Svärdets makt

Titel: Svärdets makt
Författare: George R.R. Martin
Förlag: Månpocket
Sidor: 961
Serie: Sagan om Is och Eld (Game of Thrones) #3
Språk: Svenska
Originaltitel: A Storm of Swords

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar i serien!
Handling från baksidan:

De sju konungarikena är en värld präglad av vild skönhet och mäktig magi. Men också av förräderi, girighet och ärelystnad, där ädlingar och ofrälse, hjältar och skurkar, fria och slavar kämpar för att överleva och finna sitt öde. Nya allianser bildas och gamla upplöses. Joffrey är bortskämd och alldeles för ung härskare. Hans främste rival, lord Stannis, vanärades då han blev besegrad. Robb Stark i Norden vinner allt större framgångar och Daenerys, draklordens dotter, samlar sina styrkor i östern. Men bortom civilisationen, bakom muren i norr mot den eviga vintern, finns en armé av rövare. Tillsammans med en hord mystiska varelser, vålnader och gengångare, vandrar de nu över Frosttändernas gudsförgätna fjällvidder och söderut.

Omdöme:
Jag tycker att Sagan om Is och Eld - eller Game of Thrones som den heter på engelska - är en serie som jag älskar; både böckerna & tv-serie versionen. Men jag blev lite paff då jag upptäckte att vissa händelser i säsong 4 händer i den här boken - bok 3 - och det gör allt så mycket mer komplicerat. Och spännande. Nu vet jag inte vad som kommer att hända i nästa bok, Kråkornas fest, eftersom jag trodde att det som hände i s04 kommer hända då o vice versa. Det dåliga med att jag sett tv-serien före jag läste böckerna är att en stor del av all spänning tagits bort. Jag vet vad som kommer att hända - det mesta i alla fall - och blir inte lika överraskad som jag blev 1:a gången. Men trots det tycker jag att serien är grym trots att alla böcker förmodligen är över minst 700 sidor och väldigt liten text.

Svärdets makt innehåller nya PoV som Jaime Lannister, Samwell Tarly och även Davos Sjöfärdig (som även var med i 2:a boken). Det var kul att få följa från Jaimes synvinkel och jag gillar hans & Briannes "vänskap" även om det mer är som hund-och-katt. Jag tycker om den omaka duon som var så olika men ändå så lika, lite svårt att förklara men jag gillade det i alla fall.
Sen tidigare vet ni att jag gillar Samwell och det var verkligen kul att få läsa om honom! Men min åsikt har ändrats liiite, för ibland var Sam så feg och ynklig att jag inte visste vad jag skulle göra av med boken. Men han har många bra stunder och egenskaper och jag tyckte om att läsa om honom och hoppas få göra det i nästa bok också!

Mina favoritkaraktärer som jag älskar och tycker är intressantaste att följa är fortfarande Arya Stark, Jon Snow, Daenerys Targaryen och Tyrion Lannister. Arya har blivit en riktigt kämpe och jag tycker nog att hon är min absoluta favorit i serien och jag beundrar henne otroligt mycket. Btw så är Maisie Williams som spelar Arya i GoT helt otrolig, snäll, rolig & FANTASTISK! En underbarare skådespelerska finns det nog inte...
Jag tycker jättemycket om Jon Snow och hoppas bara på det bästa för honom. Jag tyckte verkligen om honom & Ygritte, men spoiler - markera för att läsa! när Ygritte dog så grät jag trots att jag visste om det. Men det kändes inte lika fint som i tv-serien så känslorna var inte riktigt lika stora, men ändå stora. När vi ändå pratar om spoilers: Red Wedding. Alltså, varför måste Robb & Catelyn Stark dö? Och Gråvind? Hehe, jag tycker nästan mest synd om skräckvargarna... slut på spoiler!
Daenerys är min favorit nr 2, för hon är så himla snäll mot hennes "barn", godhjärtat men ändå grym för att få rättvisa och jag är så rädd för att hon en dag så inse något hemskt eller göra något som kommer att krossa hennes hjärta. Ta inte det här fel, för hon är absolut inte vek eller svag utan hon kan vara grym mot de som förtjänar det men hon är också lite för godtrogen för sitt eget bästa. Aaah, det får inte hända något ont med henne!!!!
Tyrion Lannister har haft ett pris på sitt huvud i större delen av den här boken och jag fasade varenda gång när det var dags för hans kapitel igen att han skulle dö eller något fruktansvärt skulle hända honom. På sätt och vis hände flera fruktansvärda saker och jag fällde några tårar vid ett flertal ställen, för jag tyckte att det var så synd om honom.

Den här serien har en väldigt nedslående syn på kvinnor och därför tänker jag nämna några som verkligen utmärker sig som komplexa, modiga, starka kvinnliga karaktärer; Arya Stark, Cersei Lannister, Daenerys Targaryen, Ygritte, Brienne av Tarth och Catelyn Stark för att nämna några. Jag vet, Cersei är ond men visst älskar vi att hata henne?

