A court of thorns and roses

Titel: A court of thorns and roses
Författare: Sarah J Maas
Förlag: Bloomsbury
Sidor: 416
Serie: ACOTAR #1
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:

Feyre is a huntress. She thinks nothing of slaughtering a wolf to capture its prey. But, like all mortals, she fears what lingers mercilessly beyond the forest. And she will learn that taking the life of a magical creature comes at a high price...

Imprisoned in an enchanted court in her enemy's kingdom, Feyre is free to roam but forbidden to escape. Her captor's body bears the scars of fighting, and his face is always masked - but his piercing stare draws her ever closer. As Feyre's feeling for Tamlin begin to burn through every warning she's been told about his kind, an ancient, wicked shadow grows.

Omdöme: (varning för obsession, fangirling på hög nivå)
Oh my god, ni kan inte förstå hur mycket jag älskar och obsessar över den här boken. It's too much to handle. Jag läste ut den för x dagar sedan och jag kan fortfarande inte sluta tänka på den. Jag måste ha nästa del nu men den kommer inte ut förrän i maj 2016. *gråter*

Okej, Feyre kan läggas till på listan över heroiska, starka kvinnliga huvudkaraktärer. Hon gör det oväntade trots att hon är rädd innerst inne, hon gör allt för sin familj, hon gillar inte att jaga utan gör det för att hon & hennes familj ska överleva, i stället så gillar hon att måla - så ja, hon är helt klart bäst och jag gillar henne verkligen. Sen så har vi Tamlin, den heta Faen, som ska vara odjuret (eftersom den här är en retelling på Skönheten & Odjuret) men som ändå är så himla snäll, så självklart shippar (eller kanske shippade rättare sagt) jag han & Feyre. Men - ett stort men - så finns det ju Rhysand också. Alltså. Herre. Min. Gud. Varför måste Sarah J Maas ha med så många swooinga, heta killkaraktärer i sina böcker? För det är ju ett överflöd av dem. Tillbaka till Rhys - jag älskar honom, men samtidigt så hatar jag honom också (i alla fall ibland). Komplicerat? Ja, det kan man väl säga. Men jag gillar *host älskar* honom mer än vad jag ogillar honom och jag känner mig dragen till honom (mörkt hår & blåa ögonen, "trasslig", sassy personlighet, liksom hallå, vem kan motstå det?) och shippar hädanefter Rhysand & Feyre (jag tror faktiskt att det kan vara varandras "mates", men det är bara vad jag tror). Men samtidigt så vill jag att Feyre & Tamlin ska vara tillsammans. För då kan jag få Rhys. Ja, det vore nog det bästa alternativet...
Okej, jag ska försöka att sluta obsessa över Rhys och skriva om en annan swoonig karaktär i stället: Lucien. För jag älskar honom också, fast inte lika mycket som de två ovannämnda killarna, och gillar att han och Feyre håller på att "tjafsar" med varandra. Så himla söta (som vänner) och roliga - vad mer kan man begära?

Jag blev överraskad av boken för jag hade inte förväntat mig...detta. Jag hade mer trott att det skulle vara lite långtråkigt och att Tamlin skulle vara mer...odjursaktigt än vad han var. Även världen överraskade mig och jag kan verkligen föreställa mig den. Någon som vet om Throne of Glass-världen & ACOTAR-världen är sammankopplade på något sätt? Med tanke på att det är faes och faeries och så.  Jag gillar att Maas kör på ett - någorlunda - nytt & annorlunda koncept med Faes & Faeries. Men jag kan ju säga att jag verkligen har ändrat min syn på dem, för innan jag läste någon utav hennes böcker trodde jag att de skulle vara som glittrande älvor typ (t.ex. som Tingeling fast i större storlek), men jag hade så himla fel. För här är de ju typ som odjur & bestar rakt igenom. Inga söta älvor här inte.

A court of thorns and roses var så himla mycket bättre än vad jag hade förväntat mig och jag är 100% på att den här boken kommer att vara med på min lista över 2015's bästa böcker. Och att den kommer att vara med på listan för mina all-time favorit också. För den är så bra - och ännu mer. Karaktärerna är riktigt bra, jag gillar Feyre som huvudroll och gillar att hon är en utav de starkare & modigare huvudrollerna, jag gillar verkligen Tamlin & Lucien (den här trion är bara bäst för övrigt) men jag älskar Rhysand mest. (meeen så ogillar jag honom ibland också). För utav de glimtar vi sett under huden på honom så tror jag nog att det finns en annan Rhys än vad han brukar visa för alla andra runt omkring honom, med andra ord - en fasad.
Allting med den här boken är riktigt, riktigt bra. Världen är bra uppbyggd och den känns riktig - likaså karaktärerna - och språket är fantastiskt som vanligt. Sarah J Maas har kommit att bli en utav mina favoritförfattare på väldigt kort tid och jag ser verkligen framemot att läsa mer av henne i framtiden. Bland annat så ska jag köpa hem tredje & fjärde delen Throne of Glass-serien: The Heir of Fire och Queen of Shadows. O självklart kommer jag att köpa hem, läsa och fangirla ännu mer när nästa del i ACOTAR-serien kommer ut. I maj 2016. Jag kommer att längta ihjäl mig tills dess, speciellt då den kommer att vara en retelling på Hades & Persephone, alltså Rhys & Feyre vid the Night Court. Såååååå himla taggad på det.

Okej, jag ska sluta fangirla & obsessa över den här boken nu. I alla fall i den här recensionen.

Bara en sak till: LÄS DEN HÄR BOKEN. För den är helt freaking amazing, underbar, fantastisk... okej, nu ska jag sluta. (eller inte)

Bästa karaktär/er:
Rhysand är favoriten, men sen så gillar jag Feyre, Tamlin & Lucien väldigt mycket.

Andra delar i serien:
1. ACOTAR
2. ??? (utkommer maj 2016)
3. ??? (utkommer 2017)