two years ago, thanks to his job as a Reaper he's never had to move on or let go of his family - no matter how much Nash would like hime to! But few people know about how he came to accept the job of claiming souls...

Omdöme:
Efter den här boken så älskar jag Tod ännu mer. Speciellt nu när man fått läsa ur hans PoV så har han kommit att bli mer... levande och jag vill bara ha mer, mer, mer.

Trots sina ynka 60 sidor tycker jag att Rachel Vincent lyckats väldigt bra med Tods novell; den väcker känslor, är intressant och fångade mitt intresse redan innan jag öppnade. Liksom, kom igen, varför skulle jag inte vilja läsa mer om min favoritkaraktär i den här serien? Och speciellt när den handlar om hur han blev en Reaper, vilket för övrigt är en utav de coolaste sakerna jag läst om.

Man får också lite förklaringar som för min del gjorde att jag ville läsa om de tidigare delarna för att kunna läsa med den nya infon man fick. För det gör att allt blev ännu intressantare än vad det redan är. Till exempel så gillar jag Sabine mer nu när jag får läsa om hur Nash var i förhållandet med henne och det gav mig lite mer förståelse för dem.

Sen måste jag bara nämna Levi, Tods boss. Alltså: är han ett barn?! Jag måste antingen ha varit helt borta när jag läste det stycket i första/andra boken när han introduceradea eller så har jag helt enkelt inte läst det utan på något sätt hoppat över det. För jag förstår inte hur jag kunde missa det och det gör mig lite förvirrad. Men i alla fall så tyckte jag det var fascinerande att läsa lite om honom och det är också en till anledning till att läsa om de tidigare böckerna.

OCH det där med vem han såg någon gång där i slutet på sjukhuset (?). Ödet? Nu vill jag ha dem tillsammans ännu mer, för en sådan romantiker är jag.

Reaper är en intressant mellanovell om min favoritkaraktär (atm i alla fall): Tod. Trots sitt korta sidantal så är den verkligen läsvärd och fick mig att gilla Tod ännu mer än vad jag redan gör. Att Vincent lyckats göra den så bra bevisar också bara prov på hennes ofattbart fantastiska skrivarförmåga; hon behöver inte skriva långa romaner för att lyckas utan det funkar lika bra med en sådan här novell.

Bästa karaktär/er:
Tod, heh.

My soul to steal

Titel: My soul to steal
Författare: Rachel Vincent
Förlag: Harlequin Teen
Sidor: 325
Serie: Soul screamers #4
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Now on shaky ground with Nash Hudson, Kaylee is taking their relationship easy. But then Sabine - Nash's ex - storms into their lives. She's determined to get Nash back and there's nothing she won't do to remind him of what they had. And since Sabine has special abilities of her own, Kaylee is headed into a battle she's not sure she can win...

Omdöme:
Det går oerhört fort att komma in Rachel Vincents uppslukande värld igen, redan efter ett par sidor så läser man frenetiskt mening efter mening - utan att någonsin vilja sluta.

I den här delen så är det inte lika mycket om vad Kaylee är, utan mer om den värld som hon inte befunnit sig i så länge och man får stifta bekantskap med ett flertal andra fantasyvarelser. Alltså, jag förstår inte hur Rachel har lyckats komma på alla dessa med bara sin egna fantasi - visst, vissa har säkert hämtats ur sägner och myter, men eftersom jag inte har koll på alla dessa så är det författarinnan själv som står som skapare bakom dem. Eller i alla fall seriens vision av dem. Det är kort sagt imponerande!

Karaktärerna är fortfarande väldigt välskrivna och det är underhållande att få följa Kaylee med hennes berättarröst genom bokens gång. Man känner vad hon känner och man får gåshud av hur bra allt är skrivet. Tod är fortfarande min favorit utav han & Nash. Även om jag misstänker att det kan komma att ändras under kommande delar, eftersom det skiftar en hel del från bok till bok. Det beror ju då på hur karaktärerna är i just den boken, och det skapar trovärdigt åt dem att de inte är helt perfekta utan också har brister. Och just nu är det Nash som jag tycker lite mindre om, mestadels för att Tod är mycket roligare och...typ hängivnare mot Kaylee - han är bäst helt enkelt. (I still have hope for them together.) Jag tycker också att Sabine är en intressant karaktär, även om jag inte riktigt gillar att hon försöker ta någon annans kille (okej, tekniskt sett var ju paret på "paus", men ändå). Även där har jag förhoppningar: fast då om att Sabine och Kaylee ska bli vänner. Vilket å andra sidan känns lite omöjligt atm, ni förstår nog om ni läst boken.

Nu har även ett triangeldrama kommit in i bilden och trots min motvilja till sådana, så följde jag ändå händelseförloppet med intresse för jag hade egentligen ingen aning om hur skulle det bli i slutändan. Och det har jag fortfarande inte. Det är också lite ombytta roller (två tjejer slåss om en kille) i stället för det gamla vanliga, och det påverkar ju också.

Något jag hela tiden glömmer av är hur unga Kaylee & co egentligen är. Alltså, Kaylee är väl 16 år i den här boken (om jag minns rätt) och med det i åtanke så blir allt som hänt/händer henne på nåt sätt så mycket större. Det gör att det också känns trovärdigare med hennes funderingar och velande fram och tillbaka - för vem vet vad man egentligen vill (eller vill ha) när man är 16 år? Det gör allt så mycket klarare på sätt och vis.

My soul to steal är inte riktigt lika bra som sina föregångare, men fortfarande väldigt underhållande och spännande att läsa. Karaktärerna är dessutom välskrivna och (åtminstone några stycken) känns trovärdiga. Språket är flawless, som alltid, och handlingen har ett go i sig som gör att man kommer vidare i storyn. Men den här boken var lite segare än de andra och ibland kändes det som att man kört fast.
Fast överlag så är My soul to steal en riktigt bra bok(serie) som jag rekommenderar varmt!

(måste bara nämna omslagen, hur fina är de inte?! - dock så har jag böckerna i "volymalbum" hemma, men tänker nog köpa hem de andra också någon gång)

Bästa karaktär/er:
Tod!!

Andra delar i serien: 
1. My soul to take
2. My soul to save
3. My soul to keep
4. My soul to steal
5. If I die
6. Before I wake
7. With all my soul

My soul to keep

Titel: My soul to keep
Författare: Rachel Vincent
Förlag: Harlequin Teen
Sidor: 310
Serie: Soul Screamers #3
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Aside from the whole "I scream when someone is about to die" thing, Kaylee Cavanaugh's life has gotten better. She's getting to know her dad, doing okay in school and has a hot new boyfriend who understands her in every way. Until the hellion Avari starts tempting everyone with an exotic new drug - demon's breath...