Svärdets makt är den bästa boken hittills i Game of Thrones och den var trögare än de andra, men det hände mycket mer och det vad död hit & hit, flera dödsfall gjorde så att jag grät floder medan åt vissa skrattade jag bara. Jag vet, det är hemskt men ni som har läst boken kan nog gissa er till vilken/vilka...
Låt inte bokens sidantal avskräcka dig, det borde vara de Vita Vandrarna som gör det för dem skrämmer ärligt talat livet ur mig. Det är inte något svårt gammaldags språk som gör att man får gissa sig fram, utan det är typ det "moderna" språket som finns idag fast med mycket mer ers nåd/höghet, lord, lady, osv. Jag har flera favoritkaraktärer som jag håller både tummar & tår för att dem ska överleva hela serien, för ingen karaktär går säker i den här serien - varken onda eller goda. Flera utav karaktärerna har vuxit och utvecklats väldigt mycket, som Arya & Bran speciellt. De är inga små barn längre utan unga vuxna.

Jag kommer att vänta ett tag innan jag läste bok 4, för jag vill att spänningen ska byggas upp ytterligare och jag kommer nog tycka att den till en börja kommer vara oerhört spännande och oförväntad, eftersom säsong 4 uppenbarligen inte baseras enbart på bok 4 utan bok 3. Så ja, jag är grymt taggad inför att läsa den men ska vänta ett tag!

"Det var fel av dig att älska henne.
Det var fel av dig att lämna henne."

Bästa karaktär/er:
Dany, Arya, Jon & Tyrion!

Andra delar i serien:
1. Kampen om Järntronen
2. Kungarnas krig
3. Svärdets makt
4. Kråkornas fest
5. Drakarnas dans
6. Vinterns vindar
7. ??

Kungarnas krig

Titel: Kungarnas krig
Författare: George R.R. Martin
Förlag: Månpocket
Sidor: 753
Serie: Sagan om Is och Eld #2 (Game of Thrones)
Språk: Svenska
Originaltitel: A Clash of Kings

OBS! Innehåller spoilers från tidigare delar - Kampen om Järntronen/A game of thrones

Handling från baksidan:

Sedan kung Roberts dött betraktar sig hans bror Stannis om arvtagare till järntronen. Men han är inte ensam om sina anspråk. Det råder kaos i de sju konungarikena och de olika släkterna är beredda att slåss om makten. Det pågår ett krig där man inte kan lita på någon. Brodersmord, blodskam och svartkonst, en prinsessa förklädd till tiggarpojke, en livsmedikus som besitter ett dödligt gift och stråtrövare som lämnar bergen för att hemsöka dalen. Ett krig där segern går till den som äger det vassaste stålet och det hårdaste hjärtat och där döden vandrar i natten.

Omdöme:
Som ni kanske vet så gillade jag verkligen första delen - Kampen om Järntronen - och började läsa andra boken direkt efter för att jag var så sugen på att få veta hur det kommer att gå för mina favoritkaraktärer, men även de som inte är mina favoriter utan de "onda" också. Så på några dagar så hade jag även läst ut andra delen i Game of Thrones-serien. Och jag kan knappt bärga mig tills jag börjar läsa tredje boken!

Trots att även Kungarnas krig är över 700 sidor så går det otroligt fort att läsa, det är inte ett gammaldags språk som gör att man undrar vad det betyder utan det är mer som vårt språk fast utan industriella revolutionen, typ. Det är ännu mer fantasy-element i den här boken och det tackar jag för, i 1:a boken så var det bara lite i slutet såååå jag var taggad på att få läsa mer om Daenerys & hennes "barn". Tyvärr så hade boken en mycket segare början och det var nästan så att jag tänkte börja läsa en annan bok under tiden, men eftersom jag såg på tv-serien samtidigt så visste jag vad som skulle hända - både en fördel och en nackdel - och visste att jag bara måste komma fram till den delen då det händer. Så jag fortsatte att läsa och blev till slut lika fast som i förra delen.

Jag tycker fortfarande bäst om Daenerys, Tyrion & Jons PoV, men har även börjat gilla Arya Starks mer & mer. Daenerys tycker jag är riktigt häftig och jag tycker faktiskt att det är antingen hon eller kungen i Norden som ska sitta på Järntronen, men det är nog bara önsketankar.  Det känns mer som att Tyrion har börjat kämpa mer för rättvisan - om den nu finns i Västeros - och jag hoppas att han lyckas, för jag vill inte mista hans kloka råd och kommentarer. Jon Snows kapitel är fortfarande en storfavorit hos mig och jag älskar att läsa om Nattens väktare. Det känns som en stor gemenskap med alla bröderna och att dem ställer upp för varandra, det är så kul att läsa mitt i allt krig mellan alla hus och ätter. Samwell är en utav de karaktär som jag verkligen tycker om som inte har ett eget PoV - än - och man kan inte låta bli att le åt honom och hans klumpighet.
Några karaktärer som jag däremot inte alls gillar och hatar är Cersei & Joffrey. Cersei är en sån där person man älskar att hata, men Joffrey är mer en person som man hatar och vill döda. Ärligt talat, han är nog en utav de värsta karaktärerna jag stött på. I slutet av boken hade jag dessutom ändrat mig helt och hållet om Theon Greyjoy, han kan också dö för jag fattar inte riktigt hur han kunde göra så mot... hm, jag ska inte avslöja allt för mycket mer än att jag hatar honom för det han gjorde i slutet.

