Vilken recension är bäst?

Jag har fått en förfrågan om att skicka in lite små recensioner till en tidning. MEN JAG HAR INGEN ANING OM VILKA. Så snälla söta läsare därute i cyberspace:

Kan ni kommentera vilken/vilka recensioner ni tycker jag skrivit bäst eller helt enkelt någon bok som både du & jag älskade/gillade som jag recenserat. 
Skriv gärna något kort om varför, ifall det var någon speciell del eller så av recensionen som ni tyckte bäst om. 

Just det, skriv gärna vilka recensioner som ni tycker varit bäst skrivna på böcker inom olika genrer, men främst "vanliga" böcker. Hehe... Men jag tar gärna emot tips på fantasy-böcker jag recenserat som ni tycker är bra också ;3

Snäääälla, kommentera, kommentera, kommentera nu! Skriv hur många du vill, bara om DU tycker att dem är värda att nämnas i en tidning! :)

Leva Älska Brinna Dö

Titel: Leva Älska Brinna Dö
Författare: Sofie Trinh Johansson
Förlag: Mörkersdottir förlag
Sidor: 515
Serie: Halvblod #3
Språk: Svenska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från förlaget:
1837 lämnar William Dahl Sverige för ett liv på andra sidan jorden. Han ger upp sin själ i utbyte mot rikedom, makt och evigt liv. Han får mer än han bad om. Över hundra år senare hittar han det som gör livet värt att leva.

Blodet från en av De Få är allt Aveline behöver för att förlänga sitt liv. Men något har tagit över hennes kropp och tiden håller på att rinna ut. Hon är inte stark nog att genomgå en förvandling, och hon vet inte heller om hon är beredd att lämna det mänskliga livet bakom sig. Samtidigt blir Hero svagare och Aveline fruktar att demonerna har tagit över henne.

Rådet är samlat. Livet finns inom räckhåll. Vem kommer att benådas och vem måste dö?

När döden har väntat för länge
Kommer allting till ett slut

Leva älska brinna dö

Omdöme:
Jag måste bara först och främst nämna att titeln är oerhört mäktig och jag älskar verkligen den. Skulle kanske kunna tatuera in den, fast det kommer aldrig att komma på fråga men ändå..

Leva Älska Brinna Dö är den slutgiltiga delen i Halvblods-triologin och det märks tydligt. Alla lösa trådar fläts samman och man får verkligen se och uppleva hur mycket alla karaktär har utvecklats & förändrats från den stunden de kom in i serien fram tills nu. Jag tycker att Porla och Alexander är två karaktär som förändrat sig väldigt mycket. Alexander har "släppt" taget om sitt gamla jag och det var riktigt kul att se hur Porla har blivit "godare" och snällare. Alla kan förändras! Aveline har också förändrats väldigt mycket. Hon är inte längre den skygga och blyga flickan, utan starkare och tuffare även om det inte märktes av i början av boken... Då kändes det som att hon föll tillbaka i gamla spår och behövde räddas av andra hela tiden - och det gillade jag inte. Jag tycker om Billy och Alexander, även om jag nog tycker mest om Alexander. Det var riktigt kul att få läsa flera kapitel om bara honom och uppleva honom närmare. Det var andra PoV som Dominos, V/Remys, Billy & Alexander typ 150-200 år tidigare.

Jag var mycket mer förväntansfull inför boken än jag trodde att jag skulle vara, så tack vare det så flög faktiskt sidorna fram mycket fortare och jag läste snabbt ut boken. Nu i efterhand tycker jag att triologi överlag är bra, även om den har många dalar och toppar och en väldigt långdragen handling som aldrig verkar ta slut.

Slutet var otroligt bra. Det är då man verkligen märker hur fantastiskt Sofie Trinh Johansson skriver och ger sina ord liv. Det var oerhört spännande ända fram till sista sidan och jag ville inte att serien skulle ta slut. För slutet var den bästa delen i hela serien och då var det verkligen suveränt & spännande - precis som förstklassig (svensk) fantasy ska vara. Och på grund av det kommer jag att vänta med spänning på att Sofie kommer släppa fler fantasy-böcker med paranormal romance inslag. "Hans" död i slutet gjorde så att jag nästan grät ögonen ur mig. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle beröras så mycket av han *poff* bara var borta men det gjorde jag. Men jag vet faktiskt inte om jag skulle önska att han uppstod, för hur skulle slutet isåfall bli? Jag tyckte att slutet var bra men lite förvirrande, men det var ändå bra och jag tyckte det passade bra för den här serien på nåt sätt.

Boken var riktigt spännande i slutet, men har sina sega delar och då måste man kämpa för varje läst sida. Det är mer våld, blod och död och ännu mer känslor. Tredje och sista delen rekommenderas till alla som jag gillade de 2 tidigare delarna och vill - precis som jag - ha ett slut på triologin. Och slutet var helt otroligt bra och spännande.

Bästa karaktär/er:
Alexander & Shira. (Även halvbloden)

Andra delar i serien:
1. Halvblod
2. Vingar av glas
3. Leva Älska Brinna Dö

Bokbloggsjerka 29 augusti-1 september 2014 + tävling hos Annika

Efter sommar-uppehållet så har äntligen bokbloggsjerkan kommit tillbaka till Annikas blogg. Jag som inte har så mycket tid - eller lust för den delen heller - tycker det är perfekt att ha någon rutin att återgå till när det gäller bloggandet.

Veckans fråga:
Vad har du läst för spännande böcker i sommar?

Okej, jag får svara med en fråga: menar hon böcker med spänning i eller helt enkelt bra böcker?

Jag får väl kombinera både ock lite grann och så får vi se vad resultatet blir!

En serie som jag har läst på sistone och fullkomligt älskade och ville bara ha mer av var Patrick Rothfuss serie Berättelsen om kungadråparen som hittills består utav böckerna Vindens namn del 1 & 2 och En vis mans fruktan del 1 & 2 på svenska. Klicka för att läsa recensionerna!
Sen så tyckte jag verkligen om Clockwork Angel och Clockwork Prince av Cassandra och Clare. Hoppas få läsa tredje boken snart!

Ifall ni inte riktigt förstår hur jag kan komma ihåg alla, så kollar jag bara på mina läsrapporter om varje månad. ;)

En annan är Unspoken av Sarah Rees Brennan som var oerhört underhållande, rolig & mysig!

Nu på sistone (eller i början av augusti rättare sagt) så har jag också läst bok 1-3 i Game of Thrones på svenska av George R.R. Martin i samband med att jag såg på säsong 1-4 också. En bokserie som jag kommer att gotta mig i när "Winter is coming".... (hahah, dålig humor jag vet ;P)

***

Annika har dessutom i samband med att jerkan drar igång en utlottning av bokaskar!!

Jag har skrivit om dem en gång förut och jag tänker verkligen inte missa chansen att vinna en!

Det enda man behöver göra är att länka till vilken bokask man vill ha i sitt jerka inlägg. 

Här hittar ni alla bokaskar: http://www.nillashandelsbod.se/bokaskar/

Jag vill ha denna: http://www.nillashandelsbod.se/bokaskar/bokask-kolibri-liten.html

Eftersom den är så himla fin, underbar och kan muntra upp den andra bokasken jag har! :)

Vilka har varit era nya favoritböcker i sommar? 

Vingar av glas

Titel: Vingar av glas
Författare: Sofie Trinh Johansson
Förlag: Mörkersdottir förlag
Sidor: 351
Serie: Halvblod #2
Språk: Svenska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från baksidan:

Billy har lämnat Aveline för att på egen hand be om hennes nåd och för det blod som kan rädda hennes liv. Samtidigt har han flytt från det enda hon är beredd att kämpa för, och lämnat henne med Alexander, som förändrats av hennes svek. Just som Aveline inte tror att det kan bli värre kommer Billys syster och V till dalen. Med sig har de Coraline, som visar sig vara Avelines värsta mardröm.
Vem är egentligen mannen hon tror sig älska, och vad har han en gång varit? Och är verkligen kärleken nog för att fortsätta älska?

Omdöme:
Jag var väldigt tveksam till att plocka upp Vingar av glas. Jag visste att det förmodligen skulle sluta väldigt dåligt, eftersom jag behövde nästan tvinga mig att läsa minst 100 sidor per dag för att kunna hinna läsa ut tredje delen, Leva älska brinna dö, också innan de återstående 10 dagarna av bibliotekslånet tog slut. Så jag satte målet att läsa minst 100 sidor per dag. Efter 2 dagar hade jag läst ut boken. För den blev mycket bättre när man väl kommit in i boken efter ungefär 200 sidor - så håll ut.

