Askfödd

Dags för min tur i bloggstafetten om Askfödd! Igår var det www.oarya.se och imorgon är det dags för Malins recension på http://nilmasbokhylla.wordpress.com, så det är vart ni ska kika in imorgon!

***

Titel: Askfödd
Författare: Sabaa Tahir
Förlag: B Wahlströms (tack för boken!)
Sidor: 540
Serie: An Ember in the Ashes #1
Språk: Svenska
Originaltitel: An Ember in the Ashes

Handling från baksidan:

Jag tänker säga samma sak till dig som jag säger till alla slavar: Motståndsrörelsen har försökt nästla sig in här på skolan vid oräkneliga tillfällen. Jag har upptäckte det varje gång.

Om du arbetar för motståndsrörelsen, om du kontaktar dem, om du ens funderar på att kontakta dem, så kommer jag att få veta det och jag kommer att förgöra dig.

I krigarnas imperium straffas olydnad med döden. Intellekt slås i bojor och skönhet blir till ruiner. Det som en gång var ett blomstrande rike är nu en värld av aska.
När två unga människors vägar korsas inser de att de tillsammans kan bli gnistan som tänder en revolution.

Omdöme:
Innan jag började läsa boken så visste jag i princip ingenting om den (okej, jag visste kanske lite eftersom jag läste en liten, liten snutt av handlingen så att jag inte skulle tacka ja till att blogga om en bok som inte var i min smak) och det gjorde att jag blev helt paff när jag väl började läsa.

Så fort jag öppnade boken så lurade spänningen bakom allt och den släppte inte förrän jag hade läst ut boken. Eller egentligen inte ens då, eftersom jag nu sitter och väntar på nästa del för att få reda på hur allt kommer att fortsätta.
I början så hade kanske boken inte så högt tempo - trots den underliggande spänningen - men det är förståeligt med tanke på att man först ska introducera en helt ny värld och nya karaktärer för läsaren. Och det tycker jag Tahir lyckades väldigt bra med.

Världen och miljön är skickligt uppbygga, likaså stämningen under boken som kändes trovärdig beroende på vart berättelsen utspelade sig för stunden. Tempot steg ju längre in i boken man kom och i slutet så kom jag inte ens ihåg att jag bläddrade, för sidorna bara flög förbi. Kapitlena varvades ur Elias och Laias PoV vilket gjorde att jag inte kunde slita mig ifrån boken utan ville bara fortsätta att läsa mer & mer. Karaktärerna är fascinerande och intressanta, man vill gärna vet mer om dem och hur de hade när de var yngre. (något som man förhoppningsvis får reda på mer om i nästa del, kanske?)

Berättelsen flyter på med bra flyt och om det skulle vara något jag störde mig på så var det likheten med andra serier, bland annat tävlingen. Men det var inget jag hakade upp mig så länge på för boken är brutal, hänsynslös och spännande med enastående karaktärer vars utveckling man följer med stort intresse.
För Askfödd skapade sig ett eget namn och ställde sig utanför mängden.

Askfödd är ett typiskt exempel på böcker som jag gillar: starka karaktärer - speciellt med en kvinnlig som kämpar för förändring, spänning som håller en fängslad, kärlek, starka vänskaper, ett skickligt språk & en fascinerande värld, fängslande intriger och ett löfte om mer.
För det är vad Sabaa Tahir har skapat: en oerhört mäktig debutbok som kommer att lämna många - inklusive mig - suktande efter nästa bok (och nästa och nästa)...

Hon är kort sagt ett namn att räkna med hädanefter i bokvärlden, något jag ser riktigt mycket framemot.

Så om du är sugen på en spännande och fängslande bok av en ny författare (som förmodligen kommer att gå långt i framtiden om hon fortsätter skriva böcker som den här) - då är den här boken som klippt & skuren för dig.

Citat:
"Jag säger ingenting, för tystnaden mellan oss är behaglig och vi har själva valt den." 

"Stjärnornas skönhet betyder ingenting när livet här på jorden är så fult."

The Death Cure

Titel: The Death Cure
Författare: James Dashner
Förlag: Delacorte Press
Sidor: 325
Serie: The Maze Runner #3
Språk: Engelska
Originaltitel: -


OBS! Innehåller spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
It's the end of the line.