Omdöme:
Varför har jag inte börjat läsa den här boken förrän nu?! Den är ju awesome, och jag har låtit den stå i bokhyllan i vadå, typ 2 år? Skäms nästan. Jag har alltså haft vol. 2 av Soul Screamers (som innehåller bok 3, 4 & mellanboken 4.5) hemma ståendes utan att jag ens tänkt tanken på att börja läsa den. Jag undrar verkligen hur jag tänkte där, med tanke på att vad jag minns så tyckte jag väldigt mycket om första volym-boken. Qué? A ja, nu har jag i alla fall läst första boken i volymen och tänkte nu försöka få så pass ordning på mina tankar att jag kan skriva en recension. Kan bli lite svårt kan jag väl meddela.

Jag hade bara läst några få kapitel och redan då insåg jag att jag hade glömt bort en helt fantastisk bok. Alltså, redan från början så var jag helt fast och så uppslukad av allt som fanns i boken att jag inte ville lägga ifrån mig den på ett bra tag.

Jag älskar verkligen Rachel Vincents språk, handling och karaktärer. Innan jag läste den här serien, hade jag bara läst hennes Shapeshfters-serie som jag fullkomligt älskade. Och jag tror absolut att den här serien kan komma att bli minst lika bra.

Det är omväxlande att läsa om några andra fantasyvarelser än t.ex. vampyrer & varulvar, etc, och speciellt när det är något som författaren typ är först med att skriva om. Det gör att det känns lite mer unikt & speciellt - och man har absolut ingen aning om vad som kan komma. Språket är helt flawless och jag kunde verkligen se framför mig hur allt såg ut och hur allting kändes. Det är ren magi om något.
Tempot var oftast högt och sidorna bara flög förbi, det var visserligen några delar som kändes lite väl utdragna men man kom snabbt över dem och så gick allting fort igen.

Rachel Vincent är verkligen en mästarinna på att göra intressanta karaktärer. Det är oerhört kul och intressant att följa Kaylee, dels för att hon är lika "ny" som oss läsare till den introducerade fantasyvärlden och dels för att man aldrig riktigt vet vart man har henne. Jag kanske inte har henne som min favoritkaraktär - än - men jag gillar henne starkt.
Ärligt talat så gillar jag inte Nash alls efter den här boken. Helst av allt skulle jag vilja att Kaylee går sin egen väg utan honom - i alla fall ett tag.
Karaktären som jag gillar allra mest i den här serien (hittills i alla fall) är Tod. Alltså, kom igen, han finns alltid där för Kaylee när hon behöver honom som mest och är dessutom rolig. En mycket bättre vän än vad Nash är - och Nash ska föreställa hennes pojkvän. Så nej, Tod is the guy. Jag hoppas nog faktiskt på honom & Kaylee, meeeen det kommer nog aldrig att hända så jag får väl shippa deras fina vänskap istället.
Jag undrar om den nyintroducerade karaktären Alec kommer att få någon ännu större roll i kommande böcker? Jag hoppas det i alla fall, tror att det kan bli bra!

My soul to keep är en oerhört spännande, rolig, underhållande och fantastisk bok. Rachel Vincent har lyckats skapa en fantasyvärld som känns riktig, karaktärer att fascineras över, en handling som håller en fastklistrad och ett språk som trollbinder en med sina ord.

Vad väntar ni på? Gå och läs den här serien på stört!!!

Bästa karaktär/er:
Tod, obviously.

Andra delar i serien:
1. My soul to take
2. My soul to save
3. My soul to keep
4. My soul to steal
5. If I die
6. Before I wake
7. With all my soul

Det mörka ödet

Titel: Det mörka ödet
Författare: Sally Green
Förlag: Semic
Sidor: 381
Serie: Half Bad #2
Språk: Svenska
Originaltitel: Half Wild

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
"Jag vet att jag förvandlas till något slags djur. Det är den enda förklaringen. Jag har samma kraft som min far."

Nathan har fått sina tre gåvor och hans magiska kraft har vaknat. Men det är en främmande, monstruös förmåga som han inte kan styra. Gång på gång vaknar han upp, blodig och med minnesluckor. Han måste lära sig att kontrollera odjuret inom sig innan det går för långt.

Han är fortfarande jagad av myndigheterna. Och han måste försöka befria sin stora kärlek Annalise, som är fånge hos fienden. Kriget mellan vita och svarta häxor blir värre och värre. När en grupp rebeller går samman mot de vita häxornas råd dras Nathan in i kampen. Men kan han lita på rebellerna? Kan han ens lita på sig själv?

Omdöme:
Det verkar som att den här trilogin bara blir bättre och bättre - i alla fall så här långt. Visserligen så känns vissa saker fortfarande för uppenbara, typiska och liksom överdrivna men trots det så är Det mörka ödet en bok som underhåller läsaren från första till sista sidan.

Jag gillar hur Nathan tar mer och mer plats, och hur han utvecklas och växer in i sin karaktär med sin kraft. Det är en drivkraft i boken, för man vill ju veta vad han kommer att göra i slutändan.
Men den karaktären som jag finner mest intressant är Gabriel. Jag gillar verkligen scenerna med honom & Nathan och jag skulle inte ha något emot att se dessa två ute själva på äventyr i nästa bok. (det är vad jag hoppas på i alla fall) Sen finns det såklart andra karaktärerna som jag finner intressanta, men det är till största del Nathan och Gabriel som jag vill läsa mer om.

Storyn är det absolut inget fel på ändå, trots sina typiska delar med en god och en ond sida och sen någon person som kan avgöra allt. Det är spänning här & var som gör att man fortsätter att läsa - och resultatet av det är att jag läste ut boken på mindre än 2 dagar. Häxor och magi är alltid fascinerande att läsa om och det är inget undantag med den här serien.

Även bokens koncept med språk & rubbet har jag fattat tyckte för. Den är inte för invecklad utan det är lätt att svepas in i boken och håller där fast en.

Det mörka ödet är en bättre uppföljare till första boken och bäddar för att tredje - och sista ? - delen kommer att bli ännu bättre. En spännande och lättläst bokserie som kanske känns liiite mer riktad till något yngre ålder, men som jag med lätthet ändå fattade tycke för och inte kunde släppa taget om.

Jag ser framemot att få läsa tredje delen när den kommer ut!

Bästa karaktär/er:
Gabriel & Nathan.

Ondskans son

Titel: Ondskans son
Författare: Sally Green
Förlag: Semic
Sidor: 352
Serie: Half bad #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Half Bad

Handling från baksidan:
Jagad av alla. Önskad av ingen. Sextonårige Nathan är son till en vit häxa och hans far är den mäktigaste och mest ondskefulle svarte magikern någonsin. Nathan är till hälften vit, till hälften svart. Ond, god - eller både och.

Omgivningen fruktar den kraft han bär på. Myndigheterna bevakar honom. Han får inte röra sig fritt. De enda ljuspunkterna i Nathans liv är storebror Arran och förbjudna kärleken Annalise.

Nathan satsar allt på att fly. Ensam, utstött och jagad på liv och död tar han sin sista chans för att överleva.