Man kastas huvudstupa in i berättelsen och den tar vid precis där första boken slutar och det orsakade väldigt stor förvirring hos mig. Det var väldigt många saker jag hade glömt av och det gavs ingen närmare beskrivning hellre, så jag fick varva Vingar av glas med Halvblod för att kunna förstå vad karaktärerna menar. Men som sagt, efter 200 sidor så flöt allting på väldigt bra och jag fängslas återigen av Sofie Trinh Johanssons magiska språk och fallenhet för att skriva vampyrböcker. Jag tycker att det är riktigt kul att vi har fått en svensk författarinna som skriver så otroligt bra vampyrböcker och bland de svenska författarna så finns hon absolut med på favorit-listan.

Jag tycker att Aveline fortfarande känns lite som Bella i Twilight, även om skillnaderna finns men det är bara det att hon gråter och är oerhört känslosam. Hela tiden. Man blir till slut trött på att hon gråter och inte vet vad hon ska göra, vem hon ska välja och inte välja. *suck*
Varför måste nästan alla böcker ha en kärlekstriangel? Ibland, som i The Infernal Devices, för det bara serien bättre men tyvärr så är det för mycket svartsjuka med den här kärlekstriangel för att man ska kunna älska den. Ärligt talat, alla karaktärer är i princip svartsjuka på varandra för allt & inget: Aveline-Billy-Alexander-Domino-V-Coraline-Hero. Om det skulle vara lite mer "riktigt" kärlek och vänskap och lite mindre svartsjuka skulle förmodligen den här boken bli väldigt mycket bättre.

Vissa händelser är väldigt förutsägbara medan vissa andra är lite mindre förutsägbara och skapar lite överraskning åt läsaren.

Men, nu är det slut på de negativa grejerna. Jag älskar författarinnans språk och vampyrvärlden med fullblod och halvblodsvampyrer, som i Vampire Academy. Jag tycker helt klart att halvbloden är intressantast. Heros livshistoria skulle jag verkligen vilja höra mer detaljerad, hon är en utav få karaktärer som jag faktiskt verkligen gillar. Spänningen finns i boken, men kommer inte riktigt fram förrän 150 sidor men när den väl kommit så går sidorna undan och snart hade jag börjat på tredje och sista delen i halvblods-triologin.

Jag är mer positiv nu än vad jag var innan till den här serien och kommer att läsa tredje delen inom kort. Ge boken en chans, även om handlingen är väldigt långdragen och långsam så kommer den att bli bättre. Mycket bättre.

Bästa karaktär/er:
Hmm, vet inte riktigt. Hero kanske?

Andra delar i serien:
1. Halvblod
2. Vingar av glas
3. Leva Älska Brinna Dö

Svärdets makt

Titel: Svärdets makt
Författare: George R.R. Martin
Förlag: Månpocket
Sidor: 961
Serie: Sagan om Is och Eld (Game of Thrones) #3
Språk: Svenska
Originaltitel: A Storm of Swords

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar i serien!
Handling från baksidan:

De sju konungarikena är en värld präglad av vild skönhet och mäktig magi. Men också av förräderi, girighet och ärelystnad, där ädlingar och ofrälse, hjältar och skurkar, fria och slavar kämpar för att överleva och finna sitt öde. Nya allianser bildas och gamla upplöses. Joffrey är bortskämd och alldeles för ung härskare. Hans främste rival, lord Stannis, vanärades då han blev besegrad. Robb Stark i Norden vinner allt större framgångar och Daenerys, draklordens dotter, samlar sina styrkor i östern. Men bortom civilisationen, bakom muren i norr mot den eviga vintern, finns en armé av rövare. Tillsammans med en hord mystiska varelser, vålnader och gengångare, vandrar de nu över Frosttändernas gudsförgätna fjällvidder och söderut.

Omdöme:
Jag tycker att Sagan om Is och Eld - eller Game of Thrones som den heter på engelska - är en serie som jag älskar; både böckerna & tv-serie versionen. Men jag blev lite paff då jag upptäckte att vissa händelser i säsong 4 händer i den här boken - bok 3 - och det gör allt så mycket mer komplicerat. Och spännande. Nu vet jag inte vad som kommer att hända i nästa bok, Kråkornas fest, eftersom jag trodde att det som hände i s04 kommer hända då o vice versa. Det dåliga med att jag sett tv-serien före jag läste böckerna är att en stor del av all spänning tagits bort. Jag vet vad som kommer att hända - det mesta i alla fall - och blir inte lika överraskad som jag blev 1:a gången. Men trots det tycker jag att serien är grym trots att alla böcker förmodligen är över minst 700 sidor och väldigt liten text.

Svärdets makt innehåller nya PoV som Jaime Lannister, Samwell Tarly och även Davos Sjöfärdig (som även var med i 2:a boken). Det var kul att få följa från Jaimes synvinkel och jag gillar hans & Briannes "vänskap" även om det mer är som hund-och-katt. Jag tycker om den omaka duon som var så olika men ändå så lika, lite svårt att förklara men jag gillade det i alla fall.
Sen tidigare vet ni att jag gillar Samwell och det var verkligen kul att få läsa om honom! Men min åsikt har ändrats liiite, för ibland var Sam så feg och ynklig att jag inte visste vad jag skulle göra av med boken. Men han har många bra stunder och egenskaper och jag tyckte om att läsa om honom och hoppas få göra det i nästa bok också!

Mina favoritkaraktärer som jag älskar och tycker är intressantaste att följa är fortfarande Arya Stark, Jon Snow, Daenerys Targaryen och Tyrion Lannister. Arya har blivit en riktigt kämpe och jag tycker nog att hon är min absoluta favorit i serien och jag beundrar henne otroligt mycket. Btw så är Maisie Williams som spelar Arya i GoT helt otrolig, snäll, rolig & FANTASTISK! En underbarare skådespelerska finns det nog inte...
Jag tycker jättemycket om Jon Snow och hoppas bara på det bästa för honom. Jag tyckte verkligen om honom & Ygritte, men spoiler - markera för att läsa! när Ygritte dog så grät jag trots att jag visste om det. Men det kändes inte lika fint som i tv-serien så känslorna var inte riktigt lika stora, men ändå stora. När vi ändå pratar om spoilers: Red Wedding. Alltså, varför måste Robb & Catelyn Stark dö? Och Gråvind? Hehe, jag tycker nästan mest synd om skräckvargarna... slut på spoiler!
Daenerys är min favorit nr 2, för hon är så himla snäll mot hennes "barn", godhjärtat men ändå grym för att få rättvisa och jag är så rädd för att hon en dag så inse något hemskt eller göra något som kommer att krossa hennes hjärta. Ta inte det här fel, för hon är absolut inte vek eller svag utan hon kan vara grym mot de som förtjänar det men hon är också lite för godtrogen för sitt eget bästa. Aaah, det får inte hända något ont med henne!!!!
Tyrion Lannister har haft ett pris på sitt huvud i större delen av den här boken och jag fasade varenda gång när det var dags för hans kapitel igen att han skulle dö eller något fruktansvärt skulle hända honom. På sätt och vis hände flera fruktansvärda saker och jag fällde några tårar vid ett flertal ställen, för jag tyckte att det var så synd om honom.

Den här serien har en väldigt nedslående syn på kvinnor och därför tänker jag nämna några som verkligen utmärker sig som komplexa, modiga, starka kvinnliga karaktärer; Arya Stark, Cersei Lannister, Daenerys Targaryen, Ygritte, Brienne av Tarth och Catelyn Stark för att nämna några. Jag vet, Cersei är ond men visst älskar vi att hata henne?

Svärdets makt är den bästa boken hittills i Game of Thrones och den var trögare än de andra, men det hände mycket mer och det vad död hit & hit, flera dödsfall gjorde så att jag grät floder medan åt vissa skrattade jag bara. Jag vet, det är hemskt men ni som har läst boken kan nog gissa er till vilken/vilka...
Låt inte bokens sidantal avskräcka dig, det borde vara de Vita Vandrarna som gör det för dem skrämmer ärligt talat livet ur mig. Det är inte något svårt gammaldags språk som gör att man får gissa sig fram, utan det är typ det "moderna" språket som finns idag fast med mycket mer ers nåd/höghet, lord, lady, osv. Jag har flera favoritkaraktärer som jag håller både tummar & tår för att dem ska överleva hela serien, för ingen karaktär går säker i den här serien - varken onda eller goda. Flera utav karaktärerna har vuxit och utvecklats väldigt mycket, som Arya & Bran speciellt. De är inga små barn längre utan unga vuxna.

