Ske din vilja

Titel: Ske din vilja
Författare: Anne Gracie
Förlag: Harlequin (tack för boken!)
Sidor: 361
Serie: The Tudors #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The King, the Queen and the Mistress

Handling från förlaget:
En kung som slits mellan två kvinnor kan få hela riket att splittras.

Englands kung Henrik VIII har stora bekymmer kring religiösa motsättningar som sprider sig i kungariket och ständigt ändrade allianser med olika länder. Trots det är han helt fokuserad på skilsmässan från drottning Katarina av Aragonien. Orsaken till den extrema brådskan är att kungen önskar sig en arvinge och han har precis mött kvinnan som håller hans öde i sina händer – lady Anne Boleyn, arton år och i sin ungdoms fulla blomstring. Men sker deras möte av en slump, eller är det en del av lady Annes fars plan för att gynna sin egen familj?

När den nya romansen slår ut i full blom orsakar den drottningen hjärtesorg och huvudbry för kungens personlige kaplan, kardinal Wolsey. En gång i tiden var han kungadömets ombud för att organisera diplomatiska förbindelser, men nu sliter han hårt för att vinna kyrkans samtycke till kungens skilsmässa. Eftersom lojaliteter ifrågasätts och kyrkans inflytande är hotat av den allt djärvare kungen ligger hela rikets öde i vågskålen.

Omdöme:
Jag hade inte hört så mycket om den här serien innan jag började läsa, förutom att den var baserad på tv-serien The Tudors. Och man kan väl säga att jag nu är nyfiken hur själva tv-serien är.

Boken är kanske inte den lättaste att komma in i, men då jag tycker historia är kul (i vissa aspekter i alla fall) så föll det sig ganska så naturligt att läsa sida efter sida. Jag tycker att man lär sig otroligt mycket om nutiden - och framtiden - genom att läsa just historia; det är då vi förstår orsakerna till hur världen ser ut idag och anledningar till hur framtiden kanske kommer att se ut.

Det är spännande - och lärorikt - att läsa om Henrik VIII, avtalen & sveken mellan England, Spanien & Frankrike, och inte allra minst alla dessa hovintriger. Det var verkligen inte lätt att hålla ordning på vem som var lojal mot vem och vem som låtsades vara lojal. På sätt och vis så är det lite som i Game of Thrones - men jag måste då påpeka att Game of Thrones är mycket bättre (detta kanske på grund av att GoT är en fantasyserie medan The Tudors baseras på verkliga händelser ur historien?).

Jag vet inte hur mycket den här trilogin egentligen följer det verkliga händelseförloppet, men spännande är det i alla fall. Dock lite segt i omgångar (vilket i och för sig historia brukar vara).

Ske din vilja är en bra början på en trilogi som lockar mig till att kanske börja kolla på tv-serien med samma namn. Det är spännande att läsa om alla intriger och lojaliteter vid hovet, och man inser att livet i adeln inte var (är?) en dans på rosor. Jag har resterande två delar i trilogin hemma, så jag ska nog börja på andra delen så småningom.

Andra delar i serien:
1. Ske din vilja
2. Tårar av blod
3. En drottnings död

Niceville

Titel: Niceville
Författare: Kathryn Stockett
Förlag: Forum
Sidor: 471
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: The help

Handling från baksidan:
När Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter universitetet, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler.
Men Skeeter har förändrats. Hon har författardrömmar och reagerar allt starkare på de orättvisor hon ser omkring sig i 1960-talets Södern. Genom sitt arbete på lokaltidningen träffar hon två svarta hemhjälper - Aibileen och Minny.
Tillsammans bestämmer de sig för att skriva en bok som skildrar verkligheten bakom de fina fasaderna i Jackson, staden som de kallar Niceville. De skriver om hur svarta kvinnor har förnedrats och diskriminerats, men också om deras drömmar, längtan och hopp. Det är ett farligt arbete som kommer att förändra deras liv för all framtid.

Omdöme:
Jag hade inte så mycket koll på den här boken innan jag började läsa och hade inte förväntat mig att jag skulle gilla den så mycket.

Boken innehåller färgstarka och levande karaktärer - och nu syftar jag mest på Aibileen & Minny - som verkligen lever inuti boken. Jag kan verkligen se framför mig vad som händer och vad de gör. Boken är också väldigt välskriven och språket är otroligt bra. Jag förstår inte hur vissa författares debutböcker kan vara så himla bra. För ja, Niceville är Kathryn Stocketts debut bok och innan den gavs refuserades (nekades publicering) av hela femtio agenter. Gissa hur förvånad jag blev när jag fick reda på det. Visserligen så kan jag förstå varför, boken handlar om ett ämne som kan - eller rättare sagt, kommer - väcka upp starka och heta känslor. Kort sagt, en bok som det kommer att diskuteras och debatteras om i all evighet.

För Niceville är både en underbar men hemsk bok. Den utgör verkligen det här med att "ett mynt har två sidor". Man läser om hur dåligt de svarta människorna behandlades av de vita och att de fick göra allt smutsigt utan att ha någonting att säga till om det, men samtidigt så får man läsa om vänskaper som växer fram och visar att människor kan förändras och att det finns goda människor i den här världen också.
Jag blir så himla arg när jag läser om hur till exempel de svarta hemhjälpen, får skulden för allting negativt. Om det saknas något utav silverbesticken - deras fel, om en smycke är borta - deras fel, om maten inte är god - deras fel. Varför måste människor behandlas olika på grund av sin hudfärg? Eller sin läggning? Eller sin religion? Det är bara så fel. Det som gör boken ännu hemskare är att det här var vardagen i bland annat USA på 60-talet. Och det som gör det ännu värre, är att det bara är lite bättre idag, men ändå inte det bästa som kan göras. Det är då man inser att saker prioriteras helt fel.
Okej, jag lämnar det där med att bara säga att jag inte gillar det och att världen inte har förändrats tillräckligt mycket fram tills idag, utan har fortfarande mycket kvar

Niceville har varit en hyllvärmare i säkert 2-3 år och jag är väldigt glad över att jag äntligen tog tag i att läsa den, för den var bra. Riktigt bra till och med. Och den är en sådan där bok som rör upp känslor - och starka sådana - och får att en tänka på boken mestadels hela tiden och får en att tänka över hur vi har det idag, och hur det var i förr i tiden. En riktig tankställare med andra ord.
Dessutom var den väldigt fängslande och hade gripande skildringar av 1960-talets USA, redan från första kapitlet ville jag inte släppa ifrån mig boken. Den skildrar hemska saker, men visar ändå vänskaperna som växer fram mellan kvinnorna - oavsett hudfärg - och modet som dem har att göra det som ingen annan gjort tidigare och stå för det. Det om något är modigt och inger lite hopp för mänskligheten.

Niceville är en beundransvärd och absolut läsvärd bok, som borde läsas av alla.

Bästa karaktär/er:
Aibileen (för att hon är modig) och Minny (för att hon står upp mot andra och inte låter vika ner sig).

Minirecension: Övertalning

Titel: Övertalning
Författare: Jane Austen
Förlag: Modernista (tack för boken!)
Sidor: 263
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Persuasion

Handling från baksidan:
Anne Elliot övertalades en gång att bryta sin förlovning med Frederick Wentworth, en sjökapten vare sig förmögenhet eller status. Nu möts de igen, åtta år senare. Jane Austens sista roman hör till de absoluta klassikerna i engelskspråkig litteratur. "Övertalning" är en briljant satir om fåfänga och högmod, men också en gripande berättelse om kärlek och missade möjligheter.

Omdöme:
Som ni kanske vet så står jag inte på så god med klassiker (förutom deras filmatiseringar, de älskar jag), trots att jag gärna vill tycka om gamla hyllade böcker som har ett viktig moral/budskap som får en att tänka efter och med en annorlunda miljö och tidsaspekt som det är nu. Men trots det så har jag inte riktigt kommit att älska någon klassiker. Än. (För jag har bland annat Stolthet & fördom, Förnuft & känsla, Emma och Jane Eyre kvar att läsa på min klassiker-att-läsa-lista.)

Men som tur var - med låga förväntningar - så gillade jag Övertalning. Kanske till och med riktigt mycket skulle jag vilja säga. Jag läste ut den på en dag - i en solstol, mellan badandet i poolen - och jag kände att jag verkligen ville komma vidare i boken för att se vad som skulle hända. Boken är inte lång, men ändå så känns den så himla mycket längre än vad till exempel en fantasybok på 260 sidor skulle ha känts. För i Övertalning så är det mycket mer beskrivande och mer utförligt på något sätt på ett gammaldags stuk vilket gör att man måste ha tankarna på boken och inte någon annan stans, för annars så missar man något som står mellan raderna.

