Untold

Titel: Untold
Författare: Sarah Rees Brennan
Förlag: Ember
Sidor: 367
Serie: The Lynburn Legacy #2
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
On the surface, Sorry-in-the-Vale is a sleepy little town. But Kami Glass knows the truth. Sorry-in-the-Vale is full of magic. In the old days, the Lynburn family ruled with fear, terrifying the people into submission by demanding a human sacrifice for blood and power. Now the Lynburns are back, and Rob Lynburn is gathering sorcerers so that the town can return to the old ways.

But Rob and his followers aren't the only sorcerers around. The town must make a decision: pay the blood sacrifice, or fight. For Kami, link to Jared Lynburn severed, she's now free to love whomever she chooses. But who should that be?

Omdöme:
Jag hann bara läsa några sidor av Untold och sen var jag helt fast. Jag läste och läste - för det mesta med skräckslagen förtjusning eftersom jag inte ville att boken skulle ta slut. Jag var ganska desperat på att försöka "spara" på boken så länge som möjligt faktiskt. Men det var så oerhört spännande och jag ville veta vad som skulle hända härnäst och därför så tog boken slut. Alldeles för snabbt.

Man kommer fort in i boken och även om vissa saker inte var helt självklara i början (då jag läste första boken för ett tag sedan) så klarnade det allteftersom, och man hänger enkelt med i berättelsen. Och vilken story; jag älskar spänningen kring mysteriet med "sorcerers" (vad heter de på svenska?) och deras magi. Det i kombination med att man inte riktigt vet vad man har att vänta sig är oslagbart.

Dessutom så älskar jag kemin mellan karaktärerna. Eller nåja, snarare kanske kemin mellan Kami och alla andra karaktär. Hon är helt klart den karaktär jag hejar mest på - för vem tycker inte hon är kick-ass av sig? Älskar att hon tar för sig och är annorlunda. Hon är färgstark skulle jag ville säga - hon står ut från mängden.  Det är bara en fördel att hon säger så klipska saker också. Vet inte hur många gånger man satt och smålog under bokens gång - många var det i alla fall.

De andra karaktärerna är också bra, och ja, jag hejar på Kami och Jared tillsammans. Utan någon särskild anledning förutom att jag - som vanligt - gillar bad-ass killar med attityd mer i böcker. Plus att deras samtal - när de är på god fot med varandra i alla fall - är roliga att följa. Angela, Holly och Ash är helt okej att följa och passar bra in i boken - och Kami's grupp - men jag tycker att det är Kami, Jared och Rusty som är de bästa. Deras dialoger och kommentar, de är guld!! Varnar dock för att de kan vara liiite konstiga, men hey it's a part of the book's charm.

Något minus med den här boken är väl att det är mer känslodraman än fokus på handlingen. För det kändes som att problemen mellan karaktärerna (som ska stå på samma sida) tar upp större delar av boken än vad allt annat gör. Alltså, ibland vill man bara skaka om karaktärerna och säga åt dem att prata med varandra och lösa problemen.

Untold är en spännande, rolig och riktigt underhållande bok med en kombination av härliga karaktärer, en spännande & fängslande story, humoristiska dialoger inblandad mitt uppe i det mörka och ett fantastiskt språk som skapar en värld som man fastnar i. Jag ville verkligen inte att boken skulle ta slut och känner för tillfället mest bara ett desperat behov av att köpa hem nästa del. På stört.

Så om ni söker en bokserie med allt det ovannämnda - läs den här serien! (börja gärna med första delen dock, rekommenderas, hehe)

Bästa karaktär/er:
Kami, helt klart!

Andra delar i serien:
1. Unspoken
2. Untold
3. Unmade

Systrars öde

Titel: Systrars öde
Författare: Jessica Spotswood
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Sidor: 360
Serie: Systrarna Cahill #3
Språk: Svenska
Originaltitel: Sisters' Fate

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar i serien!!

Handling från baksidan:
"Jag är så arg att jag skulle kunna döda henne". Tess stirrar på mig med ögon runda som tefat. Det jag sa nyss är inte bara ord. Inte sedan vi fick vetskap om profetian, att en av oss kommer att döda en annan. Jag har alltid tyckt att det låtit helt omöjligt. Vi är systrar, vi älskar och skyddar varandra. Ingenting är starkare än det. Ingenting var starkare.