Som ni vet så älskar jag drakar och tycker att det är ett utav de bästa fantasy-varelserna som finns. Så min glädje var stor när drakar kommer in mer och mer i boken och jag kan inte få nog av att läsa om dem. Jag gillar också skräckvargarna väldigt mycket och skulle inte ha något emot att få ha en egen...

För att recensionen på Kungarnas krig inte ska bli lika lång som förra, så får jag nog sammanfatta mig nu.
Det är inte längre en kung i de sju konungarikena utan kanske 5-7 stycken och ja, det är lika komplicerat som förut med alla dessa karaktärer. Spänningen är påtaglig genom hela boken: Vem kommer att leva och vem kommer att dö? Ingen går säker och lojaliteter bryts och blir nya. Boken är mycket hemskare med mer krig, död, sorg och intriger. Det kommer att bli riktigt spännande att få se hur det kommer gå för alla kungar, krig och förrädare. För jag kommer att läsa tredje boken så fort jag skrivit klart den här recensionen.
Och ni som inte har läst den här serien: jag tycker att ni ska göra det och kolla på tv-serien som är lika sevärd som böckerna är läsvärda.

Bästa karaktär/er: 
Jon, Daenerys, Arya & Tyrion!

Andra delar i serien:
1. Kampen om Järntronen
2. Kungarnas krig
3. Svärdets makt
4. Kråkornas fest
5. Drakarnas fest
6. ??

Kampen om Järntronen

Titel: Kampen om Järntronen
Författare: George R.R. Martin
Förlag: Månpocket
Sidor: 736
Serie: Sagan om Is och Eld #1 (eng. Game of Thrones)
Språk: Svenska
Originaltitel: A Game of Thrones

Handling från baksidan:

Robert Baratheon och Eddard Stark befriande en gång i tiden de sju konungarikena från den galne draklorden, och Robert besteg järntronen medan Eddard drog sig tillbaka till sitt Vinterhed. Efter en lång tid av fred samlar sig kung Roberts fiender både i Norden och i Södern, och intrigerna leder till ett regelrätt krig mellan olika ätter och deras lorder.
Vi befinner oss i riket Västeros, även kallat "De sju konungarikena". Även om det förekommer klassiska fantasy-ingredienser som exempelvis drakar, så är detta framförallt en berättelse med politiska intriger, maktspel och starka karaktärer. Inga hjältar är alltigenom goda, och det slutar inte alltid lyckligt.

Omdöme:
Jag varnar er; detta blev ett väldigt långt omdöme så jag kan bara hoppas på att ni läser igenom hela - annars kan ni lika gärna läsa boken och förtrollas som jag.

När jag först började läsa Kampen om Järntronen så tänkte jag att jag aldrig skulle orka läsa klart boken som var på över 700 sidor och hade väldigt, väldigt liten text. Men ändå så fångade Martins värld mig med sin spänning och jag är väldigt fascinerad över hur han kan hålla koll på alla karaktärerna, och vem de är lojala mot och vilka inte, vem som hör till vilket hus/ätt och vice versa. En annan sak jag är...fascinerad över är hur lätt han verkar döda personer i hans böcker. Han dödar dem precis som man dödar en fluga, ärligt talat och det skulle jag nog aldrig kunna göra i fall jag hade skrivit den här serien. Eller jo, jag hade dödat dem som är alltigenom onda och låtit de som är snälla och som slåss för de "goda" LEVA. Men tyvärr så verkar inte Martin fatta att hans fans förmodligen kommer att döda honom ifall han dödar vissa karaktärer som i princip alla läsare älskar - och däribland jag.

Det här är ju första boken och då måste ju karaktärer introduceras för läsaren för att få en känsla av vilken slags person de är, men det finns otroligt många karaktärer och nästan alla personer som kommer in i bilden - sidan närmare bestämt - får ett namn och alla tjänare, väpnare, etc. har ett namn och - det är inte enkelt att hålla isär vilka som hör till vem, lojaliteter och rivaler - allt är väldigt komplicerat och bara det kan få en läsare att fly hals över huvud. Men jag kollade samtidigt på säsong 1 av tv-serien med namnet Game of Thrones och på så sätt får jag ett namn till ett ansikte och kan hålla lite bättre koll på vem som är vem.

George R.R. Martin har gjort så att boken utspelar sig från ett flertal PoV - synvinklar/perspektiv brukar jag också kalla det - och på så sätt får vi vara på olika platser med olika människor. Jag måste säga att det är ett väldigt bra sätt att ha ett tiotal karaktärer som vi får skugga och lära känna bättre. Det ger ett brett perspektiv av världen och man får flera olika åsikter om samma människor och kan skapa sig en bättre uppfattning.