En annan sak jag kom att tänka på under bokens gång var att det inte var så mycket samtal i boken. I stället så var det mycket mer berättande (dock vet jag inte exakt ur vems synvinkel, troligtvis författarinnans), men allting flöt ändå på väldigt bra.

Språket är gammaldags - vad annars skulle man ha förväntat sig - men jag tycker att det här har varit den mest lättförstådda klassikern jag läste hittills. Jag satt inte som ett frågetecken under bokens gång - som jag för mestadels gjorde under Svindlande höjder - utan kunde njuta av ett litterärt konstverk. För ja, det är vad Jane Austens böcker är och förmodligen allting kommer att förbli. Det finns så mycket mer bakom handlingen och karaktärerna och det gör det ännu mer konstnärligt.

En annan orsak till att jag gillar boken är Anne. Hon är oskuldsfull, snäll och lätt att sympatisera med. Ibland är hon dock lite för snäll med de runt omkring henne som försöker att bossa runt henne, men det är trevligt med omväxlingen att huvudkaraktären är den som blir bossad i stället för att bossa. Å andra sidan kunde hon kanske ha haft lite mer kurage i sig.

Övertalning är hittills den bästa klassikern jag läst, vilket gör att jag ser framemot att få läsa de andra klassikerna som finns på min att-läsa-lista. Speciellt Stolthet & fördom då jag såg filmen för inte så länge sedan.

I alla fall, Övertalning visar varför Jane Austen borde hyllas ännu mer i vår nutid, och jag hoppas att fler upptäcker hennes fantastiska verk.

Ett folk utan land

Titel: Ett folk utan land
Författare: Melina Marchetta
Förlag: Gilla Böcker (Tack för boken!)
Sidor: 399
Serie: Lumatere Chronicles #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Finnikin of the Rock

Handling från baksidan:
Mörkret skall leda ljuset och vår resurdus skall uppstå.

För tio år sedan drabbades Lumatere av en mörk förbannelse. Kungafamiljen mördades och folket skingrades. De som lyckas fly lever utspridda i flyktingläger härjade av sjukdomar och svält. De som blev kvar hålls instängda av förbannelsen. Ingen kan ta sig in eller ut ur Lumatere.

Finnikin växte upp på slottet och var bara ett barn när han tvingades fly. Tillsammans med rådsherren sir Topher reser han nu runt och försöker hjälpa exilbefolkningen i lägren. I ett kloster träffar han Evanjalin, en ung kvinna som påstår att Lumateres rättmätige tronarvinge fortfarande lever - och dessutom har förmågan att bryta förbannelsen och föra sitt folk hem. Tillsammans ger de sig ut på en resa som får Finnikin att ifrågasätta allt han trodde att han visste om sig själv och sitt öde.

Omdöme:
Innan jag öppnade boken visste jag inte så mycket om boken mer än att den var skriven av samma fantastiska författarinnan som till Jellicoe Road. Den anledningen som gjorde att jag frågade efter ett recex av den här boken. Och nu, 400 sidor senare, så ångrar jag mig verkligen inte.

Melina Marchetta har en förmåga att skriva böcker som tar sig innanför huden och får en att börja tänka på riktigt. Det är en sak jag gillar med hennes böcker: att de har en riktig mening, hon vill liksom få fram något med vad hon skriver. (Vad hon sagt om den här boken - och som jag citerat från Bladvändaren's blogg: "I wanted to look closely at that world - where loss of faith, loss of homeland and identity, displacement of spirit, and breakdown of community are common - because these are the scenes in today's media that affect me the most. In this sense, the book is a search for identity in the same way that my other novels are.")

Karaktärerna i boken är otroligt bra gjorda och alla har ett djup i sig som får en att tro att dem är på riktigt. Ta Finnikin till exempel. Hur kan man inte gilla honom? Trots det ansvar & de öden som vilar på honom är han stark - även om han inte innerst inne tvivlar på sig själv och hans egna begär. Men eftersom det är som vilken annan människa som helst, med både ljus och mörker inom sig, så känns han bara...levande.
Evanjalin är en annan stark karaktärer. Jag blev verkligen imponerad av henne och tycker att hon är en utav de bästa karaktärerna i boken.
Jag blev väldigt förvånad av avslöjandet, visserligen så hade jag misstankar om att något stort skulle avslöjas men inte så stort och heller inte det. Men se det inte som något negativt, för det är bara positivt. Även flera utav de andra karaktärerna känns komplexa (?) och har alla varsitt djup i sig, till exempel som Foike, Lucian, Trevanion, sir Topher, m.fl.

Ett folk utan land (som jag brukar kalla för Ett land utan folk hela tiden då jag glömmer av vilket ord som kommer först, folk eller land) är kanske inte lika bra som Jellicoe Road men är fortfarande en väldigt bra bok som man inte vill släppa ifrån sig. Tempot är högt, det händer - små - saker mest hela tiden och handlingen går fort framåt. Boken har starka och trovärdiga karaktärer som man lär känna bra och som man verkligen inte vill lämna efter att ha läst om dem i fyrahundra sidor. Språket är som vanligt riktigt bra och man kan verkligen se allting framför sig medan man läser.
Det visade sig att det finns åtminstone två delar till i den här serien om Lumatere, och nästa del kommer att handla om Foike (Froi i den engelska versionen tror jag) och eftersom jag tycker han är en intressant karaktär så tror jag nog att jag så småningom kommer att läsa den delen också.

Jag blev väldigt fascinerad av den här boken, med en värld där ett land har drabbats av en förbannelse - ingen kommer varken in eller ut - som är riktigt bra uppbyggt och som håller ihop i alla kanter, starka karaktärer och ett fantastiskt språk. Kort sagt, en Melina Marchetta-bok. Rekommenderas till alla er som vill ha en spännande, och lite mörk, bok att läsa i sommar.

Bästa karaktär/er:
Hm, svårt att välja, men det får väl bli Finnikin, Evanjalin och Foike.

Andra delar i serien:
1. Ett folk utan land (eng. Finnikin of the Rock)
2. Froi of the Exiles
3. Quintana of Charyn

Systrars öde

Titel: Systrars öde
Författare: Jessica Spotswood
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Sidor: 360
Serie: Systrarna Cahill #3
Språk: Svenska
Originaltitel: Sisters' Fate

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar i serien!!

Handling från baksidan:
"Jag är så arg att jag skulle kunna döda henne". Tess stirrar på mig med ögon runda som tefat. Det jag sa nyss är inte bara ord. Inte sedan vi fick vetskap om profetian, att en av oss kommer att döda en annan. Jag har alltid tyckt att det låtit helt omöjligt. Vi är systrar, vi älskar och skyddar varandra. Ingenting är starkare än det. Ingenting var starkare.

En feberepidemi skördar offer. Systrarna Cahill, som har särskilda förmågor, skulle kunna bota de sjuka men kan ingenting göra då de riskerar att bli avslöjade som häxor. Samtidigt blir Tess visioner allt starkare och profetian som säger att en syster kommer att döda en annan verkar inte längre omöjlig.

Omdöme:
Jag gillade första boken - Farliga förmåga - men det var inga översvallande känslor direkt. Sedan i Stjärnmärkt blev serie lite bättre och nu, så älskar jag Systrars öde och tycker att den var riktigt, riktigt bra. Jag är verkligen glad att jag inte gav upp på serien som jag tänkte i början!

Boken är väldigt spännande och en riktig bladvändare. Huvudkaraktären Cate har verkligen utvecklats sedan första boken, även om jag fortfarande inte tycker att Cate förtjänar Finn. För alltså, han är urgullig och supersnäll, med tanke på vad som hände i andra boken. Även flera utav bikaraktärerna började gilla en hel del, men jag tycker fortfarande att det saknas en bit på karaktärsfronten.

Jag älskar verkligen fantasyböcker och sådana här böcker med häxor är inget undantag. Det som lockar mig mest är att världen är magisk - och även språket är magiskt i den här serien - och att det inte riktigt finns några gränser på vad man ska skriva om, utan det är bara fantasin som sätter gränsen.