Omdöme:
Jag visste inte så mycket om den här serien förutom att den har fått blandade recensioner och att den handlade om häxor. Det visade sig att jag står på den sidan med dem som tyckte att den var bra. För det är den - trots att det känns lite typiskt med en god och en ond sida, en unik huvudkaraktär som har mäktiga krafter och så lite förbjuden kärlek mitt uppe i allt.

Jag gillar ändå hur boken är; den är inte så komplicerad som alla andra fantasyböcker. Istället så är det lätt att hänga med i svängarna och det händer inte så många jätte oväntade saker, vilket gör att det blir en skönt flow i boken. Det blir mer avkopplande på ett sätt än att till exempel läsa Game of Thrones (lite överdrivet exempel, jag vet) där man måste vara på alerten för att komma ihåg vem som är vem och vad som har hänt, osv. Missförstå mig inte; jag älskar sådana komplicerade & innehållsrika fantasyböcker men jag gillar även sådana här böcker som Ondskans son utgör. Lättläst, spännande, intressant - utan att göra det för invecklat.

Det var ett tag sedan jag läste en bok om häxor & magi vilket gjorde det extra kul att plocka upp den här boken. Jag är kanske inte helt såld på den, för den känns lite överdriven, men jag erkänner att jag ändå blev som uppslukad ett par gånger under bokens gång.

Något jag gärna hade klarat mig utan är kärleksrelationen mellan Nathan och Annalise. Alltså, det är bara för kliché-artat för att jag ska gilla det och jag läser mycket hellre om Nathan och hans kraft, eller om Nathan & Gabriels vänskap som åtminstone skapar något intresse hos mig. Jag är oerhört nyfiken på hur Gabriel kommer att visa sig vara i de kommande böckerna och vilken roll han kommer att få spela. Jag gillar även relationen mellan Nathan och hans bror Arran, även där undrar jag om han kommer att få någon större roll i nästa bok?

Ondskans son känns kanske som en typisk fantasy-ungdomsbok, men den är ändå spännande och fängslande. Lite för överdriven & likartad för att jag verkligen ska gilla-gilla den, men jag har stora förhoppningar på att uppföljaren kommer att bli ännu bättre. Jag gillar i alla fall hur storyn ser ut nu och tror att det bara kan utvecklas till något ännu bättre och mäktigare. Speciellt karaktärerna tror jag (och hoppas) har stor möjlighet till att utvecklas och bli... jag vet inte vad, mognare? Vuxnare? Mäktigare? Något saknas i alla fall i boken och det är det jag hoppas ska finnas i nästa del, Det mörka ödet, som jag redan har hemma och har tänkt att läsa så småningom.

Bästa karaktär/er:
Nathan.

To all the boys I loved before

Titel: To all the boys I loved before
Författare: Jenny Han
Förlag: Scholastic
Sidor: 421
Serie: To all the boys I loved before #1
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Lara Jean's love life is about to go from imaginary to out of control.

Lara Jean Song keeps love letters in a hatbox her mother gave her - one for every boy she's ever loved. She can say anything she wants, because the letters are for her eyes only. Until the day they're sent out...

Omdöme:
När det går trögt med läsningen (och bloggandet) så är det skönt att läsa en sådan här bok som får en att vilja läsa i flera timmar i sträck, utan något som helst måste. Jag ville inte släppa ifrån mig boken från den stund då jag började läsa (även om jag gjorde det - motvilligt - några gånger för att åtminstone äta) och trots att boken är på över 400 sidor så flög sidorna förbi. Den hade gärna fått vara ännu längre.

Karaktärerna är mysiga & roliga att läsa om. Lara Jean känns ändå inte som den typiska huvudrollen och jag gillar att hon står ut, hon är inte den starkaste eller smartaste men hon är intressant att följa. Hennes systrar Margot & Kitty verkar också vara härliga personer, speciellt Kitty som man inte kan låta bli att älska. Jag gillade att man allteftersom får lära känna Peter och hans andra sidor förutom den här "coola utsidan" - det gjorde att jag bara gillade honom mer & mer ju fler scener som han var med i dök upp.

Jenny Han har verkligen ett speciellt språk. Hon kan förmedla så mycket med hjälp av sina ord; tankar, känslor och jag kunde se framför mig hur allting kändes och såg ut. Jag har ju läst hennes tidigare trilogi, Sommaren jag blev vacker som jag minns var bra, men jag tycker att den här boken är några snäpp bättre. Förmodligen för att hon kanske kommit in i sitt skrivande mer. Dessutom så kommer det ju en uppföljare till denna!!

To all the boys I loved before är en mysig, rolig & himlans söt contemporary som får en att bli glad med sina härliga karaktärer, en annorlunda kärlekshistoria som man bara älskar och ett fantastiskt språk. Jag gillar själva idén med de gamla kärleksbreven (lite goals ändå) och att det inte är instalove utan mer en kärlek som liksom har blivit kvar och följt med under flera år och som sedan utvecklas till något - otroligt gulligt alltså.

Jag kan absolut tänka mig att köpa hem uppföljaren, PS. I still love you, på bokrean bara för att kunna läsa vad som kommer att hända härnäst. Kommer det att bli ett lyckligt slut eller inte??

Bästa karaktär/er:
Peter - för att han verkar vara så gullig.

Askfödd

Dags för min tur i bloggstafetten om Askfödd! Igår var det www.oarya.se och imorgon är det dags för Malins recension på http://nilmasbokhylla.wordpress.com, så det är vart ni ska kika in imorgon!

***

Titel: Askfödd
Författare: Sabaa Tahir
Förlag: B Wahlströms (tack för boken!)
Sidor: 540
Serie: An Ember in the Ashes #1
Språk: Svenska
Originaltitel: An Ember in the Ashes

Handling från baksidan:

Jag tänker säga samma sak till dig som jag säger till alla slavar: Motståndsrörelsen har försökt nästla sig in här på skolan vid oräkneliga tillfällen. Jag har upptäckte det varje gång.

Om du arbetar för motståndsrörelsen, om du kontaktar dem, om du ens funderar på att kontakta dem, så kommer jag att få veta det och jag kommer att förgöra dig.

I krigarnas imperium straffas olydnad med döden. Intellekt slås i bojor och skönhet blir till ruiner. Det som en gång var ett blomstrande rike är nu en värld av aska.
När två unga människors vägar korsas inser de att de tillsammans kan bli gnistan som tänder en revolution.

Omdöme:
Innan jag började läsa boken så visste jag i princip ingenting om den (okej, jag visste kanske lite eftersom jag läste en liten, liten snutt av handlingen så att jag inte skulle tacka ja till att blogga om en bok som inte var i min smak) och det gjorde att jag blev helt paff när jag väl började läsa.