Mina favoritkaraktärer hittills är Daenerys Targaryen, Tyrion Lannister och Jon Snow. Ah, Jon Snow, jag älskar att läsa från hans synvinkel från den stund då han övergår till Nattens väktare - vilket är en annan sak som intresserar mig väldigt mycket - och då man får följa hans resa till muren och även liiite bortom den. Då är det riktigt roligt och spännande att få läsa, och jag sörjer varje gång hans kapitel tar slut och dessutom så känns det lite mer som välbekant mark med en sådan karaktär och jag gläds åt att Martin har med åtminstone en sån karaktär.
Dany är lika rolig och intressant att följa, att hon är på andra sidan Smala havet gör det bara intressantare att läsa än att läsa ifall hon redan från början skulle befinna sig i Västeros. Hoppas verkligen på att hon en dag kan ta sig över havet, skulle otroligt gärna vilja se henne med de andra!
Tyrion, dvärgen, då. Jag tycker att han är en utav de smartaste och listigaste karaktärerna i hela serien och jag imponeras av att han kan klara sig ur många saker med bara ord, och det är skicklighet. Att alla ser ner på honom - båda bildligt och bokstavligt talat - gör att jag bara kan älska honom mer och jag hejar på att han inte ska dö. Arya tycker jag också om, och om hon kommer att fortsätta som hon gör - vara annorlunda och mer pojkflicka än en lady - så kommer jag förmodligen att älska henne också när serien är slut.

Skräckvargarna har jag verkligen fastnat för, det beror nog på att jag tycker att vargar är så fina och häftiga. Skulle vilja ha en egen!!

Nattens väktare tycker jag är riktigt häftiga och det är alltid kul att få följa Jon och hans vänner Pyp, Grenn & Samwell (!!).

Ni som tror att den här serien kan jämföras med Tolkiens Sagan om Ringen-serie så har ni fullkomligt fel. Martins Game of Thrones har som sagt med några av de typiska fantasy-sakerna som drakar, ulvar, vålnader, jättar och monster - men monstrena är oftast de människorna som vi får läsa om och när man nästan genom hela boken har fått läsa om maktspel på liv och död tycker man att det är hemskt och otäckt med alla dessa krig och dödsfall. Men trots det så lurar det allra farligaste monstrena norr om muren och det är dessa som skrämmer skiten ur mig ärligt talat. Som Vita Vandrarna eller White Walkers som dem heter på engelska. Visst, vissa utav karaktärerna är rent ut sagt onda och man vill bara att de ska dö, men jag misstänker att alla i den här serien kommer att dö för författarens hand ändå och/eller för det som finns bortom muren. Jag vill helst bara släppa en tung bok i huvudet på "kungarna" för att dem ska marschera norr ut i stället för söderut, annars är det liksom bara bye bye birdie. Ville bara nämna några utav mina tankar.

Kampen om Järntronen gjorde så att jag satt flera nätter uppe och bara läste, läste o läste. För när man väl kommit in i boken så kunde man inte ta sig loss och att Martin har flera olika PoV gör att när t.ex. Jons kapitel tar slut så vill man ju veta vad som händer efter det, men då kommer en annans kapitel och på så sätt fortsätter det. Boken hade några sega partier, men med alla intriger, maktspel och krig så går det också fort. Det finns flera karaktärer jag älskar att följa & läsa om, medan vissa kan slänga sig utför ett stup. Jag kommer absolut att fortsätta läsa serien och samtidigt följa tv-serien!

"En hjärna behöver böcker som svärdet behöver en brynsten om det ska behålla eggen." - Tyrion Lannister

Bästa karaktär/er:
Jon Snow, Tyrion Lannister & Daenerys Targaryen.

Andra delar i serien:
1. Kampen om Järntronen
2. Kungarnas krig
3. Svärdets makt
4. Kråkornas fest
5. Drakarnas dans
6. ??

Game of Thrones säsong 1 & 2

De två senaste veckorna har jag verkligen nördat Game of Thrones. Jag har hunnit kolla igenom 2 säsonger på 10 avsnitt var som har varit från 50-60 minuter långa och jag har fortfarande inte fått nog. Dessutom så läser jag böckerna, vilket inte är det bästa då jag inte har läst klart bok 2 än men sett klart säsong 2. Men men det är så mycket mer spännande att kolla på tv-serien än att läsa en bok på över 700 sidor så...

Som ni kanske redan vet så är Game of Thrones baserad på George R.R. Martins serie Sagan om Is och Eld som den heter på svenska. Ända sedan första avsnittet har jag varit fast och jag har spenderat mer än 20 timmar nere i källaren för att kolla klart. Och som tur är har pappa lånat säsong 3 av hans jobbarkompis, men den ska lämnas tillbaka på måndag. Om 2 dagar. Så jaa, jag måste se klart på den säsongen också...