En feberepidemi skördar offer. Systrarna Cahill, som har särskilda förmågor, skulle kunna bota de sjuka men kan ingenting göra då de riskerar att bli avslöjade som häxor. Samtidigt blir Tess visioner allt starkare och profetian som säger att en syster kommer att döda en annan verkar inte längre omöjlig.

Omdöme:
Jag gillade första boken - Farliga förmåga - men det var inga översvallande känslor direkt. Sedan i Stjärnmärkt blev serie lite bättre och nu, så älskar jag Systrars öde och tycker att den var riktigt, riktigt bra. Jag är verkligen glad att jag inte gav upp på serien som jag tänkte i början!

Boken är väldigt spännande och en riktig bladvändare. Huvudkaraktären Cate har verkligen utvecklats sedan första boken, även om jag fortfarande inte tycker att Cate förtjänar Finn. För alltså, han är urgullig och supersnäll, med tanke på vad som hände i andra boken. Även flera utav bikaraktärerna började gilla en hel del, men jag tycker fortfarande att det saknas en bit på karaktärsfronten.

Jag älskar verkligen fantasyböcker och sådana här böcker med häxor är inget undantag. Det som lockar mig mest är att världen är magisk - och även språket är magiskt i den här serien - och att det inte riktigt finns några gränser på vad man ska skriva om, utan det är bara fantasin som sätter gränsen.

Systrars öde visar att man - jag, då - inte ska ge upp på en serie bara för att första boken inte levde upp till ens höga förväntningar från början utan att man ska ge den en andra chans. För jag tycker att den här serien har utvecklats till det bättre och jag skulle absolut säga att Systrars öde är en ny favoritbok. Karaktärer har även dem utvecklats och speciellt huvudkaraktären Cate.
I slutet så föll tårarna, dels för vissa händelser och dels för att jag - faktiskt - inte ville att serien skulle ta slut. Jag tyckte ju att den blivit så bra!

Ett annat plus är att omslagen passar himla bra med varandra och är otroligt vackra, ser fint ut i bokhyllan med blänkande titlar.

Detta är att absolut en serie värd att läsa!

Bästa karaktär/er:
Finn

Andra delar i serien:
1. Farlig förmåga
2. Stjärnmärkt
3. Systrars öde

Sista riket

Titel: Sista riket
Författare: Brandon Sanderson
Förlag: Modernista (Tack för boken!!)
Sidor: 752
Serie: Mistborn #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Final Empire

Handling från baksidan:
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Det är en värld av lidande där den evige och odödlige Överstehärskaren styr genom ett antal aristokratiska familjer. Vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och arbeta som slavar.
Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från hålor dit Överstehärskaren skickar dem som han dömt till döden. Kelsier har allomantiska förmågor - en rad magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter - och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker - men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.
För att Kelsier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter...

Omdöme:
Jag har redan läst den här boken fast på engelska, då under titeln The Final Empire, och den recensionen hittar ni HÄR. Så, men med risk för upprepning, tänkte jag ändå skriva en minirecension på den här versionen av boken.

Jag tyckte att den var lika bra som den var första gången på engelska, kanske till och med ännu bättre. Något jag "klagade" på i den engelska versionen var att det var så svårt med alla nya ord (och att det förmodligen berodde på att den var på engelska), men nu så tycker jag att det är bättre & enklare på engelska. Konstigt hur omvänt det kan bli ibland. Men i alla fall, man kommer fort in i handlingen och jag läste faktiskt ut boken mycket snabbare den här gången och jag blev lika tagen av varje sida.

Brandon Sanderson kan verkligen det här med att skapa karaktärer man verkligen gillar. Vin utvecklades för varje kapitel som fortskred och man kunde verkligen se hur hon blev starkare i både sig själv och sin kraft. Kelsier är en karismatisk och - nästan lite för - charmig karaktär som man faller för typ direkt, även om han inte är något "läsarkärleksintresse".
Sen så älskar jag verkligen tjuvgänget (eller "the crew" på engelska); Breeze, Ham, Dockson, Spook, till och med Clubs. Jag måste såklart nämna Sazed också, häftig karaktär (tycker hans folk är väldigt intressanta också).
Och sen den karaktär som jag förmodligen gillar allra mest (förutom typ Vin då): Elend. Jag tycker han är lika charmig som Kelsier - fast på ett annat sätt - och älskade alla scener med honom & Vin. Åh, vad jag skrattade vid ett flertal av dem!! Jag tycker att Elend visar att även de adliga kan vara trevliga och "goda", så ja jag gillar honom!

