Lite random fakta om mig

Eftersom jag just nu har inget annat att skriva om - för typ alla recensioner som har kommit upp har varit tidsinställda sedan några veckor tillbaka - så tänkte jag göra den här...enkäten? Taggen? Jag vet inte riktigt vart den kommer ifrån, men då jag sett olika på flera bloggar (både "vanliga" & bokbloggar) så tänkte jag också göra den/dem för att det inte ska allt för tomt här på bloggen.

So here we go...

Jag heter Vilma Gabriella ...
Jag är för tillfället hungrig och lite trött.
Jag är bra på att tänka för mycket på allt & inget.
Jag tycker inte om spindlar och ormar.
Jag är dålig på att inte säga det rätta.
Jag läser för att leva flera liv i stället för ett.
Jag gillar att skratta med människor man gillar.
Jag sjunger med i låtar mest hela tiden, även om jag inte kan sjunga bra och inte kan texten.
Jag älskar att spela innebandy.
Jag är inte speciellt bra på att laga mat.
Jag föredrar choklad framför vilket godis som helst.
Jag tycker om citat/quotes.
Jag är beroende av läppbalsam och mjölk.
Jag har på mig en djupblå sommarklänning.
Jag dricker hellre mjölk framför läsk.
Jag lyssnar på Håkan Hellström och Taylor Swift på repeat.
Jag blir arg på att världen inte har kommit längre i det här med acceptans när det gäller bakgrund, religion, läggning och kön. Alla har samma värde, punkt.
Jag blir rädd av att inte veta vad som händer efter döden.
Jag önskar att jag kunde leva mer i nuet.
Jag drömmer om att resa jorden runt som fotograf.
Jag längtar efter framtiden.

Jag vet att vissa av svaren kanske inte riktigt är "svar", men nu vet ni kanske nåt i alla fall om lilla mig ^^

Ha en fortsatt härlig sommar!

Niceville

Titel: Niceville
Författare: Kathryn Stockett
Förlag: Forum
Sidor: 471
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: The help

Handling från baksidan:
När Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter universitetet, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler.
Men Skeeter har förändrats. Hon har författardrömmar och reagerar allt starkare på de orättvisor hon ser omkring sig i 1960-talets Södern. Genom sitt arbete på lokaltidningen träffar hon två svarta hemhjälper - Aibileen och Minny.
Tillsammans bestämmer de sig för att skriva en bok som skildrar verkligheten bakom de fina fasaderna i Jackson, staden som de kallar Niceville. De skriver om hur svarta kvinnor har förnedrats och diskriminerats, men också om deras drömmar, längtan och hopp. Det är ett farligt arbete som kommer att förändra deras liv för all framtid.

Omdöme:
Jag hade inte så mycket koll på den här boken innan jag började läsa och hade inte förväntat mig att jag skulle gilla den så mycket.

Boken innehåller färgstarka och levande karaktärer - och nu syftar jag mest på Aibileen & Minny - som verkligen lever inuti boken. Jag kan verkligen se framför mig vad som händer och vad de gör. Boken är också väldigt välskriven och språket är otroligt bra. Jag förstår inte hur vissa författares debutböcker kan vara så himla bra. För ja, Niceville är Kathryn Stocketts debut bok och innan den gavs refuserades (nekades publicering) av hela femtio agenter. Gissa hur förvånad jag blev när jag fick reda på det. Visserligen så kan jag förstå varför, boken handlar om ett ämne som kan - eller rättare sagt, kommer - väcka upp starka och heta känslor. Kort sagt, en bok som det kommer att diskuteras och debatteras om i all evighet.

För Niceville är både en underbar men hemsk bok. Den utgör verkligen det här med att "ett mynt har två sidor". Man läser om hur dåligt de svarta människorna behandlades av de vita och att de fick göra allt smutsigt utan att ha någonting att säga till om det, men samtidigt så får man läsa om vänskaper som växer fram och visar att människor kan förändras och att det finns goda människor i den här världen också.
Jag blir så himla arg när jag läser om hur till exempel de svarta hemhjälpen, får skulden för allting negativt. Om det saknas något utav silverbesticken - deras fel, om en smycke är borta - deras fel, om maten inte är god - deras fel. Varför måste människor behandlas olika på grund av sin hudfärg? Eller sin läggning? Eller sin religion? Det är bara så fel. Det som gör boken ännu hemskare är att det här var vardagen i bland annat USA på 60-talet. Och det som gör det ännu värre, är att det bara är lite bättre idag, men ändå inte det bästa som kan göras. Det är då man inser att saker prioriteras helt fel.
Okej, jag lämnar det där med att bara säga att jag inte gillar det och att världen inte har förändrats tillräckligt mycket fram tills idag, utan har fortfarande mycket kvar

