Titel: En vis mans fruktan del 1 & 2
Författare: Patrick Rothfuss
Förlag: Damm Förlag
Sidor: 1095 (552 + 543)
Serie: Berättelsen om kungadråparen #2
Språk: Svenska
Originaltitel: The Wise Man's Fear
Handling från baksidan:
Jag heter Kvothe.
Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ner staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skriver sånger som får trubadurerna att gråta.
Ni har kanske hört talats om mig.
Så börjar Kvothe sin historia.Om sin lyckliga uppväxt i en kringresande artistgrupp till den hemska dagen när de mytomspunna och fasansfulla Chandrierna tvingade honom till ett ensamt och fattigt liv på stadens gator. Hela tiden med ett enda mål i sikte: att ta sig till den berömda skolan för magi och där söka de svar han behöver för att få sin hämnd...
Omdöme:
Ifall ni har läst min recension på första delen Vindens namn del 1 & 2 så vet ni nog att jag verkligen älskade den boken och aldrig ville att den skulle ta slut. Jag trodde inte att En vis mans fruktan skulle kunna slå mina höga förväntningar, utan att den skulle falla i glömska som "andra" böcker oftast gör, men boken gjorde mig lika mållös som första boken och jag älskar den här boken desto mer även om det verkar omöjligt.
Jag har aldrig någonsin stött på en liknande serie som den här. Patrick Rothfuss serie Berättelsen om kungadråparen är originell, unik och speciell vilket bara är förnamnen på den här serien. Humorn är helt fantastisk och kan göra även de mörkaste stunderna till ljusare. Rothfuss är fortfarande lika skicklig med att kunna balansera de tre olika "lagrena" som jag gärna vill kalla det. Man märker inte av det och allt bara flyter på med lätthet och berättelsen stannar liksom aldrig upp på vissa ställen utan bara fortsätter. Det är lite jobbigt då man inte kan sluta läsa utan säger "Ett kapitel till." vilket oftast blir det gånger 10.
Karaktärerna är riktigt bra och jag skulle kunna skriva ett helt kapitel om bara dem. Kvothe är en helt fantastisk huvudkaraktär och har en underbar och rolig berättarröst som gör läsningen till en annan upplevelse än vad den skulle varit utan Kvothe. Det finns också väldigt många bra bikaraktärer som har utvecklats men Kvothe står för den största utvecklingen i boken. Simmon, Wilem, Manet, Denna, Auri, Fela & Elodin är några som kan uppmärksammas från del 1 av En vis mans fruktan. Även denna bok har delats upp i 2 volymer på svenska. Jag tycker att Elodins lektion var otroligt roliga och han var så intressant - och alldeles galen ibland - som lärare att man bara satt och läste med stora ögon och helt plötsligt satt man där och skrattade. Alla karaktärernas relationer är så fina och jag tycker speciellt mycket om Kvothe, Sim & Wilhems.
I del 2 så har jag en annan favoritkaraktär: Tempi. Eller rättare sagt så är det Ademre och ademerna som jag gillar allra mest. Att Kvothe försöker lära Tempi språket bättre och att Tempi lär honom andra saker i stället, det var scener som jag verkligen älskade och jag skrattade tills jag hade ont i magen ibland när Tempi så fel saker på språket. Åh gud, jag skulle verkligen vilja läsa om det igen! Jag tycker att ademernas seder, kultur, i princip allt tycker jag är oändligt intressant och jag ville bara läsa mer om dem. Det är beundransvärt att Kvothe kan förändra sina levnadsvillkor så relativt enkelt så att han ändå kan smälta in någorlunda bra bland ademerna.
I del 2 fick man som sagt läsa om Kvothe i andra miljöer och det är intressant att få se honom på andra ställen än universitetet, även om jag tycker att passar där bäst. Det fanns några få ställen som var lite segare än andra, men de var inte många och snart bortglömda. Del 2 var mer snabbläst än del 1, trots, att den är över 500 sidor likaså.
Efter slutet så var jag verkligen arg som ett bi och kunde inte tro på att del 3 inte var ute ens på engelska (?) än. Gaaaaaah, varför måste det ta så lång tid?? Jag kommer vänta med spänning, förväntan, glädje, sorg och ilska tills tredje delen Doors of Stone kommer ut.
En vis mans fruktan del 1 & 2 är lika bra som första delen, om inte mer. Jag älskade böckerna från början till slut och de är väldigt snabblästa trots att både delarna är över 500 sidor långa. Humorn och spänningen är fortfarande helt fantastiska och karaktärerna likaså. Vi får träffa nya karaktärer och hatar vissa och andra älskar vi. Jag älskade verkligen att få läsa om ademerna och Tempi - de var de bästa delarna tror jag. Jag vill inte göra den här recensionen lika lång som förra, så vi kan väl säga det här:
Patrick Rothfuss är mästaren inom episk fantasy och alla borde läsa den här serien. Nu.
Bästa karaktär/er:
Kvothe, Tempi, Sim m.m.
Andra delar i serien:
1. Vindens namn del 1 & 2
2. En vis mans fruktan del 1 & 2
3. ?? (eng. Doors of Stone)
Det verkar vara en bra serie! :)
SvaraRadera