Sista riket är minst lika bra på svenska som på engelska och jag rekommenderar verkligen varenda en som läser detta att läsa den här boken. Oavsett om det är på svenska, engelska eller något annat språk. För allting är så himla bra med boken: världen och magin är riktigt fascinerande uppbyggt, absolutely imponerande, och jag tycker också att språket medför det där lilla extra till den spännande handlingen som gör att sidorna bara flyger fram.
Karaktärerna är lika bra och jag har flera favoriter som Vin, Kelsier, Sazed, Ham och Elend.

Så om ni inte har läst den här boken än - GÖR DET. Jag kan nästan lova er att ni kommer bli lika hänförda som jag var när jag började att läsa den här tegelstenen - som gick förvånansvärt fort att läsa ut, för den är spännande, humoristisk lite då & då och helt fantastisk. Så läs.

The Struggle: Jag har läst första & andra delen på engelska (och nu även första igen, fast på svenska då) och vet inte riktigt om jag ska läsa tredje delen på svenska (men kommer då få vänta ett lååååååångt tag tills den kommer ut) eller om jag ska läsa den på engelska. I don't know. Help?

den här recension blev ändå ganska så lång. ops, men vad gör egentligen det när man älskar boken?

Bästa karaktär/er:
Vin & the crew + Elend!

Andra delar i serien:
1. Sista riket (eng. The Final Empire)
2. (eng. The Well of Ascension)
3. (eng. Hero of Ages)

Minirecension: Den sista prövningen

Titel: Den sista prövningen
Författare: Kami Garcia & Margaret Stohl
Förlag: Semic (Tack för boken!)
Sidor: 395
Serie: Beautiful Creatures #4
Språk: Svenska
Originaltitel: Beautiful Redemption

Handling från förlaget:

Ethan har levt hela sitt liv i den sömniga småstaden Gatlin. Men hans stora kärlek Lena har förändrat livet där för alltid. Hon har öppnat en värld av magi och mystik för Ethan, en värld av besvärjare och ofattbara krafter. Livet blir aldrig mer detsamma.

Ethan och Lena har gått igenom enorma svårigheter och deras kärlek har överlevt. Men är den stark nog att överbrygga avståndet mellan två världar?

Ethan har offrat allt. Han har lämnat sitt vanliga liv bakom sig. Och han har bara en sak i huvudet: att ta sig tillbaka till Lena. Trots hinder som verkar omöjliga kämpar Ethan för att kunna återvända hem mot alla odds. Framtiden ser mörk ut, men Lena ger inte heller upp - hon gör allt för att återfå Ethan.

Deras öde avgörs här och nu.

Omdöme:
Det är väldigt skönt att den här serien äntligen är slut. Den har verkligen varit som en bergochdalbana. Jag vet inte riktigt vad jag slutligen tycker om den som helhet, men jag kan ju säga att vissa delar har varit suveräna medans andra delar har varit rent ut sagt kassa.
Den sista prövningen är ett bra slut på en helt okej serie som hade mer att ge än vad läsaren fick.

Den sista prövningen är förvånansvärt snabbläst och det tog bara en dag innan jag hade läst sista sidan. Jag upptäckte faktiskt att jag blev fast ganska så snabbt när jag väl kom in i boken och magivärlden igen. Visserligen hade jag velat ha med lite mer förklaringar, för ibland satt jag där som ett frågetecken och undrade vad - eller vem - de i hela friden pratade om. Språket är lättläst och jag gillar att de tagit med lite latin här och där, jag satt som är lite språkbesatt vill nån dag läsa latin så jag ser det lite som övning... ;)

Karaktärerna är helt okej men det känns lite patetiskt med Ethan och Lenas kärlek nu efter 4 böcker där i princip allting hamnat emellan dem, varför kan författarna inte bara nöja sig med 1-2 hinder och sen kan de få varandra och leva lyckliga i alla sina dar? Nej, i stället måste de - bokstavligen - övervinna hela universum och lite där till. Det blir långtråkigt i längden och det är en anledning till att det tog så lång tid att få läst den här boken.

Jag är glad att serien nu är över och jag tror att antingen den här eller första boken var den bästa. Slutet kom lite för fort och jag hängde inte riktigt med i vissa svängar men annars tycker jag att Den sista prövningen är ett bra avslut på en bra-okej serie.

Bästa karaktär/er:
Systrarna!

