Dödens trubadur

Titel: Dödens trubadur
Författare: Fredrik Lindblom
Förlag: Ascentoria (Tack så hemskt mycket för boken!!)
Sidor: 546
Serie: Fristående fortsättning på Röd skymning
Språk: Svenska
Originaltitel: Röd skymning

Handling:
Efter att ha stulit en bit bröd till sin svältande hund tvingas två barn fly för sina liv. Jagade av stadsvakter, med höjda svärd och spjut, tar de sin flykt till den väldiga Suspiriaskogen. Vilse och utmattade stöter de på den mest osannolika av personer - en ung, fager trubadur med till synes oanade krafter.

Mötet med trubaduren blir början på ett hisnande äventyr med löften om trygghet och en bättre morgondag - men gör de rätt i att lägga sina liv i händerna på en främling? Och vad menar han med att de är De utvalda?

Omdöme:
Vad kan jag egentligen säga om den här boken? Åh, vad jag älskar den! Jag älskar allt från alla vackra illustrationer, till det spännande språket, till den fantasyvärld som målas upp för läsaren! 

Förväntningarna var höga på Dödens trubadur efter att Röd skymning gett mig en mörk men fantastisk fantasyvärld att bita tag i, och vet ni vad? Dödens trubadur är förmodligen så bra att den kan slå Röd skymning tusen gånger om. Jag fick ett konstigt infall att om kanske 10 år - att antingen så kommer den här boken ha fallit i glömska av alla andra fantasy-böcker som finns eller så kommer den fortfarande att hyllas & älskas, då den har något som inte många andra böcker har. Vi får kanske aldrig reda på vad det är som gör boken så himla speciell. Men jag tänker inte fundera mer på det, utan låta boken ha kvar sitt mystik och fånga alla andras intresse därute i den stora bokvärlden. För det ska ni vet, det kommer den att göra! Dödens trubadur är något alldeles extra och jag kommer förmodligen aldrig komma på vad det är som gör den så speciell, men den kommer för alltid att vara en utav de böcker som fångade mitt intresse långt innan den släpptes och en bok som kommer att ha kvar mitt intresse långt efter att jag har läst den för senaste gången. 

Då återgår vi till karaktärerna: Ellida & Elliott är två unga och väldigt modiga barn som spelar en stor roll i hela boken. Jag gillar dem och tycker det är kul att vissa författare faktiskt vågar att ha med små - men smarta - barn som huvudroller i böcker för just den här åldersgruppen. Det visar att även de minsta kan rädda världen - om man nu ser bokens slut på det viset. 
Och sen har vi Levyant. Levyant, Levyant... Han är så intressant som en karaktär kan bli, man vet aldrig riktigt om han verkligen är på den goda sidan eller den onda sidan. Levyant är nog mer...mittemellan kan man säga. Jag tycker väldigt mycket om Levyant, trots hans hemska bakgrund. Jag håller helt och hållet med Ellida när hon sade att det är sakerna man gör just nu som räknas inte det som redan har gjorts. Good point!

Fantasivärlden Ascentoria, precis som förlaget också heter, är en häftig och mörk fantasivärld med grymma och hemska väsen och giriga människor. Bilden som jag målar upp är nog inte så angenäm, men det finns faktiskt personer som Ellida & Elliott också. Jag gillar även kapten Charissa & Daphne, så några goda karaktärer finns det faktiskt. Men mitt bland allt de mörka så utmärks de ljusa desto mer, vilket är en fördel!

Jag gillar verkligen den här boken, jag kan inte sätta ord på allt jag tycker och tänker om den, men här är en liten sammanfattning:

Dödens trubadur är en bok som förtjänar att kallas en svensk fantasy-succé och allt vad det innebär. Boken trollbinder en med sitt språk, sin fantasifulla men mörka värld, med goda och till synes oskyldiga karaktärer - från början till slut. Jag ångrar inte en enda minut som jag har spenderat för att kunna läsa ut boken och få reda på vad som väntar på nästa sida, för man kan säga att nya saker hände hela tiden och man visste inte när man kunde sluta läsa utan att hamna mitt i den mest spännande delen. Illustrationerna är otroligt vackra och ger stämning åt hela boken, man upplever boken extra mycket
tack vare illustrationerna. Levyant är en utav de mest intressante karaktärerna jag mött, delvis för att han har två alter-egon (som jag gärna vill kalla hans onda resp. goda sida) och för att han är han helt enkelt. Han är mystiken själv genom hela boken.
Fredrik Lindblom levererar återigen en fantastisk svensk fantasybok med högt tempo, vilket gör att sidorna bara flyger förbi och rätt som det är så har du läst ut en tegelsten på över 500 sidor. Dödens trubadur är en bok som berörde mig och som alltid kommer att finnas bland mina tankar.
Den här boken har helt enkelt något extra som gör att vi, läsare, kommer att minnas den och grunna över varför den egentligen var så bra. Men det är en fråga som vi förmodligen aldrig kommer att få reda på.

Tusen tack till dig, Fredrik Lindblom, som har gett upphov till ett mästerverk inom svensk fantasy och gett oss läsare en otrolig läsupplevelse. Jag bugar för den här boken och med ny förväntan längtar jag efter Där haven möts som jag hoppas är en bok du återigen lyckas med.

Se upp alla bokälskare! Här kommer en bok som hädanefter kommer att bana väg för svenska fantasy-böcker och ribban är satt högt, kommer de andra att kunna matcha en bok som den här, Dödens trubadur? Frågan återstår att se...

Andra böcker av författaren:
1. Röd skymning
2. Där haven möts (2015)