WICKED has taken everything from Thomas: his life, his memories, and now his only friends - the Gladers. But it's finally over. The trials are complete, after one final test.

Will anyone survive?

What WICKED doesn't know is that Thomas remembers far more than they think. And it's enough to prove that he can't believe a word of what they say.

The truth will be terrifying.

Thomas beat the Maze. He survived the Scorch. He'll risk anything to save his friends. But the truth might be what ends it all.

The time for lies is over. 

Omdöme:
Efter att ha tyckt att andra boken var riktigt bra och att andra filmen var en riktig besvikelse, så var det med blandade känslor jag öppnade The Death Cure. Jag ville ju verkligen ha ett bra ett slut på den här trilogin som har varit så otroligt bra. Och vet ni vad? Boken uppfyllde typ den önskan.

Det kändes lite som att det lugnat ner sig med alla vändningar (även om det fortfarande hände twistar lite här & var), men det kan ju såklart bero på att karaktärerna kändes helt annorlunda mot tidigare.

Jag blev helt förstörd av att se hur Newt hade blivit (jag grät x antal gånger, speciellt vid det tillfället, ni som har läst boken vet nog vad jag pratar om), eftersom han var min absoluta favoritkaraktär. Jag saknade den eftertänksamma och snälla Newt och ville bara att han skulle bli som vanligt igen...
Den givna stjärntrion (Thomas, Newt & Minho) var heller inte lika lysande som i tidigare böcker, de gjorde vissa val som jag verkligen inte hängde med på. Men förutom det så älskar jag fortfarande trion och det har oftast varit dem som gjort att man skrattat eller bara lett.

Boken är spännande (trots lite mindre vändningar) och jag kunde inte lägga ifrån mig den (fast jag tvingades göra det ändå för att sova...). Handlingen var lite hackig då & då, men annars så var det relativt högt tempo och man ville bara läsa kapitel efter kapitel. Man vet - som vanligt - aldrig vad WICKED ska hitta på härnäst och man höll för det mesta tummarna för att det man tänkte på inte ska hända. Men såklart hände det ändå. För kom igen, det är ju liksom WICKED!?!

The Death Cure gav mig kanske inte det mest tillfredsställande slutet, utan snarare kändes det lite...påtvingat. Som att det var ett måste att det skulle sluta som det gjorde.
Men jag tycker ändå att The Maze Runner har varit en riktigt bra serie som jag absolut kommer att läsa om i framtiden. I alla fall för att återse Newt, Minho och Thomas. (kärlek åt den här trion) Det här är heller inte den sista boken jag kommer att läsa av James Dashner - jag funderar på att köpa hem hans andra serie.. Någon som läst den?

I alla fall: om du har gillat de tidigare delarna så tycker jag att du verkligen ska läsa den här boken. Om du har bara har läst första boken & sett andra filmen - läs andra boken först. Annars så är det complicated deluxe.

Bästa karaktär/er:
Stjärntrion Newt, Thomas & Minho såklart!

Andra delar i serien:
1. I dödens labyrint
2. The Scorch Trials
3. The Death Cure

den får fullpott för att den här serien ändå har varit awesome

Enklav

Titel: Enklav
Författare: Ann Aguirre
Förlag: Modernista (Tack för boken!!)
Sidor: 256
Serie: Razorland-trilogin #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Enclave

Handling från förlaget:
New York ligger i ruiner. Större delen av invånarna utplånades för länge sedan av pesten. En del av de överlevande sökte sig ner under jord och här lever de kvar i olika enklaver. Men i tunnlarna utanför deras befästningar lurar fasansfulla varelser i mörkret – missfoster som livnär sig på ­människokött. Sällan får någon i enklaven uppleva sin tjugoårsdag.
När Spadertvå fyller femton genomgår hon blodsriten som förvandlar henne till jägarinna. Hon paras ihop med Tålig, en ­jägare i hennes egen ålder som bodde ovan jord när han var liten. Snart upptäcker de att den närmaste enklaven helt har utplånats av missfostren, men de äldste vägrar att tro på dem. I stället förvisas Spadertvå och Tålig från enklaven för all framtid och tvingas söka sig ovan jord.