Andra delar i serien: 
1. Mörka drömmar, livsfarlig kärlek
2. Svåra val, magiska hemligheter
3. Det högsta priset, det största offret
4. Den sista prövningen

The Well of Ascension

Titel: The Well of Ascension
Författare: Brandon Sanderson
Förlag: Orion Publishing Group
Sidor: 781
Serie: Mistborn #2
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:

They did the impossible, deposing the godlike being whose brutal rule had lated a thousands years. Now Vin, the street urchin who has grown into the most powerful Mistborn in the land, and Elend Venture, the idealistic young nobleman who loves her, must build a healthy new society in the ashes of an empire.

They have barely begun when three separate armies attack. As the siege tightens, an ancient legend seems to offer a glimmer of hope. But even if it really excists, no one knows where to find the Well of Ascension, or what manner of power it bestows.

Omdöme:
Jag skrev ju i min recension av The Final Empire att jag nog skulle vänta lite med att läsa uppföljaren, men jag var så taggad på att ta del av Sandersons värld igen att jag lånade hem boken bara några dagar efter. Och jag är inte besviken.

Brandon Sanderson är en utav de nyförvärven som har letat sig upp på min favorit-lista av författare, i alla fall inom Fantasy & Episk Fantasy-genrerna. Han bygger upp en fantastisk värld med ett magisystem som inte funnits tidigare och gör allt originellt. Språket är helt fantastiskt och man hänger enkelt med i allting. Spänningen finns kanske inte i överdrivet stora mängder, men den finns där hela tiden och ibland så blir det jättespännande och man bara sitter och läser o läser.

Karaktärerna är väldigt speciella och alla utgör en del av storyn som fortskrider desto längre in i boken man kommer. Jag gillar verkligen att Vin har blivit så kick-ass och tuff nu, hon blir bara ännu bättre i mina ögon! Jag förstår hennes känslor och tvivel, vem skulle inte tvivla på sin relation och sig själv?
Elend är en annan karaktär jag gillade redan från första sidan där han var med i första Mistborn-boken och jag tycker att även han bara blir bättre. Han växer in i sin roll och börjar få rättsida på skillnaden mellan vad han tror han måste bli och vad han egentligen är.
Det märks att Kelsier inte är med längre, men Vin väger gott och väl upp det.
Andra karaktär som jag också fortfarande gillar och har börjat gilla är Sazed, Breeze, Ham, OreSeur (vilken twist alltså!), Spook och jag gillade även Zane i början. Men bara i början då han var så där mystiskt och "broken", då ville jag bara rädda honom men senare in i boken föll han i mina ögon - vilket förmodligen var meningen.

The Well of Ascension är en riktigt bra uppföljare, även om den kändes lite för lång i vissa stunder då storyn blev utdragen men det är förmodligen en sak man måste vänta sig i en bok på 780 sidor. Även om den kändes otroligt lång så drogs jag till att läsa boken och jag ville så gärna veta vad som skulle hända: ifall de skulle överleva, ifall de skulle lyckas, ifall de skulle hitta the Well of Ascension, osv. Vissa twistar överraskade mig helt och hållet, speciellt i fallet kring OreSeur som jag verkligen gillar och som jag skrattade ett antal gånger åt han & Vins konversationer. De sista 250 sidorna var den bästa - och mest mest spännande delen. Slutet var en desto större överraskning och jag knappt bärga mig tills jag får läsa sista delen - The Hero of Ages.

Boken har i princip allt: ett fantastiskt språk och en värld som är spännande och mystik med Allomancy, Mistings och Mistborn som jag själv tycker utgör bokens hjärta. Huvudkaraktärerna Vin & Elend gillar jag otroligt mycket och jag älskar att se hur de utvecklas allt eftersom. Boken skiljer sig ur mängden då man börjar ifrågasätta ifall att det var the Dark Lord som höll borta ondskan och att det bara blir värre sen hans död, det är inget lyckligt abrupt slut direkt.

Jag tycker att Brandon Sanderson lyckades riktigt bra med att få till en uppföljare där karaktärerna utvecklas, nya karaktärer introduceras, nya saker kommer upp till ytan och att spänningen  o magin bara ökar. Jag kommer att läsa tredje och sista boken, det är nåt som är säkert!

Citat:
“Good men don’t become legends,” he said quietly.
“Good men don’t need to become legends.” She opened her eyes, looking up at him. “They just do what’s right anyway.”

Bästa karaktär/er:
Vin, Elend och OreSeur.

