Gycklarens arv

Titel: Gycklarens arv
Författare: Kersti Vikström
Förlag: Opal (Tack för boken!)
Sidor: 396
Serie: -
Originaltitel: -

Handling:
Nova är ett feodalt uppbyggt rike, där endast de allra rikaste är fria att styra sina liv. Esmeralda är tio år när hon skickas till huvudstaden Corona för att arbeta som kammarjungfru åt guvernörens äldsta dotter. Hennes föräldrar, liksom hon själv, är kontraktsarbetare, en slags livegna, och deras liv styrs av den som äger deras kontrakt. Under tiden som hon lever i palatset i staden upptäcker hon och börjar för sig själv ifrågasätta de enorma orättvisor som råder i landet. Under en resa till guvernörens släktingars gods på landet möter hon för första gången soller, en förtryckt folkgrupp som levde i Nova långt innan Esmeraldas folk kom dit. Där träffar hon även Storm, en soller som arbetar som slav på godset och som kommer att förändra hennes liv.

Omdöme:
Jag fick den här boken dels som ett förhandsexemplar som jag inte hade bett om och dels för att om recenserade den här boken mellan vissa datum kan man ha chans att vinna 2 biljetter till bokmässan i år! Hur awesome är inte det!
Så jag tänkte jag ska ge den här boken en ärlig chans och ingen press eller stress som det kanske skulle bli om jag läste den bara några dagar innan recensionen skulle läggas upp. Så den här recensionen är typ 1 månad gammal eller så för jag läste ut Gycklarens arv i början av juli...

Jag hade inte förhoppningar eller förväntningar eller något sånt på den här boken. Jag läste på baksidan för att bara få en liten uppfattning vad den handlade om. Fast på baksidan stod det bara några få rader och det var huvudpersonens citat kan man säga.
Så då blev jag såklart nyfiken och öppnade boken och eftersom den var inbunden så stod det på dem här bladen man viker för att "skalet" ska sitta kvar vad den handlade om.
Först blev jag lite så: "Hm..., verkar inte vara en bok för mig direkt" "Verkar vara för en lite yngre åldersgrupp.."
Så höll jag på, men när jag hade läst ut boken hade jag ändrat uppfattning.

Man kan säga att den här boken hade sina dalar och berg. I början tyckte jag inte alls om boken eller huvudpersonen Esmeralda för den delen hellre. Men det berodde nog mest på att Em bara var 10 år och jag tyckte att hon verkade vara lite omogen och så. Fast när hon växte tills tyckte jag om henne mer och mer. Det finns många härliga och snälla karaktärer i den här boken som Silas, Charlotte, Ante, Glittra osv.
Och så finns det guvernören, hans svåger, vakterna: de som jag inte alls tyckte om. Jag kallar dem för elakingarna. Punkt. ;)

Storm påminner mig om Sapphire i Hemligheternas rike av Kristin Cashore.
Han är sådär mystisk och gjorde några misstag men skillnaden är att Storm han blev förlåten och stannade kvar. Så jag fick mitt lyckliga slut ^^

Kort sagt: en bra bok som har sina härliga stunder och är lättläst och snabbläst.