De odödligas regler

Titel: De odödligas regler
Författare: Julie Kagawa
Förlag: Harlequin (Tack för boken!)
Sidor: 459
Serie: Edens blod #1
Originaltitel: The Immortal rules

Handling:
"Min skapare sa mig detta:
En dag ska du,
Allison Sekemoto,
döda en människa.
Frågan är inte om
det kommer att hända, utan när.
Förstår du?
Jag gjorde inte det då, inte egentligen.
Men det gör jag nu."

I en framtida värld där vampyrerna styr går ingen säker. Människorna är föda. Men en person gör motstånd och letar efter nyckeln till mänsklighetens räddning.

Allison Sekemoto håller sig vid liv i en vampyrstadsförort. På dagarna letar hon och hennes gäng efter mat. På nätterna är de maten.

Vissa dagar är Allies hat mot dem det enda som driver henne vampyrerna som gjort människor till kreatur som de tömmer på blod. Fram till den natten då hon själv attackeras och blir ett av monstren. För att överleva måste hon lära sig de odödligas regler, inklusive den viktigaste: Får du inget människoblod blir du snart galen.
Men så tvingas Allie fly ut i det okända, utanför stadsmurarna. Hon ger sig i lag med en tärd grupp människor som är på jakt efter en legend ett botemedel mot den sjukdom som dödat nästan hela mänskligheten och skapat de rabiata, de galna varelser som hotar både människor och vampyrer. Och snart måste Allie bestämma sig för vad och vem hon skulle kunna dö för.

Omdöme:
Jag gillade verkligen Julie Kagawas andra serie The Iron Fey väldigt mycket, men med De odödligas regler / Edens blod så vet jag inte riktigt vad jag tycker.
Den kändes och var som de andra vampyrböckerna tyckte jag. Den var liksom jättebra i vissa stunder, och sen några sidor senare var den inte alls bra. Jag vet inte, det kanske beror på att när jag började läsa fantasy-böcker vid 8-9-10 års åldern så fanns det nästan bara vampyrböcker (som var menade för åldern 13+).
Man kan säga att jag läste min ungdomsranson av vampyrböcker då.

Men nu gör jag så här jag tar upp det bra med boken, och sedan får det vara.
Det är alltid kul att få följa en kvinnlig huvudperson som är stark, intelligent och kan ta hand om sig själv. Det gör det så mycket roligare att läsa om istället för att få läsa om en vek, osäker person som bara måste räddas hela tiden.
Allie hade vissa kvicka svar som gjorde att jag bara började skratta utan anledning ibland och hon är en kick ass-karaktärern som jag verkligen gillar.

Och såklart så skulle det finnas ett kärleksintresse. Det är nog det som gör hela vampyr-grejen så tråkig, tror jag. Men "den onämnbara" (för att inte spoila) var annorlunda jämför med alla andra. Han kunde också ta vara på sig själv, han var snäll, rolig och smart. Så det var kul med lite variation. Jag tyckte om honom, men vet inte riktigt om jag ska hoppas på "han" & Allie som par.

Jag kommer i alla fall ta upp nästa bok. Som jag som vanligt måste vänta i några evigheter på...