Vingar av glas

Titel: Vingar av glas
Författare: Sofie Trinh Johansson
Förlag: Mörkersdottir förlag
Sidor: 351
Serie: Halvblod #2
Språk: Svenska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från baksidan:

Billy har lämnat Aveline för att på egen hand be om hennes nåd och för det blod som kan rädda hennes liv. Samtidigt har han flytt från det enda hon är beredd att kämpa för, och lämnat henne med Alexander, som förändrats av hennes svek. Just som Aveline inte tror att det kan bli värre kommer Billys syster och V till dalen. Med sig har de Coraline, som visar sig vara Avelines värsta mardröm.
Vem är egentligen mannen hon tror sig älska, och vad har han en gång varit? Och är verkligen kärleken nog för att fortsätta älska?

Omdöme:
Jag var väldigt tveksam till att plocka upp Vingar av glas. Jag visste att det förmodligen skulle sluta väldigt dåligt, eftersom jag behövde nästan tvinga mig att läsa minst 100 sidor per dag för att kunna hinna läsa ut tredje delen, Leva älska brinna dö, också innan de återstående 10 dagarna av bibliotekslånet tog slut. Så jag satte målet att läsa minst 100 sidor per dag. Efter 2 dagar hade jag läst ut boken. För den blev mycket bättre när man väl kommit in i boken efter ungefär 200 sidor - så håll ut.

Man kastas huvudstupa in i berättelsen och den tar vid precis där första boken slutar och det orsakade väldigt stor förvirring hos mig. Det var väldigt många saker jag hade glömt av och det gavs ingen närmare beskrivning hellre, så jag fick varva Vingar av glas med Halvblod för att kunna förstå vad karaktärerna menar. Men som sagt, efter 200 sidor så flöt allting på väldigt bra och jag fängslas återigen av Sofie Trinh Johanssons magiska språk och fallenhet för att skriva vampyrböcker. Jag tycker att det är riktigt kul att vi har fått en svensk författarinna som skriver så otroligt bra vampyrböcker och bland de svenska författarna så finns hon absolut med på favorit-listan.

Jag tycker att Aveline fortfarande känns lite som Bella i Twilight, även om skillnaderna finns men det är bara det att hon gråter och är oerhört känslosam. Hela tiden. Man blir till slut trött på att hon gråter och inte vet vad hon ska göra, vem hon ska välja och inte välja. *suck*
Varför måste nästan alla böcker ha en kärlekstriangel? Ibland, som i The Infernal Devices, för det bara serien bättre men tyvärr så är det för mycket svartsjuka med den här kärlekstriangel för att man ska kunna älska den. Ärligt talat, alla karaktärer är i princip svartsjuka på varandra för allt & inget: Aveline-Billy-Alexander-Domino-V-Coraline-Hero. Om det skulle vara lite mer "riktigt" kärlek och vänskap och lite mindre svartsjuka skulle förmodligen den här boken bli väldigt mycket bättre.

Vissa händelser är väldigt förutsägbara medan vissa andra är lite mindre förutsägbara och skapar lite överraskning åt läsaren.

Men, nu är det slut på de negativa grejerna. Jag älskar författarinnans språk och vampyrvärlden med fullblod och halvblodsvampyrer, som i Vampire Academy. Jag tycker helt klart att halvbloden är intressantast. Heros livshistoria skulle jag verkligen vilja höra mer detaljerad, hon är en utav få karaktärer som jag faktiskt verkligen gillar. Spänningen finns i boken, men kommer inte riktigt fram förrän 150 sidor men när den väl kommit så går sidorna undan och snart hade jag börjat på tredje och sista delen i halvblods-triologin.

Jag är mer positiv nu än vad jag var innan till den här serien och kommer att läsa tredje delen inom kort. Ge boken en chans, även om handlingen är väldigt långdragen och långsam så kommer den att bli bättre. Mycket bättre.

Bästa karaktär/er:
Hmm, vet inte riktigt. Hero kanske?

Andra delar i serien:
1. Halvblod
2. Vingar av glas
3. Leva Älska Brinna Dö