Nu måste flickan som fötts i mörkret överleva i dagsljuset – vägledd av Tåligs vaga minnen av en stad som nu endast befolkas av några få farliga gäng. Deras enda chans att överleva är att söka sig norrut, till en trakt Tåligs far en gång brukade berätta om, en paradisisk plats där människor kunde leva i fred. Existerar den verk­ligen? Och kommer i så fall deras mod och jägarskicklighet räcka till för att besegra alla faror på vägen?

Omdöme: 
Jag kan ju börja med att jag hade väldigt höga förväntningar på den här boken (för det är så himla många som älskat den) och att det då bäddade för besvikelse.
Alltså jag blev besviken, i alla fall lite. Jag ville ju så gärna gilla den här boken, vilket istället blev ett bakslag. (Faaaaast, boken är kanske bättre på engelska än på svenska? Någon som vet?) Och jag kan verkligen inte säga vad det är som jag blev besviken på eller inte gillade.

Jag tycker att karaktärerna namn är väldigt udda, t.ex. Spadertvå, Tålig, Sten, Fingerborg, m.m. Men samtidigt får man ju en förklaring till hur de har fått sina namn och då känns det inte lika konstigt. Men då undrar jag hur huvudrollernas namn i den engelska versionen (Spadertvå-Deuce & Tålig-Fade) kom till, eller har det fortfarande samma ursprung?

Spadertvå är verkligen tuff och drar sig inte för något, att döda zombies är uppenbarligen som vardagsmat för henne.
Tålig då, alltså nja, jag vet inte riktigt vad jag tycker om honom, förutom att han är helt okej men att jag inte direkt föll för honom (inte än i alla fall). Jag hoppas på att han kommer utvecklas senare i serien!
Jag kan ju tillägga att jag trodde att Spadertvå skulle bli jätte svartsjuk & typ hata Tegan då hon började vara så mycket med Tålig (detta grundat på att det nästan alltid händer i sådana här böcker), så jag blev faktiskt förvånad ändå. Och jag både hoppas & hoppas inte på en kärlekstriangel - som jag inte vet om den kommer att infalla eller inte, så snälla spoila inte - med Spadertvå, Tålig & Stalker. (Men helst ingen mellan Spadertvå, Tegan & Tålig, hejar ju på Spadertvå!)

Enklav är en bok som jag inte direkt älskade (som så många andra verkar göra) men jag gillade den fortfarande en hel del och tycker att den har stor potential till att utvecklas till något så himla mycket större & bättre.
Men nu till det positiva: zombies. Jag har faktiskt läst så många zombie-böcker så jag har inte så mycket jämföra med, men då tycker jag att Enklav passar absolut i toppen av de bästa zombie-böckerna. Det blir ju bara bättre utav att ha en kvinnlig huvudkaraktär - Spadertvå - som dödar zombies som om hon har gjort det hela sitt liv. Jag tycker att språket, världen och speciellt takten är oerhört bra. Boken är lättläst, otroligt tunn faktiskt för att vara en sådan här bok, och tempot, takten är fort, fort, fort. Det var verkligen inget slöseri med sidor här inte!

Även om jag kanske inte älskade den här boken så kommer jag absolut att läsa nästa del i serien, Utpost och hoppas på att de saker som jag inte gillade (kan fortfarande inte sätta fingret på vilka det dock handlar om) har blivit bättre och utvecklats.

Bästa karaktär/er:
Spadertvå.

Andra delar i serien:
1. Enklav
2. Utpost
3. ???

Sista riket

Titel: Sista riket
Författare: Brandon Sanderson
Förlag: Modernista (Tack för boken!!)
Sidor: 752
Serie: Mistborn #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Final Empire

Handling från baksidan:
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Det är en värld av lidande där den evige och odödlige Överstehärskaren styr genom ett antal aristokratiska familjer. Vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och arbeta som slavar.
Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från hålor dit Överstehärskaren skickar dem som han dömt till döden. Kelsier har allomantiska förmågor - en rad magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter - och en plan om hämnd och frigörelse.
Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker - men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.
För att Kelsier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter...

Omdöme:
Jag har redan läst den här boken fast på engelska, då under titeln The Final Empire, och den recensionen hittar ni HÄR. Så, men med risk för upprepning, tänkte jag ändå skriva en minirecension på den här versionen av boken.

