Månadens läs rapport: September 2015

Lästa böcker:

Tid för hämnd - Margaret McPhee 
Röd drottning - Victoria Aveyard
Släppa taget - Katarina von Bredow
Stealing Parker - Miranda Kenneally
Monstrumologen - Rick Yancey
The Fill-In Boyfriend - Kasie West
The Scorch Trials - James Dashner

Antal: 7
Svenska: 4
Engelska: 3

Omlästa: 0
Antal sidor: 2189
Recensions ex (utan omläsningar): 3
Hyllvärmare: 0

Bästa bok/böcker:
Röd drottning var bra, Stealing Parker och The Fill-In Boyfriend var bättre och The Scorch Trials var bäst den här månaden. 


Sämsta bok: 
Får väl säga Tid för hämnd - även om den inte var dålig så, men den gjorde inte nåt jättestort intryck på mig (kommer knappt ihåg vad den handlar om nu) som de andra böckerna gjorde. 

Kommentar:
Nådde inte riktigt upp till min 10-gräns, men nöjd ändå med att ha läst 3 engelska böcker + 3 recex! 

Nästa månad:
Jag & en utav mina bästa vänner ska gå och se The Scorch Trials på bio (tagga,tagga,tagga), sen så är det ju även höstlov i slutet av månaden och då tänkte jag försöka mig på en läs-a-lot, mer om det kommer! Vad annars? Jo, minska högen med hyllvärmare & recensions ex högen som bara växer. Men först tänker jag nog läsa Obsidian som jag verkligen ser framemot! 

Stealing Parker

Titel: Stealing Parker
Författare: Miranda Kenneally
Förlag: Sourcebooks fire
Sidor: 242
Serie: Hundred Oaks #2
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Parker Shelton pretty much has the perfect life. She's on her way to becoming valedictorian at Hundred Oaks High, she's made the all-star softball team, and she has plenty of friends. Then her mother's scandal rocks their small town and suddenly no one will talk to her.

Now Parker wants a new life.

So she quits softball. Drops twenty pounds. And she figures why kiss one guy when she can kiss three. Or four. Why limit herself to high school boys when the majorly cute new baseball coach seems especially flirty?

But how far is too far before she loses herself completely?

Omdöme:
Första boken i den här miniserien Hundred Oaks - Catching Jordan - gillade jag väldigt mycket och tyckte att den var oerhört underhållande & rolig att läsa. Så sedan dess har jag tänkt att jag ska köpa de andra fristående delarna i serien (dock i rätt ordning), men har aldrig riktigt kommit till skott. Men nu har jag i alla fall läst andra delen också och jag kan väl säga att jag kommer att köpa hem de andra väldigt, väldigt snart.

Karaktärerna i den här serien känns alltid som riktiga karaktärer och jag fullkomligt älskar lagkänslan i baseball-teamet (precis som jag älskar fotbollteamet i CJ): de (flesta) verkar bara vara så himla gulliga och schyssta personer att jag nästan skulle tänka mig att gå high school i USA, för ja det verkar otroligt lockande ändå.
Jag gillar kanske inte Parker lika mycket som jag gillade Jordan, men jag tycker ändå om att det är tjejer som ändå vågar ta plats och tjafsa med killarna som är huvudroller. Även om jag ibland tyckte att Parker betedde sig lite patetiskt.
Will & Drew tyckte jag ändå var riktigt gulliga, även om det i slutet blev konstigt p.g.a...allt. En annan sak som jag gillade var att man fick återse karaktär från första boken, som Sam & Jordan! Det får en att vilja läsa om den boken på direkten.

Stealing Parker är en lättsam, men ändå seriös bok som handlar om att hitta sig själv. Jag älskar att variera mellan sådana här böcker & tunga, dystra fantasyböcker - det gör att när man läst klart en sådan här humorfrisk bok så uppskattar man sig själv & sitt liv mer på nåt sätt. Något som SP & CJ har gemensamt är att man rätt som det är bara sitter och ler som en idiot eller skrattar rätt ut - för Miranda Kenneally skriver så härliga konversationer med så charmerande karaktärer att man inte kan låta bli.