Niceville har varit en hyllvärmare i säkert 2-3 år och jag är väldigt glad över att jag äntligen tog tag i att läsa den, för den var bra. Riktigt bra till och med. Och den är en sådan där bok som rör upp känslor - och starka sådana - och får att en tänka på boken mestadels hela tiden och får en att tänka över hur vi har det idag, och hur det var i förr i tiden. En riktig tankställare med andra ord.
Dessutom var den väldigt fängslande och hade gripande skildringar av 1960-talets USA, redan från första kapitlet ville jag inte släppa ifrån mig boken. Den skildrar hemska saker, men visar ändå vänskaperna som växer fram mellan kvinnorna - oavsett hudfärg - och modet som dem har att göra det som ingen annan gjort tidigare och stå för det. Det om något är modigt och inger lite hopp för mänskligheten.

Niceville är en beundransvärd och absolut läsvärd bok, som borde läsas av alla.

Bästa karaktär/er:
Aibileen (för att hon är modig) och Minny (för att hon står upp mot andra och inte låter vika ner sig).

Minirecension: Övertalning

Titel: Övertalning
Författare: Jane Austen
Förlag: Modernista (tack för boken!)
Sidor: 263
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Persuasion

Handling från baksidan:
Anne Elliot övertalades en gång att bryta sin förlovning med Frederick Wentworth, en sjökapten vare sig förmögenhet eller status. Nu möts de igen, åtta år senare. Jane Austens sista roman hör till de absoluta klassikerna i engelskspråkig litteratur. "Övertalning" är en briljant satir om fåfänga och högmod, men också en gripande berättelse om kärlek och missade möjligheter.

Omdöme:
Som ni kanske vet så står jag inte på så god med klassiker (förutom deras filmatiseringar, de älskar jag), trots att jag gärna vill tycka om gamla hyllade böcker som har ett viktig moral/budskap som får en att tänka efter och med en annorlunda miljö och tidsaspekt som det är nu. Men trots det så har jag inte riktigt kommit att älska någon klassiker. Än. (För jag har bland annat Stolthet & fördom, Förnuft & känsla, Emma och Jane Eyre kvar att läsa på min klassiker-att-läsa-lista.)

Men som tur var - med låga förväntningar - så gillade jag Övertalning. Kanske till och med riktigt mycket skulle jag vilja säga. Jag läste ut den på en dag - i en solstol, mellan badandet i poolen - och jag kände att jag verkligen ville komma vidare i boken för att se vad som skulle hända. Boken är inte lång, men ändå så känns den så himla mycket längre än vad till exempel en fantasybok på 260 sidor skulle ha känts. För i Övertalning så är det mycket mer beskrivande och mer utförligt på något sätt på ett gammaldags stuk vilket gör att man måste ha tankarna på boken och inte någon annan stans, för annars så missar man något som står mellan raderna.

En annan sak jag kom att tänka på under bokens gång var att det inte var så mycket samtal i boken. I stället så var det mycket mer berättande (dock vet jag inte exakt ur vems synvinkel, troligtvis författarinnans), men allting flöt ändå på väldigt bra.

Språket är gammaldags - vad annars skulle man ha förväntat sig - men jag tycker att det här har varit den mest lättförstådda klassikern jag läste hittills. Jag satt inte som ett frågetecken under bokens gång - som jag för mestadels gjorde under Svindlande höjder - utan kunde njuta av ett litterärt konstverk. För ja, det är vad Jane Austens böcker är och förmodligen allting kommer att förbli. Det finns så mycket mer bakom handlingen och karaktärerna och det gör det ännu mer konstnärligt.

En annan orsak till att jag gillar boken är Anne. Hon är oskuldsfull, snäll och lätt att sympatisera med. Ibland är hon dock lite för snäll med de runt omkring henne som försöker att bossa runt henne, men det är trevligt med omväxlingen att huvudkaraktären är den som blir bossad i stället för att bossa. Å andra sidan kunde hon kanske ha haft lite mer kurage i sig.

Övertalning är hittills den bästa klassikern jag läst, vilket gör att jag ser framemot att få läsa de andra klassikerna som finns på min att-läsa-lista. Speciellt Stolthet & fördom då jag såg filmen för inte så länge sedan.

I alla fall, Övertalning visar varför Jane Austen borde hyllas ännu mer i vår nutid, och jag hoppas att fler upptäcker hennes fantastiska verk.

Kråkornas fest

Titel: Kråkornas fest
Författare: George R.R. Martin
Förlag: Månpocket
Sidor: 732
Serie: Game of Thrones/Sagan om Is och Eld #4
Språk: Svenska
Originaltitel: A Feast for Crows

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Efter århundraden av bittra strider råder en osäker vapenvila i de sju konungarikena. Den åttaårige Tommen sitter på Järntronen men det är hans mor, den maktgalna Cersei Lannister, som i praktiken regerar. På järnöarna smider huset Greyjoy nya planer, i Dornien vill huset Martell hämnas prins Oberyns död, medan Brienne, jungfrun av Tarth, beger sig iväg på det omöjliga uppdraget att söka efter Sansa Stark. Och över havet färdas envisa rykten om att draklordens dotter fortfarande lever.