Jag kommer att vänta ett tag innan jag läste bok 4, för jag vill att spänningen ska byggas upp ytterligare och jag kommer nog tycka att den till en börja kommer vara oerhört spännande och oförväntad, eftersom säsong 4 uppenbarligen inte baseras enbart på bok 4 utan bok 3. Så ja, jag är grymt taggad inför att läsa den men ska vänta ett tag!

"Det var fel av dig att älska henne.
Det var fel av dig att lämna henne."

Bästa karaktär/er:
Dany, Arya, Jon & Tyrion!

Andra delar i serien:
1. Kampen om Järntronen
2. Kungarnas krig
3. Svärdets makt
4. Kråkornas fest
5. Drakarnas dans
6. Vinterns vindar
7. ??

En vis mans fruktan del 1 & 2

Titel: En vis mans fruktan del 1 & 2
Författare: Patrick Rothfuss
Förlag: Damm Förlag
Sidor: 1095 (552 + 543)
Serie: Berättelsen om kungadråparen #2
Språk: Svenska
Originaltitel: The Wise Man's Fear

Handling från baksidan:
Jag heter Kvothe. 
Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ner staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skriver sånger som får trubadurerna att gråta.

Ni har kanske hört talats om mig.

Så börjar Kvothe sin historia.Om sin lyckliga uppväxt i en kringresande artistgrupp till den hemska dagen när de mytomspunna och fasansfulla Chandrierna tvingade honom till ett ensamt och fattigt liv på stadens gator. Hela tiden med ett enda mål i sikte: att ta sig till den berömda skolan för magi och där söka de svar han behöver för att få sin hämnd...

Omdöme:
Ifall ni har läst min recension på första delen Vindens namn del 1 & 2 så vet ni nog att jag verkligen älskade den boken och aldrig ville att den skulle ta slut. Jag trodde inte att En vis mans fruktan skulle kunna slå mina höga förväntningar, utan att den skulle falla i glömska som "andra" böcker oftast gör, men boken gjorde mig lika mållös som första boken och jag älskar den här boken desto mer även om det verkar omöjligt.

Jag har aldrig någonsin stött på en liknande serie som den här. Patrick Rothfuss serie Berättelsen om kungadråparen är originell, unik och speciell vilket bara är förnamnen på den här serien. Humorn är helt fantastisk och kan göra även de mörkaste stunderna till ljusare. Rothfuss är fortfarande lika skicklig med att kunna balansera de tre olika "lagrena" som jag gärna vill kalla det. Man märker inte av det och allt bara flyter på med lätthet och berättelsen stannar liksom aldrig upp på vissa ställen utan bara fortsätter. Det är lite jobbigt då man inte kan sluta läsa utan säger "Ett kapitel till." vilket oftast blir det gånger 10.

Karaktärerna är riktigt bra och jag skulle kunna skriva ett helt kapitel om bara dem. Kvothe är en helt fantastisk huvudkaraktär och har en underbar och rolig berättarröst som gör läsningen till en annan upplevelse än vad den skulle varit utan Kvothe. Det finns också väldigt många bra bikaraktärer som har utvecklats men Kvothe står för den största utvecklingen i boken. Simmon, Wilem, Manet, Denna, Auri, Fela & Elodin är några som kan uppmärksammas från del 1 av En vis mans fruktan. Även denna bok har delats upp i 2 volymer på svenska. Jag tycker att Elodins lektion var otroligt roliga och han var så intressant - och alldeles galen ibland - som lärare att man bara satt och läste med stora ögon och helt plötsligt satt man där och skrattade. Alla karaktärernas relationer är så fina och jag tycker speciellt mycket om Kvothe, Sim & Wilhems.

I del 2 så har jag en annan favoritkaraktär: Tempi. Eller rättare sagt så är det Ademre och ademerna som jag gillar allra mest. Att Kvothe försöker lära Tempi språket bättre och att Tempi lär honom andra saker i stället, det var scener som jag verkligen älskade och jag skrattade tills jag hade ont i magen ibland när Tempi så fel saker på språket. Åh gud, jag skulle verkligen vilja läsa om det igen! Jag tycker att ademernas seder, kultur, i princip allt tycker jag är oändligt intressant och jag ville bara läsa mer om dem. Det är beundransvärt att Kvothe kan förändra sina levnadsvillkor så relativt enkelt så att han ändå kan smälta in någorlunda bra bland ademerna.

I del 2 fick man som sagt läsa om Kvothe i andra miljöer och det är intressant att få se honom på andra ställen än universitetet, även om jag tycker att passar där bäst. Det fanns några få ställen som var lite segare än andra, men de var inte många och snart bortglömda. Del 2 var mer snabbläst än del 1, trots, att den är över 500 sidor likaså.

Efter slutet så var jag verkligen arg som ett bi och kunde inte tro på att del 3 inte var ute ens på engelska (?) än. Gaaaaaah, varför måste det ta så lång tid?? Jag kommer vänta med spänning, förväntan, glädje, sorg och ilska tills tredje delen Doors of Stone kommer ut.

En vis mans fruktan del 1 & 2 är lika bra som första delen, om inte mer. Jag älskade böckerna från början till slut och de är väldigt snabblästa trots att både delarna är över 500 sidor långa. Humorn och spänningen är fortfarande helt fantastiska och karaktärerna likaså. Vi får träffa nya karaktärer och hatar vissa och andra älskar vi. Jag älskade verkligen att få läsa om ademerna och Tempi - de var de bästa delarna tror jag. Jag vill inte göra den här recensionen lika lång som förra, så vi kan väl säga det här:

Patrick Rothfuss är mästaren inom episk fantasy och alla borde läsa den här serien. Nu.

Bästa karaktär/er:
Kvothe, Tempi, Sim m.m.

Andra delar i serien:
1. Vindens namn del 1 & 2
2. En vis mans fruktan del 1 & 2
3. ?? (eng. Doors of Stone)

Maze Runner - I dödens labyrint

Titel: I dödens labyrint
Författare: James Dashner
Förlag: Semic Förlag (Tack för boken!)
Sidor: 358
Serie: The Maze Runner #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Maze Runner

Handling från baksidan:

Allt kommer att förändras...

När Thomas vaknar upp i en hiss minns han ingenting förutom sitt eget namn. Men han är inte ensam. När hissdörrarna öppnas möter Thomas en stor grupp tonårskillar, som liksom han själv har fått sina minnen raderade. De är inlåsta i ett område som omges av höga murar. Allt de vet är att de är fångade innanför en enorm labyrint. Labyrinten myllrar av dödliga faror, och väggarna i den flyttas varje natt. Ingen vill bli kvarlämnad där efter mörkrets inbrott. Hur ska de någonsin kunna hitta en väg ut? Livet i labyrinten har följt samma mönster länge, men när Theresa skickas dit förändras allt. Hon är den första tjejen som någonsin kommit - och det verkar som att hon och Thomas känner varandra sedan tidigare. Kan hon hjälpa Thomas att nå fram till sina förlorade minnen? Kanske finns det en chans att återvända till världen utanför - vilken värld som nu väntar dem där ute...

Omdöme:
Jag gillar dystopier, men det verkar som att alla författare vill göra dystopier och det blir rätt så torftigt med bara det, så det var med liiite skeptiskt min jag frågade förlaget om boken men eftersom boken hade fått otroligt bra recensioner så tänkte jag ge den en chans. Och jag är oerhört glad att jag gjorde det! Det är efter såna här böcker som jag älskar just den genren dem är i - och nu har jag fått smak för dystopier igen. Jag skulle kunna tänka mig att beställa hem andra och tredje delen på engelska just nu bara för att jag vill så väldigt gärna veta hur det egentligen kommer att gå med Thomas & Co. Under en dag så hann jag börja läsa på boken och jag hann avsluta den innan det ens hade hunnit börja mörkna utanför fönstret.

Boken är sprängfylld med frågor, spänning och skräck. Man vet aldrig riktigt vad för vändning James Dashner tycker att boken ska ta och inte ta, så man kunde inte gissa vad som skulle hända på löpande band utan bara vissa få grejer kunde man en chans att gissa och ha rätt på. Spänningen går verkligen att ta på genom hela boken, jag tyckte att labyrinten var spännande nog bara den och det var utan alla dessa otäcka klagare. Och apropå klagare, boken innehåller även andra "nya" ord som gläntingarna - ett annat ord - har kommit på och det gjorde det hela lite förvirrande i början, men eftersom Thomas och tyckte det var förvirrande så blev det mer naturligt för läsaren att också tycka så. Samtidigt så lurade skräcken bakom varje hörn: Vad skulle hända? Skulle någon dö? Vad är labyrinten för något egentligen? Vilka gjorde det här?
Frågorna blev bara fler och fler, och även nu när jag har läst ut första boken i serien så är det till och med mer frågor än det var under bokens början. Jag kan knappt bärga mig tills jag kan få fortsätta läsa den här serien och få reda på vad det egentligen är för värld Dashner har fört oss in i.