Andra delar i en serie:
1. The Final Empire
2. The Well of Ascension
3. The Hero of Ages

En vis mans fruktan del 1 & 2

Titel: En vis mans fruktan del 1 & 2
Författare: Patrick Rothfuss
Förlag: Damm Förlag
Sidor: 1095 (552 + 543)
Serie: Berättelsen om kungadråparen #2
Språk: Svenska
Originaltitel: The Wise Man's Fear

Handling från baksidan:
Jag heter Kvothe. 
Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ner staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skriver sånger som får trubadurerna att gråta.

Ni har kanske hört talats om mig.

Så börjar Kvothe sin historia.Om sin lyckliga uppväxt i en kringresande artistgrupp till den hemska dagen när de mytomspunna och fasansfulla Chandrierna tvingade honom till ett ensamt och fattigt liv på stadens gator. Hela tiden med ett enda mål i sikte: att ta sig till den berömda skolan för magi och där söka de svar han behöver för att få sin hämnd...

Omdöme:
Ifall ni har läst min recension på första delen Vindens namn del 1 & 2 så vet ni nog att jag verkligen älskade den boken och aldrig ville att den skulle ta slut. Jag trodde inte att En vis mans fruktan skulle kunna slå mina höga förväntningar, utan att den skulle falla i glömska som "andra" böcker oftast gör, men boken gjorde mig lika mållös som första boken och jag älskar den här boken desto mer även om det verkar omöjligt.

Jag har aldrig någonsin stött på en liknande serie som den här. Patrick Rothfuss serie Berättelsen om kungadråparen är originell, unik och speciell vilket bara är förnamnen på den här serien. Humorn är helt fantastisk och kan göra även de mörkaste stunderna till ljusare. Rothfuss är fortfarande lika skicklig med att kunna balansera de tre olika "lagrena" som jag gärna vill kalla det. Man märker inte av det och allt bara flyter på med lätthet och berättelsen stannar liksom aldrig upp på vissa ställen utan bara fortsätter. Det är lite jobbigt då man inte kan sluta läsa utan säger "Ett kapitel till." vilket oftast blir det gånger 10.

Karaktärerna är riktigt bra och jag skulle kunna skriva ett helt kapitel om bara dem. Kvothe är en helt fantastisk huvudkaraktär och har en underbar och rolig berättarröst som gör läsningen till en annan upplevelse än vad den skulle varit utan Kvothe. Det finns också väldigt många bra bikaraktärer som har utvecklats men Kvothe står för den största utvecklingen i boken. Simmon, Wilem, Manet, Denna, Auri, Fela & Elodin är några som kan uppmärksammas från del 1 av En vis mans fruktan. Även denna bok har delats upp i 2 volymer på svenska. Jag tycker att Elodins lektion var otroligt roliga och han var så intressant - och alldeles galen ibland - som lärare att man bara satt och läste med stora ögon och helt plötsligt satt man där och skrattade. Alla karaktärernas relationer är så fina och jag tycker speciellt mycket om Kvothe, Sim & Wilhems.

I del 2 så har jag en annan favoritkaraktär: Tempi. Eller rättare sagt så är det Ademre och ademerna som jag gillar allra mest. Att Kvothe försöker lära Tempi språket bättre och att Tempi lär honom andra saker i stället, det var scener som jag verkligen älskade och jag skrattade tills jag hade ont i magen ibland när Tempi så fel saker på språket. Åh gud, jag skulle verkligen vilja läsa om det igen! Jag tycker att ademernas seder, kultur, i princip allt tycker jag är oändligt intressant och jag ville bara läsa mer om dem. Det är beundransvärt att Kvothe kan förändra sina levnadsvillkor så relativt enkelt så att han ändå kan smälta in någorlunda bra bland ademerna.

I del 2 fick man som sagt läsa om Kvothe i andra miljöer och det är intressant att få se honom på andra ställen än universitetet, även om jag tycker att passar där bäst. Det fanns några få ställen som var lite segare än andra, men de var inte många och snart bortglömda. Del 2 var mer snabbläst än del 1, trots, att den är över 500 sidor likaså.

Efter slutet så var jag verkligen arg som ett bi och kunde inte tro på att del 3 inte var ute ens på engelska (?) än. Gaaaaaah, varför måste det ta så lång tid?? Jag kommer vänta med spänning, förväntan, glädje, sorg och ilska tills tredje delen Doors of Stone kommer ut.