Tiden är kommen för de visa och de ärelystna, för de starka och de svekfulla, för ädlingar och ofrälse, för magiker och mördare, för de rättrogna och de fredlösa. De mänskliga asätarna är inte sena att samlas och nya intriger uppstår och farliga allianser bildas när krafter från det förflutna dyker upp igen i spåren efter strider och kaos, beredda att än en gång ta upp kampen om Järntronen.

Omdöme:
Jag kände ett behov utav att fortsätta läsa de oerhört tjocka & långa Game of Thrones-böckerna när jag sett finalavsnittet av tv-seriens säsong 5. För nu har jag cravings på ännu mer GoT och få reda på vad som kommer att hända efter det rafflande avslutet som gjorde att jag storgrät.

Jag har hädanefter bestämt mig för att ligga före med böckerna jämfört med tv-serien. För nu satt jag och läste en bok på 730 sidor som handlade - delvis - om saker som redan hade hänt i säsong 5, visserligen så är det mycket som inte finns med i tv-serien som finns med i böckerna, men genom att jag har sett på tv-serien så är spänningen som bortblåst. Men jag måste erkänna att vissa PoV's slut gjorde mig helt förstummad, för så långt hade de inte kommit i den händelsen. Så innan säsong 6 kommer ut (om 1 år visserligen, men...) så ska jag ha läst alla böcker som hittills har kommit ut på svenska så att jag inte behöver kämpa mig igenom de här böckerna, utan i stället njuta. Eller nåja, njuta så mycket som det går när det är strider hit & dit, svek hit & dit och kaos överallt...

Jag tycker inte att den här boken är lika bra som de andra, delvis på grund av att jag nästan redan visste vad som skulle hända OCH för att det nästan inte var några utav mina favorit PoV med i den här boken. Både Jon Snows, Daenerys & Tyrions "sparar" dem till nästa bok vilket gjorde att boken sjönk i mina ögonen. För kom igen liksom, dessa tre är de som drar hela serien framåt. Tycker jag i alla fall. Men som tur var hade jag Arya kvar - men hon var heller inte lika intressant att följa - och även Samwell.

Det är otroliga många karaktärer med i den här serien. Jag förstår inte hur man som författare ska kunna hålla koll på vem som är vem, vilket hus och ätt den tillhör, vems lojalitet den ligger hos, osv. Då & då under bokens gång får jag bläddra längst bak för att läsa personregistret och få någon klarhet av vem dem menar just då. Det är riktigt imponerande med ett ett så stort personregister! Cersei är fortfarande en sådan här karaktär man älskar att hata, Jaime har växt liiiite i mina ögon och man väntar bara på att Greyjoys ska göra något. Jag hoppas på att Asha får ledarrollen, för jag tycker att hon står ut från mängden.

Kråkornas fest är inte lika bra som de tidigare delarna, men trots så skulle jag förmodligen kunna skriva i flera timmar i sträck vad jag tyckte & tänkte om boken. Men jag ska försöka korta av det här så mycket som möjligt så att jag inte spoilar något.
Världen är fortfarande imponerande uppbyggt och en sak som är ännu mer imponerande är det stora persongalleriet, det borde vara omöjligt att hålla koll på alla karaktärer! Det hände en hel del intressanta saker (speciellt i slutet av allas PoV) och det ska bli kul att få se hur det fortskrider i nästa bok, Drakarnas dans.

Bästa karaktär/er:
Arya förmodligen. Eller kanske Jaime. Jag vet inte riktigt...

Andra delar i serien:
1. Kampen om Järntronen
2. Kungarnas krig
3. Svärdets makt
4. Kråkornas fest
5. Drakarnas dans
6. Vinterns vindar
7. ???

När vi tvekade

Titel: När vi tvekade
Författare: Anna Todd
Förlag: Norstedts (tack för boken!)
Sidor: 740
Serie: After #2
Språk: Svenska
Originaltitel: After We Collided

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Efter en kaotisk början på Tessas och Hardins förhållande verkar saker och ting börja falla på plats. Sedan kom den förkrossande sanningen fram... Tessa visste att Hardin kunde vara elak och hans humörsvängningar plågade henne, men hon trodde ändå att han älskade henne. Så som hon älskar honom. Är Hardin verkligen den djupa och missförstådda killen som Tessa föll så hårt för? Eller var allt bara ett spel?