Systrars öde visar att man - jag, då - inte ska ge upp på en serie bara för att första boken inte levde upp till ens höga förväntningar från början utan att man ska ge den en andra chans. För jag tycker att den här serien har utvecklats till det bättre och jag skulle absolut säga att Systrars öde är en ny favoritbok. Karaktärer har även dem utvecklats och speciellt huvudkaraktären Cate.
I slutet så föll tårarna, dels för vissa händelser och dels för att jag - faktiskt - inte ville att serien skulle ta slut. Jag tyckte ju att den blivit så bra!

Ett annat plus är att omslagen passar himla bra med varandra och är otroligt vackra, ser fint ut i bokhyllan med blänkande titlar.

Detta är att absolut en serie värd att läsa!

Bästa karaktär/er:
Finn

Andra delar i serien:
1. Farlig förmåga
2. Stjärnmärkt
3. Systrars öde

Skugga av svek I

Titel: Skugga av svek I
Författare: Diana Gabaldon
Förlag: Bookmark förlag (tack för boken!)
Sidor: 702
Serie: Outlander #8 del 1 av 2
Språk: Svenska
Originaltitel: Written in My Own Heart's Blood

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar! Läs på egen risk!

Handling från baksidan:

En förödande återförening

Året är 1778. Frankrike förklarar krig mot Storbritannien och de brittiska trupperna lämnar Amerika. Mitt i det politiska tumultet återvänder plötsligt Jamie från de döda. I tron att hennes man varit död under alla dessa år har Claire gift om sig med Jamies bäste vän. Jamies återkomst vänder upp och ner på familjens värld och när sonen hon har med sin nye man förstår vem som är hans riktiga pappa blir situationen alltmer katastrofal.

Omdöme:
Jag läste på någons blogg att man i princip måste vara ett fan utav Outlander-serien om man läser del 1 utav 8:e boken, eftersom alla böckerna är ca 700-1200 sidor långa. Och tänk att den här boken - Skugga av svek I - är ca 700 sidor och att det ska komma en till del utav den här boken - Skugga av svek II - som förmodligen är lika lång eller ännu längre. Det är verkligen imponerande hur mycket Diana Gabaldon har skrivit om de här karaktärerna och att hon fortfarande lyckas få till det så bra. För o ja, det gör hon. Efter bara några sidor är jag fast - igen.

Fast i början var det väldigt förvirrande, jag undrade om jag hade missat ett kapitel eller så i sjunde boken - Som ett eko - eller bara förträngt det faktum att spoiler! Jamie var död. Men i alla fall, efter att ha läst några kapitel och någorlunda fått koll på alla dessa karaktärer - herregud, vilket stort persongalleri det finns i den här serien - så flöt allting bara på ilfart.

Världen, språket, humorn - allt är välbekant vid det här laget och jag njuter lika mycket varje gång jag öppnar en utav Gabaldons böcker. Jag gillar Claires berättarröst väldigt mycket och man har verkligen fått se hur hon - och alla andra karaktärer - har utvecklats. Som Jamie till exempel. Jag tycker faktiskt om William, trots att han ibland betedde sig som en skitstövel så påminner han mig om på sätt och vis Will Herondale i The Infernal Devices. Men bara på sätt och vis. Det är lite förvirrande att hålla koll på alla släktingar till Claire & Jamie, för det är en oerhört stor familj kan man väl säga.

Skugga av svek I är lika bra som dess föregångarna, även om vissa utav delarna i serien är lite bättre än denna. Man kan ju undra vad Gabaldon egentligen kan skriva vidare om, med tanke på hur mycket hon redan har skrivit men på något sätt är det fortfarande spännande & intressant. Man vill ju att allting ska sluta lyckligt, men uppenbarligen vill inte Gabaldon det utan lägger in lite twistar här & där.
Det är ett otroligt stort persongalleri och jag rekommenderar verkligen att man börjar från början med den här serien, annars fattar man nog inte inget när man läser den här boken. Fast å andra sidan, om du inte tycker om den här serien så ska du nog inte heller slösa tid & pengar på den. Fast eftersom serien är så bra så tror jag inte att du inte skulle tycka om den. För seriöst, man blir verkligen beroende av den här serien. Allting som har att göra med den här serien är bara så himla bra och nu när första boken har filmatiserats som tv-serie så blir man bara ännu mer "excited" inför vad som komma skall. Det var lite därför jag frågade efter den här boken från förlaget, jag hade börjat kolla på de avsnitt som hittills fanns ute och jag kände att jag bara måste få reda på vad som skulle hända efter sjunde delen. Och nu är behovet tillbaka, vad kommer att hända i nästa del av Skugga av svek? 

En fråga: har den engelska versionen av 8:e delen också delats upp i två delar? För det slutade ju med en cliffhanger - som om jag inte skulle läsa nästa del ändå, duh - och då blev jag fundersam. Och, är det någon som vet hur många böcker det kommer att bli i Outlander-serien?

För att göra en lång recension kort: ni som gillar den här serien - LÄS VIDARE, ni som inte gillar den här serien i bokformat - KOLLA PÅ TV-SERIEN. Eller förresten, GÖR BÅDE OCH.

Bästa karaktärer/er: 
Typ alla, som Claire, Jamie, William, Fergie & hans barn - Germain,etc. + en hel drös andra.

Andra delar i serien:
1. Främlingen
2. Slända i bärnsten
3. Sjöfararna
4. Trummornas dån
5. Det flammande korset
6. Snö och aska
7. Som ett eko
8.1 Skugga av svek I
8.2 Skugga av svek I

Fateful

hahah, kolla månen! Den är framför havet,
vilken miss... xD

Titel: Fateful
Författare: Claudia Gray
Förlag: Harper Collins
Sidor: 328
Serie: -
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
"You'll be drad before you go ten steps without me."

His hand is warm as it clasps my arm - more than warm, hot.  As if he burned with fever. I can hear our pursuers coming closer. "Stay by my side and walk faster. And for the love of God, don't look back." The steps behind us change. No longer do they sound like footsteps. Instead they're softer - they click upon the cobblestones. As I'm unable to wrest myself free from my captor, I defy him by looking back. And there I see the wolf.

Omdöme:
Förlåt om handlingen är lite vilseledande. Även om texten står på baksidan och finns i boken får man inte så mycket av hur själva boken faktiskt är. Om jag skulle förklara kort och enkelt vad den här handlar om så skulle det se ut så här: Varulvar + Titanic + lite instalove = Fateful.

Jag älskade Titanic-filmen och tycker att en sådan händelse borde det väl finnas mer böcker med? Jag menar, jag tycker att det är en fruktansvärd händelse - något utav det värsta är att det inte fanns tillräckligt med livbåtar till alla, så att de rika & snobbiga fick gå först, bara för att man ville ha mer promenaddäck. Hm, jo visst den där promenaden slutade på havets botten...
Så när jag läste om den här boken, på Boktyckes blogg, så blev jag överlycklig av att ha funnit en bok som både handlade om Titanic och om varulvar - som är ett utav de bästa fantasiväsen som finns. Så jag köpte hem boken några veckor senare, och det var nog förra året, kanske? Sedan har boken bara stått i bokhyllan som en hyllvärmare och jag har aldrig riktigt haft ork att ta tag i den. Men nu i veckan har jag äntligen fått läst den, och dessutom klarat av 3 på 3 utmaningen och en till författare på Boktolvan 2014. Stolt? Ja.

Jag trodde verkligen att den här boken skulle slå allt, men tyvärr så blir det så som det brukar bli med för höga förväntningar: besvikelse. Den var spännande i omgångar och jag läste ganska mycket i den när jag väl fick tid, men det var ingen bok som jag längtade efter att få läsa hela tiden. Utan det var mer som ett tidsfördriv och "intresse-upphöjare" för Titanic-händelsen.

Tessa är en modig och målmedveten karaktär som jag gillade att följa. Delvis för att hon var djärv nog att stå upp mot de högre samhällsklasserna. Alec var inget vidare, jag tyckte inte att han stod ut så mycket men någon som däremot stod ut var hans pappa. Jag tycker att Alecs pappa borde vara en slags förebild åt alla andra böckers pappor med barn som är annorlunda. För här så ställer Alecs pappa upp för Alec på alla sätt och vis, han dömer inte och han är precis som vilken pappa som helst. Så en applåd för honom.

Fateful var en helt okej bok med varulvar och bäst av allt - Titanic. Slutet var det bästa med hela boken, och jag grät en skvätt. Vem skulle inte göra det? Jag är glad att jag har fått läst boken, men jag känner att om jag skriver något mer om omdömet så skulle det bara bli mer negativt, så jag slutar här.

Ni som inte har emot lite instalove och gillar varulvar & Titanic så passar den här boken perfekt för er. Men ha inte för höga förväntningar!