Så fort jag öppnade boken så lurade spänningen bakom allt och den släppte inte förrän jag hade läst ut boken. Eller egentligen inte ens då, eftersom jag nu sitter och väntar på nästa del för att få reda på hur allt kommer att fortsätta.
I början så hade kanske boken inte så högt tempo - trots den underliggande spänningen - men det är förståeligt med tanke på att man först ska introducera en helt ny värld och nya karaktärer för läsaren. Och det tycker jag Tahir lyckades väldigt bra med.

Världen och miljön är skickligt uppbygga, likaså stämningen under boken som kändes trovärdig beroende på vart berättelsen utspelade sig för stunden. Tempot steg ju längre in i boken man kom och i slutet så kom jag inte ens ihåg att jag bläddrade, för sidorna bara flög förbi. Kapitlena varvades ur Elias och Laias PoV vilket gjorde att jag inte kunde slita mig ifrån boken utan ville bara fortsätta att läsa mer & mer. Karaktärerna är fascinerande och intressanta, man vill gärna vet mer om dem och hur de hade när de var yngre. (något som man förhoppningsvis får reda på mer om i nästa del, kanske?)

Berättelsen flyter på med bra flyt och om det skulle vara något jag störde mig på så var det likheten med andra serier, bland annat tävlingen. Men det var inget jag hakade upp mig så länge på för boken är brutal, hänsynslös och spännande med enastående karaktärer vars utveckling man följer med stort intresse.
För Askfödd skapade sig ett eget namn och ställde sig utanför mängden.

Askfödd är ett typiskt exempel på böcker som jag gillar: starka karaktärer - speciellt med en kvinnlig som kämpar för förändring, spänning som håller en fängslad, kärlek, starka vänskaper, ett skickligt språk & en fascinerande värld, fängslande intriger och ett löfte om mer.
För det är vad Sabaa Tahir har skapat: en oerhört mäktig debutbok som kommer att lämna många - inklusive mig - suktande efter nästa bok (och nästa och nästa)...

Hon är kort sagt ett namn att räkna med hädanefter i bokvärlden, något jag ser riktigt mycket framemot.

Så om du är sugen på en spännande och fängslande bok av en ny författare (som förmodligen kommer att gå långt i framtiden om hon fortsätter skriva böcker som den här) - då är den här boken som klippt & skuren för dig.

Citat:
"Jag säger ingenting, för tystnaden mellan oss är behaglig och vi har själva valt den." 

"Stjärnornas skönhet betyder ingenting när livet här på jorden är så fult."

Heir of Fire

Titel: Heir of Fire
Författare: Sarah J Maas
Förlag: Bloomsbury
Sidor: 569
Serie: Throne of Glass #3
Språk: Engelska
Originaltitel: Heir of Fire

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
She was the heir of ash and fire, and she would bow to no one.

Celaena Sardothien has survived deadly contests and shattering heartbreak, but at an unspeakable cost. Now she most travel to a new land to confront her darkest truth... a truth about her heritage that could change her life - and her future - forever.

Meanwhile, brutal and monstrous forces are gathering on the horizon, intent on enslaving her world. To defeat them, Celaena must find the strength not only to fight her inner demons but to battle the evil that is about to be unleashed.

Omdöme:
Alltså åhh, vad jag älskar den här serien! Jag skulle förmodligen bara kunna läsa den här serien och ändå vara helnöjd läsupplevelse-mässigt (även om det kanske skulle bli liiite monotont efter ett par gånger) eftersom det alltid dyker upp nya detaljer som man missade första gången man läste den. Så med andra ord; ja, jag har redan läst om stora delar av Heir of Fire. Dessutom inom loppet av en dag sedan jag läste ut den för första gången. Beroendeframkallande? Minst sagt.

Redan efter ett par sidor var jag helt inne i boken och Sarah J Maas fantastiska värld som bara hon kan skapa. Det kanske inte var den storartade början jag hade tänkt mig, men på så sätt så byggs allting sakta men säkert upp genom hela boken i stället för att det ska vara pang på.

Celaena är som vanligt helt fabulous och kick-ass, även hon fortfarande ibland är lite gnällig & bortskämd meeen det är inget man hakar upp sig på för hon är så mycket annat också. Ärligt talat, så skulle jag nog säga att hon toppar min topp 3-lista över kvinnliga karaktärer.
Hon är en sådan intressant karaktär att läsa om (som ofta förvånar en) och jag gillade att man fick mer inblick i hennes "gamla" liv, det gav svar på en del frågor. Jag tyckte redan att hon var en oerhört stark karaktär i de tidigare böckerna, men det är inget mot vad hon var i slutet av den här boken - eller vad hon förmodligen kommer vara i nästa. Wow, säger jag bara.

Jag gillar att vi får läsa boken ur flera synvinklar, det skapar ett intresse & nyfikenhet för att läsa vidare för att återkomma till karaktärens nästa kapitel. Det gör ett tempo som gör att man kommer vidare i boken - och som gör att man inte kan släppa taget.
Celaenas var kanske det PoV:et jag såg mest framemot, men även Manon, Chaol och Dorians var något extra. (okej, det var typ alla PoV, men allas var också något extra)
Som väntat blev man introducerad till nya, spännande karaktärer i boken; bland annat Manon, Rowan & Aedion som jag nämnde ovan. Manons kapitlen gav serien ett helt nytt perspektiv och jag gillade verkligen att läsa hennes del av berättelsen, jag har väl nämnt att jag älskar drakar?
Och Rowan & Aedion då - varför måste Maas skapa så många swooniga killkaraktärer??? Räcker det inte med Chaol & Dorian från de tidigare böckerna? *suck* Hon vet i alla fall hur hon ska skapa intressanta karaktärer...

Heir of Fire är nog den bästa boken i Throne of Glass-serien hittills, och det med all rätt. Från första till sista sidan så sitter man som fängslad i en litterär värld som är så skickligt gjord att den känns nästan verklig. Dessutom med fantastiska karaktärer, spännande intriger och nervkittlande mystisk magi som genomsyrar hela boken så är det inte så konstigt att den här boken blir en ny favorit.

Jag skulle förmodligen kunna fortsätta skriva om den här boken i all evighet, men så länge vill jag inte sitta & skriva - för jag måste ju kolla när "rätt" omslagsversion av Queen of Shadows kommer ut. Mina förväntningar på den boken är skyhöga - men jag tror nog att Maas kommer att överträffa dem ändå. (med tanke på slutet så måste den göra det)

Om ni inte redan förstått det, så tycker jag att ni VERKLIGEN ska läsa den här serien. Pronto.

Bästa karaktär/er:
Celaena, Rowan, Manon, Dorian, Chaol, Aedion... ja, de är många.

Andra delar i serien:
1. Throne of Glass
2. Crown of Midnight
3. Heir of Fire
4. Queen of Shadows
...