Jag gillar att "serien" verkar vara fokuserad på olika sporter för varje bok som utgör ett slags centra för huvudrollen - det gör att jag känner igen mig väldigt mycket - och att man får läsa om vardagliga småsaker som utvecklas till något större. Det känns trovärdigt & jag kunde inte lägga ifrån mig boken utan läste den från pärm till pärm - det blir liksom aldrig för mycket och eftersom den är väääldigt kort så flyger sidorna fort förbi.

Så ifall du letar efter en lättsam, rolig och "ungdomlig" bok - då är den här serien absolut något för dig!

Kommer att försöka köpa hem de andra delarna så fort som möjligt, för böcker man blir glad av är ju ett måste...

Förlåt för en lite osammanhängande recension, men summan av kardemumman: boken var bra, fast ändå inte lika bra som 1:a, men absolut läsvärd.

Bästa karaktär/er:
Will, kanske? Tate var rätt så intressant också.

Andra delar i serien:
1. Catching Jordan
2. Stealing Parker
3. Things I can't forget
4. Racing Savannah
5. Breathe, Annie, breathe
6. Jesse's girl
7. ???
8. ???

The Fill-In Boyfriend

Titel: The Fill-In Boyfriend
Författare: Kasie West
Förlag: Harper Teen
Sidor: 343
Serie: -
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
When Gia Montgomery's boyfriend Bradley, dumps her in the parking lot of her high school prom, she has to think fast. After all, she's been telling her friends about him for months now. This was supposed to be the night she proved he existed. So qhen she sees a cute guy waiting to pick-up his sister, she enlists his help. The task is simple: be her fill-in boyfriend - two hours, zero commitment, a few white lies. After that, she can win back the real Bradley.

The problem is that days after prom, it's not the real Bradley she's thinking about but the stand-in. The one whose name she doesn't even know. But tracking him down doesn't mean they're done faking a relationship. Gia owes him a favor, and his sister intends to see that he collects: his ex-girlfriend's graduation party - three hours, zero commitment, a few white lies.

Just when Gia beings to wonder if she could turn her fake boyfriend into a real one, Bradley comes waltzing back into her life, exposing her lie, and threatening to destroy her friendships and her newfound relationship.

Omdöme:
Jag läste i somras Kasie West's bok On the fence som jag verkligen gillade: lagom mysig, lagom gulliga karaktärer = alldeles perfekt. Och likaså är den här boken, alldeles perfekt till att läsa under en filt med en kopp te vid sidan av.

Karaktärerna känns trovärdiga och jag gillar hur Gia under hela boken utvecklas & förändras, med andra ord gillar jag hennes karaktärsutveckling. FID (Fill-in Bradley, för jag vill inte avslöja hans namn - som btw är riktigt fint - eftersom det är en del av boken) är urgullig & mysig - skulle gärna vilja ha en sådan kille någon gång; liksom lite geeky men ändå cool & utåtriktad (detta betyder inte att geeky inte kan vara det, men jag vill bara poängtera att det är en egenskap jag värdesätter, alltså att vara utåtriktad).
Bec är ju grymt cool och hon är nog faktiskt min favoritkaraktär i den här boken, med sin attityd, lojalitet och ärlighet står hon ut och fångar ens intresse.
Dock så gillar jag verkligen inte Gias vänner: dumpa dem bara, säger jag. Sådana vänner är absolut inget att ha.

The Fill-In Boyfriend verkar vara som alla Kasie West's böcker: lättsamma, flirtiga och mysiga. Man sugs in i en härlig atmosfär med gulliga killkaraktärer, huvudroller som växer "upp" och ett språk som är välskrivet. Jag älskade stämningen och känslan i boken och ville aldrig att den skulle ta slut. Jag ska försöka beställa hem The Distance Between Us så fort som möjligt, för jag har verkligen fått upp ögonen nu för contemporaries och vill bara läsa mer, mer, mer!

Bästa karaktär/er:
Bec!

Monstrumologen

Titel: Monstrumologen
Författare: Rick Yancey
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 352
Serie: The Monstrumologist #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Monstrumologist

Handling från baksidan:
Monstrumologi s.
1. Studiet av livsformer som i regel är fientliga mot människan och ej vetenskapligt erkända såsom organismer, särskilt sådana som anses vara produkter av myt och folktro.
2. Verksamheten att jaga sådana varelser.