Tessa önskar att hon kunde lämna honom för gott. Men när hon tänker på deras passion, de stunder när de bara har varandra, är det inte enkelt. Hardin vet att han begått sitt livs största misstag - han är på väg att förlora allt. Han kan inte ge upp Tessa så lätt. Men kan han förändras? Kommer han att kunna förändras - för kärleken?

Omdöme:
Jag förstår faktiskt inte vad det är som gör att jag sträckläser böckerna i den här serien. För ärligt talat så är jag verkligen trött på allt fram-och-tillbaka mellan Tessa & Hardin och vill bara att de ska bestämma sig: vara tillsammans eller gå skilda vägar. Men trots att jag är oerhört trött på det, så sitter jag i flera timmar bara för att få reda på hur boken kommer att sluta. Jag kan verkligen inte lägga ifrån mig boken och jag vet inte ens varför.

Det skulle kunna vara språket. Det är lätt förståeligt och håller en kvar i After-världen. Det är välskrivet och man känner sig verkligen som ett åskådare i boken - vilket är både positivt & negativt, beroende på vilken scen som man just läser om. Bokens kapitel är korta och snabblästa, så när man väl säger "ett kapitel till innan jag ska släcka" utvecklas det till minst tio till.

Eller så skulle det kunna vara att den känns som Underbara helvete (av Jamie McGuire) som är samma sorts bok. Fast i mycket, mycket mindre längd. För gissa hur lång den här After-serien kommer att bli? Jag trodde att den skulle bli tre böcker vilket jag redan då tyckte var oerhört mycket, speciellt då alla böcker förmodligen är uppåt 600-700 sidor långa. Men sen så fick jag reda på att det skulle bli fyra böcker. Och den fjärde boken kommer inte ut förrän 2016. Alltså, måste jag först & främst vänta på tredje delen - När vi föll - som kommer nu i juli (tror jag) och sen måste jag vänta ännu längre på den fjärde & - förhoppningsvis - sista delen, För evigt. För ja, jag kommer att läsa klart den här serien. För jag är riktigt nyfiken på hur det faktiskt kommer att sluta för Tessa & Hardin, för det känns ändå inte som att man kan förutspå det med tanke på hur mycket de lämnar  & kommer tillbaka till varandra h e l a  t i d e n. Alltså, seriöst, så fort det börjar lösa sig mellan dem så dyker det upp ett nytt problem, o så löser dem det och vips så dyker det upp ännu ett problem. Jag förstår inte ens hur jag orkar fortsätta när det håller på så konstant genom hela boken. En annan fundering jag har - vad är det egentligen som kommer att hända i tredje & fjärde delen då? Det måste ju nästan vara: giftermål och/eller ett barn på väg eller vad vet jag. För det känns lite som att författarinnan snart har slut på problem som kan dyka upp och då kan det säkert hända något utav de två jag nämnde. Men obs, det är bara min funderings tanke. Men i alla fall så hoppas jag på det där lyckliga slutet - och vilket det är beror helt på vad Tessa väljer.

Jag gillar inte Tessa lika mycket längre, delvis för att hon hela tiden kommer tillbaks till Hardin - och sedan lämnar honom igen och delvis för att hon göra vissa förhastade saker som bara förvärrar allt.
Sedan så gillar/hatar jag Hardin. I vissa stunder så är han verkligen urgullig och man kan inte göra annat än att gilla honom, men sen så har helt plötsligt bytt personlighet eller nåt för då är han ett svin. Den enda karaktären jag verkligen, verkligen gillar är Landon. Han har ju verkligen förändrats, han står ju t.o.m med upp mot Hardin för Tessas skull och jag tycker han är helt klart den bästa personen i hela den här serien.

När vi tvekade känns mest som ett tennisspel (dålig liknelse jag vet): det är liksom fram och tillbaka hela tiden, vilket ändå gör den väldigt beroende framkallande! Boken är snabbläst (jag vet, jättekonstigt med tanke på bokens längd) och man läser sida efter sida för att få reda på vad som kommer att hända med Tessa och Hardin. Jag måste säga att jag älskar sådana här böcker, men After-serien kan ibland bli lite för mycket och lite för lång. Men trots så ser jag framemot nästa & nästnästa del, för o ja jag ska läsa dem så fort de kommer ut.


Bästa karaktär/er:
Landon helt klart!

Andra delar i serien:
1. När vi möttes
2. När vi tvekade
3. När vi föll (juli 2015)
4. För evigt (2016)

A court of thorns and roses

Titel: A court of thorns and roses
Författare: Sarah J Maas
Förlag: Bloomsbury
Sidor: 416
Serie: ACOTAR #1
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:

Feyre is a huntress. She thinks nothing of slaughtering a wolf to capture its prey. But, like all mortals, she fears what lingers mercilessly beyond the forest. And she will learn that taking the life of a magical creature comes at a high price...

