The 100 (tv-serien)

Okej, så igår kväll började jag kolla på The 100 efter att ha sett någon bokbloggare (?) skriva om den på sin blogg och som tyckte att den var bra. Det tog inte lång stund förrän jag var helt fast.

Nu cirka en dag senare så har jag kollat klart på första säsongen (som bestod utav 13 avsnitt) och vill bara ha mer, mer & mer. Jag kunde verkligen inte slita mig ifrån den utan satt flera timmar i sträck bara för att få se klart slutet. Beroende? Hm, ja ganska så beroende(framkallande).

Den handlar kort sagt om hundra ungdomar - som har begått brott av något slag - som skickas tillbaka till Jorden. För ca 100 år sedan så flydde människorna upp i en rymdfarkost (?) som kallades Arken för att överleva radioaktiviteten efter ett kärnvapenkrig nere på jorden. Nu, så har man skickat ner dessa ungdomar för att se om det går att leva på jorden igen. Men det visar sig att dem trots allt inte är ensamma där...

Jag gillar ett flertal av karaktärerna & skådespelarna som.."skådespelar" (?) dem; Clarke (Eliza Taylor), Octavia (Marie Avgeropoulos), Bellamy (Bob Morley), Finn (Thomas McDonell), Jasper (Devon Bostick), Monty (Christopher Larkin), Lincoln (Ricky Whittle), osv. Fast, jag måste säga att jag inte känner igen ett enda namn utav skådespelarna ovan. Även om jag tyckte några av dem var bra (och kändes välbekanta på något sätt) så är det i princip främlingar för mig i film/tv-serie-världen. 

Clarke och Octavia är mina två favoriter av de kvinnliga rollerna. Clarke känns så intelligent och osjälvisk, hon sätter alla andra framför henne själv. Det är något jag beundrar och jag tycker verkligen att hon passar som en utav ledarrollerna. Octavia känns...som en riktigt bra karaktär helt enkelt och jag tycker det är kul att följa henne.

Sen så har vi Bellamy, jag måste säga att han är verkligen värd att titta på (supersöt ju!). Jag personligen "shippar" Clarke & Bellamy tusen gånger mer än Clarke och Finn. Är det ändå inte lite typiskt med en kärlekstriangel (för det har vi ju aldrig varit med om förut *suck*)?
I alla fall, jag tycker att Clarke och Bellamy kompletterar varandra mycket bättre och har en hel del gemensamt som framgår avsnitt efter avsnitt. Så ja, jag hoppas på att det kommer att bli dem under seriens gång. 

Bellamy som spelas utav Bob Morley

Jag kan hålla med om att det finns en del saker som behövs tänkas om lite med serien. Liksom, det hände ju i princip samma sak om & om igen. Något som jag också tänkte på var det här med stereotypiska roller. Ni som har sett tv-serien, tänkte ni på att de var en asiatisk kille som var lite av teknik-nörd? Och en latinamerikansk (eller nåt sånt) tjej som var mekaniker? (Och resten var döda.) Varför måste det finnas såna rasskillnader för? Borde man inte som regissör "tänka om, tänka nytt"? Just saying, jag vill se variation. Vi är ju alla människor för sjutton, ingen har mindre värde och det verkar som att i The 100 har det inte blivit några märkvärdiga förändringar. 

Jag tyckte i alla fall att The 100 var riktigt, riktigt spännande och oerhört beroendeframkallande som gör att man sitter som fastklistrad och bara slukar allting. Det finns några saker som skulle kunna förbättras, men jag tycker att det är fine, det är ju en ungdomsserie och man förstår ju så... Jag gillar verkligen karaktärerna Clarke, Octavia & Bellamy (plus många fler) och shippar speciellt Clarke och Bellamy. Slutet var för spännande och jag har så himla många frågor inför säsong 2 (som jag ska börja kolla på direkt efter att jag har skrivit den här recensionen) och jag är väldigt taggad på att få reda på mer om Jorden 2.0. 

The 100 är en spännande ungdomsserie (som passar även vuxna, enligt mig) och innehåller science-fiction, kärlek(ar), död, vänskap & lite för mycket inside-trubbel (t.ex. så mördar de varandra i stället för att tänka på de andra fiender som vill döda dem). Jag var helt fast sedan första avsnittet och rekommenderar den till er som gillar sådana här tv-serier. 

Btw, någon som har läst böckerna tv-serien har baserats på? Är dem värda att läsas? 

Betyg, The 100, säsong 1: 4.5 av 5 bokstaplar

***

ja, jag vet. det här är ingen film eller tv-serie blogg, MEN The 100 baseras på en bokserie, så jag tycker att det räknas. dessutom blev jag helt betagen av den här serien och typ behövde skriva ett inlägg ifall nån är sugen på en sån här serie. och nej, det är inte fullfärdig recension med handling eller så, mer mitt eget omdöme. 

Uppstigandet

Titel: Uppstigandet
Författare: Karen Bao
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 304
Serie: The Dove Chronicles #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Dove Arising

Handling från baksidan:
Femtonåriga Phaet Theta har levt hela sitt liv i en koloni på månen. Hon har knappt sagt ett ord sedan hennes pappa dog i en olycka för nio år sedan. Hon tar hand om plantorna i Växthus 22, låter sin bästa vän föra hennes talan, och håller sig borta från regeringens radar.

Så arresteras en dag hennes mamma.

Enda sättet för Phaet att rädda sina yngre syskon från det förnedrande Härbärget är att ta värvning i milisen, den ansiktslösa armén som övervakar månbaserna och skyddar dem mot attacker från desperata jordbor. Utbildningen är brutal, men det är också här Phaet ingår i en komplicerad men meningsfull allians med den övernaturligt begåvade Wes, en outsider liksom hon själv.
Uppnå hög rang, rädda sina syskon, befria sin mamma: det är så planen ser ut. Tills Phaets logiskt ordnade värld börjar spricka i fogarna...