Om vi går över till vad jag tycker om tv-serien då:

Det är mycket roligare och snabbare att kolla på ett avsnitt som kan innefatta 50 sidor i boken, men det gör också att spänningen tas ifrån boken men man vet ju aldrig när själva händelsen kommer eftersom allting inte är med.

Det är otroligt många karaktärer att hålla reda på, det är lite enklare när man väl har ett ansikte med ett namn och inte bara ett namn.

*hypar*

Mina favoritkaraktärer i tv-serien är Daenerys Targaryen, Jon Snow, Tyrion Lannister, Arya Stark, Bran Stark och Samwell Tarly. De är dem som typ är goda, men samtidigt så älskar jag att hata Cersei till exempel. Joffrey är ond, Stannis typ, Theon ska vi inte ens nämna efter säsong 2...

Är det bara jag som tycker att Kit Harington (Jon Snow) och Richard Madden (Robb Stark) är väldigt snygga? Hrm, jag tycker det i alla fall. Om ni inte sett dem, kolla här ->

Det är lite svårt att skriva en recension på säsong 1 & 2 då jag ska skriva recensioner på böckerna likaså, så det blir en kortvariant.

Under säsong 2 så blev Arya en stor favorit och man kan väl säga att jag nästan hejar på alla kvinnliga karaktärer som kan stå upp för sig själva. Som Arya, Daenerys, Cersei (även om jag hatar henne), Catelyn, Shae, Osha och Ygritte. Jag tror nog att den sistnämnda kommer att bli en favorit efter bok/säsong 3 jag hoppas i alla fall det!

Skulle inte tro det, inte döda mer Starks!!!

Vet ni vad som jag tycker är läskigaste med hela tv-serien? Det är inte att alla dör eller dödar varandra, utan det är dem f*cking Vita Vandrarna. Jag kollade på sista avsnittet i säsong 2 när klockan närmade sig 00 och det var kolsvart ute, och jag blev ärligt talat skiträdd när dem kom precis i slutet. Jag vågade knappt kolla. Nu i dagsljus så undrar man vad man tänkte med, men när det är mörkt och man är ensam uppe...då flödar fantasierna fritt kan man väl säga.

Game of Thrones har hittills varit väldigt beroende framkallande och jag kommer med spänning börja se säsong 3 så fort som möjligt! Någon annan som följer den här serien?

United We Spy

Titel: United We Spy
Författare: Ally Carter
Förlag: Orchard Books
Sidor: 296
Serie: Gallagher Academy #6
Språk: Engelska:
Originaltitel: United We Spy

OBS! Handlingen innehåller spoilers från tidigare delar i serien! Läs på egen risk!

Handling från baksidan:
Who won't survive to see graduation?
Cammie Morgan has lost her father and her memory, but her last mission could be her greatest mission yet...

Cammie and her friends finally know why the terrorist organisation called the Circle of Cavan has been hunting her. Now the spy girls and Zach must track down the Circle's leaders and stop them before they can implement a master plan that will change Cammie - and her country - forever.

Omdöme:
Varför är den här boken bara 296 sidor för?!? Kunde inte Ally Carter ha multiplicerat det med 5 eller något, för jag vill inte att serien ska ta slut så fort! Det har verkligen inte känts som att Gallagher Academy bara består utav 6 delar, utan typ 2. Men jag fick en glad överraskning som jag berättar om längre ner i recensionen! Wait and see...

Den här serien har utvecklats riktigt mycket, från att första boken var en söt och mysig kärleksbok till en nu mörk och spännande bokserie där ingen utav karaktärerna går säker. Seriens utveckling har gått från bra till bättre till bäst. Så kan kan kort sagt säga att seriens utveckling bara har gjort allting mycket bättre. Nu i sista boken så var det spänning från början till slut, och satt som nålar ibland och väntade på att se vad Ally Carter hade hittat på nu. Fienderna fanns liksom där man minst anade och Cammie & Co kunde inte lita på någon annan - förutom dem själva. Carter har verkligen lyckats med att få till spänningen och alla känslorna, man blir faktiskt riktigt känslosam när någon utav Cammie, Liz, Bex, Macey & Zach är det. Man kan inte rå för det heller, utan man sitter faktiskt och tror att man själv är med i boken som Cammies kusin "The Second Chameleon" eller något! Hahah, lite rolig idé faktiskt...

Någons mer utveckling som är värd att nämna är Cammies. Herregud, hur mycket hon har förändrats! I första boken var hon så blyg, försiktigt och söt men nu så är hon en tuff, modig och cool spion som har sett mycket mer än vad andra vuxna spioner någonsin kommer att få göra. Jag älskar hennes utveckling, för i början gillade jag inte riktigt henne fullt ut, utan bara "gillade" henne. Hon verkade inte vara den där spionen som var bäst i skolan som alla påstod att hon var, men nu så märks det att hon faktiskt är den personen. Det behövdes bara ett antal dramatiska och hemska händelser för att hon skulle komma fram ur sitt skal. Eller något. Så tummen upp för Cammies utveckling!

