Pappersstäder

Titel: Pappersstäder
Författare: John Green
Förlag: Bonnier Carlsen (tack för e-boken!)
Sidor: 362
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Paper Towns

Handling från förlaget:
Quentin Jacobsen har alltid älskat den äventyrslystna och iögonfallande Margo på avstånd i hela sitt liv. Ända sedan de lekte tillsammans som grannbarn. Så när hon öppnar fönstret till hans rum och klättrar in i hans liv igen och övertalar honom att följa med på en genialisk hämndaktion följer han med.
Efter deras natt tillsammans så kan Quentin inte göra något annat än att tänka på Margo och allt han tänker säga till henne dagen därpå i skolan. Men så försvinner Margo - igen - och förvandlas från en gåta till ett mysterium. Hon brukar ju försvinna - men aldrig så här länge. Kan hon vara död? Men snart upptäcker Quentin att Margo har lämnat efter sig subtila, smarta ledtrådar bara för honom. Budskapet är tydligt: Hitta mig!

Vägen mot gåtans lösning är kantig och Quentin tvingas att inse att ju närmare han kommer Margos gömställe, desto mindre vet han om henne. Och kommer han att hinna fram innan hon försvinner igen?

Omdöme:
Efter att ha läst John Greens Var är Alaska? och hans Förr eller senare  exploderar jag - som var superdupermega fantastisk bra - så hade jag höga förväntningar på den här boken. Som Pappersstäder ungefär når upp till, kan man väl sig. Början blev jag lite besviken på, Margo verkade vara en för komplicerad person som man först inte ville veta något om och Quentin verkade mest vara lite patetisk.

Men ungefär i mitten av boken ändrades mitt omdöme; Margo blev en komplicerad och intressant gåta som jag verkligen veta mer om och Quentin växte i mina ögon väldigt mycket. Det blev mer spännande att läsa i boken och man ville veta vart Margo hade tagit vägen och varför, vilket gjorde så att boken steg i mina ögon.

Jag tycker inte att John Green har fått till det här med karaktärerna - i alla fall inte huvudrollerna så som jag hade hoppats på. Jag upptäckte att själv ville läsa mer om Ben, Radar & Lacey för dem var helt klart de bästa karaktärerna i boken. Jag kunde sitta och skratta rakt ut åt deras samtal ibland! Quentin var inte så jätte intressant att läsa om, men jag tycker att John ändå har fått till han bra som person. Margo var desto mer intressant, hon var mycket mer av ett mysterium som man ville klura ut. Vilket Q verkligen ville göra, jag tyckte att han gav upp alldeles för mycket i jakten på Margo och brydde sig inte om sina vänner.

Språket är nog det bästa med boken. Det är det klassiska John Green-språket med metaforer, tankar och citat som etsar sig fast i huvudet och hjärtat. Även om jag kanske inte hittade lika många citat som i TFIOS så fanns det citat som jag kommer att komma ihåg som en liten påminnelse till mig själv.
Ett random citat: "Förr eller senare måste du sluta titta upp i himlen, för annars kommer du en vacker dag att titta ner och upptäcka att du också har svävat iväg." Jag tolkar det här typ som att "om du tittar för mycket på vad andra har, kommer du glömma bort det du själv har." Jag älskar även metaforen med gräset. Och nej, jag kommer inte att citera den delen för 1. den är ganska så lång 2. på flera olika ställen i boken och 3. jag har ingen aning om vart. So that's it!
John Green berättar och beskriver så himla bra, man kan känna alla känslor och se allting framför sig. Helt fantastiskt - han har liksom skapat ett eget språk "Johngreeniska". Jag vet, fancy namn! ;3

Okej, bort med allt oseriösa! Sammanfattat så är Pappersstäder en bra bok med funderingar kring vad man egentligen vill göra med sitt liv (och underbart språk) men når inte upp till The Fault in Our Stars-nivån. Finns saker som hade kunnat vara bättre, men eftersom det är en John Green bok så är den ändå bra!

Bästa karaktär/er:
Lacey, Ben & Radar!