Imprisoned in an enchanted court in her enemy's kingdom, Feyre is free to roam but forbidden to escape. Her captor's body bears the scars of fighting, and his face is always masked - but his piercing stare draws her ever closer. As Feyre's feeling for Tamlin begin to burn through every warning she's been told about his kind, an ancient, wicked shadow grows.

Omdöme: (varning för obsession, fangirling på hög nivå)
Oh my god, ni kan inte förstå hur mycket jag älskar och obsessar över den här boken. It's too much to handle. Jag läste ut den för x dagar sedan och jag kan fortfarande inte sluta tänka på den. Jag måste ha nästa del nu men den kommer inte ut förrän i maj 2016. *gråter*

Okej, Feyre kan läggas till på listan över heroiska, starka kvinnliga huvudkaraktärer. Hon gör det oväntade trots att hon är rädd innerst inne, hon gör allt för sin familj, hon gillar inte att jaga utan gör det för att hon & hennes familj ska överleva, i stället så gillar hon att måla - så ja, hon är helt klart bäst och jag gillar henne verkligen. Sen så har vi Tamlin, den heta Faen, som ska vara odjuret (eftersom den här är en retelling på Skönheten & Odjuret) men som ändå är så himla snäll, så självklart shippar (eller kanske shippade rättare sagt) jag han & Feyre. Men - ett stort men - så finns det ju Rhysand också. Alltså. Herre. Min. Gud. Varför måste Sarah J Maas ha med så många swooinga, heta killkaraktärer i sina böcker? För det är ju ett överflöd av dem. Tillbaka till Rhys - jag älskar honom, men samtidigt så hatar jag honom också (i alla fall ibland). Komplicerat? Ja, det kan man väl säga. Men jag gillar *host älskar* honom mer än vad jag ogillar honom och jag känner mig dragen till honom (mörkt hår & blåa ögonen, "trasslig", sassy personlighet, liksom hallå, vem kan motstå det?) och shippar hädanefter Rhysand & Feyre (jag tror faktiskt att det kan vara varandras "mates", men det är bara vad jag tror). Men samtidigt så vill jag att Feyre & Tamlin ska vara tillsammans. För då kan jag få Rhys. Ja, det vore nog det bästa alternativet...
Okej, jag ska försöka att sluta obsessa över Rhys och skriva om en annan swoonig karaktär i stället: Lucien. För jag älskar honom också, fast inte lika mycket som de två ovannämnda killarna, och gillar att han och Feyre håller på att "tjafsar" med varandra. Så himla söta (som vänner) och roliga - vad mer kan man begära?

Jag blev överraskad av boken för jag hade inte förväntat mig...detta. Jag hade mer trott att det skulle vara lite långtråkigt och att Tamlin skulle vara mer...odjursaktigt än vad han var. Även världen överraskade mig och jag kan verkligen föreställa mig den. Någon som vet om Throne of Glass-världen & ACOTAR-världen är sammankopplade på något sätt? Med tanke på att det är faes och faeries och så.  Jag gillar att Maas kör på ett - någorlunda - nytt & annorlunda koncept med Faes & Faeries. Men jag kan ju säga att jag verkligen har ändrat min syn på dem, för innan jag läste någon utav hennes böcker trodde jag att de skulle vara som glittrande älvor typ (t.ex. som Tingeling fast i större storlek), men jag hade så himla fel. För här är de ju typ som odjur & bestar rakt igenom. Inga söta älvor här inte.

A court of thorns and roses var så himla mycket bättre än vad jag hade förväntat mig och jag är 100% på att den här boken kommer att vara med på min lista över 2015's bästa böcker. Och att den kommer att vara med på listan för mina all-time favorit också. För den är så bra - och ännu mer. Karaktärerna är riktigt bra, jag gillar Feyre som huvudroll och gillar att hon är en utav de starkare & modigare huvudrollerna, jag gillar verkligen Tamlin & Lucien (den här trion är bara bäst för övrigt) men jag älskar Rhysand mest. (meeen så ogillar jag honom ibland också). För utav de glimtar vi sett under huden på honom så tror jag nog att det finns en annan Rhys än vad han brukar visa för alla andra runt omkring honom, med andra ord - en fasad.
Allting med den här boken är riktigt, riktigt bra. Världen är bra uppbyggd och den känns riktig - likaså karaktärerna - och språket är fantastiskt som vanligt. Sarah J Maas har kommit att bli en utav mina favoritförfattare på väldigt kort tid och jag ser verkligen framemot att läsa mer av henne i framtiden. Bland annat så ska jag köpa hem tredje & fjärde delen Throne of Glass-serien: The Heir of Fire och Queen of Shadows. O självklart kommer jag att köpa hem, läsa och fangirla ännu mer när nästa del i ACOTAR-serien kommer ut. I maj 2016. Jag kommer att längta ihjäl mig tills dess, speciellt då den kommer att vara en retelling på Hades & Persephone, alltså Rhys & Feyre vid the Night Court. Såååååå himla taggad på det.

