Jag ger dig solen

Titel: Jag ger dig solen
Författare: Jandy Nelson
Förlag: Gilla Böcker (Tack så mycket för boken!)
Sidor: 384
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: I'll Give You the Sun

Handling från förlaget:

Noah och Jude är tvillingar, bästa vänner, och olika som natt och dag. Noah vill hellre måla av världen i sitt skissblock än leva i den, medan Jude kastar sig ut i de högsta vågorna tillsammans med surfkillarna. Alla vill vara Judes vän, ingen vill vara Noahs. Tills Brian dyker upp, Brian som samlar på meteoriter och får Noahs kropp att vibrera. Men då inträffar det otänkbara – en tragedi som slår tvillingarnas liv i spillror. Och allt förändras.

Tre år senare pratar tvillingarna inte längre med varandra. Noah har slutat måla och Jude har blivit en ensamvarg. Jude försöker ställa allt som gått fel till rätta, vilket sammanför henne med en excentrisk skulptör och en kille med världens krokigaste leende. Ett möte som kommer vända tvillingarnas liv upp och ner, igen.

Omdöme:
Åh. Herre. Gud. (rättelse: Åh. Clark. Gable.) Jag hade ingen aning om att en enda bok skulle kunna få en att känna så mycket, få en att stanna uppe sent på natten och få en att känna som att världen inte räckte till längre.
Så fort jag hörde att Jandy Nelson skulle komma ut med en ny bok på svenska blev jag överlycklig och hade redan bestämt mig för att läsa den så fort som möjligt. Jag hade redan höga förväntningar, vem skulle inte ha det efter Himlen börjar här?, och förväntningarna steg ännu högre efter att ha läst handlingen. Det kändes alldeles för bra för att vara sant och jag hade mina misstankar om att jag förmodligen skulle bli besviken när jag hade satt ribban så högt.

Men i stället så hamnade jag i en berättelse som jag fastnade för på en gång och sedan inte kunde släppa på flera timmar. Det enda jag hade i min huvud var "åh gud va bra" och "hoppas att han finns IRL". Hm, inte så förnuftiga tankar, va? ;) Allt med bokens berättelse är sorglig men så himla otroligt fin, liksom hallå, läs igenom handlingen igen. Det blinkar ju liksom en skylt bakom att den här berättelsen är förutbestämd att vara så.

Hela boken genomsyras av starka känslor och som läsare dras man verkligen med våg efter våg. Språket är lika otroligt som storyn, det är så målande och genomtänkt men ändå inte genomtänkt på något sätt, vilket för mig gör allt mer trovärdigt, det känns mer som några tonåringars tankar än någon vuxens vilket jag tror/hoppas är meningen. Språket är i alla fall fantasifullt och målar upp allting framför ögonen på en. Jag kunde verkligen se alla Noahs teckningar och  Judes skulpturer - allting var lika klart som om att det var framför mig på riktigt. Jag älskade också deras farmors "bibel" med massa råd, tycker att den verkade vara lagom galen och mysig att ha - plus att man fick lära känna Jude närmare med hjälp av den.

Karaktärerna i en bok är alltid viktiga, det spelar ingen roll i fall storyn, språket eller att allt annat är jättebra ifall karaktärerna inte är det. Jag skulle säga att det är lite som en människa utan personligheter - hen kan prata bra eller göra något bra men det är inte dessa saker som utgör människors personligheter utan själva helheten av allt tillsammans.
Noah & Jude passar perfekt som huvudpersoner och jag skulle inte byta ut dem för allt i världen, för båda bidrar med så mycket till boken, och boken skulle inte vara hel utan någon av dem. Ingen av dem är helt perfekta, man får veta deras brister medan sidorna flyger förbi men man glömmer bort det lika fort. För varför ska man haka upp sig på de negativa sakerna när det finns så mycket mer som är positivt? Jag gillade också Oscar (uppenbarligen har jag en tendens till att falla för de killar som oftast haft en dålig bakgrund och/eller är rakt igenom bad boys (med några undantag)) och Brian som är kärleksintressena.

Jag ger dig solen är en bok som jag aldrig - aldrig - kommer att glömma. Någonsin. Jag uppslukades av så många känslor under tiden jag läste och jag ville att boken aldrig skulle ta slut, även om det var halva boken kvar ville jag att sidorna skulle utöka sig och att sidorna inte skulle flyga förbi lika fort. Jag var helt och hållet lycklig & glad när jag läste boken, även om tårarna rann vid vissa scener. Karaktärerna i boken är riktigt intressanta och komplexa, man fattar snabbt tycke för flera av dem och vill gärna veta mer om hur de är. Allting är så himla bra beskrivet - karaktärerna, språket, miljön - att blir helt knockad. Boken är trovärdig och ger oss läsare en läsupplevelse vi aldrig kommer att glömma. Jag ger dig solen innehåller så mycket som är värt att ta upp om livet: samma kärlek men för olika sorters personer, familjeproblem, känslor, osäkerhet, skuld, sorg, glädje - jag skulle kunna mala i all evighet om detta...
Jag hade väldigt höga förväntningar sedan Himlen börjar här var så himla bra, men Jag ger dig solen skulle jag nog säga är en utav de bästa böckerna jag läst - någonsin.

En sak är i alla fall säker: detta kommer att vara en utav årets bästa böcker.

Jag har tusentals och åter tusentals bra saker att säga om den här boken, men jag tycker i stället att ni ska gå till närmaste bokaffär/bibliotek och skaffa hem den här boken nu. På stört. För jag lovar er - ni kommer inte att ångra er! (Speciellt inte om gillar att läsa bra böcker.) (Och snälla Jandy Nelson, kan du inte skriva en kika fantastisk bok på typ tusen sidor nästa gång? ^^)

Citat:
"Vet du om att jag nästan gav upp hela världen för din skull?", säger jag och går i genom porten till min egen kärlekshistoria. "Solen, stjärnorna, haven, träden. Jag offrade allt för dig."

Bästa karaktär/er:
Noah, Jude och Oscar (+ många andra).