Tangents Vol. 1

Titel: Tangents Vol. 1
Författare: Agatha Rae
Förlag: Löv & Craig Förlag (Tack för boken!!)
Sidor: 323
Serie: Tangents #1 (ska komma ut en vol. 2)
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Rick is a successful writer living in New York City, Anna has just lost her job as a collage teacher in Boston, Dan is a frustrated insurance agent from London, and Matylda is a Polish girl scout getting ready to settle in Madrid. One day, they all fall asleep, and when they wake up in the middle of some mysterious woods, they have only one thing in common - they want to return home.

Omdöme:
Den här boken kanske inte ser så mycket ut för världen med sitt ganska så intetsägande omslag, men jag lovar er - det döljer sig en hiskeligt bra skriven bok inom dessa vita, stilrena pärmar.

Jag hade bara läst några få kapitel, sedan var jag som helt fastklistrad vid boken och det visade sig att den blev en riktigt bladvändare. Jag älskar hur briljant & skickligt utfört (note: ja, jag härmar min goodreads-recension.) Agatha Rae har vävt samman kapitlena om Rick, Anna, Dan & Matylda i "den andra världen" (som jag kallar den plats de hamnat på i brist på bättre ord) med de kapitlen som handlar om var karaktärs liv "innan".

Genom dessa kapitlen så började jag att gilla karaktärerna ännu mer än vad jag redan gjorde, eftersom de helt plötsligt fick ett annat sorts djup och blev mer komplexa & levande när man fick läsa om deras liv, val, misstag och händelser. De är absolut inte perfekta utan har många flaws och har gjort många misstag (hittills) i sitt liv men det bara höjer trovärdigheten hos dem. Dessutom så är alla från olika delar av världen (på ett eller annat sätt) och man får på så sätt läsa ur flera perspektiv om livet och vad det kan komma med. Det var ingen av karaktärerna som speciellt fångade mitt intresse, utan jag tyckte att alla var intressanta och att alla hade sina egna historier att berätta, helt olika de andras.

Tangents (Vol. 1) har spänning, drama, äventyr, mystik, kärlek och vänskap - i princip receptet på en bra bok med andra ord. Och ja, det är en (väldigt, väldigt) bra bok.
Jag satt konstant under bokens gång och undrade vart de hamnat, när de hamnat, hur de hamnade där, men främsta frågan: varför de hamnat där. Och med där menar jag "den andra världen" där konstigheter händer typ hela tiden, vilket gjorde att jag bara blev ännu mer nyfiken på svaren till dessa frågor. Agatha Rae har på ett oerhört bra sätt lyckas knyta samman dåtid, nutid & framtid (känns som jag nämnt det här tidigare i någon annans bok recension...hmm...) och på så sätt hålls läsaren kvar ända till slutet.

Och vilket slut! Oh my, det var verkligen inte vad jag hade förväntat mig men det makes sense ändå med den förklaringen. Det var heller inte förrän då som jag förstod att det ska komma ut en till bok, volym 2 av Tangents (har mina aningar om vad titeln betyder, gillar sammankopplingen mellan allt). Visserligen så skulle det ha varit skönt med en ensamstående bok, men å andra sidan är jag oerhört glad över att jag kommer att kunna få njuta av ännu en riktigt välskriven bok som uppföljare till denna. Ni kan bara gissa hur nyfiken jag är på hur allt ska sluta!

Jag ser oerhört mycket framemot att få läsa nästa del!

hade först bara tänkt skriva en minirecension om den här boken (det var innan jag började läsa den) men insåg sen att boken var alldeles för bra för en kortkort text. känns dock som att jag missat ca tusen saker som ville säga om den här boken men som jag för stunden inte kommer ihåg. ni kan väl läsa boken & påminna mig om vad för positiva saker jag glömt att skriva om? oj, den här recensionen blev just too long. ok, bye. ps. read this book. *feelings take over*

Bästa karaktär/er:
Rick, Dan, Matylda, Anna.

Andra delar i serien:
1. Tangents Vol. 1
2. Tangents Vol. 2

Ett liv i spillror

Titel: Ett liv i spillror
Författare: Nicole Löv
Förlag: Löv & Craig Förlag (Tack för boken!)
Sidor: 216
Serie: Fristående fortsättning på Ett mörkt förflutet
Språk: Svenska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från förlaget:

Isabell är en stark och självständig kvinna som bär på ett mörkt förflutet. Hon är rikemansdottern som lurade döden och sedan dess levt sitt liv på flykt.  Just som hon vågar börja tro på livet igen kastas hon rakt i armarna på de män som jagat henne under alla år och hon är tillbaka i helvetet igen. 

För att överleva i denna värld behöver man total fokus, men Isabell börjar vackla när känslorna tar över. Kärleken till Max,  den man hon en gång förlorade är det som får henne att fortsätta sin kamp när hon kidnappas av gängledaren Alex, samma man som hon litade blint på förut. 

När Isabell ställs inför ett omöjligt uppdrag sätts ett pris på Max huvud och hon vet vad hon måste göra, oavsett priset hon kommer få betala. Kan Isabell lura ödet med livet i behåll ännu en gång och hur många måste dö på vägen? 

Omdöme:
Jag blev väldigt positivt överraskad av den första boken i den här fristående serie, Ett mörkt förflutet, och såg verkligen framemot att nu få läsa den här andra delen. Och man kan väl säga - om det inte redan var spikat från innan - att hädanefter kommer Nicole Lövs böcker alltid hamna på att-läsa-listan.

Det är spänning från första till sista meningen och man visste aldrig riktigt vad som skulle hända härnäst, utan man fick bara ta det som det kommer. Jag ville inte lägga ifrån mig boken någon gång, för den var så fängslande och spännande att man inte kunde låta bli att läsa kapitel efter kapitel. Dessutom så var kapitlen ganska så korta, så det var verkligen kapitel efter kapitel. (Kanske lite uttänkt där, med "bara ett kapitel till"-tanken i huvudet?)

Under bokens gång så hoppar man från olika PoV hela tiden och visserligen kan det vara lite förvirrande att komma ihåg hur de slutade i förra kapitlet ur den karaktärens synvinkel, men man kommer snabbt tillbaka in i det. Man får återkommande läsa från Isabells, Max och Johans perspektiv men även från andra karaktärer, vilket gjorde att jag fick ännu fler frågor när man helt plötsligt var "inne i deras huvud" och fick läsa vad de egentligen tänkte.

Jag var verkligen inte beredd på det slutet och satt förmodligen som ett frågetecken i flera minuter. För det första: var hon helt plötsligt inblandad i det hela? Eller hade hon upptäckt något som gjorde att hon listade ut det? Och för det andra: jag trodde faktiskt inte att han skulle göra något sådant (åt honom, aka monstret), med tanke på hur han var tidigare i boken.

Ett liv i spillror är en briljant uppföljare med lika mycket spänning och mystik som i första boken. Man vet aldrig riktigt vad det är som rör sig i (vissa av) karaktärernas huvud och det gör att man inte vet till fullo vad det är som kommer att hända. Boken är lättläst & man sitter där och bara läser kapitel efter kapitel utan att kunna (eller vilja) sluta.