Jag tyckte att den var lika bra som den var första gången på engelska, kanske till och med ännu bättre. Något jag "klagade" på i den engelska versionen var att det var så svårt med alla nya ord (och att det förmodligen berodde på att den var på engelska), men nu så tycker jag att det är bättre & enklare på engelska. Konstigt hur omvänt det kan bli ibland. Men i alla fall, man kommer fort in i handlingen och jag läste faktiskt ut boken mycket snabbare den här gången och jag blev lika tagen av varje sida.

Brandon Sanderson kan verkligen det här med att skapa karaktärer man verkligen gillar. Vin utvecklades för varje kapitel som fortskred och man kunde verkligen se hur hon blev starkare i både sig själv och sin kraft. Kelsier är en karismatisk och - nästan lite för - charmig karaktär som man faller för typ direkt, även om han inte är något "läsarkärleksintresse".
Sen så älskar jag verkligen tjuvgänget (eller "the crew" på engelska); Breeze, Ham, Dockson, Spook, till och med Clubs. Jag måste såklart nämna Sazed också, häftig karaktär (tycker hans folk är väldigt intressanta också).
Och sen den karaktär som jag förmodligen gillar allra mest (förutom typ Vin då): Elend. Jag tycker han är lika charmig som Kelsier - fast på ett annat sätt - och älskade alla scener med honom & Vin. Åh, vad jag skrattade vid ett flertal av dem!! Jag tycker att Elend visar att även de adliga kan vara trevliga och "goda", så ja jag gillar honom!

Sista riket är minst lika bra på svenska som på engelska och jag rekommenderar verkligen varenda en som läser detta att läsa den här boken. Oavsett om det är på svenska, engelska eller något annat språk. För allting är så himla bra med boken: världen och magin är riktigt fascinerande uppbyggt, absolutely imponerande, och jag tycker också att språket medför det där lilla extra till den spännande handlingen som gör att sidorna bara flyger fram.
Karaktärerna är lika bra och jag har flera favoriter som Vin, Kelsier, Sazed, Ham och Elend.

Så om ni inte har läst den här boken än - GÖR DET. Jag kan nästan lova er att ni kommer bli lika hänförda som jag var när jag började att läsa den här tegelstenen - som gick förvånansvärt fort att läsa ut, för den är spännande, humoristisk lite då & då och helt fantastisk. Så läs.

The Struggle: Jag har läst första & andra delen på engelska (och nu även första igen, fast på svenska då) och vet inte riktigt om jag ska läsa tredje delen på svenska (men kommer då få vänta ett lååååååångt tag tills den kommer ut) eller om jag ska läsa den på engelska. I don't know. Help?

den här recension blev ändå ganska så lång. ops, men vad gör egentligen det när man älskar boken?

Bästa karaktär/er:
Vin & the crew + Elend!

Andra delar i serien:
1. Sista riket (eng. The Final Empire)
2. (eng. The Well of Ascension)
3. (eng. Hero of Ages)

Skugga av svek I

Titel: Skugga av svek I
Författare: Diana Gabaldon
Förlag: Bookmark förlag (tack för boken!)
Sidor: 702
Serie: Outlander #8 del 1 av 2
Språk: Svenska
Originaltitel: Written in My Own Heart's Blood

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar! Läs på egen risk!

Handling från baksidan:

En förödande återförening

Året är 1778. Frankrike förklarar krig mot Storbritannien och de brittiska trupperna lämnar Amerika. Mitt i det politiska tumultet återvänder plötsligt Jamie från de döda. I tron att hennes man varit död under alla dessa år har Claire gift om sig med Jamies bäste vän. Jamies återkomst vänder upp och ner på familjens värld och när sonen hon har med sin nye man förstår vem som är hans riktiga pappa blir situationen alltmer katastrofal.

Omdöme:
Jag läste på någons blogg att man i princip måste vara ett fan utav Outlander-serien om man läser del 1 utav 8:e boken, eftersom alla böckerna är ca 700-1200 sidor långa. Och tänk att den här boken - Skugga av svek I - är ca 700 sidor och att det ska komma en till del utav den här boken - Skugga av svek II - som förmodligen är lika lång eller ännu längre. Det är verkligen imponerande hur mycket Diana Gabaldon har skrivit om de här karaktärerna och att hon fortfarande lyckas få till det så bra. För o ja, det gör hon. Efter bara några sidor är jag fast - igen.