Bästa karaktär/er:
Alecs pappa!

Svindlande höjder

Titel: Svindlande höjder
Författare: Emily Brontë
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 389
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Wuthering Heights

Handling från förlaget:

Svindlande höjder förtäljer historien om hur hittebarnet Heathcliff skapar ohanterligt starka band till sin välgörares dotter, Catherine Earnshaw. De är själsfränder men socialt sett tillhör de olika världar. Den våg av frustrerad längtan och destruktiv passion som följer när Catherine avböjer att gifta sig med Heathcliff är unik i världslitteraturen.

Omdöme:
Jag har alltid velat läsa mer klassiker, men jag kommer aldrig till skott och jag frågar alltid mig själv: varför inte? Jo, för det är sen när jag väl öppnar en klassiker som jag kommer ihåg det: böcker som klassas som klassiker är oftast långa, komplicerat skrivna och långtråkiga i omgångar. Förlåt, men det är min uppfattning om klassiker. Jag försöker och försöker att tänka: "klassiker - såna böcker älskar jag!" men ärligt talat så är det oftast med blandade känslor som jag stänger igen en bok i den här genren.

Svindlande höjder var förvirrande ena stunden och kristallklar i nästa, språket hängde jag ibland inte med men det har jag överseende med eftersom dessa författares verk är skrivna under 1800-talet och inte nu precis idag. Det jag tyckte var mest komplicerat var om det fanns en eller två Catherine. Jag har ingen aning om hur länge jag satt och försökte klura ut det, det var först senare i boken som jag förstod att det fanns två. Även alla släktband var lite förvirrande, men annars så tycker jag att man efter ett par hundra sidor visste vem som var vem och vem som var släkt med vem och så.
Något som är beundransvärt är att ingen av karaktärerna framställs som helt igenom perfekta utan alla har brister - vissa mer än andra. Jag tycker att det gör en bok mycket mer realistisk då vissa författare tar modet till sig och skriver om världen och personer som inte är de ärligaste, snällaste eller perfektaste utan i stället visar den "onda" sidan av mänskligheten.

Boken innehåller en oerhört stark berättelse som kan vara lite seg i omgångar, men när jag hade läst klart slutet så höll jag med om att Svindlande höjder är "en utav världslitteraturens allra största kärleksromaner", som det står på baksidan. Jag tyckte att slutet - hela boken mer precist - visade att det faktiskt finns ett lyckligt slut, men att vägen dit oftast är hemsk och full av olyckor men även små glimtar av lyckan.

Jag hoppas att vi någon gång i skolan ska få fördjupa oss om någon av klassiker-författarna, då skulle jag helt klart välja Brontë-systrarna eller Jane Austen.

Ett plus för boken är att omslaget är så otroligt fint. Jag har Jane Eyre hemma med ett liknande omslag, de är så himla stilrena och vackra att man bara åhhhh.... Jag tror att även Villette ska ha ett sånt omslag. Om ni vill kolla på de andra kolla in på Modernistas hemsida här och här.

Seraphina

Titel: Seraphina
Författare: Rachel Hartman
Förlag: Corgi / Totally random books
Sidor: 359
Serie: Seraphina #2
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:

Dark betrayal and a sinister plot: a kingdom at war.

The brutal murder of the prince of Goredd has shattered the fragile peace between humans and dragons.

Seraphina, a talented musician, is drawn into the murder investigation - and soon her own life is in terrible danger as she fights to hide the secret behind her amazing gift.¨

Can one girl unite two warring worlds?

Omdöme:
Jag har hållit på i flera månader att läsa ut den här boken, jag läste bara ungefär 2 kapitel för flera månader sedan och sen bara låtit den ligga i bokhyllan utan att läsa något mer. Men nu i veckan bestämde jag mig för att ta tag i det, kanske inte vid den bästa tidpunkten då jag inte har haft någon läslust alls. Men, så fort jag hade kommit in en bit i boken upptäckte jag att jag var fast.

I början så tyckte jag att språket var lite för gammaldags och komplicerat för min smak, men allt eftersom allt blev bättre så upptäckte jag allt positiva kring Rachel Hartmans språk. Jag skulle vilja säga att jag är en van läsare, så när jag väl läst en bit så upptäckte jag att Hartman är en mästare på att berätta saker mellan raderna. Om man läser en mening och verkligen förstår innebörden av den, så kan man upptäcka att man helt plötsligt får veta ännu mer än om man skulle ha skumläst meningen och inte brytt sig så mycket om den. Men när man väl visste vad man skulle kolla efter blev det enkelt att uppfatta andra detaljer och snart hade man fått en bild framför sig av saker som författaren förmedlade mellan raderna = väldigt imponerande.

Som sagt, boken blev bättre allteftersom och jag tyckte att världen med drakar och människor som försöker lever i fred är en fascinerande del av fantasy-genren som andra författare har varit inne och nosat på, men inte riktigt vågat ta steget som Hartman gjort. Samhällssystemet är helt annorlunda och man ser på drakarna med både hat och fruktan som i de flesta böcker, men så finns de också de som gömmer sin egen identitet och därmed utgör en liten minoritet från alla andra. Jag tänker inte säga vad det är, det får bli en överraskning för er som tänker läsa boken.

Seraphina är en väldigt intressant karaktär och en passande karaktär att följa i den här serien, jag tycker att hon är riktigt häftig och modig - även om hon själv inte tycker det. Lucian Kiggs tycker jag också mycket om, hans passion för riket och människorna som han håller koll på gör honom genuint gullig. Glisselda är en annan karaktär som jag inte trodde att jag skulle gilla först, eftersom hon verkade vara den typiska gnälliga tonåriga tjej (host) men desto mer jag fick läsa om henne så tyckte jag om att hon kom in i olika scener och gjorde glädjen i rummet ljusare.

Och slutligen till det absolut bästa med hela boken:
Drakarna. Mitt favorit fantasy-väsen all-time kommer för alltid & alltid vara drakar. Jag skulle aldrig få nog av att läsa om dem, och upptäcka andra delar av drakarnas art som olika författare skapar och låtar oss läsare ta del av är det bästa med nya fantasy-böcker. Drakarna i Seraphina är oerhört intressanta och kan nog leta sig in på topp 5 intressantaste av alla drakar jag läst om, för de känns så annorlunda mot alla andra drakar och jag tycker att det bara är en fördel för boken.

Seraphina är en bok som jag borde ha läst för länge sedan, den är förvånansvärt bra och skickligt gjord med drakar (!) som gör allt så mycket bättre. Det tog visserligen ett tag för mig att fatta att vissa människor var drakar i människoform, men annars så är språket en helt annan dimension av att skickligt skriva med detaljer undangömda mellan raderna. Seraphina är en intressant karaktär som man gärna vill läsa om och få veta vad hon egentligen är och vad hon kan göra. Även andra karaktärer - och varelser - är minnesvärda.
Boken har alla delarna som behövs för att vara en riktigt bra bok, men det känns som att de är inte ihopsatta till en helhet utan är var för sig själv, vilket leder till att boken inte får fullpott.

Jag kommer att läsa nästa del någon gång, men kanske inte inom den närmaste framtiden då det tog en evighet för mig att till slut läsa klart den här boken.

Citat:
"We were all monsters and bastards, and we were all beautiful."

Bästa karaktär/er:
Seraphina.

Andra delar i serien:
1. Seraphina
2. Shadow scales
3. ??

Vindens namn del 1 & 2

Titel: Vindens namn del 1 & 2
Författare: Patrick Rothfuss
Förlag: Damm Förlag
Sidor: 780 (390 + 390)
Serie: Berättelsen om kungadråparen #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Name of the Wind

Handling från baksidan:

Jag heter Kvothe. 
Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ner staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skriver sånger som får trubadurerna att gråta.

Ni har kanske hört talats om mig.

Så börjar Kvothe sin historia.Om sin lyckliga uppväxt i en kringresande artistgrupp till den hemska dagen när de mytomspunna och fasansfulla Chandrierna tvingade honom till ett ensamt och fattigt liv på stadens gator. Hela tiden med ett enda mål i sikte: att ta sig till den berömda skolan för magi och där söka de svar han behöver för att få sin hämnd...

Omdöme:
Jag skriver bara en recension om Vindens namn trots att den svenska översättningen är uppdelad i två volymer. Läs & njut!