Detta är hemligheterna jag bevarat...
Så börjar Will Henrys berättelse. Will är en föräldralös pojke som är assistent åt en doktor av ett högst ovanligt slag: en som studerar monster - och jagar dem. Under den tid Will har bott tillsammans med doktorn i 1800-talets New England har han vant sig vid nattliga besök och mystiska expeditioner. Men när en besökare dyker upp med kvarlevorna av en ung flicka - och det monster som ätit henne - förändras hans värld för alltid. 

Omdöme:
Jag gillade verkligen Rick Yanceys två första delar i Den femte vågen-trilogin och när jag läste om att han skulle ge ut en ny bokserie - med skräcktema - (på svenska) tänkte jag "varför inte?". 

I början så kom jag inte alls in i boken, tyckte den kändes lite långdragen och lite svårläst på något sätt. Men när jag väl fick tid till att sitta ner och verkligen läsa - inte bara korta tiominuters stunder utan någon timme eller två - så läste jag i flera timmar för att komma till dess slut.

Rick Yancey har en förmåga att berätta & skapa en värld, karaktärer och en handling som håller fast läsaren och verkligen skapar feeling åt det man läser. Jag kunde under läsningens gång känna ett flertal gånger hur huden knottrade sig och hur rysningar gick utmed ryggraden på mig. Det är en riktigt läsupplevelse. 

Monstrumologen är en fascinerande & spännande skräckbok skriven med Yanceys fantastiska berättar- och skaparförmåga, med en skräckjagande handling och beskrivningar som gör att man kan verkligen se monstrena framför sig. Jag är oerhört nyfiken på vad det står i Will Henrys andra dagböcker (vilka fler monstren kommer vi få möta tro?) och kommer att plocka upp nästkommande del i den här trilogin. Förmodligen delen därpå också - i alla fall om böckerna fortsätter att vara så här intressanta.

Rick Yancey, du har nu väckt min nyfikenhet med den här serien - men kommer dina böcker att kunna stilla den?

UPDATE: Fick reda på att det här inte är en ny serie, utan snarare en gammal som kommer till liv igen genom den svenska översättningen. Ville bara säga det.



Bästa karaktär/er:
Will eller monstrumologen.

Top Ten Tuesday #37

För att det inte bara ska bli recensioner på den här bloggen - eftersom jag cero inspiration till andra inlägg - så hänger jag på veckans Top Ten Tuesday. Medan jag ändå är inne på den oexisterande blogguppdateringen - vad vill ni se här på bloggen? Kommentera allt mellan himmel och bok!!

I alla fall, veckan tema/kategori lyder: Top Ten Books on my fall TBR-list.

Ja...jag har många böcker hemma som jag vill, ska, måste läsa - så här kommer en blandning av allt från gamla recex, köpta böcker och nya böcker.

(utan någon ordning)

10. Obsidian - Jennifer L. Armentrout

9. Pretty Little Liars - Sara Shepard

8. The Tudors #1-3 - Elizabeth Massie

7. The Fill-In Boyfriend - Kasie West

6. The Heir of Fire - Sarah J. Maas

5. Spring så fort du kan - Sofia Nordin

4. Evig natt - Michelle Paver (påbörjad men ej avslutad)

3. Dimensioner - Sofie Berthet

2. The Scorch Trials/I vansinnets öken - James Dashner

1. Soulscreamers volume 2 - Rachel Vincent

Så det var min lista! Vad är på er höst TBR?

Ps. det kommer ut en ny recension imorgon, på Rick Yanceys nya bokserie... 

Släppa taget

Titel: Släppa taget
Författare: Katarina von Bredow
Förlag: Rabén & Sjögren (Tack för boken!)
Sidor: 218
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Sista terminen i nian. Elsa är hemligt förälskad i Elliot, något som hon inte ens berättat för sin tvillingsyster Stella. På utsidan ser systrarna exakt likadana ut men inuti är de olika. Medan Elsa helst håller saker för sig själv är Stella utåtriktad och nästan tanklös.
När klassen får en ny dramalärare ställs saker på ända. Stella är eld och lågor. Elsa är inte alls lika övertygad. Ingen ska få blottlägga hennes inre. Särskilt inte när Elliot är i närheten. Systerskapet, vänskapen och kärleken sätts på hårda prov.