Fast i början var det väldigt förvirrande, jag undrade om jag hade missat ett kapitel eller så i sjunde boken - Som ett eko - eller bara förträngt det faktum att spoiler! Jamie var död. Men i alla fall, efter att ha läst några kapitel och någorlunda fått koll på alla dessa karaktärer - herregud, vilket stort persongalleri det finns i den här serien - så flöt allting bara på ilfart.

Världen, språket, humorn - allt är välbekant vid det här laget och jag njuter lika mycket varje gång jag öppnar en utav Gabaldons böcker. Jag gillar Claires berättarröst väldigt mycket och man har verkligen fått se hur hon - och alla andra karaktärer - har utvecklats. Som Jamie till exempel. Jag tycker faktiskt om William, trots att han ibland betedde sig som en skitstövel så påminner han mig om på sätt och vis Will Herondale i The Infernal Devices. Men bara på sätt och vis. Det är lite förvirrande att hålla koll på alla släktingar till Claire & Jamie, för det är en oerhört stor familj kan man väl säga.

Skugga av svek I är lika bra som dess föregångarna, även om vissa utav delarna i serien är lite bättre än denna. Man kan ju undra vad Gabaldon egentligen kan skriva vidare om, med tanke på hur mycket hon redan har skrivit men på något sätt är det fortfarande spännande & intressant. Man vill ju att allting ska sluta lyckligt, men uppenbarligen vill inte Gabaldon det utan lägger in lite twistar här & där.
Det är ett otroligt stort persongalleri och jag rekommenderar verkligen att man börjar från början med den här serien, annars fattar man nog inte inget när man läser den här boken. Fast å andra sidan, om du inte tycker om den här serien så ska du nog inte heller slösa tid & pengar på den. Fast eftersom serien är så bra så tror jag inte att du inte skulle tycka om den. För seriöst, man blir verkligen beroende av den här serien. Allting som har att göra med den här serien är bara så himla bra och nu när första boken har filmatiserats som tv-serie så blir man bara ännu mer "excited" inför vad som komma skall. Det var lite därför jag frågade efter den här boken från förlaget, jag hade börjat kolla på de avsnitt som hittills fanns ute och jag kände att jag bara måste få reda på vad som skulle hända efter sjunde delen. Och nu är behovet tillbaka, vad kommer att hända i nästa del av Skugga av svek? 

En fråga: har den engelska versionen av 8:e delen också delats upp i två delar? För det slutade ju med en cliffhanger - som om jag inte skulle läsa nästa del ändå, duh - och då blev jag fundersam. Och, är det någon som vet hur många böcker det kommer att bli i Outlander-serien?

För att göra en lång recension kort: ni som gillar den här serien - LÄS VIDARE, ni som inte gillar den här serien i bokformat - KOLLA PÅ TV-SERIEN. Eller förresten, GÖR BÅDE OCH.

Bästa karaktärer/er: 
Typ alla, som Claire, Jamie, William, Fergie & hans barn - Germain,etc. + en hel drös andra.

Andra delar i serien:
1. Främlingen
2. Slända i bärnsten
3. Sjöfararna
4. Trummornas dån
5. Det flammande korset
6. Snö och aska
7. Som ett eko
8.1 Skugga av svek I
8.2 Skugga av svek I

Maze Runner - I dödens labyrint

Titel: I dödens labyrint
Författare: James Dashner
Förlag: Semic Förlag (Tack för boken!)
Sidor: 358
Serie: The Maze Runner #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Maze Runner

Handling från baksidan:

Allt kommer att förändras...

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting förutom sitt eget namn. Men han är inte ensam. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett område som omges av höga murar. Allt de vet är att de är fångade innanför en enorm labyrint. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas varje natt. Ingen vill bli kvarlämnad där efter mörkrets inbrott. Hur ska de någonsin kunna hitta en väg ut? Livet i labyrinten har följt samma mönster länge, men när Theresa skickas dit förändras allt. Hon är den första tjejen som någonsin kommit - och det verkar som att hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Kan hon hjälpa Thomas att nå fram till sina förlorade minnen? Kanske finns det en chans att återvända till världen utanför - vilken värld som nu väntar dem där ute...