Thomas är en karaktär som gör det kul och intressant att läsa boken, då han är väldigt smart och har massa egna idéer. Fast det känns lite konstigt att det är just han som kommer med alla smarta idéer som faktiskt ger resultat, varför kunde ingen annan av gläntingarna ha kommit på någon av dem grejerna? Theresa är helt okej, även om - Spoiler! (markera för att lösa): hennes telepatiska band med Thomas är väldigt häftig (och orsakar ännu mer frågor) - slut - så känns hon ganska så alldaglig ändå. Visst, hon är rätt så tuff och kan ta vara på sig själv, smart och så men det känns som att hon försvinner in i mängden för mycket.
Jag tycker att Minho och Newt är båda två riktigt intressanta karaktärer, även om Newt nog tar hem priset som bokens intressantaste karaktär.

Sammanfattningsvis så är I dödens labyrint en riktigt spännande och bra introduktion som första del i The Maze Runner och jag är säker som berget på att jag kommer att plocka upp andra och förmodligen tredje delen också så fort dem kommit på svenska. Kanske så orkar jag inte ens vänta utan köper hem dem på engelska i stället...
Boken har många bra ingredienser som en stor dos spänning, skräck, nyfunnen vänskap, lite övernaturligt och såklart väldigt många frågor som bara blir fler & fler desto längre in i boken man kommer. Karaktärerna är värda att nämnas, men inga som är super-dunder-favoriter utan dem är mer lättsamma och rätt så intressanta karaktärer för att bara hålla intresset på topp och göra så att läsaren fortsätter att läsa. För fortsätta läsa boken, det kan jag nästan garantera att ni kommer att göra. Jag tycker att ni ska gå till den närmaste bokaffären eller biblioteket och köpa/låna I dödens labyrint så fort den kommit ut, för den är sååå bra för att förtjäna den rekommendationen.

Bästa karaktär/er:
Newt & Minho!

Jag har vunnit en tävling & nya rec-ex!

Ni vet tävlingen som hölls på Inuti en bok i veckan/förra veckan och som jag tipsade om? JAG VANN! Gissa vad glad jag blev, för jag brukar aldrig ha sån tur och det är bara - bara & bara - tredje gången jag vunnit en (bok)tävling. Fast...tredje gången gillt, eller? Hoppas inte det...

I alla fall så vann jag Ögat över månskäran och Upprorsänglar av Libba Bray som jag visserligen redan har läst, men jag minns att jag tyckte bra om dem och vill gärna ha dem själv hemma i bokhyllan!

Dessutom har jag i veckan fått hem ännu ett stort bokpaket från Harlequin, tack så jättejätte mycket!
Det är bl.a böcker som kommer ut nu i augusti och några mer gamla:

• Höglandets härskare av Marguerite Kaye
• En av grabbarna av Kristan Higgins
• Dans och drömmar av Nora Roberts
• Synd och förlåtelse av Nora Roberts
• Miniserien - Åter i paradiset av Kimberly Van Meter: Vägen till lyckan, Kärlekens hemliga språk, Dit vinden bär mig

Har ni läst någon/några utav böckerna? Vad tyckte ni i såfall om dem?

PS. Jag har läst ut "De odödligas hunger" och jag gillade boken. Skarpt. Fast det slutade med en stor j*kla cliffhanger... En bok som ni borde läsa ifall ni läst första! 

Min nuvarande läsning

Om man kollar vad jag läser på Goodreads så läser jag följande:

• Seraphina - Rachel Hartman
• Kleptomania - Kristina Hård
• Vingar av glas - Sofie Trinh Johansson
• De odödligas hunger - Julie Kagawa
• Echo & Noah - Katie McGarry

Det är inte lite böcker, men jag har faktiskt bara påbörjat en bok: Seraphina och det var väääääldigt länge sen och jag har tagit en lång paus i den boken. Så jag tänkte försöka läsa andra och tredje boken i Sofie Trinh Johansson triologi som dessutom är låneböcker och som snart ska vara återlämnade. Sen så har jag flera nya rec-ex och ett tiotal gamla + massa rec-ex som kommer trilla ner i brevlådan allt eftersom de givs ut. Känn pressen. Jo tack, det gör jag verkligen. 

Pressen & stressen är lite större än den skulle varit ifall jag inte skulle ha läst del 1-3 och sett säsong 1-4 av Game of Thrones, men men gjort är gjort! Så innan augusti är slut så ska jag ha läst dessa 4 böcker:

1. Vingar av glas - Sofie Trinh Johansson (Halvblod #2)
2. Leva Älska Brinna Dö - Sofie Trinh Johansson (Halvblod #3)
3. De odödligas hunger - Julie Kagawa
4. Echo & Noah - Katie McGarry

Och kanske någon utav de här 3: Beautiful Creatures bok 3: Den sista prövningen, Ink eller Ankomsten. 

Har ni något tips på vilken bok jag ska börja läsa eller lägga åt sidan? Vad läser ni just nu?

Kungarnas krig

Titel: Kungarnas krig
Författare: George R.R. Martin
Förlag: Månpocket
Sidor: 753
Serie: Sagan om Is och Eld #2 (Game of Thrones)
Språk: Svenska
Originaltitel: A Clash of Kings

OBS! Innehåller spoilers från tidigare delar - Kampen om Järntronen/A game of thrones

Handling från baksidan:

Sedan kung Roberts dött betraktar sig hans bror Stannis om arvtagare till järntronen. Men han är inte ensam om sina anspråk. Det råder kaos i de sju konungarikena och de olika släkterna är beredda att slåss om makten. Det pågår ett krig där man inte kan lita på någon. Brodersmord, blodskam och svartkonst, en prinsessa förklädd till tiggarpojke, en livsmedikus som besitter ett dödligt gift och stråtrövare som lämnar bergen för att hemsöka dalen. Ett krig där segern går till den som äger det vassaste stålet och det hårdaste hjärtat och där döden vandrar i natten.

Omdöme:
Som ni kanske vet så gillade jag verkligen första delen - Kampen om Järntronen - och började läsa andra boken direkt efter för att jag var så sugen på att få veta hur det kommer att gå för mina favoritkaraktärer, men även de som inte är mina favoriter utan de "onda" också. Så på några dagar så hade jag även läst ut andra delen i Game of Thrones-serien. Och jag kan knappt bärga mig tills jag börjar läsa tredje boken!

Trots att även Kungarnas krig är över 700 sidor så går det otroligt fort att läsa, det är inte ett gammaldags språk som gör att man undrar vad det betyder utan det är mer som vårt språk fast utan industriella revolutionen, typ. Det är ännu mer fantasy-element i den här boken och det tackar jag för, i 1:a boken så var det bara lite i slutet såååå jag var taggad på att få läsa mer om Daenerys & hennes "barn". Tyvärr så hade boken en mycket segare början och det var nästan så att jag tänkte börja läsa en annan bok under tiden, men eftersom jag såg på tv-serien samtidigt så visste jag vad som skulle hända - både en fördel och en nackdel - och visste att jag bara måste komma fram till den delen då det händer. Så jag fortsatte att läsa och blev till slut lika fast som i förra delen.

Jag tycker fortfarande bäst om Daenerys, Tyrion & Jons PoV, men har även börjat gilla Arya Starks mer & mer. Daenerys tycker jag är riktigt häftig och jag tycker faktiskt att det är antingen hon eller kungen i Norden som ska sitta på Järntronen, men det är nog bara önsketankar.  Det känns mer som att Tyrion har börjat kämpa mer för rättvisan - om den nu finns i Västeros - och jag hoppas att han lyckas, för jag vill inte mista hans kloka råd och kommentarer. Jon Snows kapitel är fortfarande en storfavorit hos mig och jag älskar att läsa om Nattens väktare. Det känns som en stor gemenskap med alla bröderna och att dem ställer upp för varandra, det är så kul att läsa mitt i allt krig mellan alla hus och ätter. Samwell är en utav de karaktär som jag verkligen tycker om som inte har ett eget PoV - än - och man kan inte låta bli att le åt honom och hans klumpighet.
Några karaktärer som jag däremot inte alls gillar och hatar är Cersei & Joffrey. Cersei är en sån där person man älskar att hata, men Joffrey är mer en person som man hatar och vill döda. Ärligt talat, han är nog en utav de värsta karaktärerna jag stött på. I slutet av boken hade jag dessutom ändrat mig helt och hållet om Theon Greyjoy, han kan också dö för jag fattar inte riktigt hur han kunde göra så mot... hm, jag ska inte avslöja allt för mycket mer än att jag hatar honom för det han gjorde i slutet.