Omdöme:
Katarina von Bredow var en utav mina favoritförfattare när jag var yngre och jag tror att jag har läst nästan alla hennes böcker - dessutom flera av dem flera gånger om. Men nu på senare år har jag inte läst något av henne - varför vet jag inte - så när jag fick ett mejl från Rabén & Sjögren som frågade ifall jag ville ha ett recex av den här boken så tackade jag fort som attan ja.
Och nu i efterhand är verkligen glad över att jag gjorde det.

Man kommer snabbt in i boken, språket bara flyter på och man känner igen sig i karaktärerna. Jag kände verkligen igen mig i känslorna om kärleken och önskan att hitta sitt rätta jag, allting kändes bara så himla äkta och trovärdigt.

Jag gillade också Elsa som huvudkaraktär, även hon var trovärdig och hon kändes liksom "riktig" och levande. Hon är ingen tjej som är perfekt (som vissa kvinnliga huvudroller i andra böcker) utan är verkligen så som man är... nu. Typ.

Släppa taget är en väldigt läsvärd bok som verkligen sätter ord på kärleken, vänskap och önskan att hitta sig själv.
Jag kände igen mig sååå mycket och allting kändes trovärdigt och på riktigt, inget hokus pokus direkt utan levande. Jag tror faktiskt att jag ska försöka komma iväg till biblioteket någon dag snart för att låna & läsa om resten av hennes böcker, för jag tror nog att jag har återupptäckt en utav mina favoritförfattare.

Rekommenderas till er som vill ha en lätt, bra ungdomsbok om hur det är att vara kär och finna sig själv. (Update: alla Katarina von Bredows böcker rekommenderar jag om ni vill läsa om detta!)

Bästa karaktär/er:
Elsa.

Röd drottning

Titel: Röd drottning
Författare: Victoria Aveyard
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 379
Serie: Röd drottning #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Red Queen

Handling från förlaget: 

I sjuttonåriga Mare Barrows värld är samhället inte uppdelat efter klass, religion, ras eller kön, utan efter blod. De silverblodiga – de silvriga – är supermänniskor med häpnadsväckande förmågor, som regerar över de vanliga röda och använder dem som soldater, arbetare och tjänare.

Mare hör till den röda delen av befolkningen och ser inga tecken på att den världsordning hon växt upp med någonsin kommer att rubbas. Men när hon genom en ödets nyck börjar arbeta som tjänare vid det kungliga Solpalatset förändrats allt. Till sin egen och hovfolkets stora förvåning upptäcker Mare att hon själv besitter en unik och dödlig förmåga, trots sitt röda blod.

Kung Tiberias inser snart att Mare utgör ett hot mot den maktbalans hans rike vilar på. Men medan han smider en plan för att oskadliggöra Mare ser hon en möjlighet att krossa silverregimen inifrån – och öppna dörren till en ny värld. Samtidigt har hennes hjärta börjat dra henne åt helt fel håll…

Omdöme:
Ända sedan jag läste handlingen så har jag velat läsa den här boken. Trots att jag tyckte att den lät väldigt lik Pierce Browns Rött uppror/Red Rising (och t.o.m. trodde att den här boken tillhörde den serien), så tyckte jag ändå att den verkade bra. Så var den så bra som jag trodde?

Nja, jag måste säga både ja och nej på den frågan. Jag tyckte att boken var underhållande och spännande men likheterna med andra böcker störde mig liiite för mycket för att jag till fullo skulle kunna uppleva den fascinerande värld som Victoria Aveyard byggt upp.
Men missförstå mig inte nu - jag tyckte om den. Mycket. Men den är inte originell (fast vilken bok är helt & hållet det egentligen?) och man kunde klura ut en hel del saker på förhand bara för att man har läst det förut i andra böcker.