Omdöme:
Det händer ofta att det dyker upp överraskning-böcker, som denna, i min brevlåda från Modernista. Det är alltid kul när det händer, men oftast hamnar dessa böcker längre ner på prioriteringslistan och blir inte lästa på ett tag.

Fast den här gången så kände jag för att läsa och samtidigt inte, så jag började lite smått på den här boken utan att veta så mycket om vad den handlade om.

Det går fort att komma in i boken och allt flyter på. Man sitter som klistrad och väntar bara på att få veta vad som kommer hända, hoppas på vissa saker och hoppas att vissa saker inte kommer att hända.

Jag tycker inte att Phaet är en höjdare till karaktär direkt, hon är lite för tyst för min smak. Jag hoppas att hon lever mer som en rebell i nästa bok och säger vad hon tycker och inte bara står där tyst och passivt. Jag har mina förhoppningar på att det  kommer hända i nästkommande del. Wes däremot är intressant och man förstår ju att det finns något bakom hans fasad.

Uppstigandet är ingen bok som står ut mot de andra böckerna, utan den smälter in bland alla senaste böcker som utspelar sig i rymden och man märker att boken liknar andra böcker såsom Rött uppror, Enders spel, Divergent,etc. Men trots detta så är boken förvånansvärt bra och väldigt lättläst. Passar perfekt ifall man bara vill läsa en lite kortare bok som håller intresset uppe. Den är spännande lite här & där och det finns en potential som kan göra att resten av serien kommer bli ännu bättre.

Jag kan absolut tänka mig att läsa andra delen när den kommer ut på svenska, det finns något som lockar mig till att läsa fortsättningen och jag hoppas att den känslan håller i sig.

Bästa karaktär:
Wes.

Velade mellan 3 o 4, blev till slut en 3:a så att man inte får för höga förväntningar. 

Rött uppror

Titel: Rött uppror
Författare: Pierce Brown
Förlag: Norstedts (Tack så jättemycket för boken!)
Sidor: 386
Serie: Rött uppror #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Red Rising

Handling från baksidan:
Darrow är Röd, en ung gruvarbetare i en underjordisk koloni på Mars. Hans uppgift är att borra efter helium-3 som är avgörande för att göra planetens yta beboelig för människor. Darrow och de Röda vet att de är mänsklighetens sista hopp. Tills han upptäcker att de lever i en lögn.

Mars yta är både beboelig och bebodd. Där lever människorna i en strikt hierarki, de Gyllene styr och frodas i lyx och överflöd. När Darrow förstår att de Röda är förslavade startas ett Rött uppror. Tillsammans med en grupp rebeller lyckas Darrow både byta identitet och utseende och bli en Gyllene - med målet att infiltrera Akademin där de kommande ledarna utbildas, för att försöka förstöra systemet inifrån...

Omdöme: 
Jag kan väl börja med att säga: Rött uppror har ännu inte kommit ut på svenska utan gör det i februari 2015 - jag har alltså läst ett korrigerat/förhands exemplar! Tack så jättemycket till Norstedts för boken! Jag blev intresserad av boken när jag läste att den skulle handla om rebeller och att den skulle vara en slags blandning av "Ender's game" och "Hunger Games".

Darrow är en intressant och annorlunda karaktär som verkligen lever upp till inside-rebellrollen. Han göra vissa dåliga beslut, men jag tycker att det bara är förväntat för en sådan karaktär som har en sån stor press på en för att hjälpa de Röda. Det finns även många andra bikaraktärer som också är väldigt komplexa och speciella som fångar ens intresse, som Mustang och Servo.

Det är ett otroligt häftigt koncept - allt ifrån olika färger som kastsystem, en tävling där de smartaste Gyllene tävlar med varandra om framtida jobb/utbildning till att boken utspelas på Mars. Det är spänning på var och varannan sida och man kan verkligen inte slita sig ifrån boken. Den har hållit uppe mig länge om nätterna, för det finns inget kapitel som slutar "lugnt" utan det händer alltid något nytt och man vill hela tiden bara läsa mer & mer.

Rött uppror kommer att bli den nya succéboken med kännetecknen som att det finns med Enders spel och Hungerspelen-inslag - ni kommer aldrig ha läst något liknande tidigare.
Pierce Brown är kanske en debutförfattare just nu, men från och med den här boken så kommer det vara ett namn att hålla reda på.
Boken är intressant, spännande & underhållande. Det är ett nytt koncept med en värld på Mars där man klassas med hjälp av olika färger och där de Gyllene är i topp och bättre än alla andra. Sidorna bara flyger förbi när man läser om det stundande upproret mot de Gyllene och deras samhällssystem, man vet aldrig vad som kommer att hända och man sitter & läser med andan i halsen. Det är politik inblandat med mycket maktspel som gör att alla spelare kan lura varandra - både fiender och bundsförvanter.

Rött uppror är en bok som letar sig in på favoritlistan och stannar där. Det här är en bok att älska och som verkligen visar hur en bra bok ska vara. Den är briljant, fantasifull och nervkittlande.

Från min recension på Goodreads:
"Ni. Måste. Läsa. Den. Här. Boken.

Allting med boken är så briljant, spännande, intressant och annorlunda att man aldrig kan få nog. Detta är en bok som håller uppe läsaren långt in på natten, får en att hoppa över måltider bara för att kunna få läsa vad som kommer att hända härnäst. 

När "Rött uppror" kommer ut på svenska i februari - LÄS DEN!"

Bästa karaktär/er:
Darrow, Servo, Mustang.