Författare: John Flanagan
Förlag: B Wahlströms (Tack för e-boken!)
Sidor: 400
Serie: Spejarens lärling #9
Språk: Svenska
Originaltitel: Halt's Peril
OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar i serien!
Handling från förlaget:
Den falske profeten Tennyson är på flykt för att slippa straffas för de brott som han och Särlingasekten begick i Clonmel. Samtidigt är spejaren Will, hans mentor Halt och vännen Horace honom i hälarna. De tre gör sitt yttersta för att stoppa Tennyson innan han tar sig över gränsen till Araluen.
Men Tennyson är inte heller ensam. Två av Särlingasektens lönnmördare är fortfarande i livet och mitt ute i ödemarken tvingas Will inse att vissa fiender är överlägsna till och med den mest rutinerade spejare. Utkämpar Will och Halt sin sista strid tillsammans?
Omdöme:
När jag läste på förlagets hemsida om bokens handling, stannade först hjärtat vid den sista meningen. Och efter det, började jag störtläsa. Jag läste och läste tills hela boken utläst och sen kunde jag pusta ut. Det var inte lika dåligt som jag hade föreställt mig i alla fall. Tur det.
För det första, genom nästan hela boken var jag konstant orolig för Halt. För han fick ju verkligen inte dö. Han är ju seriens bästa karaktär! Jag vill verkligen inte avslöja något för er som inte har läst boken, men jag dog inte, så man kan kanske räkna ut vad som hände eller rättare sagt inte hände.
Under bokens gång fick man återigen se prov på Wills mod och briljanta planer, likaså Horaces också. Jag älskar hur deras vänskap har fördjupats och utvecklats sen första boken, då de knappt tålde att se varandra. Att den har utvecklats under hela seriens gång, gör det bara ännu mer trovärdigare vilket är oerhört bra.
Jag har en sak kvar att nämna: Horaces mantel. Han fick en egen spejarmantel, som är precis som Will & Halts, men det är ett litet faktum som skiljer dem åt. Horace är lite mer barnsligare. Här kommer ett exempel som kan visa det:
Ibland när de passerade små dungar eller buskage höll Horace in Kicker bredvid honom, drog ner luvan, svepte manteln omkring sig och försökte sitta så stilla han kunde i sadeln.
"Ser du mig?", frågade han.
Will suckade och låtsades leta efter honom. Han var lite sur och tyckte att hans vän, den främste riddaren i kungariket Araluen och en krigare som spred fruktan respekt på slagfältet, betedde sig som ett förvuxet barn med en ny leksak.
"Jag tror att jag skymtar något", sa han mellan tänderna. Då red Horace några meter längre fram och upprepade processen på nytt.
Hahah, att Horace aldrig fattade att det är lite svårt att undvika att se honom när han rider på en gigantisk stridshäst...
Bästa karaktär/er: Horace, faktiskt den här gången!
Betyg: 5 av 5 bokstaplar
***
Titel: Kejsaren av Nihon-Ja
Författare: John Flanagan
Förlag: B Wahlströms (tack för boken!)
Sidor: 480
Serie: Spejarens lärling #10
Språk: Svenska
Originaltitel: The Emperor of Nihon-Ja
OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar i serien!
Handling från förlaget:
Det visar sig att Horace har gjort det förbjudna – han har blivit indragen i en politisk maktkamp i det avlägsna riket. Senshikrigarna har gjort uppror och Horace har valt att stödja den avsatte kejsaren. Will och Horace måste nu hitta personer som vågar slåss mot de tränade Senshikrigarna. Samtidigt måste rivalerna Alyss och Evanlyn tillsammans söka hjälp hos ett mystiskt bergsfolk.
Omdöme:
Kejsaren av Nihon-Ja är nog en utav de 3 bästa böckerna i hela serien - hittills. Jag älskar mystiken, det nya landet Nihon-Ja, kejsaren, karaktärerna, Kurokuma, skandierna...ALLT!
Det är jättekul att Horace får desto mer space & kapitel i den här boken, det är kul att få vara med i hans medvetande för en gångs skull i stället för knasiga Will så övergår vi i stället till klumpiga & galna Horace. En stor omställning ;) Jag gillar även kejsaren Shigeru - han verkar vara väldigt omtänksam och lojal mot sina undersåtar. Precis som Araluens kung Duncan är.
Skandierna får återigen vara med i den här boken och vi får återse Gundar Hårdnäve! Hahah, hans kramar vill man nog helst undvika...Jag fullkomligt älskar skandierna och blir lika glad varenda gång dem är med i serien. De lyser liksom upp serien med sina vilda, håriga uppenbarelser och fulla sjömansvisor.
Och Will - att han alltid ska ställa så många frågor i stället för bara ställa en!
En annan sak som verkligen är värd att nämnas är Halts sjösjuka. Åh, alla gör verkligen narr av honom just då! Jag satt och skrattade under hela den tiden så han var sjösjuk, även om det kanske inte var så snällt så är det faktiskt väldigt roligt att en spejare som han är rädd för att få sjösjuka än att möta vildsinta, farliga krigare.
Jag gillar att Shigeru och hans undersåtar har smeknamn på speciellt Horace och Will. Horaces smeknamn - Kurokuma - kan man förstå och det låter mäktigt, men Wills smeknamn - som är Chocho - känns lite mer roligt. Jag vill avslöja alltihopa för er, så om ni skulle vilja veta vad deras smeknamn betyder, läs boken! Den rekommenderas varmt till alla som gillar att läsa böcker!
Även Selethen får vi återse, och jag är glad över hans vänskap med araluerna. Det är alltid kul att få ett exempel på att även vänskap kan grundas ur f.d. fiendeskap! Evanlyn & Alyss däremot tycker jag till en börja är väldigt barnsliga & jobbiga bara för att de har blivit ett missförstånd. Varför kan de inte bara sluta fred för?!? Jag är glad över lösningen och att dem nu är mer bästa vänner än bästa ovänner.
Den tionde delen i Spejarens lärling är minst sagt lika bra. Rekommenderas till alla!
Citat:
"Nu tycker jag att ni ska börja bete er som en prinsessa och en kunglig kurir", sa Halt. "Om ni inte gör det så får jag fundera på att skicka hem Will."
"Mig?", sa Will med gäll röst. "Vad har det här med mig att göra?"
"Allt!", ropade Halt utan reson.
Halt-logik!
Bästa karaktär/er:
Horace, Will & Halt!
Betyg: 5 av 5 bokstaplar
Betyget för de här 2 böckerna i helhet! Fullpott! |
Det som är roligaste med Kejsaren av Nihon-Ja är att George är med! :D Flanagan själv hatar ju honom...
SvaraRadera