Niceville

Titel: Niceville
Författare: Kathryn Stockett
Förlag: Forum
Sidor: 471
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: The help

Handling från baksidan:
När Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter universitetet, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler.
Men Skeeter har förändrats. Hon har författardrömmar och reagerar allt starkare på de orättvisor hon ser omkring sig i 1960-talets Södern. Genom sitt arbete på lokaltidningen träffar hon två svarta hemhjälper - Aibileen och Minny.
Tillsammans bestämmer de sig för att skriva en bok som skildrar verkligheten bakom de fina fasaderna i Jackson, staden som de kallar Niceville. De skriver om hur svarta kvinnor har förnedrats och diskriminerats, men också om deras drömmar, längtan och hopp. Det är ett farligt arbete som kommer att förändra deras liv för all framtid.

Omdöme:
Jag hade inte så mycket koll på den här boken innan jag började läsa och hade inte förväntat mig att jag skulle gilla den så mycket.

Boken innehåller färgstarka och levande karaktärer - och nu syftar jag mest på Aibileen & Minny - som verkligen lever inuti boken. Jag kan verkligen se framför mig vad som händer och vad de gör. Boken är också väldigt välskriven och språket är otroligt bra. Jag förstår inte hur vissa författares debutböcker kan vara så himla bra. För ja, Niceville är Kathryn Stocketts debut bok och innan den gavs refuserades (nekades publicering) av hela femtio agenter. Gissa hur förvånad jag blev när jag fick reda på det. Visserligen så kan jag förstå varför, boken handlar om ett ämne som kan - eller rättare sagt, kommer - väcka upp starka och heta känslor. Kort sagt, en bok som det kommer att diskuteras och debatteras om i all evighet.

För Niceville är både en underbar men hemsk bok. Den utgör verkligen det här med att "ett mynt har två sidor". Man läser om hur dåligt de svarta människorna behandlades av de vita och att de fick göra allt smutsigt utan att ha någonting att säga till om det, men samtidigt så får man läsa om vänskaper som växer fram och visar att människor kan förändras och att det finns goda människor i den här världen också.
Jag blir så himla arg när jag läser om hur till exempel de svarta hemhjälpen, får skulden för allting negativt. Om det saknas något utav silverbesticken - deras fel, om en smycke är borta - deras fel, om maten inte är god - deras fel. Varför måste människor behandlas olika på grund av sin hudfärg? Eller sin läggning? Eller sin religion? Det är bara så fel. Det som gör boken ännu hemskare är att det här var vardagen i bland annat USA på 60-talet. Och det som gör det ännu värre, är att det bara är lite bättre idag, men ändå inte det bästa som kan göras. Det är då man inser att saker prioriteras helt fel.
Okej, jag lämnar det där med att bara säga att jag inte gillar det och att världen inte har förändrats tillräckligt mycket fram tills idag, utan har fortfarande mycket kvar

Niceville har varit en hyllvärmare i säkert 2-3 år och jag är väldigt glad över att jag äntligen tog tag i att läsa den, för den var bra. Riktigt bra till och med. Och den är en sådan där bok som rör upp känslor - och starka sådana - och får att en tänka på boken mestadels hela tiden och får en att tänka över hur vi har det idag, och hur det var i förr i tiden. En riktig tankställare med andra ord.
Dessutom var den väldigt fängslande och hade gripande skildringar av 1960-talets USA, redan från första kapitlet ville jag inte släppa ifrån mig boken. Den skildrar hemska saker, men visar ändå vänskaperna som växer fram mellan kvinnorna - oavsett hudfärg - och modet som dem har att göra det som ingen annan gjort tidigare och stå för det. Det om något är modigt och inger lite hopp för mänskligheten.

Niceville är en beundransvärd och absolut läsvärd bok, som borde läsas av alla.

Bästa karaktär/er:
Aibileen (för att hon är modig) och Minny (för att hon står upp mot andra och inte låter vika ner sig).