Fast å andra sidan så var jag verkligen inte beredd på twisten i slutet av boken. Jag såg verkligen inte det komma och jag blev helt paff. 
Alltså, jag kan väl ta det lite från början varför jag blev så väldans överraskad; i början så tyckte jag att Maven var urgullig (älskade alla scenerna med honom!!!!) medan Cal var typ en... blandning av mörker & ljus kan man väl säga (i alla fall det intrycket får man genom Mare, men genom mina ögon var han för perfekt). Men sen. I slutet. Wow. Jag var verkligen inte beredd på den vändningen och jag vet inte riktigt vad jag tycker om Maven efter det. Jag är väldigt kluven angående det och återkommer till det i nästa boks recension då jag kanske fått lite mer klarhet.
Till huvudkaraktären Mare då: jag tycker att hon är en stark karaktär som är lite för stor i munnen (=otrevlig oftast) och vågar käfta emot, dock så kändes hon lite tjatig efter ett tag.
Men jag tycker ändå att hon är en stark karaktär som verkligen kan utvecklas till en karaktär som kommer vara lika kick-ass som någon annan. Det hoppas jag i alla fall, för efter slutet... Wow, säger jag bara. Hennes kraft är pretty cool.

Röd drottning hade jag höga förväntningar på men tyvärr så föll boken liiite på sina - lika - likheter med andra böcker som tar bort en del av spänningen. Jag tycker fortfarande att boken var väldigt underhållande och bra, med en vändning som verkligen tog andan ur mig och karaktärär som jag tror att jag kommer att gilla mer & mer för varje bok. Detta är en bok med potential till en riktigt bra serie i alla fall.

Om du gillade Rött uppror av Pierce Brown kommer du nog att gilla denna (om du kan bortse från likheterna) eller om du bara vill ha en bok som låter dig fly undan verkligheten ett tag (eller rättare sagt: ett väldigt långt tag eftersom man inte vill lägga ifrån sig boken).

Bästa karaktär/er:
Maven.

Andra delar i serien:
1. Röd drottning
2. ?? (eng: Glass Sword)
3. ???

Six years

Titel: Six years
Författare: Harlan Coben
Förlag: Orion Books
Sidor: 358
Serie: -
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Six years ago, Jake watched Natalie marry another man.
Six years ago he made a promise to stay away.
But now, Natalie's husband has been murdered. And Jake decides that six years is long enough.

At the dead man's funeral, Jake hopes for a glimpse of the love of his life. But it's as though Natalie never existed. Jake finds a different grieving widow in her place... and a deadly secret that threatens to destroy him.

Omdöme:
Jag blev rekommenderad av en utav mina bästa vänner att läsa den här boken då hon tyckte att den var riktigt, riktigt bra. Och vad tyckte jag då? Jo, jag kan bara nicka och hålla med henne, för trots att det kanske inte är en bok som jag vanligtvis läser (boken känns lite åt deckar-hållet - eller gåthållet? , vilket jag typ aldrig läser) så tyckte jag väldigt mycket om den.

Redan från början så är boken spännande, och spänningen bara stiger ju mer frågor som dyker upp vartefter handlingen fortskrider. Man vet verkligen inte vad det är som händer eller har hänt, vilket gör att man sitter som på nålar och bara väntar på att få någon ledtråd till det. Inte ens när det är några få sidor kvar har man fått "hela" svaret utan spänningen är verkligen ända ut till allra sista sidan.

Jag hade väl kanske lite svårt för huvudkaraktären Jake, jag fastnade inte direkt för honom även om jag finner honom tillsammans med t.ex. Natalie och andra karaktärer intressanta och bra att följa så är det ingen som blev min "favorit".
Storyn är riktigt intressant och annorlunda (i alla fall jämfört med vad jag annars brukar läsa) och jag kan faktiskt tänka mig att läsa mer böcker i samma slags tema/genre. Jag kan faktiskt till och med tänka mig att ge några deckare en chans nu när jag fått ett litet smakprov på hur en riktig, välskriven deckare kan vara.

Six years är en bok som jag rekommenderar till er som vill ha en bok fylld av spänning, kärlek och olösta frågor. Handlingen är riktigt intressant och spännande, karaktärerna är värda att följa och språket är briljant.
Det här är absolut inte den sista boken jag kommer att läsa av Harlan Coben.

Bästa karaktär/er:
Natalie kanske?