Jag kan knappt bärga mig tills jag får läsa fortsättningen!

Andra delar i serien:
1. Ett mörkt förflutet
2. Ett liv i spillror
3. ???

Dimensioner

Titel: Dimensioner
Författare: Sofie Berthet
Förlag: Modernista (tack för boken!)
Sidor: 404
Serie: Nova-trilogin #1
Språk: Svenska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex - då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.
Så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att hon själv har en alldeles speciell förmåga. Alex säger att han har kommit för att skydda henne. Men varför? Och från vem?

Omdöme:
Jag blev fort fast i den här nya svenska författarinnans första bok. Boken är fängslande och spännande med bekanta miljöer (eller nåja, svenska bekanta miljöer, själv så har jag aldrig varit i Skåne) och karaktärer som är sympatiska.

Redan från första sidan så blir det spännande och flera frågor dyker upp redan då. Sedan allteftersom genom boken så blir allting bara mer & mer spännande - speciellt med ett hyfsat nytt koncept ändå. Jag har i alla fall inte läst många böcker med tidsresor - fast jag tycker att det är en utav de mest intresserande saker att läsa om i böcker.

Det är fascinerande hur Sofie Berthet har kombinerat att skriva om nutiden med dåtiden (bland annat referenser till stenåldern) och med framtiden. Att man även får läsa om hur framtida världen ser ut; att den kommer att vara katastrofal och att klimaten kommer att ha förändrats drastiskt - det gör att man får en liten tankeställare mitt uppe bland allt prat om tidsresor och framtiden. Man stannar liksom upp och förstår att även den minsta sak som man gör idag kan ge gigantiska avtryck i framtiden. Jag som verkligen brinner för den här frågan kring den globala uppvärmningen och de efterföljande konsekvenserna tyckte det var riktigt roligt & intressant att få läsa om det i en "vanlig" bok med en framtid som kan komma att bli verklighet. Visserligen så skulle vilken annan dystopi också bli verklig, men den här framtiden man får läsa om känns mer på riktigt.

Nova är en helt okej karaktär att följa, jag har inget emot henne men hon är inte min favorit direkt. Alex - för övrigt så älskar jag det namnet, ska nog döpa mitt framtida barn efter det - är också okej att följa, jag gillar att läsa om när han berättar om hur framtiden är. (Nu är vi återigen inne på framtiden-ämnet, det skulle jag kunna prata om i dagar. Förmodligen i år för den delen med.) Deras instalove (för ja, det är vad jag skulle klassa det som) känns ändå inte som "vanliga" instaloves, den här känns mer...äkta. Jag vet inte riktigt vad det kan bero på, men jag satt i alla fall inte och suckade och himlade med ögonen åt dem, vilket jag har gjort åt andra.

Dimensioner är första delen i Nova-trilogin och om jag skulle se in i framtiden så skulle jag nog se mig själv som läste andra delen. För ja, det kommer jag att göra.
Det är alltid kul med nya svenska författare och speciellt när deras böcker blir bra som denna.
Det är ett intressant & fängslande koncept, det är bra karaktärer (som man i alla fall inte suckar åt), spänning och ett alltigenom bra språk. Dessutom så utspelar ju boken sig i Skåne!!

Så om du vill ha något relativt lättläst & spännande - då rekommenderar jag Dimensioner.

Bästa karaktär/er:
Eya, tror jag.

Änglafall

Titel: Änglafall
Författare: Susan Ee
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 264
Serie: Penryn och tidernas slut #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Angelfall

Handling från baksidan:
Sex veckor har gått sedan undergångens änglar nedsteg för att utplåna den moderna världen som vi känner den.
Brutala gatugäng regerar på dagarna, rädsla och vidskepelse styr på nätterna. När krigaränglarna för bort en hjälplös liten flicka tänker Penryn, hennes sjuttonåriga syster, göra allt för att få henne tillbaka. Allt, inklusive att slå ihop sig med Raffe, en skadad fiendeängel.

Penryn och Raffe reser genom ett mörk och förvridet Norra Kalifornien mot änglarnas högborg i San Fransisco, där Penryn kommer att riskera allt för att rädda sin syster - och där Raffe måste förlita sig på sina största fienders nåd för att ha en chans att bli hel igen.

Omdöme:
Jag har hört mycket positivt om den här dystopin, så jag tänkte "varför inte?". För en gångs skull hade jag inte så - värst - höga förhoppningar utan de var mer...lagom.

Susan Ee målar upp en hemsk och mörk värld, och hon känner uppenbarligen inga gränser för att beskriva det hemska. Herregud, jag vet inte hur många gånger jag kände rysningar utmed kroppen och fick för mig att det lurade bortom mörkret. Väntande. Men ta inte det som något negativt - för det är det inte! Jag blir bara imponerad över de författare/författarinnor som har talangen att skriva så himla målande att boken kommer till liv framför läsarens ögon.

Penryn var en härlig tjej att följa i huvudrollen och jag gillar det faktum att hon framstår som så mänsklig som hon var. Hon har sina tvivel men gör det hon måste för att rädda sin familj - och för att överleva själv. Hon är modig och påhittig - värdefulla egenskaper. Jag gillar också att huvudrollen - för en gångs skull - har en galen familj. För annars så brukar det ju oftast vara en "normal" familj och en mer annorlunda huvudkaraktär. Det ger det hela lite andra dimensioner och kan lägga grund för oväntade saker.
Jag känner inget speciellt för Raffe. Han står inte ut på något sätt - än. Många har skrivit att han växer till & blir bättre, så det är väl något att se framemot!

Jag fullkomligt älskade att läsa om hur änglarna lever och hur deras samhälle ser ut, hoppas verkligen på att det kommer mer sånt framöver!

Änglafall är kanske inte den bästa boken jag läst, men den är definitivt en spännande och underhållande dystopi.
Jag har faktiskt inte läst så många böcker om änglar förut, så det är roligt med lite omväxling och utav de jag fått läsa hittills så tror jag att det här kan komma att bli riktigt bra. Ängelsamhället verkar vara väldigt intressant och jag har inget emot att få läsa mer om det i de kommande böckerna. För o ja, jag kommer nog att följa den här serien ända tills sista boken.

Bästa karaktär/er:
Det får nog bli Penryn.

Andra delar i serien:
1. Änglafall
2. ???
3. ???

(vet inte hur många delar det blir)

The Death Cure

Titel: The Death Cure
Författare: James Dashner
Förlag: Delacorte Press
Sidor: 325
Serie: The Maze Runner #3
Språk: Engelska
Originaltitel: -


OBS! Innehåller spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
It's the end of the line.

WICKED has taken everything from Thomas: his life, his memories, and now his only friends - the Gladers. But it's finally over. The trials are complete, after one final test.

Will anyone survive?

What WICKED doesn't know is that Thomas remembers far more than they think. And it's enough to prove that he can't believe a word of what they say.

The truth will be terrifying.