Okej, jag ska sluta fangirla & obsessa över den här boken nu. I alla fall i den här recensionen.

Bara en sak till: LÄS DEN HÄR BOKEN. För den är helt freaking amazing, underbar, fantastisk... okej, nu ska jag sluta. (eller inte)

Bästa karaktär/er:
Rhysand är favoriten, men sen så gillar jag Feyre, Tamlin & Lucien väldigt mycket.

Andra delar i serien:
1. ACOTAR
2. ??? (utkommer maj 2016)
3. ??? (utkommer 2017)

On the fence

Titel: On the fence
Författare: Kasie West
Förlag: Harper Teen
Sidor: 293
Serie: -
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
For 16-year-old Charlotte Reynolds, aka Charlie, being raised by a single dad och three older brothers has its perks. She can outrun, outscore and outwit every boy she knows - including her longtime neighbor and honorary fourth brother, Braden. But when it comes to being a girl, Charlie doesn't know the first thing about anything. So when she starts working at a chichi boutique to pay off a speeding ticket, she finds herself in a strange new world of makeup, lacy skirts, and BeDazzlers. Even stranger, she's spending time with a boy who has never seen her tear it up in a pickup game.

To cope with the stress of faking her way through this new reality, Charlie seeks late-night refuge in her backyard, talking out her problems with Braden by the fence that separates them. But their Fence Chats can't solve Charlie's biggest problem: she's falling for Braden. Hard. She knows what it means to go for the win, but if spilling her secret means losing him for good, the stakes just got too high.

Omdöme:
Jag hade aldrig läst något av Kasie West innan den här boken, men nu kommer jag definitivt att göra det! Boken är i Sarah Dessen-anda och som ni vet älskar jag Sarah Dessens böcker, så ja den boken föll mig absolut i smaken!

Jag kom in i boken redan från första sidan och jag satt och log konstant, vilket gör att alla andra kollar på en, för den kändes bara så mysig och sommarhärlig. Man får faktiskt sommarkänslor av den här boken - det fick i alla fall jag.

Det är roligt att man för omväxlings skull får läsa om en mer pojkflicka (tomboy) än om en tjejig tjej, för hallå alla är ju olika och huvudkaraktären behöver inte vara en tjejig tjej - även om det absolut inte är något fel med det. Men det är i alla fall roligt att få läsa om en annan sorts tjej (det där låter så himla konstigt, men whatever), speciellt då jag i vissa fall känner hälften/hälften (vilket är ännu mera konstigt).
Jag gillar hennes bröder - alla fyra - och jag måste säga att jag verkligen gillar att läsa om en kvinnlig karaktär som har bröder, för det blir något helt annat än om det skulle ha varit 2 systrar - 2 bröder.

On the fence är bok som passar perfekt på stranden eller i hängmattan. Den är en lättläst & härlig contemporary (som jag för övrigt måste läsa fler av) och det är lite Sarah Dessen-anda över boken. Även om det är kul att få läsa om ett nytt "koncept" som inte är Dessens. Jag gillar Charlie som karaktär och även hennes bröder & nyfunna vänner. Det är humoristiskt och romantiskt i en bok, perfekt för mig alltså. ;) Det enda som hade saknats hade varit lite övernaturliga varelser på det...
Men i alla fall, jag kommer definitivt att försöka läsa fler böcker av Kasie West i sommar, jag tänkte kanske köpa hem The Distance Between Us och The Fill-In Boyfriend.

Bästa karaktär/er:
Charlie & hennes bröder (inkl. Braden)

My life with the Walter boys

Titel: My life with the Walter boys
Författare: Ali Novak
Förlag: Sourcebooks
Sidor: 354
Serie: Walter boys #1
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Jackie Howard does not like surprises. Chaos is the enemy! The best way to get her succesful, busy parents to notice her is to be perfect. The perfect look, the perfect graders - the perfect daughter. And then...

Surprise #1
Jackie's family dies in a freak car accident.
Surprise #2
Jackie has to move cross-country to live with the Walters - her new guardians.
Surprise #3
The Walters have twelve sons. (Well, eleven, but Parker acts like a boy anyway.)

Jackie is now surrounded by the enemy. Loud, dirty, annoying boys - who have no concept of personal space. Okay, several of the oldest guys are flat-out gorgeous. But still annoying. She's not stuck-up or boring - no matter what they say. But proving it is another matter. How can she fit in and move on when she needs to keep her parents' memory alive by living up to the promise of perfect?