Månadens läs rapport: Augusti 2015

Lästa böcker:

Gyllene sonen - Pierce Brown
Ett oanständigt förslag - Gail Whitiker 

På kungens begäran - Anne Herris 
En kyss till farväl - Ann Lethbridge
Fallen ängel - Julia London
Illusioner - Diane Gaston 
Ingen roll för en gentleman - Gail Whitiker
De odödligas sång - Julie Kagawa
Six years - Harlan Coben
Hans askungebrud - Annie Burrows

Antal: 10
Svenska: 9
Engelska: 1

Omlästa: 
Antal sidor: 3320
Recensions exemplar (utan omläsningar): 6
Hyllvärmare: 0

Bästa bok/böcker:
Gyllene sonen, De odödligas sång och Six years var out-standings. Rekommenderar speciellt den först & sistnämnda, älskar båda så himla mycket.


Sämsta bok:
Nja, svårt att säga eftersom de historiska böckerna ligger på ungefär samma nivå och eftersom jag gillade allihopa mer eller mindre.

Kommentar:
Det märks - både på läsandet och bloggandet - att skolan är igång nu. Jag har haft tid till att läsa, men i stället prioriterat andra saker, såsom satsandet inom A-laget i innebandyn och mina kompisar. Och jag kan väl säga att det förmodligen inte kommer att ändras, så jag ber om ursäkt på förhand för en ouppdaterad blogg med undantag av några enstaka recensioner och andra diverse inlägg.

Men jag tycker ändå att det varit en bra månad, eftersom jag fått tre nya favoriter och speciellt Gyllene sonen ska jag nämna här. Så. Himla. Bra, 

Nästa månad:
Med hänsyn till skolan & innebandyn, så satsar jag nog på att läsa 5-7 böcker kanske. Men självklart så hoppas jag på mer. Ska nog försöka bocka av minst 2 hyllvärmare också.

Fotoblogg

Hej alla ni som fortfarande läser den här - för närvarande - väldigt tomma bokbloggen. Jag har ingen inspiration till att skriva något och det går trögt på läsfronten nu när skolan & innebandyn dragit igång på allvar igen.

Så förmodligen kommer bloggen att komma i skuggan av allt annat.

Men jag tänkte uppdatera, tipsa och hinta lite om min & två kompisars relativt nystartade fotoblogg! Där lägger vi bara upp foton som vi har tagit (oftast med våra systemkameror) och självklart hoppas jag att ni ska kika in där. Om ni vill alltså. Det är inget måste. (Men det vore väldigtväldigt snällt). HÄR, HÄR och HÄR hittar ni den.

Eller via den här länken: www.acvfotografi.blogg.se

Såååå kika gärna in där & förhoppningsvis så kommer det att dyka några inlägg på den här bloggen snart. Stay tuned.

ha en fortsatt bra helg ! 

De odödligas sång

Titel: De odödligas sång
Författare: Julie Kagawa
Förlag: Harlequin (Tack för boken!)
Sidor: 392
Serie: Edens blod #3
Språk: Svenska
Originaltitel: The Forever Song

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Den sista jakten har börjat. Hämnden är hennes.

I en värld som ligger i ruiner, där inget liv är heligt och där lojaliteter bryts utan en blinkning ställs Allison Sekemoto inför ett dilemma. För om hon lyckas övervinna den psykopatiska vampyren Sarren är triumfen kortvarig. Konsekvensen är en evighet i ensamhet...

Omdöme:
Julie Kagawa är en författarinna vars böcker jag alltid ser framemot att läsa, för hon lyckas nästan alltid leverera på topp. Jag totalälskade verkligen hennes serie The Iron Fey och även denna serie, Edens blod, gillade jag mycket.

Kagawa har ett fängslande språk som gör att spänningen stiger genom hela boken och en humor som får en att dra på munnen, även i de mest farliga stunderna. Världen är intressant och man vill gärna läsa mer & mer.

Karaktärerna är något annat som hon lyckas väldigt bra med. Allie har verkligen växt till sig och är en tuff, stark och en riktigt kick-ass karaktär nu. När man läser boken så förstår man verkligen hur stark hon egentligen är och det minst sagt imponerande! Det är härligt att få läsa om en verkligt stark kvinnlig karaktär, så det är bara positivt.
Schakalen är en karaktär som jag också gillar, trots att han kan vara lite för mycket ibland och ibland på den motsatta sidan, och jag fullkomligt älskar hans & Allies "syskonbråk", det får mig alltid att le! Zeke är väl en helt okej karaktär, men jag känner inget speciellt för honom direkt.