För det första: vem skulle inte vilja läsa den här boken efter att ha läst handlingen på baksidan? För det andra: om man inte vill läsa boken, så tycker jag att man måste läsa Vindens namn ändå. Typ.
Man märker redan efter några sidor att Patrick Rothfuss språk. Är. Fantastiskt. Man kan verkligen se hur Kvothes nutidshistoria (som jag kallar den tidpunkt Kvothe berättar ifrån) byggs upp för det inre ögat och det blir bara bättre när han börjar berätta sin dåtidshistoria (som jag kallar hans livshistoria) och när sagorna får liv i hans egna saker. Det är bara helt magiskt och jag tycker att Rothfuss har gjort ett otroligt bra jobb med hoppen mellan de tre olika "lagrena": skänkrummet där Kvothe berättar sin historia, dåtidshistorien som utspelar sig medan Kvothe berättar och sagorna i "dåtiden" som även får liv. Jag vet, det låter helt knäppt och komplicerat men det är så svårt att kunna förklara med ord vad Rothfuss lyckats klara så bra. Så ja, det är en anledning till att ni ska läsa boken.

Handlingen flyter på och man uppslukas helt av världen som är fylld av spänning som gör att man bara vänder sida efter sida, trovärdigheten som får karaktärerna att vakna till liv mer än förut och humorn. Åh, humorn är bland den bästa jag sett i en sån här bok - alltså en mörk episk fantasy-serie. Jag vet inte hur många gånger jag skrattade ihjäl mig eller inte kunde läsa på grund av tårar. Känslorna var översvallande.

En grej som jag blev oerhört nyfiken på var att Kvothe "den yngre" var så väldigt...oskuldsfull jämte Kvothe "den äldre". Gash, Rothfuss håller verkligen en på halster då man vill veta vad som egentligen gjorde att han blev så...annorlunda än han var ett tiotal år innan. Hoppas på en bra lösning - men har känn att den kommer vara så fruktansvärd bokvärlden någonsin skådat...

Det var otroligt många karaktärer jag gillade och älskade i den här boken. De som dyker upp först är Simmon, Wilhem, Bast och Elodin. Och såklart Kvothe. Jag älskar hans vänskap med Wilhem & Simmon, den är så himla trovärdig.

Jag tycker att hans uppväxt verkade vara så lycklig och full av glädje... men sen PANG så stod han där själv och det krossade mitt hjärta.

För att göra en väldigt (väldigt) lång recension kort:

Vindens namn är en helt fantastisk bok som har så många bra egenskaper att jag skulle kunna skriva en hel bok bara för att hylla allt som Patrick Rothfuss gör så himla bra. Trovärdigheten gör att karaktärerna verkligen blir levande och man känner alla saker som dem gör. Spänningen håller en på halster och gör att man aldrig kan lägga ifrån sig boken utan att bli ledsen. Det är många karaktärer som är underbara och som man minns med glädje och kärlek, medan vissa hatar man för vad dem gjort. Känslorna finns överallt i boken och ena stunden så kunde man sitta och skratta tills man storknade och nästa stund kunde man inte fortsätta läsa för att tårarna bara rann. Språket och magin i boken är två saker som inte ens behöver nämnas, för dem säger så mycket själva att dem inte behöver någon hjälp.

Ni som inte har läst den här boken; gör det för allt ni är värda, för jag blev helt & hållet knockad av den värld som Patrick Rothfuss byggt. Och jag älskade den.

Bästa karaktär/er:
Kvothe, Simmon & Wilhem!

Andra delar i serien:
1a. Vindens namn del 1
1b. Vindens namn del 2
2a. En vis mans fruktan del 1
2b. En vis mans fruktan del 2

Etiquette & Espionage

Titel: Etiquette & Espionage
Författare: Gail Carriger
Förlag: Atom Books
Sidor: 312
Serie: Finishing School #1
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
It's one thing to learn to curtsy properly. It's quite another to learn to curtsy and throw a knife at the same time.
Welcome to finishing school.

Fourteen-year-old Sophronia is a great trial to her poor mother. Sophronia is more interested in dismantling clocks and climbing trees than proper manners, and the familj can only hope that company never sees her atrocious curtsy. Mrs Temminnick is desperate for her daughter to become a proper lady.So she enrolls Sophronia in Mademoiselle Geraldine's Finishing Academy for Young Ladies of Quality.

But Sophronia soon realizes the school is not quite what her mother might have hoped. At Mademoiselle Geraldine's young ladies learn to finish...everything. Certainly, they learn the fine arts of dance, dress and etiquette, but they also learn to deal out death, diversion and espionage - in the politest possible ways, of course. Sophronia and her friends are in for a rousing first year's education...

Omdöme:
Jag blev verkligen positivt överraskad av att Gail Carriger återigen kunde imponera på mig med hennes fantastiska språk, värld och karaktärer som man inte kan göra något annat än att älska. Det var väldigt länge sedan som jag läste en ny bok av henne och inte omläsning av de tre första översatta böckerna i "Parasoll protektoratet"-serien. När vi är inne på det kan jag väl säga att jag är besviken på att fjärde boken inte har blivit översatt än till svenska, jag får nog läsa resten av serien på engelska snart...

Men tillbaka till Etiquette & Espionage som är första delen i hennes nya serie Finishing School/Academy. Som tur är finns bara den här serien på engelska, så jag har inget annat val än att läsa den på engelska vilket är tur för jag skulle inte orka vänta på översättningarna. Jag älskar Carrigers steampunk värld med alla mekanismer som precis har kommit till världen under den viktorianska tidsepoken. Varje gång så ser jag framemot att få svepas in i den tidsepoken och upptäcka alla dessa finesser tillsammans med karaktärerna och känna förundran och glädje. För det gör man verkligen. Carriger förmedlar glädje och mystik med sina böcker och jag uppslukas från första sidan till sista. Det tog inte lång tid förrän jag lade ifrån mig boken utläst några timmar senare efter att jag läst klart den.

Karaktärerna påminner lite väl mycket om dem i PP-serien och när man väl kommit på det så tänker man på dem med andra namn, vilket är tråkigt då dem egentligen är så jättejätte lika utan mer att det är samma "positioner" dem har. Men om man bortser från det så gillar jag verkligen flera utav karaktärerna och vill bara läsa om mer om. Sophronia har en så härlig berättarröst och jag skulle nog kunna läsa flera serier ur hennes PoV utan att tröttna, för hennes egna tankar och funderingar gör det så roligt att läsa och vid flera tillfällen gapskrattade jag eller bara log fånigt. Alltså, hon passar bra till huvudrollen även om hon inte stiger ut jättemycket så är annorlunda jämfört med de andra prydliga, lydiga personerna. Hon vågar göra saker som hon inte ska göra och står för det, vilket jag beundrar.
Några karaktärer är Vieve - och jag tycker mycket mer om henne här än som vuxen i PP-serien, fast det kan ju bero på att hon är väldigt mycket yngre o så. I alla fall så gillar jag Sophronias vänskap med Vieve och tycker dem passar bra ihop som team. Soap är nog karaktären jag gillar mest hittills, jag kan nästan sträcka mig så långt till att säga att jag älskar honom men bara nästan. Han är som en frisk fläkt bland de andra karaktärerna och gör det alltid lika roligt att fortsätta att läsa när Sophronia träffar honom. En annan karaktär som finns med i PP-serien och även här men som elev är Sidheag Maccon. Hon är mycket häftigare här och jag tycker att hon står ut väldigt mycket från de andra, hon är nog ännu mer annorlunda än Sophronia.

Om man ska sammanfatta Etiquette & Espionage, så har boken en härlig story som framförs av en ännu härligare berättarröst. Det är flera karaktärer som är värda att nämnas och minnas, en humor lurar bakom varje kapitel som kan få läsaren att skratta till vid flera tillfällen. Dessutom så är det fantasy-element inblandade vilket gör - enligt mig - boken bara bättre. Jag kommer absolut att fortsätta läsa böcker av Gail Carriger för jag kan inte få nog av hennes steampunk-värld och hennes språk, gash det är så bra! Det här är verkligen en bok som är läsvärd, inte för lång utan lagom i sommarvärmen.

Bästa karaktär/er:
Sophronia, Vieve & Soap!

Andra delar i serien:
1. Etiquette & Espionage
2. Curties & Conspiracies
3. Waistcoasts & Weaponry
4. Manners & Mutiny

Minirecensioner x3: Maleficiumtriologin

Jag kör en recension över hela Maleficiumtriologin, det blir enklare att göra så då mitt omdöme inte skiljer sig så värst mycket för var och en av böckerna.