Som ni vet så älskar jag drakar och tycker att det är ett utav de bästa fantasy-varelserna som finns. Så min glädje var stor när drakar kommer in mer och mer i boken och jag kan inte få nog av att läsa om dem. Jag gillar också skräckvargarna väldigt mycket och skulle inte ha något emot att få ha en egen...

För att recensionen på Kungarnas krig inte ska bli lika lång som förra, så får jag nog sammanfatta mig nu.
Det är inte längre en kung i de sju konungarikena utan kanske 5-7 stycken och ja, det är lika komplicerat som förut med alla dessa karaktärer. Spänningen är påtaglig genom hela boken: Vem kommer att leva och vem kommer att dö? Ingen går säker och lojaliteter bryts och blir nya. Boken är mycket hemskare med mer krig, död, sorg och intriger. Det kommer att bli riktigt spännande att få se hur det kommer gå för alla kungar, krig och förrädare. För jag kommer att läsa tredje boken så fort jag skrivit klart den här recensionen.
Och ni som inte har läst den här serien: jag tycker att ni ska göra det och kolla på tv-serien som är lika sevärd som böckerna är läsvärda.

Bästa karaktär/er: 
Jon, Daenerys, Arya & Tyrion!

Andra delar i serien:
1. Kampen om Järntronen
2. Kungarnas krig
3. Svärdets makt
4. Kråkornas fest
5. Drakarnas fest
6. ??

Tumblrs bokkärlek #9

Det var relativt länge sedan jag gjorde ett nytt inlägg av Tumlbrs bokkärlek - som går ut på att jag har hittat bilder från Tumblr som på nåt sätt är bokrelaterat.

Veckans tema är Game of Thrones. Passande, va? Men inte GoT i helhet utan Jon Snow & Ygritte. Btw, jag älskar dem två och de är förmodligen mitt favorit OTP!

De första bilderna har ni nog sett redan, men tar med dem ändå!

Bästa quotet genom hela tv-serien!

He's sooooo handsome! ;*

I min brevlåda #63

De senaste veckorna har jag fått hem några recex, vissa "gamla" och vissa helt nya. Som ni vet försöker jag att minska ner min olästa-hög men tyvärr så ligger den uppåt 50+ böcker ännu. Det kan väl bero på att jag lånar böcker från biblioteket och får hemma ännu mer böcker från förlagen.

Böckerna jag fått hem är:

• Ankomsten av Shaun Taun: En bok som bara består utav bilder och sägs vara en helt underbar historia. Ser framemot att få läsa!
• Den sista prövningen av Kami Garcia & Margaret Stohl: Fjärde och sista delen i Beautiful Creatures-serien. Ärligt talat så är jag lättad över att vi för en gångs skull ska få ett slut på kärlekshistorien mellan Lena & Ethan, som jag tycker har gått lite utför på sistone.
• Ink av Amanda Sun: Har inte sett något om den här boken förut, men verkar vara bra!
• Echo & Noah av Katie McGarry: Lite Underbara helvete-vibbar känns det som, och eftersom jag älskade Underbara helvete så hoppas jag på att den här boken också är lika bra!
• De odödligas hunger av Julie Kagawa: Alltså, jag vet inte riktigt exakt vad jag tyckte om första boken De odödligas regler men jag är väldigt sugen på att få läsa mer om kick ass-karaktären Ally i alla fall.

Tack till förlagen Kabusa Böcker, Semic, Harlequin för böckerna!

PS. Det kommer förmodligen ett till IMB-inlägg nästa vecka. Och veckan därpå. Alltså, mer böcker på väg!

Har ni hunnit läsa någon utav dessa böcker än? Vill ni läsa någon utav dessa? 

Kampen om Järntronen

Titel: Kampen om Järntronen
Författare: George R.R. Martin
Förlag: Månpocket
Sidor: 736
Serie: Sagan om Is och Eld #1 (eng. Game of Thrones)
Språk: Svenska
Originaltitel: A Game of Thrones

Handling från baksidan:

Robert Baratheon och Eddard Stark befriande en gång i tiden de sju konungarikena från den galne draklorden, och Robert besteg järntronen medan Eddard drog sig tillbaka till sitt Vinterhed. Efter en lång tid av fred samlar sig kung Roberts fiender både i Norden och i Södern, och intrigerna leder till ett regelrätt krig mellan olika ätter och deras lorder.
Vi befinner oss i riket Västeros, även kallat "De sju konungarikena". Även om det förekommer klassiska fantasy-ingredienser som exempelvis drakar, så är detta framförallt en berättelse med politiska intriger, maktspel och starka karaktärer. Inga hjältar är alltigenom goda, och det slutar inte alltid lyckligt.

Omdöme:
Jag varnar er; detta blev ett väldigt långt omdöme så jag kan bara hoppas på att ni läser igenom hela - annars kan ni lika gärna läsa boken och förtrollas som jag.

När jag först började läsa Kampen om Järntronen så tänkte jag att jag aldrig skulle orka läsa klart boken som var på över 700 sidor och hade väldigt, väldigt liten text. Men ändå så fångade Martins värld mig med sin spänning och jag är väldigt fascinerad över hur han kan hålla koll på alla karaktärerna, och vem de är lojala mot och vilka inte, vem som hör till vilket hus/ätt och vice versa. En annan sak jag är...fascinerad över är hur lätt han verkar döda personer i hans böcker. Han dödar dem precis som man dödar en fluga, ärligt talat och det skulle jag nog aldrig kunna göra i fall jag hade skrivit den här serien. Eller jo, jag hade dödat dem som är alltigenom onda och låtit de som är snälla och som slåss för de "goda" LEVA. Men tyvärr så verkar inte Martin fatta att hans fans förmodligen kommer att döda honom ifall han dödar vissa karaktärer som i princip alla läsare älskar - och däribland jag.

Det här är ju första boken och då måste ju karaktärer introduceras för läsaren för att få en känsla av vilken slags person de är, men det finns otroligt många karaktärer och nästan alla personer som kommer in i bilden - sidan närmare bestämt - får ett namn och alla tjänare, väpnare, etc. har ett namn och - det är inte enkelt att hålla isär vilka som hör till vem, lojaliteter och rivaler - allt är väldigt komplicerat och bara det kan få en läsare att fly hals över huvud. Men jag kollade samtidigt på säsong 1 av tv-serien med namnet Game of Thrones och på så sätt får jag ett namn till ett ansikte och kan hålla lite bättre koll på vem som är vem.

George R.R. Martin har gjort så att boken utspelar sig från ett flertal PoV - synvinklar/perspektiv brukar jag också kalla det - och på så sätt får vi vara på olika platser med olika människor. Jag måste säga att det är ett väldigt bra sätt att ha ett tiotal karaktärer som vi får skugga och lära känna bättre. Det ger ett brett perspektiv av världen och man får flera olika åsikter om samma människor och kan skapa sig en bättre uppfattning.

Mina favoritkaraktärer hittills är Daenerys Targaryen, Tyrion Lannister och Jon Snow. Ah, Jon Snow, jag älskar att läsa från hans synvinkel från den stund då han övergår till Nattens väktare - vilket är en annan sak som intresserar mig väldigt mycket - och då man får följa hans resa till muren och även liiite bortom den. Då är det riktigt roligt och spännande att få läsa, och jag sörjer varje gång hans kapitel tar slut och dessutom så känns det lite mer som välbekant mark med en sådan karaktär och jag gläds åt att Martin har med åtminstone en sån karaktär.
Dany är lika rolig och intressant att följa, att hon är på andra sidan Smala havet gör det bara intressantare att läsa än att läsa ifall hon redan från början skulle befinna sig i Västeros. Hoppas verkligen på att hon en dag kan ta sig över havet, skulle otroligt gärna vilja se henne med de andra!
Tyrion, dvärgen, då. Jag tycker att han är en utav de smartaste och listigaste karaktärerna i hela serien och jag imponeras av att han kan klara sig ur många saker med bara ord, och det är skicklighet. Att alla ser ner på honom - båda bildligt och bokstavligt talat - gör att jag bara kan älska honom mer och jag hejar på att han inte ska dö. Arya tycker jag också om, och om hon kommer att fortsätta som hon gör - vara annorlunda och mer pojkflicka än en lady - så kommer jag förmodligen att älska henne också när serien är slut.