Thomas beat the Maze. He survived the Scorch. He'll risk anything to save his friends. But the truth might be what ends it all.

The time for lies is over. 

Omdöme:
Efter att ha tyckt att andra boken var riktigt bra och att andra filmen var en riktig besvikelse, så var det med blandade känslor jag öppnade The Death Cure. Jag ville ju verkligen ha ett bra ett slut på den här trilogin som har varit så otroligt bra. Och vet ni vad? Boken uppfyllde typ den önskan.

Det kändes lite som att det lugnat ner sig med alla vändningar (även om det fortfarande hände twistar lite här & var), men det kan ju såklart bero på att karaktärerna kändes helt annorlunda mot tidigare.

Jag blev helt förstörd av att se hur Newt hade blivit (jag grät x antal gånger, speciellt vid det tillfället, ni som har läst boken vet nog vad jag pratar om), eftersom han var min absoluta favoritkaraktär. Jag saknade den eftertänksamma och snälla Newt och ville bara att han skulle bli som vanligt igen...
Den givna stjärntrion (Thomas, Newt & Minho) var heller inte lika lysande som i tidigare böcker, de gjorde vissa val som jag verkligen inte hängde med på. Men förutom det så älskar jag fortfarande trion och det har oftast varit dem som gjort att man skrattat eller bara lett.

Boken är spännande (trots lite mindre vändningar) och jag kunde inte lägga ifrån mig den (fast jag tvingades göra det ändå för att sova...). Handlingen var lite hackig då & då, men annars så var det relativt högt tempo och man ville bara läsa kapitel efter kapitel. Man vet - som vanligt - aldrig vad WICKED ska hitta på härnäst och man höll för det mesta tummarna för att det man tänkte på inte ska hända. Men såklart hände det ändå. För kom igen, det är ju liksom WICKED!?!

The Death Cure gav mig kanske inte det mest tillfredsställande slutet, utan snarare kändes det lite...påtvingat. Som att det var ett måste att det skulle sluta som det gjorde.
Men jag tycker ändå att The Maze Runner har varit en riktigt bra serie som jag absolut kommer att läsa om i framtiden. I alla fall för att återse Newt, Minho och Thomas. (kärlek åt den här trion) Det här är heller inte den sista boken jag kommer att läsa av James Dashner - jag funderar på att köpa hem hans andra serie.. Någon som läst den?

I alla fall: om du har gillat de tidigare delarna så tycker jag att du verkligen ska läsa den här boken. Om du har bara har läst första boken & sett andra filmen - läs andra boken först. Annars så är det complicated deluxe.

Bästa karaktär/er:
Stjärntrion Newt, Thomas & Minho såklart!

Andra delar i serien:
1. I dödens labyrint
2. The Scorch Trials
3. The Death Cure

den får fullpott för att den här serien ändå har varit awesome

Djupa Ro

Titel: Djupa Ro
Författare: Lisa Bjärbo
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Sidor: 266
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
"Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång.

Jonathan är död. Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem. Det blir aldrig normalt."

I det lilla småländska samhället Ingelstad hittades en dag nittonåriga Jonathan död. Hans kropp ligger livlös vid badplatsen Djupa Ro, och när beskedet når de närmaste fyra vännerna återvänder de till sin barndomsort. De säger att det är för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.

Omdöme:
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den här boken. Efter att jag hade läst klart den var jag gråtfärdig (kan ju tillägga att jag grät ett antal gånger under bokens gång också) och visste inte riktigt vad jag skulle göra av mig själv.

Lisa Bjärbos språk är helt fantastiskt. Hon lyckas hitta de rätta orden för känslor, tankar, allt och det gör att allting verkligen känns. Man kände karaktärernas förtvivlan och undran över om de kanske hade kunnat förhindra det, om de bara hade varit mer uppmärksamma så kanske allting hade slutat mer annorlunda. Deras glädje över gamla minnen, sorgen över att det inte kommer bli några nya. Allt. En känslostorm till bok.

Djupa Ro är en bok som för känslorna upp till ytan. Med ett galet bra språk, karaktärer som är lätta att känna igen sig i och en handling som utvecklas - så är det här en riktigt bra bok.

Jag tror faktiskt inte att jag har läst någon tidigare bok av Lisa Bjärbo (i alla fall ingen som jag recenserat här på bloggen) men efter den så tror jag att jag nog ska försöka mig på hennes andra böcker också. Vad jag fått höra, så är Djupa Ro allvarligare, tyngre och sorgligare än hennes tidigare böcker, men jag tycker absolut att hon har visat att hon lyckas skriva sådana böcker också.

Minirecension: Obsidian

Titel: Obsidian
Författare: Jennifer L. Armentrout
Förlag: Entangled Teen
Sidor: 377
Serie: The Lux Series #1
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Starting over sucks.

When we moved to West Virginia right before my senior year, I'd pretty much resigned myself to thick accents, dodgy internet access, and a whole lot of boring...until I spotted my hot neighbor, with his looming height and eerie green eyes. Things were looking up.

And then he opened his mouth.

Daemon is infuriating. Arrogant. Stab-worthy. We do not get along. At all. But when a stranger attacks me and Daemon literally freezes time with a wave of his hand, well, something...unexpected happens.

The hot alien living next door marks me.

You heard me: Alien. Turns out Daemon and his sister have a galaxy of enemies wanting to steal their abilities, and Daemon's touch has me lit up like the Vegas Strip. The only way I'm getting out of this alive is by sticking close to Daemon until my alien mojo fades.

If I don't kill him first, that is.

Omdöme:
Åh, jag tror att jag precis kan ha läst början på en ny favorit serie!

Jag gillar verkligen Katy och hennes berättarröst. Dessutom med det faktum att hon också bloggar om böcker gör att jag bara älskar henne ännu mer. Det är jättekul att få läsa om en karaktär med samma hobby som en själv - man känner igen sig i så mycket som hon tänker, och skriver också för den delen. Jag gillar även Dee - hon känns så himla sprudlande och glad - och Daemon. Den sistnämnda verkar är lagom swoonig och har faktiskt en (intressant) personlighet bakom den kaxiga & arroganta fasaden. En sak som jag fullkomligt älskar är konversationerna mellan Daemon och Katy. Jag vet inte hur många gånger som jag höll på att skratta rakt ut!

Obsidian är början på en ny favoritserie för mig - det känns i alla fall så. Med en huvudkaraktär vars berättarröst gör allt så himla bra och dialoger som får en att sitta och försöka låta bli att skratta (i alla fall när man är ute bland folk) påvisar det väldigt bra. Handlingen är bra - även om den inte är så värst speciell - och jag kommer absolut att fortsätta läsa den här serien!

Bästa karaktär/er:
Daemon!

The Scorch Trials

Titel: The Scorch Trials
Författare: James Dashner
Förlag: Chicken House
Sidor: 359
Serie: The Maze Runner #2
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Handlingen innehåller spoilers från tidigare delar i serien!