Titlar: Nattfjärilen, Häxmästaren & Havsdrottningen
Författare: Saskia Walker
Förlag: Harlequin (Tack för böckerna!)
Sidor: 1005 (345+330+330)
Serie: Maleficiumtriologin #1, #2 & #3
Originaltitlar: The Harlot, The Libertine & The Jezebel

Handling:
Maleficium-triologin utspelar sig på 1700-talet i Skottland & England, under den tid då kvinnor anklagades för att vara häxor, som straff brände dem kvinnorna på bål. Det var det som hände med Jessie, Maisie och Lennox mor. Hon blev anklagad för häxeri och brändes på bål mitt framför ögonen på dem.
Tvillingsystrarna Maisie, Jessie och deras storebror Lennox  separerades alla från varandra och skickades iväg på varsitt håll i livet. Men syskonen känner fortfarande en samhörighet med varandra, trots avståndet och åren som gått. Deras starka känsla av att de ska snart vara tillsammans igen gör att de beger sig ut i världen på en farofylld resa. Även med magiska krafter finns det faror överallt...

Omdöme:
Jag började att läsa i Nattfjärilen förra året, men kom aldrig längre än till kapitel 3 eller något sånt. För direkt så börjar boken med att bevisa att den verkligen hör hemma i erotik-genren. Visst, det är bra att man kanske visar genom något att den verkligen är en erotisk bok, men man behöver inte ha det i centrum i precis vartenda kapitel. Så jag slutade att läsa och boken hamnade återigen i hyllan.

Nu, flera månader senare, i helgen så tog jag upp boken och tänkte ge den en andra chans. Jag tänkte bara sitta & läsa i ca 30 minuter för att se vad jag skulle göra sen: Fortsätta läsa i boken - eller ge upp. Det slutade med att jag satt i 2 timmar och läste tills boken var slut. Så det motbevisar mitt tycke för boken förra året. Jag är verkligen glad över att jag gav den en andra chans, för det visade sig vara väldigt svårt att lägga ifrån sig boken till slut.

I de tre böckerna får vi följa syskonen Jessie, Lennox & Maisie. Jag gillade verkligen Jessie i första boken, hon var väldigt vågad & så modig. Jag gillade att hon stod på sig & lät inte Gregor (som jag för övrigt också gillade) göra vad han ville med henne.
I andra boken så fick vi följa storebrodern Lennox, som hade bosatt sig i Saint Andrews (om jag inte minns fel?) för att kunna leta efter sina systrar. Jag gillar honom, men det kändes som att han saknade något - det där lilla extra.

Tredje boken - Havsdrottningen - var helt klart favoriten i den här serien. Jag gillade Maisie oerhört mycket, hon var så ung & oskuldsfull även om hon var en temperamentsfull & mäktig häxa inombords. Så hon blev snabbt favorithuvudpersonen utav alla 3 böckerna. Jag tyckte att boken var mycket bättre också, man fick en mer helbild kändes det som och man kom närmare de andra karaktärerna också. Historien var mycket bättre & även bikaraktärerna fick ganska så stort utrymme så att man fick lära känna dem. Så fullpott till sista boken!

Saskia Walker är en riktigt duktig författare, och det kan hända att jag någon gång i framtiden läser någon mer bok utav henne. Bl.a. så har jag Underkastelsens 12 nyanser hemma, och hon har skrivit en novell där i. Ser framemot att se om hon kan skriva lika bra kort som långt.
Hennes språk gillar jag, men inte älskar. Det kändes så platt och tamt vissa gånger, att man inte fann någon
trovärdighet utav de karaktärerna sade.

Sammanfattningsvis så ligger hela seriens betyg på 4 av 5 bokstaplar, även om Havsdrottningen fick 5 av 5, och en serie som jag skulle kunna rekommendera till de äldre läsarna. En bra serie om häxor, kan man säga.

Bästa karaktär/er:
Maisie i Havsdrottningen.

Krigarens hjärta

Titel: Krigarens hjärta
Författare: Michelle Willingham
Förlag: Harlequin (Tack för boken!)
Sidor: 295
Serie: Klanbröder #3
Originaltitel: Tempted by the Highland Warrior

Handling:
Efter år av brutal tortyr är Callum MacKinloch äntligen fri från sina plågoandar. Men hans röst är fortfarande fängslad inom honom då orden vägrar att komma ut. Han har aldrig låtit någon höra honom skrika av smärta.

Lady Marguerite de Montpierres bojor är visserligen osynliga, men de binder henne till ett kärlekslöst och grymt äktenskap med en greve som hennes far valt ut.

När Marguerite upptäckte Callum som bara väntar på att dö av sina skador, värker hennes hjärta för krigarens lidande - men hon vet att de inte har någon framtid tillsammans. Trots det är hon den enda kvinnan som har styrkan att tämja raseriet som härjar inom honom. Kanske har han ändå en anledning att leva vidare...för Marguerites skull!

Omdöme:
Förhoppningarna var högre på Krigarens hjärta än Krigarens begär, eftersom första boken Krigarens själ blev en besvikelse. Så jag hoppades och höll tummarna för att den här boken skulle vara något bra. Och det var den! Jag kom in i boken och sveptes bara med av språket och alla karaktärer och känslor.

Sedan jag läste baksidetexten så visste jag att den skulle handla om den tredje brodern Callum, han som fått utstå fasansfull tortyr under flera år och sedan äntligen blivit fri. Och att hade "förlorat" sin röst. Då började jag undra hur författarna skulle få fram vad han ville säga och eftersom han var en utav huvudkaraktärerna måste man lyckas med det, i fall man vill att läsarna ska kunna förstå och känna med karaktären. Och som tur är lyckas Michelle Willingham med det och hon fick verkligen fram budskapet med vad han ville och vad han kände.

Det är på sätt och vis ganska roligt och intressant att för en gångs skull läsa om en huvudkaraktär som inte kan få fram orden. Man kan ju ibland läsa av vad de vill genom kroppsspråket, men ibland så är vissa - som Callum - som ett blankt papper. Han har ju lärt sig att stänga in smärtan och inte göra några ljud under tortyren. Jag känner verkligen medlidande med honom och önskar att han hade blivit frigiven tidigare. Fast han skulle förmodligen inte gilla att jag kände medlidande för honom.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om Marguerite, mer än att hon är en modig kvinna men hon vågar inte stå upp för sig själv och hennes känslor. Jag hade hellre velat se att hon är en utav de rebelliska kvinnorna som slåss för sin sak och inte ger upp. Även om hon inte ger upp, utan gör en annan sak som visar vad hon vill - och hon är beredd att dö för den.

Jag älskar hur hela deras kärlekshistoria byggs upp. Hon hjälper honom att skriva och läsa, och så småningom att prata. Jag tycker allting är fantastiskt, de lär känna varandra från grunden och man får en helt annan sida av hela berättelsen, språket är riktigt bra och man får återse de gamla karaktärerna.

Så om det kommer en fjärde bok, som då borde handla om deras fjärde bror - Dougal - så ska jag verkligen läsa den!

Andra delar i serien:
1. Krigarens själ
2. Krigarens begär
3. Krigarens hjärta

Krigarens begär

Titel: Krigarens begär
Författare: Michelle Willingham
Förlag: Harlequin (tack för boken!)
Sidor: 294
Serie: Bröderna MacKinloch #2
Originaltitel: Seduced by Her Highland Warrior

Handling från baksidan
Alex MacKinloch är klanledare och i de oroliga tider som råder har han ändå lyckats ena sitt folk. Det visar sig att avgrunden mellan honom och hans hustru är en mycket större utmaning att hantera för den tappre krigaren. När Alex upptäcker att hans älskade hustru Laren har haft hemligheter för honom får han svårt att behärska sin frustation...

De äktenskapliga nöjena verkar vara ett minne blott för Laren. Trots detta ser hennes make på henne med allt mer hunger i sina ögon..
Den kraftfulle högländaren har mycket riktigt förförelse i sina tankar när han betraktar henne, och han kommer inte att låta något stå i vägen för honom när han ska vinna tillbaka henne igen!

Omdöme:
Det bästa stället historiska böcker kan utspela sig på är i Skottland. Jag älskar det gröna regniga landskapet och högländarnas seder och deras kläder. Jag har som mål att jag ska åka till Skottland, någon gång innan  jag dör. Som tur är det långt kvar tills dess, så jag hoppas på att få besöka landet flera gånger! Varje gång jag läser om Skottland, och om männen som bär kiltar, så vill jag bara åka dit och ta del av allting. Så som sagt, om du är författare och skriver historiska böcker med kärlek och vill vinna mitt hjärta; skriv då så att boken utspelar sig i Skottland, bland högländarna och lågländarna...