Skräckvargarna har jag verkligen fastnat för, det beror nog på att jag tycker att vargar är så fina och häftiga. Skulle vilja ha en egen!!

Nattens väktare tycker jag är riktigt häftiga och det är alltid kul att få följa Jon och hans vänner Pyp, Grenn & Samwell (!!).

Ni som tror att den här serien kan jämföras med Tolkiens Sagan om Ringen-serie så har ni fullkomligt fel. Martins Game of Thrones har som sagt med några av de typiska fantasy-sakerna som drakar, ulvar, vålnader, jättar och monster - men monstrena är oftast de människorna som vi får läsa om och när man nästan genom hela boken har fått läsa om maktspel på liv och död tycker man att det är hemskt och otäckt med alla dessa krig och dödsfall. Men trots det så lurar det allra farligaste monstrena norr om muren och det är dessa som skrämmer skiten ur mig ärligt talat. Som Vita Vandrarna eller White Walkers som dem heter på engelska. Visst, vissa utav karaktärerna är rent ut sagt onda och man vill bara att de ska dö, men jag misstänker att alla i den här serien kommer att dö för författarens hand ändå och/eller för det som finns bortom muren. Jag vill helst bara släppa en tung bok i huvudet på "kungarna" för att dem ska marschera norr ut i stället för söderut, annars är det liksom bara bye bye birdie. Ville bara nämna några utav mina tankar.

Kampen om Järntronen gjorde så att jag satt flera nätter uppe och bara läste, läste o läste. För när man väl kommit in i boken så kunde man inte ta sig loss och att Martin har flera olika PoV gör att när t.ex. Jons kapitel tar slut så vill man ju veta vad som händer efter det, men då kommer en annans kapitel och på så sätt fortsätter det. Boken hade några sega partier, men med alla intriger, maktspel och krig så går det också fort. Det finns flera karaktärer jag älskar att följa & läsa om, medan vissa kan slänga sig utför ett stup. Jag kommer absolut att fortsätta läsa serien och samtidigt följa tv-serien!

"En hjärna behöver böcker som svärdet behöver en brynsten om det ska behålla eggen." - Tyrion Lannister

Bästa karaktär/er:
Jon Snow, Tyrion Lannister & Daenerys Targaryen.

Andra delar i serien:
1. Kampen om Järntronen
2. Kungarnas krig
3. Svärdets makt
4. Kråkornas fest
5. Drakarnas dans
6. ??

Game of Thrones säsong 3-4

På begäran så skulle jag skriva en film/tv-serie recension på säsong 3 & 4 av Game of Thrones. Här hittar ni inlägget om säsong 1-2!

Tyckte att den här bilden var lite speciell ;D

Jag såg klart på säsong 1-2 under ca 2 veckor. Jag såg klart på säsong 3-4 under 5 dagar. Då kan ni nog gissa vad jag tyckte om tv-serien, va? Jag såg alltså 10 x 2 avsnitt som är ca 50 minuter. Alltså jag satt och kollade i 1000 minuter minst. Och jag skulle med glädje göra det igen för att få återuppleva serien och på nåt sätt överleva till säsong 5 kommer ut. Och den kommer väl ut om tvåhundra år så...

Jag tycker att Game of Thrones aldrig blir tråkig, för det händer saker hela tiden och serien liknar inte andra tv-serier vilket gör den mycket mer speciell och spännande. Tv-serien innehåller många karaktärer att hålla reda på, men inte lika många som böckerna dock. Mina favoriter är fortfarande Arya Stark, Daenerys Targaryen, Tyrion Lannister & Jon Snow. Men nu i säsong 3 & 4 gillar jag också Bran Stark - herregud, hur mycket har har inte utvecklats!?! -, Brienne av Tarth, Jaime Lannister och min absoluta favorit: Ygritte. Gash, vad jag älskar henne!

Det är lite svårt att skriva recension på både säsong 3 & 4 samtidigt, men jag tänkte att jag skriver om mina anteckningar för säsong 3 först och bara rabblar dem och går sedan över till säsong fyras noteringar.

Det var riktigt kul att följa Brienne & Jaime, jag tyckte att deras "vänskap" eller vad man nu ska kalla det, var väldigt fin och rolig. Känns lite mer normalt med det i den här serien..
Margaery Tyrell är för det första otroligt vacker, men jag har ingen aning om vad hon egentligen döljer bakom fasaden. Eller är det ens en fasad? I alla fall, hon känns lite så där lurig.
Lady Catelyn är en karaktär jag verkligen beundrar, hon slåss för sina barn in i det sista och när det handlar om hennes barn så ger hon inte upp förrän hon har vunnit.
Som jag sa förut så har Bran Stark vuxit och utvecklats otroligt mycket, han är nog en utav de som har utvecklats mest, tror jag. Det var intressant att få följa med honom och hans resa norrut med Hodor (!!) och Jojen & Meera.
Theon tycker jag inte om så mycket, men inte ens han förtjänar det han utsätts för. Usch, hatar Ramsay nästan mer än Joffrey.

En anteckning som jag skrivit upp är denna: "Daenerys - slutet av E04 - bara bättre." Ni som förstår vad jag menar, kommentera gärna och klara upp mitt minne tack. Förmodligen är det något bra, precis som slutet av s03, det var mäktigt!

Avsnitt 9 av säsong 3 då, innehåller spoilers - läs ifall du har sett säsong 1-3!!! Markera för att läsa: Alltså, Red Wedding. Jag grät verkligen då när Robb & Catelyn dog. Varför måste bara Starks dö?? Och att Gråvind gick samma öde till mötes, neeeeej varför?! Och att Arya var så himla nära, men att hon sen fick vända om och gå därifrån, det var liksom bara... Det finns inga ord hur ledsamt det var. 

Okej, slut på spoilers!

Säsong 4:
Efter att ha kollat på tv-serien i nu 4 säsonger så kan man inte tycka annat än att introt är väldigt häftigt, fast i början var det väldigt tråkigt och lååångt.

Daenerys har utvecklats väldigt mycket från första säsongen och hon är fortfarande en utav mina favoritkaraktärer. Drakarna tycker jag är som pricken över i:et och jag gillar även Grey Worm (Gråmask på svenska) och Daario (fast jag tyckte mer om förra skådespelaren). Dany är otroligt godhjärtad och tycker att slaveri är helt och hållet fel, vilket jag tycker är en bra egenskap hos henne. Jag hoppas av hela mitt hjärta att det är hon som kommer sitta på järntronen när serien är över, fast Game of Thrones har så många twistar och vändningar att man aldrig vet vad som kommer att hända.
Spoiler - markera för att läsa: När hon låste in drakarna förstod jag att hon skulle passa perfekt för drottningsrollen, hon älskar sina drakar men sätter befolkningens säkerhet före dem ändå. Det är starkt att göra så och jag tyckte så synd om henne i det ögonblicket!

Jag tycker fortfarande att Tyrion är en riktigt bra karaktär och skådespelaren Peter Dinklage gör ett så himla bra jobb att han förmodligen kommer att få varje dvärg-roll ända tills han dör, för han är så bra. Jag vill inte spoila, men jag hejade på Tyrion genom hela säsong 4 och hoppades på att han på nåt sätt skulle slingra sig undan.
Arya är ju värsta fightern ju! Jag kan knappt vänta tills jag får läsa femte boken och får läsa om vart hon tar vägen, eftersom säsong 5 dröjer ett tag till. Haha, duon Arya & Sandor är helt enkelt för bra!

Jag tycker att Ygritte & Jon passar så himla bra tillsammans, mitt favorit OTP hittills. Det bästa som någonsin sagts i hela tv-serien hittills har varit: "You know nothing, Jon Snow." Det spelade ingen roll hur många gånger Ygritte sade det, det var lika hjärtekrossande varje gång och så underbart på samma gång.

STOR SPOILER - läs bara om du har sett klart på säsong 1-4!! - markera för att läsa:
VARFÖR DOG YGRITTE!?! Hon var ju min favoritkaraktär och hon passade så perfekt tillsammans med Jon Snow. Hennes död har varit värst hittills och jag satt och grät floder över henne, såg bara om den scenen om och om igen och bara fortsatte att gråta. Nu kommer det inte att bli något mer: "You know nothing, Jon Snow.". :( Jag får tårar i ögonen så fort jag tänker på det. Ser inte framemot att få läsa om det i boken sen...
Jag visste faktiskt om att hon skulle dö - blev spoilad - men det spelade ingen roll, det var lika brutal och hjärtekrossande ändå. Ville knappt kolla på avsnitt 10 efter att ha sett klart på avsnitt 9... 
Åh, varför behövde hon dö??? 