Omdöme:
Det verkar som att jag läser mer & mer författare som "startade" som Wattpadd-författare. (Ni som undrar vad Wattpadd är, det är en hemsida där man kan lägga upp det man skriver som andra sen läser.) Egentligen, varför höjer vi vissa specifika personer upp i skyn? Egentligen så är vi ju alla människor, det är bara vad man gör som gör att man hyllas och blir "berömd". Så det är kul att läsa en bok utav en författarinna som började att skriva på Wattpadd - precis som vilken annan person helst. Skillnaden är att hon har lyckats. Och jag måste säga att hon har lyckats riktigt bra med den här boken.

Jag ville läsa den här boken då jag såg att den skulle handla om en tjej som flyttade in hos en familj med tolv pojkar, för seriöst bara det fick mig att vilja läsa boken. Att den sen också fått fina recensioner gjorde att jag bara ville läsa den ännu mer.

Jackie är en härlig karaktär att följa, även om det kanske blir lite tjatigt med det här kärleksvelandet fram och tillbaka i alla böcker. Man tänker ju liksom "hur svårt kan det vara att välja?", men sanningen är ju att det är ju så himla svårt att välja när man vet att det innebär förändringar. Jag måste säga att jag kände igen mig i Jackie, det där med att försöka vara perfekt för att "pleasea" andra. (Mina föräldrar har inga sådana krav på mig, de är jättestötande o så, utan det är jag som har de kraven - och jag är inte stolt över det.)
Jag älskar Walter-pojkarna. Alla har olika personligheter och känns så...hela och trovärdiga. Jag älskade typ alla scener med Jackie o the boys, för herregud vad roliga de var. Jag skrattade ihjäl mig flera gånger om (vilket är pinsamt då man är bland folk) och jag kunde inte sluta.
Cole känns just som det där typiska kärleksintresset, så nej jag föll inte för honom direkt - även om i och för sig "djup" och så men nääh, inte direkt - och Alex är väl lite bättre men ändå inte. Den Walter-killen jag gillade mest var nog typ Nathan, för att han fanns där för Jackie som vän hela tiden.

My life with the Walter boys är otroligt välskriven och otroligt rolig, jag vet inte hur många jag satt och skrattade rätt ut eller satt och log som ett fån. Jag tycker att storyn är bra med att en tjej flyttar in hos en familj med tolv pojkar och vissa scener var så hysteriskt roliga att det inte ens går att bekriva dem. Språket är lätt och flyter på bra, jag skulle också vilja skriva så bra, och jag ville verkligen inte att boken skulle ta slut. Kärleksintressen kanske inte är så mycket att hurra för (eller jo, men de känns bara så typiska), men jag tycker att alla andra karaktärerna känns så djupa och hela på nåt sätt att det överkompenserar det. För jag gillade nästan alla karaktärer i boken, bara för att de kändes så levande.
En sak är säker, jag kommer absolut att läsa nästa del My life as a Walter boy som ska vara ur Coles PoV.

Bästa karaktär/er:
Alla Walter-barnen!

Andra delar i serien:
1. My life with the Walter boys
2. My life as a Walter boy

Tumblrs bokkärlek #10 (mestadels från Instagram dock): ACOTAR

Jag kom på häromdagen att jag har en tagg/etikett/kategori/whatever som heter Tumblrs bokkärlek och som jag inte uppdaterat sedan augusti 2014. Och anledningen till att jag kom att tänka på var att sedan jag läste ut ACOTAR (A court of thorns and roses) av Sarah J Maas så har jag typ obsessat sönder. För den boken är så himla FANTASTISK. Tyvärr får ni vänta på min recension fram tills 10 juli då recensionen kommer upp. Men jag kan väl i alla fall säga att jag älskade boken och dess karaktärer ännu mer. Speciellt Rhysand - den typiska killen jag faller för i böcker: mörkt hår, blåa ögonen, verkar så här "trasig", trasslig bakgrund, sassy personligheter, sarkastisk. Japp, typ så. (ett annat exempel är William Herondale från TID av Cassandra Clare.)

Okej, men tillbaka vad det här inlägget egentligen är om. Så Tumblrs bokkärlek går ut på att jag hittat bilder, quotes jag gillat lite extra mycket (som oftast är bokrelaterat) och som jag då vill dela med mig av. Fast den här gången så är det mer från Instagram & ni får se hela screenshoten (från min mobil) så att ni ser vilket account som lagt upp bilden - ifall ni kanske vill följa dem - och för att det ska få cred för vart jag tog bilden. 

Den här ville jag bara ha med för att visa att den här teorin är jag typ all-in för eftersom jag älskar Rhys.
Och för att det makes more sense. 

Okej, kanske inte bara ACOTAR, men det är ju samma författare så...

Har aldrig relaterat till nåt så mycket som denna. 

Jag trodde ju att faeries var sådana. Men icke då...

Ehm, yes

Bara älskar den här tanken, o ja det stämmer förmodligen (det får vi se i nästa bok)

Den här är relevant till ALLA karaktärer & böcker

En orsak till att jag gillar/älskar Rhys

Hahahah, älskar denna

Ett utav dem bättre quoten i boken (alltså den med "thorns and all").