De odödligas sång är ett bra avslut på en serie som har varit som en bergochdalbana för mig, i alla fall stundtals första boken. Men jag tycker att handlingen och karaktärerna har utvecklats till det bättre och jag upptäckte att jag inte kunde lägga ifrån mig De odödligas sång förrän jag hade läst klart sista sidan, så serien är helt klart bra ändå! Kagawa har tagit den "omoderna" (skulle jag vilja säga efter alla dessa vampyrböcker) trenden med vampyrer och skapat något nyare & bättre, efter den här serien kan jag nog tänka mig att ge vampyrböcker en chans igen.

Ni som inte har läst något av Kagawa - då har ni verkligen något att se framemot!

Nu är det bara att vänta tills Julie Kagawa släpper något nytt - som jag förmodligen kommer att läsa!

Bästa karaktär/er:
Allie och Schakalen.

Andra delar i serien:
1. De odödligas regler
2. De odödligas hunger
3. De odödligas sång

Gyllene sonen

Titel: Gyllene sonen
Författare: Pierce Brown
Förlag: Norstedts (Tack så jättemycket för boken!)
Sidor: 462
Serie: Red rising/Rött uppror #2
Språk: Svenska
Originaltitel: Golden Son

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Som en av de Röda växte Darrow upp under jorden, i gruvorna på Mars, i tron att ingen kan leva på Mars yta. När han upptäcker att människorna ovan jord lever i lyx - en samhällsordning orkestrerad av den styrande klassen de Gyllene - ansluter han sig till rebellgruppen Ares söner. De har en dröm om en ny värld, där alla människor är jämlika. Han föds på nytt som den Gyllene Darrow au Andromedus och lyckas beblanda sig med de allra främsta familjerna på Mars.

Rebellerna plan är att förstöra systemet inifrån, och Darrow är den ende som kan förverkliga den planen. Men för att lyckas måste han skaffa sig Gyllene vänner - vänner som kan offra allt för honom, och hjälpa honom på vägen mot toppen. Och sedan måste han svika dem...

Omdöme:
Ni vet kanske att jag verkligen älskade & hyllade första boken, Rött uppror, i den här trilogin? Jo, så visst var förväntningarna höga på den här boken när jag fick den i brevlådan för några veckor sedan. Och man kan absolut säga att Gyllene sonen nådde upp till dem, rev dem och höjde ribban ännu högre för tredje & sista delen, (som på eng. heter) Morning Star.

Jag tycker att den här trilogin är helt briljant. Den är riktigt bra skriven (både författaren & översättaren ska ha ett stort tack), den är otroligt spännande och får en att sitta på som nålar, för vändningar & plot twistarna som finns i boken kan dyka upp varsomhelst, närsomhelst. Man vet verkligen inte vem som är fiende eller vän, vem som är lojal eller inte. Så ja, nervkittlande och fängslande är det minsta man kan säga om boken/serien.

Jag tycker att i princip alla karaktär är oerhört intressanta, speciellt Darrow - huvudrollen - är fascinerande och intressant. Hans utveckling från första sidan i första boken till sista sidan nu i andra är så stor att den inte ens kan gå att beskriva. Jag hejar ju på Darrow, men allt eftersom som man får lära sig mer om de Gyllene så förstår man ju dem mer också och tycker nästan lite synd om dem. Men sen å andra sidan tänker man till exempel på de Röda och *poff* så är medlidandet & sympatin borta.
Förutom Darrow så gillar jag Sevro, Mustang, Ylarna och många andra också väldigt mycket. För hela boken är full av intressanta, flerdimensionella och häftiga karaktärer att älska eller att hata.