Hahah, Joffrey är död!! Äntligen!

Okej, nu har jag fått ut all min ilska och raseri över den personens död.
Ärligt talat, det känns som att väldigt många personer dog just i säsong 4, även om flera utav min favoriter fortfarande lever så kommer det kännas lite tomt utan dem.

Jag kommer verkligen att sakna alla karaktärer, skådespelare även om de är onda eller goda. Kan knappt vänta tills säsong 5 kommer!! Om ni vet något datum - kommentera då!

Ett annat citat som fick mig att le för en stund:
Pyp: "Sam, jag tror att vi kommer att dö."
Sam: "Ja, förmodligen om du fortsätter att missa."
Åh, Sam han är en annan person som jag verkligen gillar!

Från Tumblr:

Lite skrivgrejer jag vill ha

På senaste tiden har jag börjat komma igång med att skriva igen, även om det har varit trögt och gått långsamt så har jag faktiskt fått fram en idé om hur alla karaktärer och sånt ska vara. Jag brukar oftast skriva upp allt på datorn eftersom jag är mycket snabbare på att skriva där än för hand, men det är mycket roligare att skriva för hand då man måste tänka efter noga innan man skriver. 

Och om man ska skriva briljanta, fantastiska idéer borde man ju ha ett lika fabulöst anteckningsblock. Eller vad tycker ni?

Jag har hittat en sida som har lite allt möjligt, allt från kontorsmaterial till väskor. Och det är Staples och jag har hittat flera häftiga anteckningsblock, vissa är dyrare än andra och vissa är väldigt billiga. 

Speciellt dem här har jag fastnat för:

Oerhört färgglada vilket gör att man är på gott humör när jag man skriver i dem! (Jag vet, värsta klyschan men det är faktiskt så!)

Jag skulle verkligen vilja ha en utav dessa, speciellt de lila och rosa! Helst allihopa...

Den här är nog min absoluta favorit som fanns där. Den är så stilren och vacker att man bara måste ha!

Som sagt jag hittade massa grejer jag ville ha och jag kommer förmodligen inom en snar framtid beställa hem något utav anteckningsblocken + massa annat onödigt men fina - grejer. 

Game of Thrones säsong 1 & 2

De två senaste veckorna har jag verkligen nördat Game of Thrones. Jag har hunnit kolla igenom 2 säsonger på 10 avsnitt var som har varit från 50-60 minuter långa och jag har fortfarande inte fått nog. Dessutom så läser jag böckerna, vilket inte är det bästa då jag inte har läst klart bok 2 än men sett klart säsong 2. Men men det är så mycket mer spännande att kolla på tv-serien än att läsa en bok på över 700 sidor så...

Som ni kanske redan vet så är Game of Thrones baserad på George R.R. Martins serie Sagan om Is och Eld som den heter på svenska. Ända sedan första avsnittet har jag varit fast och jag har spenderat mer än 20 timmar nere i källaren för att kolla klart. Och som tur är har pappa lånat säsong 3 av hans jobbarkompis, men den ska lämnas tillbaka på måndag. Om 2 dagar. Så jaa, jag måste se klart på den säsongen också...

Om vi går över till vad jag tycker om tv-serien då:

Det är mycket roligare och snabbare att kolla på ett avsnitt som kan innefatta 50 sidor i boken, men det gör också att spänningen tas ifrån boken men man vet ju aldrig när själva händelsen kommer eftersom allting inte är med.

Det är otroligt många karaktärer att hålla reda på, det är lite enklare när man väl har ett ansikte med ett namn och inte bara ett namn.

*hypar*

Mina favoritkaraktärer i tv-serien är Daenerys Targaryen, Jon Snow, Tyrion Lannister, Arya Stark, Bran Stark och Samwell Tarly. De är dem som typ är goda, men samtidigt så älskar jag att hata Cersei till exempel. Joffrey är ond, Stannis typ, Theon ska vi inte ens nämna efter säsong 2...

Är det bara jag som tycker att Kit Harington (Jon Snow) och Richard Madden (Robb Stark) är väldigt snygga? Hrm, jag tycker det i alla fall. Om ni inte sett dem, kolla här ->

Det är lite svårt att skriva en recension på säsong 1 & 2 då jag ska skriva recensioner på böckerna likaså, så det blir en kortvariant.

Under säsong 2 så blev Arya en stor favorit och man kan väl säga att jag nästan hejar på alla kvinnliga karaktärer som kan stå upp för sig själva. Som Arya, Daenerys, Cersei (även om jag hatar henne), Catelyn, Shae, Osha och Ygritte. Jag tror nog att den sistnämnda kommer att bli en favorit efter bok/säsong 3 jag hoppas i alla fall det!

Skulle inte tro det, inte döda mer Starks!!!

Vet ni vad som jag tycker är läskigaste med hela tv-serien? Det är inte att alla dör eller dödar varandra, utan det är dem f*cking Vita Vandrarna. Jag kollade på sista avsnittet i säsong 2 när klockan närmade sig 00 och det var kolsvart ute, och jag blev ärligt talat skiträdd när dem kom precis i slutet. Jag vågade knappt kolla. Nu i dagsljus så undrar man vad man tänkte med, men när det är mörkt och man är ensam uppe...då flödar fantasierna fritt kan man väl säga.

Game of Thrones har hittills varit väldigt beroende framkallande och jag kommer med spänning börja se säsong 3 så fort som möjligt! Någon annan som följer den här serien?

Vindens namn del 1 & 2

Titel: Vindens namn del 1 & 2
Författare: Patrick Rothfuss
Förlag: Damm Förlag
Sidor: 780 (390 + 390)
Serie: Berättelsen om kungadråparen #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Name of the Wind

Handling från baksidan:

Jag heter Kvothe. 
Jag har rövat tillbaka prinsessor från kungar som sover i ättehögar. Jag brände ner staden Trebon. Jag har tillbringat natten med Felurian och kommit därifrån med förståndet och livet i behåll. Jag blev relegerad från universitetet när jag var yngre än de flesta är när de blir insläppta. Vägar som andra fruktar att tala om på dagarna går jag på i månsken. Jag har talat med gudar, älskat kvinnor och skriver sånger som får trubadurerna att gråta.

Ni har kanske hört talats om mig.

Så börjar Kvothe sin historia.Om sin lyckliga uppväxt i en kringresande artistgrupp till den hemska dagen när de mytomspunna och fasansfulla Chandrierna tvingade honom till ett ensamt och fattigt liv på stadens gator. Hela tiden med ett enda mål i sikte: att ta sig till den berömda skolan för magi och där söka de svar han behöver för att få sin hämnd...

Omdöme:
Jag skriver bara en recension om Vindens namn trots att den svenska översättningen är uppdelad i två volymer. Läs & njut!

För det första: vem skulle inte vilja läsa den här boken efter att ha läst handlingen på baksidan? För det andra: om man inte vill läsa boken, så tycker jag att man måste läsa Vindens namn ändå. Typ.
Man märker redan efter några sidor att Patrick Rothfuss språk. Är. Fantastiskt. Man kan verkligen se hur Kvothes nutidshistoria (som jag kallar den tidpunkt Kvothe berättar ifrån) byggs upp för det inre ögat och det blir bara bättre när han börjar berätta sin dåtidshistoria (som jag kallar hans livshistoria) och när sagorna får liv i hans egna saker. Det är bara helt magiskt och jag tycker att Rothfuss har gjort ett otroligt bra jobb med hoppen mellan de tre olika "lagrena": skänkrummet där Kvothe berättar sin historia, dåtidshistorien som utspelar sig medan Kvothe berättar och sagorna i "dåtiden" som även får liv. Jag vet, det låter helt knäppt och komplicerat men det är så svårt att kunna förklara med ord vad Rothfuss lyckats klara så bra. Så ja, det är en anledning till att ni ska läsa boken.

Handlingen flyter på och man uppslukas helt av världen som är fylld av spänning som gör att man bara vänder sida efter sida, trovärdigheten som får karaktärerna att vakna till liv mer än förut och humorn. Åh, humorn är bland den bästa jag sett i en sån här bok - alltså en mörk episk fantasy-serie. Jag vet inte hur många gånger jag skrattade ihjäl mig eller inte kunde läsa på grund av tårar. Känslorna var översvallande.

