Slaget om Skandia & Den hemsökta skogen

Titel: Slaget om Skandia
Författare: John Flanagan
Förlag: B Wahlströms (Tack för boken!)
Sidor: 304
Serie: Spejarens lärling #4
Språk: Svenska
Originaltitel: Oakleaf Bearers

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från förlaget:

Will och Evanlyn har gömt sig i en stuga högt uppe i de skandiska bergen, och när den hårda vintern äntligen lider mot sitt slut börjar det bli dags att påbörja hemresan. Men en dag när Evanlyn har varit i skogarna runt stugan kommer hon inte tillbaka. Den orolige Will behöver inte leta länge förrän han hittar spår i snön och förstår att flickan förts bort av en ryttare. Han bestämmer sig för att följa spåren, och inser snart att han har att göra med livsfarliga motståndare: temujaierna, de vildsinta krigarna från öst. De är inte bara vida överlägsna en ensam spejarlärling - de utgör ett hot mot hela Skandia. 

Samtidigt fortsätter Halt och Horace sin desperata jakt på Evanlyn och Will. När snön i de höga passen börjar smälta kan de till sist rida in i Skandia men ska de hitta sina försvunna vänner i tid?

Omdöme:
Jag fullkomligt ÄLSKAR skandierna - i alla fall Erak & hans vänner! De verkar vara så himla härliga & är inte rädda för att säga vad de tycker. De är dessutom otroligt roliga, vilket bara höjer dem i mina ögon. Det är lätt att lära sig känna igen skandierna - robusta, håriga vildar kan man väl säga.

Jag gillar verkligen återföreningarna i den här serien. John Flanagan lyckas nästan alltid träffa mitt i prick med allting just vid dem scenerna. Återföreningen mellan Will & Halt i den här boken är lika bra precis som med alla andra.  

En annan sak som jag gillar väldigt mycket med den här serien är karaktärerna. Will & Halt är nog mina absoluta favoriter men Horace & Co hamnar inte långt efter. Deras kemi som lärling & lärare är bara så trovärdig och jag tycker om det helt enkelt. Tug - Wills spejarhäst - måste jag också nämna, han verkar vara så himla mysig & go'. Åh, jag vill också ha en sån häst!

När väl det slutgiltiga slaget om Skandia kom var jag nervös & uppspelt, och jag har ingen aning om varför. Själv tycker jag att Wills idé med bågskyttarna var den bästa utav dem alla, och hejade på under hela slaget. Jag gillade Ragnak under hans bärsärkeri och när han skulle komma och hjälpa Halt:
Ragnak nickade ivrigt. "Så den där sarkastiske lille allvetaren behöver hjälp?"
Att han vågade kalla Halt för en "sarkastisk liten allvetare" - det gjorde så att jag höll på att skratta ihjäl mig just under stridens hetta!

Spejare är ett jobb som jag verkligen skulle vilja ha, det verkar vara helt awesome! ^^
Slaget om Skandia är en lättläst & rolig bok som går otroligt fort att läsa. Med många härliga karaktärer så flyger tiden förbi och man märker knappt att man byter sida. Rekommenderas varmt!

Betyg: 5 av 5 bokstaplar

***

Titel: Den hemsökta skogen

Författare: John Flanagan

Förlag: B Wahlströms (tack för e-boken!)

Sidor: 324

Serie: Spejarens lärling #5

Språk: Svenska

Originaltitel: The Sorcerer in the North

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från förlaget:

Det har gått fem år sedan skandierna och araluerna slöt sin pakt och Will har äntligen blivit en fullfjädrad spejare, med ett eget litet landskap att se efter. Han lär sig dock snart att även små öriken har mer än nog av fiender och problem. Han har fullt upp!

Snart kastas Will och hans gamle vän Alyss in i ett nytt skrämmande äventyr. I en skog hörs det skränande röster och man ser skymtar av fasansfulla skepnader i dimman. Är skogen verkligen hemsökt eller finns det en rationell förklaring bakom det? Will & Alyss skulle undersöka om sanningshalten verkligen stämmer, men i stället dras de in i något helt annat som hotar Macindaw....

Omdöme:

För det första: jag tyckte att det var tråkigt att Halt inte var med lika mycket nu som i de andra böckerna, men märker av hans frånvaro ganska väl & jag saknade verkligen hans sarkastiska kommentarer! Men i stället får man lära känna Will & Alyss bättre, och det har jag absolut inget ont emot! Will är verkligen modig och oerhört nyfiken - ibland för nyfiken för hans eget bästa...

Skandierna är ett återkommande "inlägg" eller vad man nu ska kalla dem i böckerna och det gillar jag starkt. Älskar hur de pratar och hur de helt enkelt är! Gundar, Nils och de andra tycker jag mycket om och hoppas på att de är med lika mycket i nästa del! 

När Will fick reda på att han skulle vara en kringresande gycklare & trubadur, då kunde jag inte låta bli att skriva upp det här stycket:

"Gycklare", upprepade han.(Will) "Jag?"

Halts ögon betraktade honom under de mörka ögonbrynen. "Gycklare", sade han. "Du."

Hahah, jag kan verkligen föreställa mig att Will sitter där med stora förvirrade ögon och kollar på Halt. Och att han sedan är gravallvarlig åt hela situationen. Sedan att Will skulle spela en låt på sin mandola och att han råkade spela "Gamle Halt" i stället för "Gamle Joe", det gjorde kort sagt att dammen brast och sedan kunde jag inte läsa mer, tack vare alla skratt-tårar som skymde sikten. Jag fick gå iväg en stund och sedan komma tillbaka igen, men då "råkade" jag läsa stycket igen och började gapflabba - igen. 

I stället för att sakna Halt jätte, jättemycket blev det i stället bara jättemycket. Eftersom han då & då fick ett eget kapitel, men också att Malcolm kom in bilden. Han är faktiskt lite som Halt: mystisk och har flera sarkastiska kommentarer på lut. Fast han är ju såklart inte lika bra som Halt, men han duger riktigt bra ändå!

Slutet var väl lite mindre välkomnande. Att man behövde läsa nästa del för att få reda på vad som skulle hända Macindaw och deras invånare var lite skrattretande, jag ville liksom veta nu på direkten, men icke då. Så jag fick snällt börja på nästa del - Macindaws fästning...

Betyg: 4 av 5 bokstaplar (bara för att Halt inte var med lika mycket)