Omdöme:
Jag gillar dystopier, men det verkar som att alla författare vill göra dystopier och det blir rätt så torftigt med bara det, så det var med liiite skeptiskt min jag frågade förlaget om boken men eftersom boken hade fått otroligt bra recensioner så tänkte jag ge den en chans. Och jag är oerhört glad att jag gjorde det! Det är efter såna här böcker som jag älskar just den genren dem är i - och nu har jag fått smak för dystopier igen. Jag skulle kunna tänka mig att beställa hem andra och tredje delen på engelska just nu bara för att jag vill så väldigt gärna veta hur det egentligen kommer att gå med Thomas & Co. Under en dag så hann jag börja läsa på boken och jag hann avsluta den innan det ens hade hunnit börja mörkna utanför fönstret.

Boken är sprängfylld med frågor, spänning och skräck. Man vet aldrig riktigt vad för vändning James Dashner tycker att boken ska ta och inte ta, så man kunde inte gissa vad som skulle hända på löpande band utan bara vissa få grejer kunde man en chans att gissa och ha rätt på. Spänningen går verkligen att ta på genom hela boken, jag tyckte att labyrinten var spännande nog bara den och det var utan alla dessa otäcka klagare. Och apropå klagare, boken innehåller även andra "nya" ord som gläntingarna - ett annat ord - har kommit på och det gjorde det hela lite förvirrande i början, men eftersom Thomas och tyckte det var förvirrande så blev det mer naturligt för läsaren att också tycka så. Samtidigt så lurade skräcken bakom varje hörn: Vad skulle hända? Skulle någon dö? Vad är labyrinten för något egentligen? Vilka gjorde det här?
Frågorna blev bara fler och fler, och även nu när jag har läst ut första boken i serien så är det till och med mer frågor än det var under bokens början. Jag kan knappt bärga mig tills jag kan få fortsätta läsa den här serien och få reda på vad det egentligen är för värld Dashner har fört oss in i.

Thomas är en karaktär som gör det kul och intressant att läsa boken, då han är väldigt smart och har massa egna idéer. Fast det känns lite konstigt att det är just han som kommer med alla smarta idéer som faktiskt ger resultat, varför kunde ingen annan av gläntingarna ha kommit på någon av dem grejerna? Theresa är helt okej, även om - Spoiler! (markera för att lösa): hennes telepatiska band med Thomas är väldigt häftig (och orsakar ännu mer frågor) - slut - så känns hon ganska så alldaglig ändå. Visst, hon är rätt så tuff och kan ta vara på sig själv, smart och så men det känns som att hon försvinner in i mängden för mycket.
Jag tycker att Minho och Newt är båda två riktigt intressanta karaktärer, även om Newt nog tar hem priset som bokens intressantaste karaktär.

Sammanfattningsvis så är I dödens labyrint en riktigt spännande och bra introduktion som första del i The Maze Runner och jag är säker som berget på att jag kommer att plocka upp andra och förmodligen tredje delen också så fort dem kommit på svenska. Kanske så orkar jag inte ens vänta utan köper hem dem på engelska i stället...
Boken har många bra ingredienser som en stor dos spänning, skräck, nyfunnen vänskap, lite övernaturligt och såklart väldigt många frågor som bara blir fler & fler desto längre in i boken man kommer. Karaktärerna är värda att nämnas, men inga som är super-dunder-favoriter utan dem är mer lättsamma och rätt så intressanta karaktärer för att bara hålla intresset på topp och göra så att läsaren fortsätter att läsa. För fortsätta läsa boken, det kan jag nästan garantera att ni kommer att göra. Jag tycker att ni ska gå till den närmaste bokaffären eller biblioteket och köpa/låna I dödens labyrint så fort den kommit ut, för den är sååå bra för att förtjäna den rekommendationen.

Bästa karaktär/er:
Newt & Minho!

Prodigy

Titel: Prodigy
Författare: Marie Lu
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 338
Serie: Legend-triologin #2
Språk: Svenska
Originaltitel: Eng - Prodigy

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från förlaget:

Det har gått en vecka sedan June och Day med nöd och näppe lyckades fly från Los Angeles och Republiken med livet i behåll. Day antas vara död efter att ha förlorat sin bror till en avrättningspatrull som trodde att det var honom de tog livet av. June är nu Republikens mest eftersökta förrädare. 