En grej som jag blev oerhört nyfiken på var att Kvothe "den yngre" var så väldigt...oskuldsfull jämte Kvothe "den äldre". Gash, Rothfuss håller verkligen en på halster då man vill veta vad som egentligen gjorde att han blev så...annorlunda än han var ett tiotal år innan. Hoppas på en bra lösning - men har känn att den kommer vara så fruktansvärd bokvärlden någonsin skådat...

Det var otroligt många karaktärer jag gillade och älskade i den här boken. De som dyker upp först är Simmon, Wilhem, Bast och Elodin. Och såklart Kvothe. Jag älskar hans vänskap med Wilhem & Simmon, den är så himla trovärdig.

Jag tycker att hans uppväxt verkade vara så lycklig och full av glädje... men sen PANG så stod han där själv och det krossade mitt hjärta.

För att göra en väldigt (väldigt) lång recension kort:

Vindens namn är en helt fantastisk bok som har så många bra egenskaper att jag skulle kunna skriva en hel bok bara för att hylla allt som Patrick Rothfuss gör så himla bra. Trovärdigheten gör att karaktärerna verkligen blir levande och man känner alla saker som dem gör. Spänningen håller en på halster och gör att man aldrig kan lägga ifrån sig boken utan att bli ledsen. Det är många karaktärer som är underbara och som man minns med glädje och kärlek, medan vissa hatar man för vad dem gjort. Känslorna finns överallt i boken och ena stunden så kunde man sitta och skratta tills man storknade och nästa stund kunde man inte fortsätta läsa för att tårarna bara rann. Språket och magin i boken är två saker som inte ens behöver nämnas, för dem säger så mycket själva att dem inte behöver någon hjälp.

Ni som inte har läst den här boken; gör det för allt ni är värda, för jag blev helt & hållet knockad av den värld som Patrick Rothfuss byggt. Och jag älskade den.

Bästa karaktär/er:
Kvothe, Simmon & Wilhem!

Andra delar i serien:
1a. Vindens namn del 1
1b. Vindens namn del 2
2a. En vis mans fruktan del 1
2b. En vis mans fruktan del 2

Clockwork Prince

Titel: Clockwork Prince
Författare: Cassandra Clare
Förlag: Walker Books
Sidor: 495
Serie: The Infernal Devices #2
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Love and lies can corrupt even the purest heart...

In the magical underworld of Victorian London, Tessa Gray finds her heart drawn more and more to Jem, while her longing for Will, despite his dark moods, continues to unsettle her. But something is changing in Will - the wall he has built around himself is crumbling. Could finding the Magister free Will from his secrets and give Tessa the answers to who she is and what she was born to do? As their search for the truth leads the three friends into peril, Tessa's heart is increasingly torn, especially when one of their own betrays them...

Omdöme:
Det här måste nog vara snabbhets-rekord för mig på att läsa en bok som är nästan 500 sidor. Jag satt och läste boken nästan helt utan paus och jag skulle nog kunnat läsa om boken direkt efter det bara för att få vara med om allt igen och träffa Jem, Will och Tessa igen. Men tyvärr så var klockan närmare ett på natten, så det fick bli en annan gång...

Jag hade oerhört höga förväntningar på Clockwork Prince efter att Clockwork Angel var så otroligt bra och jag var orolig inför att påbörja boken eftersom chansen var stor att jag skulle bli besviken. Men som tur var så kan Clare verkligen imponera med sina böcker i rätt tillfällen och Clockwork Prince var lika bra som ettan och lite till. Clare kan också bemästra konsten med att skapa dialoger som kan införa ljus i även de mörkaste stunderna, vilket gjorde att jag kunde sitta och gapskratta när trion var i fara. Hmm, inte så snällt men...
Humorn är utav den bästa sort och jag har alltid älskat Cassandra Clares kvicka och skarptungade karaktärer som får en att verkligen älska, gilla och skratta åt dem utan dåligt samvete (eller nåja, kanske lite).

Min dubbel-crush då: Jem och Will. Jag slits, precis som Tessa, mellan dessa två Shadowhunters som gör att jag önskar av hela mitt hjärta att shadowhunters-världen skulle finnas på riktigt. Samtidigt som Will och Jem är så olika varandra det egentligen går, så har dem många likheter som verkligen gör dem till parabatai.  Så nej, jag är inte 100% säker på vilket Team jag egentligen hejar på, eller förresten jag hejar ju på teamet Will, Jem & Tessa tillsammans - den trion är några utav mina absoluta favoritkaraktärer som jag någonsin har läst om faktiskt. Men jag tror nog ändå att efter den här boken så dras jag mer till Will än Jem, speciellt efter att Will fått reda på den stora "grejen" och med "grejen" kan jag syfta på flera saker som händer i slutet av boken. I alla fall så älskade jag honom mer efter det då hans charm och humor verkligen kom fram och han blev som en helt ny person som plötsligt kommit in i boken. Jem känns som den här svärmorsdrömmen medan Will också på nåt sätt är det, men att han på fritiden håller på med bad boy-stuff.

En sak som är väldigt ovanlig att jag faktiskt gillar triangeldramat i den här boken. För det känns inte så pinsamt och hemskt att läsa om den här som det annars brukar vara i andra böcker. Den känns mer...ren och äkta här, alla tre älskar varandra och de vill verkligen inte såra varandra så därför försöker de stiga åt sidan för varandra så att det blir det bästa för dem andra. Jag vet, det låter kanske helt knäppt och förvirrande men om ni vill veta så läsa boken, eller ni kanske ska läsa första boken först och sen den här. Bara ett litet tips.

Clockwork Prince är både lite sämre och mycket bättre än första boken i The Infernal Devices och jag har redan i skrivande stund kollat upp Clockwork Princess på Adlibris för att kolla pris och så, för jag längtar så otroligt mycket tills jag kan köpa hem boken och få läsa slutet på en serie som förmodligen kommer att krossa mitt hjärta ännu en gång. För slutet i Clockwork Prince krossade mitt hjärta tusen gånger om, det här med Will alltså. Jag grät faktiskt lite då när han verkade vara så hoppfull, glad & förväntansfull och sedan...krasch-boom-bang!- så hade hela hans värld vänts upp och ner två gånger under loppet av en enda dag. Cassandra Clare är en mästare på att skriva roliga dialoger mellan karaktärer som verkligen får en att älska bokens helhet och karaktärerna likaså. Dessutom finns spänningen och den älskade Shadowhunters-världen precis runt hörnet och man får aldrig en tråkig stund med The Infernal Devices. Jag tycker att alla ska ta chansen att läsa den här boken - inte allra minst de Cassandra Clare-fans som finns därute. Boken är så bra som det sägs och väldigt mycket mer.

Andra delar i serien:
1. Clockwork Angel
2. Clockwork Prince
3. Clockwork Princess

Jane Eyre - seriealbumet

Titel: Jane Eyre (seriealbumet)
Författare: Charlotte Brontë
Förlag: Argasso Bokförlag (Tack för boken!)
Sidor: 147
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Jane Eyre

Handling från förlaget:
1800-talets England. Den föräldralösa lilla flickan Jane Eyre får en kärlekslös uppväxt hos rika släktingar, som skickar iväg henne till en internatskola för fattiga barn. I sin längtan efter frihet och självständighet tar hon tjänst som guvernant hos den gåtfulle mr Rochester på godset Thornfield. Hon känner stark sympati med sin arbetsgivare men upptäcker snart att han och godset döljer en mörk hemlighet …

Omdöme:
Bland mina bokmål så hittade jag att jag fortfarande skulle läsa 1 klassiker till och att jag skulle läsa en grafisk roman, vilket jag antar att det här var. Det var helt okej att läsa ett seriealbum, i alla fall då man slipper läsa den tjocka, tunga romanvarianten av Jane Eyre och det kändes som att man kunde hämta andan mellan alla tjocka romaner.

Jag tycker väl att Jane Eyre var en helt okej karaktär, fast jag skulle velat ha några "vanliga" sidor så att man kunde lära känna henne bättre. Så av den anledningen kanske jag kommer att läsa klassikern igen som roman ändå. Rochester känns väldigt mycket som i andra böcker, även om han har en helt annan personlighet.

Boken förlorar lite av sitt betyg för att allting är rakt på sak och man hinner aldrig tänka efter själv innan det redan har hänt plus massa annat.

Nej, jag föredrar vanliga hederliga romaner, även om det var roligt att kunna läsa en klassiker så här!
Men jag har fortfarande Svindlande höjder hemma i seriealbums format så jag får väl läsa den också...