En vis mans fruktan del 1 & 2 är lika bra som första delen, om inte mer. Jag älskade böckerna från början till slut och de är väldigt snabblästa trots att både delarna är över 500 sidor långa. Humorn och spänningen är fortfarande helt fantastiska och karaktärerna likaså. Vi får träffa nya karaktärer och hatar vissa och andra älskar vi. Jag älskade verkligen att få läsa om ademerna och Tempi - de var de bästa delarna tror jag. Jag vill inte göra den här recensionen lika lång som förra, så vi kan väl säga det här:

Patrick Rothfuss är mästaren inom episk fantasy och alla borde läsa den här serien. Nu.

Bästa karaktär/er:
Kvothe, Tempi, Sim m.m.

Andra delar i serien:
1. Vindens namn del 1 & 2
2. En vis mans fruktan del 1 & 2
3. ?? (eng. Doors of Stone)

Vindens namn del 1 & 2

Titel: Vindens namn del 1 & 2
Författare: Patrick Rothfuss
Förlag: Damm Förlag
Sidor: 780 (390 + 390)
Serie: Berättelsen om kungadråparen #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Name of the Wind

Handling från baksidan:

Jag heter Kvothe. 
Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ner staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skriver sånger som får trubadurerna att gråta.

Ni har kanske hört talats om mig.

Så börjar Kvothe sin historia.Om sin lyckliga uppväxt i en kringresande artistgrupp till den hemska dagen när de mytomspunna och fasansfulla Chandrierna tvingade honom till ett ensamt och fattigt liv på stadens gator. Hela tiden med ett enda mål i sikte: att ta sig till den berömda skolan för magi och där söka de svar han behöver för att få sin hämnd...

Omdöme:
Jag skriver bara en recension om Vindens namn trots att den svenska översättningen är uppdelad i två volymer. Läs & njut!

För det första: vem skulle inte vilja läsa den här boken efter att ha läst handlingen på baksidan? För det andra: om man inte vill läsa boken, så tycker jag att man måste läsa Vindens namn ändå. Typ.
Man märker redan efter några sidor att Patrick Rothfuss språk. Är. Fantastiskt. Man kan verkligen se hur Kvothes nutidshistoria (som jag kallar den tidpunkt Kvothe berättar ifrån) byggs upp för det inre ögat och det blir bara bättre när han börjar berätta sin dåtidshistoria (som jag kallar hans livshistoria) och när sagorna får liv i hans egna saker. Det är bara helt magiskt och jag tycker att Rothfuss har gjort ett otroligt bra jobb med hoppen mellan de tre olika "lagrena": skänkrummet där Kvothe berättar sin historia, dåtidshistorien som utspelar sig medan Kvothe berättar och sagorna i "dåtiden" som även får liv. Jag vet, det låter helt knäppt och komplicerat men det är så svårt att kunna förklara med ord vad Rothfuss lyckats klara så bra. Så ja, det är en anledning till att ni ska läsa boken.

Handlingen flyter på och man uppslukas helt av världen som är fylld av spänning som gör att man bara vänder sida efter sida, trovärdigheten som får karaktärerna att vakna till liv mer än förut och humorn. Åh, humorn är bland den bästa jag sett i en sån här bok - alltså en mörk episk fantasy-serie. Jag vet inte hur många gånger jag skrattade ihjäl mig eller inte kunde läsa på grund av tårar. Känslorna var översvallande.

En grej som jag blev oerhört nyfiken på var att Kvothe "den yngre" var så väldigt...oskuldsfull jämte Kvothe "den äldre". Gash, Rothfuss håller verkligen en på halster då man vill veta vad som egentligen gjorde att han blev så...annorlunda än han var ett tiotal år innan. Hoppas på en bra lösning - men har känn att den kommer vara så fruktansvärd bokvärlden någonsin skådat...

Det var otroligt många karaktärer jag gillade och älskade i den här boken. De som dyker upp först är Simmon, Wilhem, Bast och Elodin. Och såklart Kvothe. Jag älskar hans vänskap med Wilhem & Simmon, den är så himla trovärdig.

Jag tycker att hans uppväxt verkade vara så lycklig och full av glädje... men sen PANG så stod han där själv och det krossade mitt hjärta.

För att göra en väldigt (väldigt) lång recension kort:

Vindens namn är en helt fantastisk bok som har så många bra egenskaper att jag skulle kunna skriva en hel bok bara för att hylla allt som Patrick Rothfuss gör så himla bra. Trovärdigheten gör att karaktärerna verkligen blir levande och man känner alla saker som dem gör. Spänningen håller en på halster och gör att man aldrig kan lägga ifrån sig boken utan att bli ledsen. Det är många karaktärer som är underbara och som man minns med glädje och kärlek, medan vissa hatar man för vad dem gjort. Känslorna finns överallt i boken och ena stunden så kunde man sitta och skratta tills man storknade och nästa stund kunde man inte fortsätta läsa för att tårarna bara rann. Språket och magin i boken är två saker som inte ens behöver nämnas, för dem säger så mycket själva att dem inte behöver någon hjälp.