Desperata efter hjälp vänder de sig till Patrioterna – en rebellgrupp som vigt sina liv åt att få Republiken på fall. Men går Patrioterna att lita på? Eller har de själva, utan att inse det, blivit brickor i det mest fruktansvärda av politiska spel?

Omdöme:

När jag förra året läste ut första delen Legend så kunde jag knappt bärga mig tills jag fick läsa Prodigy - just den här boken. Förväntningarna var höga på den stackars andra delen i serien, och Prodigy nådde nästan upp till dem. 

Jag gillar spänningen som finns i boken från första sidan tills sista sidan, då man kände att man kunde pusta ut lite mer än vad man kunde ha gjort under hiskeligt spännande läsningen. Man visste aldrig riktigt vem, eller vad, man skulle tro på och därför var man på sin vakt mot alla. Skulle June gå tillbaka till sitt gamla liv? Skulle Day göra hans "uppdrag"? Frågorna hoppade sig, och samtidigt som jag fick svar på flera av dem så dök det upp många nya andra frågor. Jag hoppas - och tror - på att Marie Lu lyckas skriva ett megasuccé till slut för den här serien, som inte borde få något mindre än det. För serien förtjänar verkligen en spektakulär avslutning där frågorna besvaras och lite därtill. 

Day & June var riktigt spännande och intressanta personer i första boken, men tyvärr så tar deras relationsdrama över nästan hela boken. Jag saknar dem där stunderna då de var "vanliga" och skämtade med varandra. Men det kändes ändå trovärdigare med deras relation, då de tvivlade på vad de egentligen kände för varandra. Jag tycker ändå att det är bättre än första-ögonkastet-kärlek som oftast slutar sådär, enligt mig. 

En karaktär som verkligen utvecklade sig i den här boken var Kaede. I första boken fick hon min uppmärksamhet redan från squizkampen och sedan dess hade jag velat få reda på mer om henne. Och nu fick jag äntligen göra det! Jag tycker att hon var en cool och självsäker person, som ändå är otroligt snäll, speciellt mot Tess, och jag hade hoppats på att hon skulle få vara med mer i den här serien än vad hon fick göra. Jag hatar hennes slut, rent ut sagt. Jag hade verkligen velat att hon skulle växa till sig ännu mer och komma upp i samma nivå som Day och June. Men men, jag fick åtminstone lära känna henne mycket mer nu. 

Scenen då Day hade sitt tal, eller vad man nu ska kalla det utan att spoila något, var otroligt mäktig. Det kändes som att Marie Lu hade byggt upp hela spänningen och alla känslorna, och till sist just då släppte lös allt under den stunden. Powerful, det är ordet som beskriver det hela!

Slutet, ja man kan väl säga olika saker om det. Här kommer den icke-spoilerfria delen - markera för att läsa (men på egen risk!): Varför Day, varför?! Att han ska offra June bara för att han kan vara döende...det slutet krossade mitt hjärta. Slut på spoiler! Åh, varför måste Day vara så hjälte-aktig, snäll och omtänksam för? Fast det e klart, det är ju det som gör honom till min favoritkaraktär så... Slutet krossade i alla fall ihjäl mitt hjärta för den gången - för den serien. 

Prodigy är en bra och spännande fortsättning på Legend, och trots de höga förväntningarna når boken nästan upp till dem. Men bara nästan. Det är mer relationsdrama och tvivel mellan våra två hjältar - huvudrollerna June & Day, vilket gör att deras relation blir desto mer trovärdigare men samtidigt så försvinner de magiska stunderna mellan dem två, vilket jag saknade otroligt mycket. Marie Lu har förmågan att hänföra och förtrolla sina läsare, och jag kommer verkligen att läsa nästa del, Champion som kommer att vara den tredje och avslutande (??) delen i serien. Jag kommer att läsa tredje delen för att jag verkligen måste veta vad som kommer att hända med June & Day. måste.

Bästa karaktär/er: 

Kaede - för att hon förtjänar den titeln. 

Andra delar i serien:

1. Legend

2. Prodigy

3. Champion (hösten 2014 på svenska)