Så det var alla för denna gången. Jag kommer förmodligen att lägga upp dessa på bloggens instagramkonto också. Förlåt för mycket ACOTAR-obsession men den är så bra!!!! 

Bad taste in boys

Titel: Bad Taste in Boys
Författare: Carrie Harris
Förlag: Ember
Sidor: 201
Serie: Bad Taste in Boys #2
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:

Super-smartie Kate Grable gets to play doctor, helping out her high school football team. Not only will the experience look good on her college apps, she gets to be thisclose to her quarterback crush, Aaron. Then something disturbing happens. Kate finds out that the coach has given the team steroids. Except...the vials she finds don't exactly contain steroids. Whatever's in them is turning hot gridiron hunks into mindless, flesh-eating... zombies.
Unless she finds an antidote, no one is safe. Not Aaron, not Kate's brother, not her best friend... not even Kate.

Omdöme:
Jag hade relativt höga förväntningar på den här boken, då flera andra bokbloggare som har liknande boksmak som jag verkligen gillat den, men jag kände mig lite... besviken efteråt. Boken var inte lika bra så som jag hade hoppats den skulle vara. Men bara för det så var den inte dålig, utan den var bra - till och med riktigt bra -, bara inte...fantastisk.

Jag kan väl börja med att säga att Kate var den som gjorde allt så bra med boken. Hennes berättarröst var jättehärlig och det var flera gånger jag skrattade rätt ut (vilket var rätt så pinsamt, då jag var på en strand bland massa andra människor). Man kan kom inte så nära de andra karaktärerna i boken, även om jag hoppas på att Kate's bror Jonah kommer få en större roll i nästa bok och att Aaron också får det. Kate & Jonahs relation känns på ett sätt som vilken syskonsrelation som helst, men ändå inte, de tjafsar mer uppenbart med varandra än vad det brukar vara i böcker, vilket är uppfriskande och gör de mer trovärdiga.

Boken är väldigt kort, bara 200 sidor, men jag tycker att det korta sidantalet passar mycket bättre till handlingen än vad den skulle ha gjort om den var längre. Så alla andra författare - uppmärksamma gärna detta, korta böcker kan vara lika bra som längre böcker. Det är imponerande hur Carrie Harris kan få till en bra handling - en medicinnörd som ska stoppa zombies - på lite utrymme och ändå lyckas göra det spännande, roligt och underhållande att läsa. Vissa författare lyckas ju inte ens göra det på 500-600 sidor, medan hon lyckas på tvåhundra.

Bad taste in boys var inte så bra som jag hade trott, men jag fann den ändå väldigt underhållande och rolig, dessutom hade den en dos spänning som gjorde att det korta sidantalet flög förbi ännu snabbare. Jag har inte läst så många zombie-böcker, men jag tror att jag efter den här boken ska ge sådana böcker en chans och hoppas på att andra är lika bra zombie-mässigt som den här. Kate är absolut min favoritkaraktär i den här boken och det var hennes berättarröst som gjorde typ allt. Till exempel när hon börjar babbla om smarta saker som ingen fattar ett smack av.

Nästa del, Bad hair day, ska handla om varulvar om jag inte minns fel och jag kommer absolut att läsa den också.

Bästa karaktär/er:
Kate!

Andra delar i serien:
1. Bad Taste in Boys
2. Bad Hair Day

Månadens läs rapport: Juni 2015

Lästa böcker:

Mörkrets makt - Yamilé Andreasson
Ett mörkt förflutet - Nicole Löv
När vi möttes - Anna Todd
Du är aldrig ensam - Sarah Dessen
The Ruby Circle - Richelle Mead
Fangirl - Rainbow Rowell
Ett folk utan land - Melina Marchetta
Bad taste in boys - Carrie Harris
My life with the Walter boys - Ali Novak
On the fence - Kasie West
A court of thorns and roses - Sarah J. Maas
Kråkornas fest - George R.R. Martin
När vi tvekade - Anna Todd

Antal: 13

Svenska: 8

Engelska: 5

Omlästa: 0

Antal sidor: 5492

Recensions exemplar (utan omläsningar): 7

Hyllvärmare: 2

Bästa bok/böcker:

The Ruby Circle (för att det är slutet för Sydrian

Fangirl, My life with the Walter boys och min absoluta favorit den här månaden: A court of thorns and roses.

Sämsta bok: När vi tvekade - den var inte dålig, men det var för mycket fram-och-tillbaka konstant genom hela boken.

Kommentar: 

Jag är nöjd med den här läsmånaden, jag kom över 10 böcker och jag läste dessutom flera på engelska. 

Nästa månad: 

Jag ska försöka läsa minst 10 böcker, varav minst 3 hyllvärmare.