Ondskans son

Titel: Ondskans son
Författare: Sally Green
Förlag: Semic
Sidor: 352
Serie: Half bad #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Half Bad

Handling från baksidan:
Jagad av alla. Önskad av ingen. Sextonårige Nathan är son till en vit häxa och hans far är den mäktigaste och mest ondskefulle svarte magikern någonsin. Nathan är till hälften vit, till hälften svart. Ond, god - eller både och.

Omgivningen fruktar den kraft han bär på. Myndigheterna bevakar honom. Han får inte röra sig fritt. De enda ljuspunkterna i Nathans liv är storebror Arran och förbjudna kärleken Annalise.

Nathan satsar allt på att fly. Ensam, utstött och jagad på liv och död tar han sin sista chans för att överleva.

Omdöme:
Jag visste inte så mycket om den här serien förutom att den har fått blandade recensioner och att den handlade om häxor. Det visade sig att jag står på den sidan med dem som tyckte att den var bra. För det är den - trots att det känns lite typiskt med en god och en ond sida, en unik huvudkaraktär som har mäktiga krafter och så lite förbjuden kärlek mitt uppe i allt.

Jag gillar ändå hur boken är; den är inte så komplicerad som alla andra fantasyböcker. Istället så är det lätt att hänga med i svängarna och det händer inte så många jätte oväntade saker, vilket gör att det blir en skönt flow i boken. Det blir mer avkopplande på ett sätt än att till exempel läsa Game of Thrones (lite överdrivet exempel, jag vet) där man måste vara på alerten för att komma ihåg vem som är vem och vad som har hänt, osv. Missförstå mig inte; jag älskar sådana komplicerade & innehållsrika fantasyböcker men jag gillar även sådana här böcker som Ondskans son utgör. Lättläst, spännande, intressant - utan att göra det för invecklat.

Det var ett tag sedan jag läste en bok om häxor & magi vilket gjorde det extra kul att plocka upp den här boken. Jag är kanske inte helt såld på den, för den känns lite överdriven, men jag erkänner att jag ändå blev som uppslukad ett par gånger under bokens gång.

Något jag gärna hade klarat mig utan är kärleksrelationen mellan Nathan och Annalise. Alltså, det är bara för kliché-artat för att jag ska gilla det och jag läser mycket hellre om Nathan och hans kraft, eller om Nathan & Gabriels vänskap som åtminstone skapar något intresse hos mig. Jag är oerhört nyfiken på hur Gabriel kommer att visa sig vara i de kommande böckerna och vilken roll han kommer att få spela. Jag gillar även relationen mellan Nathan och hans bror Arran, även där undrar jag om han kommer att få någon större roll i nästa bok?

Ondskans son känns kanske som en typisk fantasy-ungdomsbok, men den är ändå spännande och fängslande. Lite för överdriven & likartad för att jag verkligen ska gilla-gilla den, men jag har stora förhoppningar på att uppföljaren kommer att bli ännu bättre. Jag gillar i alla fall hur storyn ser ut nu och tror att det bara kan utvecklas till något ännu bättre och mäktigare. Speciellt karaktärerna tror jag (och hoppas) har stor möjlighet till att utvecklas och bli... jag vet inte vad, mognare? Vuxnare? Mäktigare? Något saknas i alla fall i boken och det är det jag hoppas ska finnas i nästa del, Det mörka ödet, som jag redan har hemma och har tänkt att läsa så småningom.

Bästa karaktär/er:
Nathan.