Minirecension: Övertalning

Titel: Övertalning
Författare: Jane Austen
Förlag: Modernista (tack för boken!)
Sidor: 263
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Persuasion

Handling från baksidan:
Anne Elliot övertalades en gång att bryta sin förlovning med Frederick Wentworth, en sjökapten vare sig förmögenhet eller status. Nu möts de igen, åtta år senare. Jane Austens sista roman hör till de absoluta klassikerna i engelskspråkig litteratur. "Övertalning" är en briljant satir om fåfänga och högmod, men också en gripande berättelse om kärlek och missade möjligheter.

Omdöme:
Som ni kanske vet så står jag inte på så god med klassiker (förutom deras filmatiseringar, de älskar jag), trots att jag gärna vill tycka om gamla hyllade böcker som har ett viktig moral/budskap som får en att tänka efter och med en annorlunda miljö och tidsaspekt som det är nu. Men trots det så har jag inte riktigt kommit att älska någon klassiker. Än. (För jag har bland annat Stolthet & fördom, Förnuft & känsla, Emma och Jane Eyre kvar att läsa på min klassiker-att-läsa-lista.)

Men som tur var - med låga förväntningar - så gillade jag Övertalning. Kanske till och med riktigt mycket skulle jag vilja säga. Jag läste ut den på en dag - i en solstol, mellan badandet i poolen - och jag kände att jag verkligen ville komma vidare i boken för att se vad som skulle hända. Boken är inte lång, men ändå så känns den så himla mycket längre än vad till exempel en fantasybok på 260 sidor skulle ha känts. För i Övertalning så är det mycket mer beskrivande och mer utförligt på något sätt på ett gammaldags stuk vilket gör att man måste ha tankarna på boken och inte någon annan stans, för annars så missar man något som står mellan raderna.

En annan sak jag kom att tänka på under bokens gång var att det inte var så mycket samtal i boken. I stället så var det mycket mer berättande (dock vet jag inte exakt ur vems synvinkel, troligtvis författarinnans), men allting flöt ändå på väldigt bra.

Språket är gammaldags - vad annars skulle man ha förväntat sig - men jag tycker att det här har varit den mest lättförstådda klassikern jag läste hittills. Jag satt inte som ett frågetecken under bokens gång - som jag för mestadels gjorde under Svindlande höjder - utan kunde njuta av ett litterärt konstverk. För ja, det är vad Jane Austens böcker är och förmodligen allting kommer att förbli. Det finns så mycket mer bakom handlingen och karaktärerna och det gör det ännu mer konstnärligt.

En annan orsak till att jag gillar boken är Anne. Hon är oskuldsfull, snäll och lätt att sympatisera med. Ibland är hon dock lite för snäll med de runt omkring henne som försöker att bossa runt henne, men det är trevligt med omväxlingen att huvudkaraktären är den som blir bossad i stället för att bossa. Å andra sidan kunde hon kanske ha haft lite mer kurage i sig.

Övertalning är hittills den bästa klassikern jag läst, vilket gör att jag ser framemot att få läsa de andra klassikerna som finns på min att-läsa-lista. Speciellt Stolthet & fördom då jag såg filmen för inte så länge sedan.

I alla fall, Övertalning visar varför Jane Austen borde hyllas ännu mer i vår nutid, och jag hoppas att fler upptäcker hennes fantastiska verk.