Ni som inte har läst den här boken; gör det för allt ni är värda, för jag blev helt & hållet knockad av den värld som Patrick Rothfuss byggt. Och jag älskade den.

Bästa karaktär/er:
Kvothe, Simmon & Wilhem!

Andra delar i serien:
1a. Vindens namn del 1
1b. Vindens namn del 2
2a. En vis mans fruktan del 1
2b. En vis mans fruktan del 2

Unspoken

Titel: Unspoken
Författare: Sarah Rees Brennan
Förlag: Ember
Sidor: 370
Serie: The Lynburn Legacy #1
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Some small towns come with big secrets...

Sorry-in-the-Vale has a mysterious past. The Lynburn familj has owned the manor overlooking the sleepy England village for centuries, and though they've disappeared, people still don't lika to talk about them.
Kami hates secrets. She runs the school newspaper and has never met a story she couldn't scoop. But Kami has a secret of her own: she loves a boy she's never met...a boy she's talked to in her head since before she can remenber.

And then the Lynburns return. With them are their two teenage sons, Jared and Ash. The voice in Kami's head is suddely a very real boy. Does she still love him? Can she trust him? As dark deeds begin to come to light, Kami isn't sure of anything anymore.

Omdöme:
Efter att jag hade läst ut Unspoken - under min semestervecka i Grekland - kunde jag inte tänka klart. Det ända jag visste och tänkte på att jag bara måste ha nästa del nu, nu, nu.
Fortfarande nu några veckor efter att jag läst ut boken vill jag fortfarande ha nästa del för att få reda på vad som kommer att hända med Kami, Jared, Angela, Holly & Ash. Under den scenen då de gjorde några olagliga grejer tillsammans, som Kami's spioner närmare bestämt, höll jag på att skratta ihjäl mig. Alltså bokens trovärdighet är inget vidare, men humorn är bara för unik för att boken inte ska vara bra. För det är den. Riktigt bra alltså.

Kami har en helt och hållet unik berättarröst som jag aldrig skulle få nog av att läsa ifrån och hon har också väldigt speciella och smått galna personligheter. Angela är typ den stereotypiska bästisen: vackrast på skolan & smart och så där, men så är det typ:et som jag nämnde. Hon gillar inte folk. Med undantag för vissa, men hon säger att hon verkligen hatar folk och går inte ut med många killar eller nåt. Holly är en väldigt glad tjej som bidrar till stämningen i boken, så henne ska man inte heller glömma! Ash är inte den intressante karaktären jag stött på kan man väl säga. Han är väldigt intet sägande och jag får inte alls några crush-vibbar ifrån honom som jag annars brukar få. Jared gillar jag däremot mycket, mycket mer. Först och främst älskar jag han & Kamis relation. De står på varandras sidor oavsett vad de andra säger om den andra och jag tycker att deras relation bara är så himla fin. Visst, man kunde nästan räkna ut att deras bästa-kompisar-i-huvudet-relation skulle utvecklas till något-mer-än-kompisar, men det gör ingenting för deras relation är fortfarande fantastisk. Jag skulle vilja ha en likadan relation med en kompis som verkligen kan mig inifrån och ut, men tyvärr har jag inte stött på den personen än. Fast det är klart, jag skulle inte nog vilja ha en annan  mitt huvud hela tiden...

Själva storyn är också väldigt bra, men som sagt: trovärdigheten är inte den bästa. Det känns lite för...nja, jag vet inte. Det är inte saker som skulle hända i vår värld i alla fall. Brennans språk är väldigt fint och ger liksom sin egen touch på boken.

Unspoken är en bok som jag inte kunde lägga ifrån mig, med underbara karaktärer och en helt fantastisk relation (enligt mig) som jag tycker är ganska så underbar. Trovärdigheten finns inte där, men språket finns i stället och svarar på den frågan med storm. Detta är en bok som jag verkligen rekommenderar till alla som gillar att läsa böcker med fantasy-element inblandat och som vill ha en bok att kunna läsa långt in på natten. Det är ett faktum att jag kommer att plocka upp Untold och förmodligen Unmade också.