Och de andra karaktärerna då. Jag stört gillar de bikaraktärerna som är runt Cammie hela tiden, speciellt "hennes gäng"; Macey, Liz, Bex & Zach. Även om jag tycker att Macey inte riktigt var så som hon brukar vara, så var Liz helt fantastisk i den här boken. Fast det har hon ju varit i stort sett alla böckerna i serien så...
Liz är verkligen supermega smart - hallå liksom, hon fick göra ett test på hur hon skulle starta World War Three. Liz var nog den bästa karaktären i den här boken, även om Cammie har utvecklats har Liz redan varit där så hon får hem priset den här gången! Bex är fortfarande en sjuhelsikes cool spion som kickar ass, heja Bex! Zack, då - åh, Zack! Han kommer jag att sakna mycket, det var tråkigt att han inte fick lika mycket plats i United We Spy som i de andra böckerna. Men men man kan ju inte få allt! Stör mig lite på att han nästan aldrig säger Cammie utan "Gallagher Girl" även om jag gillar att ha något sammankopplat med honom. Jag saknade Liz "Oopsy Daisy" i den här boken också!

Okej, nu har jag skrivit väldigt långt och ska korta ner allt som är kvar nu. De sista 100 sidorna var helt perfa - Ally Carter lyckades verkligen få till det där på slutet! Jag älskar Liz tal, det var så fint men ändå så sorgligt. Det stycket skulle jag nog kunna läsa om flera gånger! Det absolut sista i boken var också helt perfekt. SPOILER markera för att läsa! (Att Cammie & Zach får ha sitt sista uppdrag i boken tillsammans, suveränt!) SLUT på spoiler! Ally Carter vet verkligen hur man får till ett bra avslut på en fantastisk serie - fullpott till dig! Det är skönt & roligt att serien är över nu och att man har fått ett så bra slut, men det är ändå jätte tråkigt och sorgligt. Jag kommer verkligen att sakna Cammie & Company, tänker verkligen läsa om den här serien någon gång. Finns ingen bättre! Men nu kommer jag till överraskningen; jag hittade på Goodreads att hon har skrivit en bok som sammankopplar karaktärerna från Gallagher Academy och Heist Society! Double Crossed: A Spies and Thieves Story - som boken heter - handlar främst om Macey (Gallagher Academy) och Hale (från Heist Society) som möts på en fest. Aaaaah, det låter så himla bra! Tänker skaffa hem den boken så fort som möjligt, fast jag kanske borde läsa ut serien Heist Society först...

Vi säger hejdå för stunden, Ally Carter! För vi kommer snart att ses igen..

Flocken

Titel: Flocken
Författare: Rachel Vincent
Förlag: Harlequin (Tack för boken!)
Sidor: 477
Serie: Shapeshifters #3
Originaltitel: Pride

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från baksidan:

Har katter verkligen nio liv? Hoppas det!

Jag är oskyldigt anklagad för att avsiktligt ha smittat min före detta pojkvän - och mördat honom för att dölja mitt brott. Att smitta en ---människa är något av det värsta en varkatt kan göra sig skyldig till, tillsammans med mord och att avslöja vår existens för en människa. Straffet är döden.

Två av tre. Jag är körd.

En strykarkatt terroriserar bergstrakterna i norra Montana och han har anfallit en tonårig vildkatt. Vi måste hitta honom innan en människa får upp spåren. Med min pojkvän Marcs hjälp borde jag kunna skydda den sårbara flickan. Både från strykarkatten och från de intrigerande rådsmedlemmarna
Om jag överlever min egen rättegång vill säga...

Omdöme:
De första 2 böcker i den här serien - Herrelös och Nio liv - läste jag förra året & det var riktigt, riktigt bra. Men jag har ingen bra förklaring till att jag inte fortsatt att läsa nästa bok. När jag väl kollade igenom mina olästa böcker & sedan på de lästa, upptäckte jag att jag inte hade läst de här böckerna utan snarare bara läsa så många recensioner att jag trodde att jag hade läst dem. Hehe, hade väldigt fel...
Flocken är riktigt bra och inte en sådan här "typisk mittenbok" som inte håller sig i klass med de första böckerna. Men det gör den här. Jag kom snabbt in i boken (kanske tack vare att jag läst om de två första innan) och föll för karaktärerna på direkten. 

Faythe bara älskar jag. Hon har en så härlig personlighet och får mig att hela tiden skratta, i princip varje kapitel så sa hon eller tänkte hon något roligt och då började jag att skratta. Man kan verkligen säga att Faythe kan få en att bli glad! Att hon dessutom är en varkatt - shapeshifter - gör henne bara coolare & jag älskade varje stund i boken då man fick följa henne.  
Och såklart ska det ju också finnas ett (eller två) kärleksintressen: Marc. Jag förstår verkligen varför hon tycker om honom, och jag gillar verkligen att Rachel Vincent inte har skapat en instalove utan mer hatkärlek mellan Faythe & Marc. Deras dialoger är bland de bästa i boken helt klart!
Jag gillar även Faythes bröder riktigt mycket, nåja kanske inte riktigt alla - alla förutom Ryan som jag har ungefär samma uppfattning om som Faythe - men annars så gillar jag dem starkt! Deras kamper med varandra, oavsett om det är en kapplöpning eller om dem bara sparrar mot varandra gör att jag verkligen skulle vilja vara som Faythe. Även om det verkar lite jobbigt med 4 bröder...

