Vindens namn del 1 & 2

Titel: Vindens namn del 1 & 2
Författare: Patrick Rothfuss
Förlag: Damm Förlag
Sidor: 780 (390 + 390)
Serie: Berättelsen om kungadråparen #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Name of the Wind

Handling från baksidan:

Jag heter Kvothe. 
Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ner staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skriver sånger som får trubadurerna att gråta.

Ni har kanske hört talats om mig.

Så börjar Kvothe sin historia.Om sin lyckliga uppväxt i en kringresande artistgrupp till den hemska dagen när de mytomspunna och fasansfulla Chandrierna tvingade honom till ett ensamt och fattigt liv på stadens gator. Hela tiden med ett enda mål i sikte: att ta sig till den berömda skolan för magi och där söka de svar han behöver för att få sin hämnd...

Omdöme:
Jag skriver bara en recension om Vindens namn trots att den svenska översättningen är uppdelad i två volymer. Läs & njut!

För det första: vem skulle inte vilja läsa den här boken efter att ha läst handlingen på baksidan? För det andra: om man inte vill läsa boken, så tycker jag att man måste läsa Vindens namn ändå. Typ.
Man märker redan efter några sidor att Patrick Rothfuss språk. Är. Fantastiskt. Man kan verkligen se hur Kvothes nutidshistoria (som jag kallar den tidpunkt Kvothe berättar ifrån) byggs upp för det inre ögat och det blir bara bättre när han börjar berätta sin dåtidshistoria (som jag kallar hans livshistoria) och när sagorna får liv i hans egna saker. Det är bara helt magiskt och jag tycker att Rothfuss har gjort ett otroligt bra jobb med hoppen mellan de tre olika "lagrena": skänkrummet där Kvothe berättar sin historia, dåtidshistorien som utspelar sig medan Kvothe berättar och sagorna i "dåtiden" som även får liv. Jag vet, det låter helt knäppt och komplicerat men det är så svårt att kunna förklara med ord vad Rothfuss lyckats klara så bra. Så ja, det är en anledning till att ni ska läsa boken.

Handlingen flyter på och man uppslukas helt av världen som är fylld av spänning som gör att man bara vänder sida efter sida, trovärdigheten som får karaktärerna att vakna till liv mer än förut och humorn. Åh, humorn är bland den bästa jag sett i en sån här bok - alltså en mörk episk fantasy-serie. Jag vet inte hur många gånger jag skrattade ihjäl mig eller inte kunde läsa på grund av tårar. Känslorna var översvallande.

En grej som jag blev oerhört nyfiken på var att Kvothe "den yngre" var så väldigt...oskuldsfull jämte Kvothe "den äldre". Gash, Rothfuss håller verkligen en på halster då man vill veta vad som egentligen gjorde att han blev så...annorlunda än han var ett tiotal år innan. Hoppas på en bra lösning - men har känn att den kommer vara så fruktansvärd bokvärlden någonsin skådat...

Det var otroligt många karaktärer jag gillade och älskade i den här boken. De som dyker upp först är Simmon, Wilhem, Bast och Elodin. Och såklart Kvothe. Jag älskar hans vänskap med Wilhem & Simmon, den är så himla trovärdig.

Jag tycker att hans uppväxt verkade vara så lycklig och full av glädje... men sen PANG så stod han där själv och det krossade mitt hjärta.

För att göra en väldigt (väldigt) lång recension kort:

Vindens namn är en helt fantastisk bok som har så många bra egenskaper att jag skulle kunna skriva en hel bok bara för att hylla allt som Patrick Rothfuss gör så himla bra. Trovärdigheten gör att karaktärerna verkligen blir levande och man känner alla saker som dem gör. Spänningen håller en på halster och gör att man aldrig kan lägga ifrån sig boken utan att bli ledsen. Det är många karaktärer som är underbara och som man minns med glädje och kärlek, medan vissa hatar man för vad dem gjort. Känslorna finns överallt i boken och ena stunden så kunde man sitta och skratta tills man storknade och nästa stund kunde man inte fortsätta läsa för att tårarna bara rann. Språket och magin i boken är två saker som inte ens behöver nämnas, för dem säger så mycket själva att dem inte behöver någon hjälp.

Ni som inte har läst den här boken; gör det för allt ni är värda, för jag blev helt & hållet knockad av den värld som Patrick Rothfuss byggt. Och jag älskade den.

Bästa karaktär/er:
Kvothe, Simmon & Wilhem!

Andra delar i serien:
1a. Vindens namn del 1
1b. Vindens namn del 2
2a. En vis mans fruktan del 1
2b. En vis mans fruktan del 2