Missa inte heller att Unspoken kommer på svenska detta år och ges ut av förlaget Modernista under namnet Outtalat. 

Bästa karaktär/er: 
Kami!

Andra delar i serien:
1. Unspoken
2. Untold
3. Unmade

 Citat som fick mig att le (alltså är det smeknamnen på Jared & Ash som är humor-faktorn):
"This evening with Surly and Blondie had better get me pastries", Rusty said. "You girls have fun."

Elden

Titel: Elden
Författare: Maria V. Snyder
Förlag: Harlequin (Tack för boken!)
Sidor: 376
Serie: Yelena Zaltana #3
Originaltitel: Fire Study

Handling:

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

"Lärotiden är över...nu börjar det riktiga testet."
När ryktet går om Yelenas senaste förmåga blir folket oroliga. Redan sedan tidigare har hennes ovanliga förmågor och förflutna skilt henne från de andra. Medan de magiska rådet diskuterar Yelenas framtid får hon ett oroväckande meddelande: Det planeras en sammansvärjning mot hennes hemland, ledd av en mordisk magiker hon redan besegrat en gång.

Hoppet om att kunna återförenas med sin älskar stärker henne på sin resa där alla hennes förmågor sätts på prov. Under färden möter hon allierade, fiender, älskare och påstådda lönnmördare, och alla lojalitet går att ifrågasätta. Vem är egentligen vän och vem är fiende? Yelena har nu en chans att visa vad hon går för - och rädda landet hon älskar.

Omdöme:
Så vad tyckte jag nu om den tredje delen om Yelena? Helt FANTASTIK!!
Jag kan ärligt talat inte skriva något annat. Den här veckan sedan jag läste ut Elden kan bara beskrivas så här: tråkig, tom och sorgsen. För jag kommer att sakna Yelena, Valek, Irys, Ari, Janco och alla andra härliga karaktärer. Varför måste den vara slut för?!? Det är i såna här recensioner som det framgår ganska tydligt att jag gillar serier väldigt mycket då jag har följt Yelena i 3 böcker.

Jag läste på en blogg (kommer inte ihåg vilken) att det var planerat att komma 3 delar till i den här serien. Yay, säger jag bara! Jag håller tummarna på att det ska vara sant, jag får nöja mig med mellanböckerna så länge. Som jag dessvärre måste läsa på engelska. En är från Valeks synvinkel så det blir kul att läsa den...
Vem vet det kanske kommer upp recensioner på dem också :)

Okej, nu återigen till den här fantastiska boken. Författaren Maria V. Snyder har ett alldeles makabert (haha, jag behövde något annat ord än fantastisk och underbar)  språk. Boken är fylld av spänning och en sådan knivskarp humor - som fick mig flera gånger att gapskratta.
Karaktärerna är det absolut inget fel med, jag gillar Yelena även om hennes beslut inte är så bra, man kan bara älska Ari och Janco och sedan Valek. Åh, jag kommer nog att sakna honom mest!
Han var inte med så mycket som jag hade hoppats på, men de gångerna han var med så var det suveränt.
Irys tycker jag också även är en intressant person och jag skulle gärna vilja läsa mer om henne.

Jag gillade verkligen delen i boken då Yelena kom till Ixia igen och träffade Maren. Jag tyckte att det nästan var det bästa när hon fick träffa sina vänner från Ixia. Speciellt Ari & Janco. De är så härliga karaktärer! De var de karaktärerna som fick mig att skratta mest.

Och så måste jag ju bara nämna den tanketalande hästen Kiki. Hon livar upp boken på nåt sätt med hennes roliga namn på personerna och hennes kommentar. Hon måste vara släkt med Månmannen, de ger ju samma kryptiska råd...

Ett citat från sida 121:
"Kiki visade hur fröna inuti fick rötter och blev till ett träd efter att äpplet ruttnat.
- Menar du att något gott kan komma av Mintkaramellmannen? Eller om han dör kan det leda till något bra?
- Ja.
Kryptiska hästråd? Nu kunde jag dö lycklig, nu hade jag verkligen sett allt."

Oj, vilken lång recension det blev. Jag hoppas att ni ville läsa igenom den ändå :)
Och om ni inte orkade så kommer här en sammanfattning:
Boken var lika bra eller nästan ännu bättre än de två tidigare delarna. Så läs, läs, LÄS!

Andra delar i serien:
1. Giftet
2. Magin
3. Elden
4. ???
5. ???
6. ???