Varkatter är ändå hyfsat nytt i fantasyvärlden och jag hoppas att fler författare får upp intresset för shapeshifters och att fler skriver om det!
Ni som ännu inte satt tänderna i den här fantastiska serien: gör det. Karaktärerna är ett-måste-gilla och att historien dessutom är riktigt intressant & spännande, gör bara det hela bättre. Så läs den här serien!!!!

Bästa karaktär/er:
Faythe.

Andra delar i serien:
1. Herrelös
2. Nio liv
3. Flocken
4. Bytet
5. Riven
6. Sista striden

Don't Judge a Girl by Her Cover

Titel: Don't Judge a Girl by Her Cover
Författare: Ally Carter
Förlag: Orchard Books
Sidor: 288
Serie: Gallagher Academy #3
Originaltitel: Don't Judge a Girl by Her Cover

OBS! Kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien!

Handling från baksidan:
Here's the thing about covert operations: bad things happen when you least expect them. The enemies don't give you a heads-up. And they never let you stop to put on comfortable shoes.

A spy-in-training, Cammie Morgan has a cover for every occasion. But what happens when she is forced to break it to save her best friend, Macey? Cammie and her friends are determined to hunt down the group that threatens to tear their secret sisterhood apart. This time it's personal.

Omdöme:
Jag. Är. Fullkomligt. Kär. I. Den. Här. Serien!
Jag älskar att få komma in i Cammies värld som är full av killproblem & allt som har att göra med spioner. Ally Carter kan man säga har snabbt blivit en utav mina absoluta favoritförfattare och om hon fortsätter att skriva så bra som hon har gjort hittills, kommer hon att stanna i mitt hjärta också.

Första boken i serien var väldigt oskyldig & söt, den var väldigt underhållande och mysig att läsa.
I andra boken försvann det oskyldiga och blev mer "mörkare".
Och nu tredje boken har man kommit in i spionvärlden igen, fast nu med en mörkare och hemska historia som utspelar sig. Man lär känna Cammie ännu bättre, man får se henne mer "in action" och det händer mycket mer saker än i de tidigare böckerna.

Cammie är ingen huvudperson som utmärker sig väldigt mycket från mängden, i stället smälter hon in mer bland alla andra, precis som en kameleont ska göra. Hennes bästisar Bex, Liz & Macey är nästan mer spännande än hon själv. Men vet ni vad? Det gör absolut ingenting. För hennes tankar är himla roliga (o ibland lite dumma) att man sitter där och skrattar åt henne och vill inte låta någon annan ta huvudrollen. Något som jag gillar lite mindre med henne är hennes killproblem, även om det kanske inte är så jätte många killar insyltade i det, så blir det ändå lite tråkigt i längden med hennes problem.
Zach är nog en utav mina favvokaraktärer i den här boken sedan han kom in i andra boken: Cross my Heart & Hope to Spy. Han är så himla fantastisk (min åsikt) och jag tycker det är ganska roligt att så fort han dyker upp försvinner han igen. En spion rakt igenom!
Om han helt plötsligt skulle försvinna från serien vet jag inte om jag skulle vilja fortsätta läsa eller inte. För jag skulle sakna hans samtal med Cammie ("Gallagher Girl") och hans sarkastiska kommentarer. Jag skulle förmodligen inte överleva då.

Men som tur är verkar det i alla fall inte som att han ska försvinna. Hoppas jag.
Något som jag hoppas Ally Carter utvecklar i de kommande böckerna är själva spiongrejen. Jag vill veta mycket mer om det i stället för allt om Cammies killproblem. Så är det något jag hoppas på så är det det!

Ni som inte har läst den här serien: GÖR DET! Även om ni inte läser på engelska så ofta, så går det väldigt enkelt & snabbt att komma in i boken och när man väl har gjort kan man inte slita sig. Så ta chansen och läs den här serien, jag är nästan säker på att du skulle älska den!

Bästa karaktär/er:
Zach, helt klart!

Andra delar i serien:
1. I'd Tell You I Love You, But then I'd Have to Kill You
2. Cross my Heart & Hope to Spy
3. Don't Judge a Girl by Her Cover
4. Only the Good Spy Young
5. Out of Sight, Out of Time
6. United We Spy

Catching Jordan

Titel: Catching Jordan
Författare: Miranda Kenneally
Förlag: Sourcebooks, Inc
Sidor: 283
Serie: Hundred Oaks #1
Originaltitel: -

Handling från baksidan:

One of the boys
What girl doesn't want to be surrounded by gorgeous jocks day in and day out? Jordan Woods isn't just surrounded by hot guys, though - she leads them as the captain and quarterback of her high school football team. They all se her as one of the guys and that's just fine. As long as she gets her athletic schoolarship to a powerhouse university.
But everything she's ever worked for is threatened when Ty Green moves to her school. Not only is he a an amazing QB, but he's also amazingly hot. And for the first time, Jordan's feeling vulnerable. Can she keep her head in the game while her heart is on the line?