Första boken - Krigarens själ - i den här serien, som borde handla, om bröderna MacKinloch, gillade jag inte så värst mycket. Visst, den var bra, men den fångade inte mitt intresse. Så förväntningarna på den här boken var inte höga och tur var det - för det gjorde bara boken ännu bättre. Jag fastnade mycket fortare i handlingen och fattade tycka för Laren, när man väl fick ta del av hennes känslor och tankar. Även om hon inte är den modigaste kvinnliga huvudrollen, så är hon en bra karaktär ändå. Jag tycker om tanken att boken handlar om ett par som försöker att väcka kärleken till liv efter en tragedi som förändrat deras liv - och dem själva. Jag förstår att både Laren och Alex hade det svårt efter Davids död, men jag tycker att de borde ha kämpat mer för att hålla varandra kvar. De gav upp så lätt bara för att dem trodde att den andra ville vara i fred, medan hon/han egentligen bara ville ha värme och kärlek.

Och lyckas författarinnan med den tragiska kärlekshistorien då? Ja, det gör hon och jag ångrar inte ett dugg att jag läste den här boken. Även de andra karaktärerna Nairina, Bram, Callum & Dougal växte i mina ögon och jag hoppas på att Krigarens hjärta är lika bra som den här boken.

Det brukar ju annars vara den andra boken som brukar vara sämre i en serie - även om det är en miniserie gäller ju det. Så jag blev glad när inte det stämde in på den här boken och hoppas på att det bara var första boken som inte fångade mitt intresse & hjärta.

Andra delar i serien:
1. Krigarens själ
2. Krigarens begär
3. Krigarens hjärta
4. ???

Minirecensioner: 2 x historiska romaner

Jag trodde att jag hade skrivit om dessa 2 böcker som jag läste om nu i veckan, uppenbarligen inte...

                                   

                                                                     ***

Titel: Farligt nära skandal

Författare: Anne Herries

Förlag: Harlequin

Sidor: 314

Serie: -

Originaltitel: A Damnable Rogue

 

Handling från baksidan:

 

Plötsligt är Emma Sommerton försatt i en situation där hon måste förtjäna sitt eget uppehälle. Hon blir därför ytterst tacksam när en gammal skolkamrat erbjuder henne en tjänst som sällskapsdam. Aldrig kunde hon väl ana att hon skulle komma att befinna sig mitt i en skandal - och dessutom utlämnas på nåd och onåd till markisen av Lytham!

 

Hans uppenbara och idoga försök att få henne till sin älskarinna gör Emma förargad, fast samtidigt är hon lockad. Markisen är oerhört charmerande, men hon borde tänka på sitt rykte...

 

Omdöme:

Det här var en utav de första favoriterna i genren historiska & romantiska romaner. Jag älskar att komma tillbaka i tiden då man var mycket prydare, bar korsett och hade fantastiska klänningar. Även om jag inte skulle vilja vara eftertraktad bara för mina pengar, så skulle jag annars vilja leva där!

 

Jag gillade Emma redan från första stund, då hon skadade sitt rykte lite genom att ta tjänst som en sällskapsdam. Jag tycker att hon borde ha fått en ärlig chans som debutant, men jag är glad att hon ändå fick ta del av det sorts livet lite. Även Lytham gillade jag, alla manliga huvudkaraktärerna i dessa böcker är alltså så charmiga & snygga. Hm, synd att det inte finns såna snälla & omtänksamma killar idag...jag har i alla fall inte hittat någon sån än...

 

Sammanfattning:

Jag gillar den här boken starkt och är en utav de starka favoriterna i genren. För Nora Roberts tillhör en helt annan kategori, typ. Så om du gillar historiska romaner med mycket romantik, så tycker jag att du borde plocka upp den här boken!

 

Betyg: 5/5 bokstaplar

                                                                                         

                                                                                     ***

Titel: Rebell i siden

Författare: Louise Allen

Förlag: Harlequin
Sidor: 315

Serie: -

Originaltitel: The Society Catch

 

Handling:

Joanna Fulgrave har gjort sitt yttersta för att bli en perfekt brud för överste Giles Gregory. Men när alla hennes ansträngningar visar sig vara förgäves när det verkar som att Giles står i begrepp till att fria till någon annan.

 

När hon ändå inte kan få mannen hon älskar ser Joanna ingen anledning att fortsätta uppföra sig ordentligt. Hon rymmer hemifrån! Hennes chockade föräldrar ber Giles om hjälp och han ger sig genast iväg, fast besluten att finna den förrymda unga damen som han i hemlighet dyrkar...

 

Omdöme:

Det var här nog bland de först-första böckerna jag läste, när jag hittade mammas "bokgömma" med påsar fulla med såna här böcker. Lyckan var totalt, då jag upptäckte att jag verkligen gillade den här sorts böcker. Rebell i siden har en lite annorlunda kvinnlig huvudroll: nämligen Joanna. Hon är lite vildare och har lite mer rebell i sig än andra. Hon vet vad hon vill och har försökt att uppnå det och när inte hennes bästa fungerar. Då så rymmer hon hemifrån! Att hon ens vågade ta steget ut i det okända är också nytt för karaktärer i historiska romaner.

 

Så redan från början förundrades jag över hennes mod och vilja. Jag tycker om Giles också, han har så sköna kommentarer ibland! Fast omslaget skulle jag gärna vilja byta, den ser ju helt knäpp ut med hans byxor...Eller är det bara jag?

 

Det står på baksidestexten att den resan de 2 skulle göra skulle vara full av överraskningar. Och några överraskningar fick dem verkligen. Jag vet inte riktigt vad mer ska skriva. Jag gillar den här boken riktigt mycket och tycker att fler borde hitta den här genren. För den är helt enkelt fantastisk!

 

Betyg: 5/5 bokstaplar

  

  

Krigarens själ

Titel: Krigarens själ
Författare: Michelle Willingham
Förlag: Harlequin (tack för boken!)
Sidor: 304
Serie: Klanbröder #1
Originaltitel: ??

Handling:

Krigaren Bram MacKinloch har överlevt sju långa år av fångenskap och tortyr. Tre saker har hållit honom vid liv: ren och brutal styrka, viljan att hämnas och minnet av hans vackra fru Nairnas ansikte.

Chocken över att få se sin make igen är bara en av alla de känslor som drar genom Nairnas kropp när hon möter Bram. Hans ärr vittnar om det lidande han varit tvungen att utstå, och den nakna hungern i hans ögon avslöjar en brinnande åtrå så stark att den hotar att förgöra dem.

Men det är mycket som har förändrats sedan de som unga och oskuldsfulla gifte sig ...

Omdöme:
Tidigare böcker jag läst av Michelle Willingham har varit riktigt bra, allihopa. Men tyvärr blev den här boken lite av en besvikelse. Jag fastnade för karaktärerna och så, men det saknades något. Och jag har ännu kommit på vad.

Något som jag älskar väldigt mycket i dessa historiska romaner är kärleken. Böckerna får oftast alltid ett lyckligt slut. Personer finner varandra och även om alla romanerna följer samma mallar. Men det är en helt egen historia som utspelar sig mellan första och sista sidan. Historien hur de får varandra och hur de måste kämpa för varandra. Det är de som gör varje bok unik.

Krigarens själ följde samma mall precis som tidigare böcker i den här genren jag läst, men nådde inte fram till mig ändå. Jag gillade Nairna & Bram. Men de gjorde inga saker som riktigt etsade fast sig i minnet, vilket gör att de kommer att försvinna och jag kommer förmodligen inte att tänka på dem efter att jag skrivit den här recensionen.

Förlåt för den här negativa och korta recensionen. Jag vill inte skriva för mycket negativt - det blir tråkigt men ändå. Jag vill att ni ska veta att för mig så saknade boken det här lilla extra som gör en bok extra unik och boken föll i mina ögon efter att jag insett det.

Nyckeln till mod

Titel: Nyckeln till mod
Författare: Nora Roberts
Förlag: Fenix
Sidor: 320
Serie: De tre nycklarna #3
Originaltitel: Key of valor

Obs! Kan innehålla någon spoilers i handlingen från tidigare delar!

Handling:
Zoe McCourt har varit här förut, i det magnifika huset uppe på höjden med det mystiska värdparet. Men den här gången vet hon hur kvällen ska sluta. Det är hennes tur. Både Malory och Dana har funnit sina nycklar. De har hjälpt varandra, men den stora bördan är man ensam om, utmaningen att söka djupt i sitt inre.