Handling från baksidan:
Solving the Maze was supposed to be the end. No more puzzles. And no more running. Thomas was sure that escaping meant he would get his life back. But no one knew what sort of life they were going back to...

Burned and baked, the earth is a wasteland, its people driven mad by an infection known as the Flare.

Instead of freedom, Thomas faces another trial. He must cross the Scorch to once again save himself and his friends.

Omdöme:
I min recension av första boken - som jag läste på svenska, I dödens labyrint - så hyllade jag boken väldigt mycket. Men när jag nu gick & väntade på andra boken så började fundera på om den verkligen var så bra eller om jag hade överdrivit på grund av att boken var så bra precis när jag läste ut den att den fick en hyllande recension som skrevs kort därefter. För ni vet, även om en bok känns helt fantastisk under och precis efter läsningen, så kanske den inte känns lika bra efter ett tag. Vissa böcker sätter spår - andra inte. Men som tur var, så jag tycker jag att The Scorch Trials är en riktigt bra bok och jag förstår nu hur jag kunde gilla första boken så mycket.

Thomas är en smart, modig och trovärdig karaktär. Han är inte helt perfekt, men han höjdes en hel del i mina ögon när han gjorde vissa val som han gjorde (även om han också gjorde vissa val som jag tyckte mindre om). Teresa har jag helt tappat intresset för och jag känner inget angående henne längre. Hon är med andra ord en helt okej karaktär.
Däremot så älskar jag verkligen Newt och Minho. De två tillsammans med Thomas är den självklara favorittrion i den här serien. Jag älskar hur de gnabbas och hur alla tre uppfyller olika roller - alla tre har så olika personligheter men klaffar ändå så himla bra!

Om det är något som inte saknas i den här serien så är det spänning - och massvis med frågor. Man vet aldrig vad som kommer hända, det händer oväntade och oförklarliga saker som gör att man blir ännu mer förvirrad över vad WICKED egentligen håller på med. Det är så att när man precis har fått veta något nytt, någon ledtråd så vänder allt helt plötsligt och så står man där och förstår ännu mindre än innan. Jag satt verkligen som på nålar genom hela boken.

The Scorch Trials bevisade att den här serien är återigen någonting extra.
Spänningen finns med konstant och man får aldrig en lugn stund, eftersom WICKED ändrar spelreglerna hela tiden och därav vet man aldrig vad som kommer att hända härnäst. Jag har flera karaktärer som jag verkligen gillar & hejar på, medan andra är...tja, helt okej. Jag är väldigt lockad av att köpa hem hela den här serien på engelska bara för att kunna läsa om alla (och för att den är snyggare än på svenska) och sedan gå på sista delen - och för att jag är oerhört nyfiken på hur det kommer att sluta och om man kommer få svar på sina frågor till dlut.

Förhoppningsvis så ska jag & en kompis gå och se filmatiseringen av boken på bio snart - väldigt snart hoppas jag, för nu är jag ännu mera taggad på att se den - och jag hoppas verkligen att de har fått med de delarna som behövs för att göra boken/serien rättvisa.

Bästa karaktär/er: 
Newt & Minho!

Andra delar i serien:
1. I dödens labyrint / The Maze Runner
2. I vansinnets öken / The Scorch Trials 
3. I dödens stad / The Death Cure

Stealing Parker

Titel: Stealing Parker
Författare: Miranda Kenneally
Förlag: Sourcebooks fire
Sidor: 242
Serie: Hundred Oaks #2
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Parker Shelton pretty much has the perfect life. She's on her way to becoming valedictorian at Hundred Oaks High, she's made the all-star softball team, and she has plenty of friends. Then her mother's scandal rocks their small town and suddenly no one will talk to her.

Now Parker wants a new life.

So she quits softball. Drops twenty pounds. And she figures why kiss one guy when she can kiss three. Or four. Why limit herself to high school boys when the majorly cute new baseball coach seems especially flirty?

But how far is too far before she loses herself completely?

Omdöme:
Första boken i den här miniserien Hundred Oaks - Catching Jordan - gillade jag väldigt mycket och tyckte att den var oerhört underhållande & rolig att läsa. Så sedan dess har jag tänkt att jag ska köpa de andra fristående delarna i serien (dock i rätt ordning), men har aldrig riktigt kommit till skott. Men nu har jag i alla fall läst andra delen också och jag kan väl säga att jag kommer att köpa hem de andra väldigt, väldigt snart.

Karaktärerna i den här serien känns alltid som riktiga karaktärer och jag fullkomligt älskar lagkänslan i baseball-teamet (precis som jag älskar fotbollteamet i CJ): de (flesta) verkar bara vara så himla gulliga och schyssta personer att jag nästan skulle tänka mig att gå high school i USA, för ja det verkar otroligt lockande ändå.
Jag gillar kanske inte Parker lika mycket som jag gillade Jordan, men jag tycker ändå om att det är tjejer som ändå vågar ta plats och tjafsa med killarna som är huvudroller. Även om jag ibland tyckte att Parker betedde sig lite patetiskt.
Will & Drew tyckte jag ändå var riktigt gulliga, även om det i slutet blev konstigt p.g.a...allt. En annan sak som jag gillade var att man fick återse karaktär från första boken, som Sam & Jordan! Det får en att vilja läsa om den boken på direkten.

Stealing Parker är en lättsam, men ändå seriös bok som handlar om att hitta sig själv. Jag älskar att variera mellan sådana här böcker & tunga, dystra fantasyböcker - det gör att när man läst klart en sådan här humorfrisk bok så uppskattar man sig själv & sitt liv mer på nåt sätt. Något som SP & CJ har gemensamt är att man rätt som det är bara sitter och ler som en idiot eller skrattar rätt ut - för Miranda Kenneally skriver så härliga konversationer med så charmerande karaktärer att man inte kan låta bli.

Jag gillar att "serien" verkar vara fokuserad på olika sporter för varje bok som utgör ett slags centra för huvudrollen - det gör att jag känner igen mig väldigt mycket - och att man får läsa om vardagliga småsaker som utvecklas till något större. Det känns trovärdigt & jag kunde inte lägga ifrån mig boken utan läste den från pärm till pärm - det blir liksom aldrig för mycket och eftersom den är väääldigt kort så flyger sidorna fort förbi.

Så ifall du letar efter en lättsam, rolig och "ungdomlig" bok - då är den här serien absolut något för dig!

Kommer att försöka köpa hem de andra delarna så fort som möjligt, för böcker man blir glad av är ju ett måste...

Förlåt för en lite osammanhängande recension, men summan av kardemumman: boken var bra, fast ändå inte lika bra som 1:a, men absolut läsvärd.

Bästa karaktär/er:
Will, kanske? Tate var rätt så intressant också.

Andra delar i serien:
1. Catching Jordan
2. Stealing Parker
3. Things I can't forget
4. Racing Savannah
5. Breathe, Annie, breathe
6. Jesse's girl
7. ???
8. ???