Omdöme:
Efter att ha läst Anna and the French kiss på engelska så har det bara blivit lättare & lättare att hänga med och förstå när jag läser böcker på engelska. Vilket är otroligt bra, då jag slipper att vänta på boken ska översättas till svenska! Men jag hoppas verkligen att Catching Jordan nån gång kommer att översättas, bara för att den var såå bra!

Jordan är verkligen en pojkflicka, hon hänger med killarna och agerar exakt samma som jag gör med mina tjejkompisar, hon pratar kanske inte riktigt om samma saker men ändå. Hon litar till fullo på Henry, JJ och Carter och berättar i princip allting för dem. Hon hänger - väldigt - mycket med killarna och bryr sig inte när dem pratar om sina erövringar. Hon skämtar också rått med de och det är så härligt att läsa om en karaktär som verkligen inte skäms för sig själv och har oerhört bra självförtroende. Jordan påminde mig ganska mycket Rose i Vampire Academy, med sitt självförtroende och att hon helt enkelt är en fantastisk person.
Jag brukar oftast aldrig verkligen gilla-gilla bikaraktärerna i böcker, oftast för att dem inte är värda det. Men nu så gillade jag både Ty, Carter, JJ och Henry. Henry var den som jag gillade mest av alla, även om han sjönk lite i mina ögonen i mitten utav boken.

Som sagt, jag gillade karaktärerna otroligt mycket, även fast de sjönk ganska mycket under mitten av boken men sedan i slutet var dem underbara & gulliga igen! För under mitten av boken så hände grejer, som inte var så bra och det var absolut inget dåligt för boken i helhet, utan det var mer att karaktärerna blev sämre och var inte lika bra som i början och slutet av boken. För de agerade och kände inte samma saker längre, gjorde saker som jag ibland förstod varför dem gjorde det och ibland inte. Men slutet vägde upp boken totalt och det blev en riktig härligt & underhållande bok att läsa med supergulliga & roliga karaktärer att följa, ja helt enkelt en bok som verkligen är värd att läsas.

Miranda Kenneallys språk är riktigt bra. Hon får med orden som man (förmodligen) använder idag i Amerika och inte massa gamla uttryck och sånt. Några exempel är "Kay" & "I dunno", för det märks att det är tonåringar som pratar och inte fullt vuxna människor, det är förkortningar som unga använder i sin vardag. Så det märks att det är en tonårsbok med ett trovärdigt språk som lätt förklarar saker & ting, men inte för mycket och man får med det man vill ha.

Slutet var kanske inte så trovärdigt, då allt verkligen fick ett "lyckligt slut". Men det gör inget ändå, för då kan man sova gott med att alla blev lyckliga i slutet!

Vissa händelser och dialoger i boken var helt fan-tas-tiska! Jag satt och skrattade högt flera gånger och kunde inte sluta, sen så läste jag om stycket igen och började gapskratta igen. Haha, min familj trodde nog att jag var lite galen...
Här är några dialoger som - enligt mig - var väldigt roliga:

Ni som inte har läst boken, så bara så att ni vet är det Jordan som pratar med Henry :D Och det är scenerna med baby-projektet. Och nej, det är ingen riktigt baby utan en docka... ;)

Pick up our project? Shrugging, I stand up and strech my arms. Henry also stands. "No way, dude.", I say. "I'm the man in this relationship."

"Congratulations, Mommy.", I say, dropping the doll into his hands.

"You're right.", Henry says. "Woods is my husband and I'm her wife.

"Fine.", Henry says, rolling his eyes. "Divorce me if you must, Woods. I can't believe I've only been married haft an our and I'm already a single parent."

Ni som inte har läst boken kanske inte fattar så mycket utav det roliga, men jag orkar inte skriva upp hela kapitlet som fick mig att skratta tills jag dog. Det olika citaten är från samma kapitel med från olika ställen.

Till alla er som inte har läst boken: gör det. Den är definitivt värd det! Boken är lättläst och sidorna bara flyger förbi, man har både nära till skratt & tårar, då händelser får en att få starka känslor och att karaktärerna dessutom är så himla bra. Så till er; skriv upp Catching Jordan på eran att-läsa-lista, för den är riktigt, riktigt bra. Jag kommer verkligen att skriva upp nästa del i serien om Hundred Oaks på listan som är Stealing Parker och även de andra 3/4/5 delarna också.

Andra delar i serien:
1. Catching Jordan
2. Stealing Parker
3. Things I can't forget
4. Racing Savannah