Zoe är ensamstående mamma till Simon och har fullt upp med att inreda sin nya skönhetssalong. Under tiden uppvaktas hon intensivt av Bradley Vane, arvtagare och chef för ett stort inredningsföretag. Men Zoe är van att klara sig själv och nu måste hon koncentrera sig på att finna nyckel och  det krävs list, styrka och framför allt mod.

Omdöme:
Åh, vad jag älskar den här serien! Den är alldeles underbar och fantasisk och ..... ja, så himla underbar! Jag trodde aldrig att Nora Roberts böcker skulle vara något för mig, för jag fick uppfattningen om att alla var nån form av deckare och jag gillar inte riktigt den genren. Man oj, vad fel jag hade! Efter att ha läst den här serien så ska jag snart (till Tre på tre-utmaningen) läsa Blom-triologin och även serien I nöd och lust.
Så man absolut säga att hon har klättrat till åtminstone top 10 på de allra, allra bästa författarna. Och dessutom gjorde hon det genom bara 3 böcker.
Fast Nyckeln till ljuset, Nyckeln till sanningen och den här Nyckeln till mod innehåller så mycket att det känns som tusentals böcker.

Karaktärerna är några utav de bästa jag fått följa genom alla böcker jag plöjt igenom.
Huvudpersoner Zoe, Dana och Malory är helt underbara och likaså Brad, Jordan och Flynn: alldeles himmelska.
Simon tycker jag också mycket om, han är så som barn ska vara och man bara måste älska honom för det.
Efter att läst alla böckerna har man fått tron på att kärleken - och vänskapen - kan dyka upp när som helst, var som helst.

Det finns inte nog med ord och tid för att skriva ned allt som är bra med den här boken: alla kvicka dialoger och den rappa humorn.
Rekommenderas till alla att läsa den här fantastiska, underbara (borde nog hitta en annan synonym nu).
LÄS, LÄS, LÄS!

Andra delar i serien:
1. Nyckeln till ljuset
2. Nyckeln till sanningen
3. Nyckeln till mod

 

Nyckeln till ljuset

Titel: Nyckeln till ljuset
Författare: Nora Roberts
Förlag: Fenix Förlag
Sidor: 336
Serie: De tre nycklarna #1
Originaltitel: Key of light

Handling:
När galleristen Malory Price får en inbjudan till en fest i det mystiska huset utanför stan kan hon inte ana vad som väntar. Ett uppdrag väntar på henne, och det kommer att leda henne till två nya vänner, sitt livs kärlek ? och stora faror. Bjudningen är liten och Malory är en av bara tre gäster - alla unga kvinnor vars liv nyligen genomgått en förändring. Deras hemlighetsfulla värdar talar om legender från svunna tider och ger de tre kvinnorna ett uppdrag: De ska finna tre nycklar som enligt sägnen håller tre prinsessor fångna, och i gengäld bli rikt belönade. Malory får till uppgift att finna den första nyckeln och tillsammans med sina nyfunna vänner, Zoe och Dana, kastas hon in i en ny värld, fylld av äventyr, spänning och romantik.

Omdöme:
Oj, jag kan knappt säga hur bra den här boken är. Jag fick hem flera böcker till från min faster (tack!) och då ingick den här boken och de andra två delarna i serien också + massa andra böcker. Jag läste lite smått på baksidan av Nyckeln till ljuset och tyckte att den verkade vara spännande och bestämde mig för att börja med den.
Och det ångrar jag absolut inte!

Det är helt underbara och roliga karaktärer, och handlingen flyter på och är riktigt intressant. Huvudpersonen för den här boken: Malory är intressant att följa och är lite annorlunda än Dana & Zoe. Hon är lite mer så här: tar-vad-jag-vill-ha men på ett bra sätt. Hon fick mig att skratta flera gånger, eller rättare sagt nästan alla karaktärer fick mig att skratta.
En utav mina absoluta karaktärer, eller favoritdjur kanske man ska säga, är Moe. Haha, när Moe hoppade upp på Malory var en (två) utav de bästa händelserna i boken. Jag satt och skrattade så att jag höll på att storkna. Om jag skulle köpa en hund skulle det vara en som Moe. Nåja, kanske inte riktigt så stor och inte så himla klumpig.

Killarna Flynn, Brad & Jordan kan man sucka över och att det någon gång händer en själv. Jag hoppas att det händer i alla fall.
Jag vill inte avslöja så mycket om vad jag tycker om Dana & Zoe, för de två är de andra huvudpersoner i de 2 andra delarna.

Rekommenderas till alla som gillar böcker med romantik, spänning, lite mystik och humor!

Andra delar i serien:
1. Nyckeln till ljuset
2. Nyckeln till sanningen
3. Nyckeln till modet

Som ett eko

Titel: Som ett eko
Författare: Diana Gabaldon
Förlag: Bra Böcker
Sidor: 1052
Serie: Outlander-serien #7
Originaltitel: An echo in the bone

Handling:

VARNING! SPOILERS FRÅN TIDIGARE DELARE!

I 1900-talets relativa trygghet har Jamies och Claires dotter Brianna tillsammans med sin man Roger MacKenzie slagit sig ned på den gamla skotska gården Lallybroch, där dramat om hennes föräldrars liv rullas upp genom de brev som Claire skrivit. De spröda pappersarken talar om Claires och Jamie Fraser flykt från Nord-Carolina.

Claire och Jamie vet att amerikanerna kommer att segra, men inte vad det yttersta priset kan bli. Jamie skulle hellre dö än tvingas möta sin son som nu är en ung löjtnant i den brittiska armén. Deras flykt från Nord-Carolina för dem ut på havet där de råkar ut för kapare och blir inblandade i sjöstrider.

Brianna och Roger letar efter ledtrådar till inte bara Claires öde utan också sitt eget för deras framtid i Högländerna är på ett mystiskt, oåterkalleligt och djupgående sätt förknippad med liv och död i de nordamerikanska kolonierna där kriget rasar.

Omdöme:
Wow, jag älskar den här serien oändligt mycket. Diana lyckas alltid överraska mig när jag tror att den inte kan bli bättre. Men det kunde den.
Som ett eko är inget undantag och boken är en tegelsten på ca 1000 sidor, men sidorna bara flyger förbi. Bokstavligen.
Jag tycker att det är helt otroligt hur man kan sitta och skriva så här mycket. Jag har inte ens skrivit 100 sidor på min egna lilla "bok", medan Diana Gabaldon har skrivit 7 böcker på 700-1300 sidor + en till serie om lord John, en bikaraktär. Imponerade, eller hur?

I den här sista delen, kan det inte finnas en till bok? *ler hoppfullt*, har man fått följa flera olika karaktärer: Brianna, Roger, lord John, William, Jamie och Claire. Det är kul att få läsa ur flera olika personers perspektiv och få ta en del av vad dem tycker och tänker, men det är som bäst när man får följa Claire. Hennes berättarröst är något alldeles extra, när hon blandar in humoristiska tankar, och svar, kring saker och ting.
Det är härligt att se hur Claire har utvecklats sedan första sidan i Främlingen: från att ha varit en ung kvinna som levt på 1900-talet med dess bekvämligheter och varit en bra läkare till att ha blivit en vacker kvinna som lever nu på 1700-talet med dess icke bekvämligeter och ha blivit en riktigt, riktigt bra läkare (eller Vita häxan som vissa kallar henne).
Men Jamie har nog gjort mest förändring genom åren. När man fick träffa honom för första gången var han bara en yngling som var skadad. Men nu har han blivit en lång, krigshärjad man som kan slåss och ta hand om sin familj. Jag kan se framför mina ögon från första beskrivningen av honom till den sista. Haha, det är precis som man har tryckt på en snabbspolar knapp!

Slutet var lite knepigt tyckte jag. Allt hände på samma gång, så jag fick läsa om det några gånger innan jag fattade att boken - serien - var slut. Jag var alldeles tom efter det. Kunde inte fortsätta läsa, för jag tyckte det var meningslöst. Men nu har jag (som ni kanske sett) återfått läslusten och läser bok efter bok!
Det ska komma en sammanfattning av hela den här serien, men när vet man aldrig!

Andra delar i serien:
1. Främlingen
2. Slända i bärnsten
3. Sjöfararna
4. Trummornas dån
5. Det flammande korset
6. Snö och aska
7. Som ett eko

UPDATE: DET HÄR ÄR INTE SISTA DELEN I SERIEN!