Gyllene sonen är en bok som visar vad som behövs för att en bok ska bli riktigt, riktigt bra. Den är välskriven, spännande, fängslande och så underhållande att man bara kan luta sig tillbaka och njuta av en oerhört bra dystopi. Karaktärerna är många och intressanta, speciellt Darrow, Sevro och Mustang, men även många andra. Världen är uppbyggd på ett sånt sätt att det känns...rätt. Inte rätt som i att allt är bra, jämställt o så, utan att den känns...riktig. Ibland när man läser en bok med en fantasivärld så känns den som en fantasivärld, men ibland - som med den här serien - så känns världen levande och på riktigt. Det är imponerande att skapa.
Det finns många vändningar i boken och det var flera gånger jag bara satt & gapade och fick läsa om just den sidan flera gånger om för att fatta vad det var som verkligen hände. Som slutet till exempel, jag fick seriöst andnöd. Och tack vare det slutet vill jag ha sista delen nu, ännu mer än vad jag redan ville ha den innan det som hände hände.
Serien liknar kanske många andra serier - som Hungerspelen, Game of Thrones, Ender's game, osv - men Pierce Brown har med den här serien ändå skapat något som inte liknar något annat.

Jag vet inte mer jag ska skriva, för jag vill inte spoila något för er, men i alla fall: läs den här serien. För den är så satans jävla bra (ni som har läst böckerna vet) och jag vet inte hur jag ska stå ut till tredje delen kommer ut. Jag får väl läsa om Rött uppror & Gyllene sonen och få ännu mer begär efter att få reda på hur allt kommer att lösa sig. (För nu efter andra bokens slut så känns det som att allt är ganska så hopplöst.)

Pierce Brown må kanske vara en debutförfattare, men den här serien - Red Rising Trilogy - är en och förblir en utav mina absoluta favoritserier - för den är en riktig guldgruva. Nej, förresten, en oslipad diamantgruva - för det är vad den är, en oslipad diamant. så läs, fängslas & njut!

Bästa karaktär/er:
Darrow, Sevro & Mustang!

Andra delar i serien:
1. Rött uppror
2. Gyllene sonen
3. Eng. Morning Star

När vi föll

Titel: När vi föll
Författare: Anna Todd
Förlag: Norstedts (Tack för boken!)
Sidor: 887
Serie: After #3
Språk: Svenska
Originaltitel: After We Fell

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
När Tessas pappa kommer tillbaka efter tio år, från ingenstans, förändras allt - inget är längre som hon trodde att det var. Inte hennes familj, inte hennes vänner. Den enda som hon borde kunna lita på är Hardin. Men när han får reda på hennes plan att flytta till Seattle faller de handlöst ner i en ond cirkel av svartsjuka, ilska och ultimatum.

Tessa vet att Hardin älskar henne och att han skulle göra allt för att skydda henne, men det är skillnad på att älska någon och att kunna ha dem i sitt liv. Tessa har aldrig känt så mycket för någon, men är det värt allt drama? Och om hon följer sitt hjärta, kommer det att innebära slutet mellan dem?

Omdöme:
Jag vet inte riktigt om jag är mer van vid Tessa & Hardins fram-och-tillbaka-relation eller om det helt enkelt är för att serien har utvecklats till det bättre - för jag tycker att När vi föll är den bästa boken i serien hittills. Det är inte lika mycket velande (i alla fall inte i den stora mängd som det var i t.ex. andra boken) utan i stället försökte dem - okej, Hardin försökte - att lösa det genom att förändra sig till det bättre, som till exempel att lugna ner sig utan att kasta ur sig något dumt förhastat som bara sårar allt & alla. Visserligen så har dem långt kvar att gå i sitt förhållande, men jag tycker ändå det är intressant att se hur de utvecklas med varandra och jag är oerhört nyfiken på hur allt kommer att sluta.

Tjockleken på dessa böcker kan vara väldigt skrämmande, eller rättare sagt de är skrämmande och jag tvekade varje gång jag ska påbörja en utav dem, trots att jag har sett framemot att få läsa den. Men så fort jag väl börjat, så flyter allt på och allting händer i hiskelig fart (det känns så i alla fall när man sitter i x timmar i sträck och bara läser) och rätt som det är så har man läst klart boken. Jag har blivit beroende av den här serien ända sedan jag började läsa första boken, När vi möttes. Jag vet inte orsaken bakom det heller, förutom att jag verkligen, verkligen vill veta om Tessa kommer att stanna med Hardin eller om hon kommer att lämna honom slutligen i sista boken, För evigt, som kommer ut 2016. Bara så ni vet är jag inte helt säker på att det är sista delen, men jag hoppas & tror det i alla fall. För annars känns det bara ännu mer långdraget än vad det redan är.

När vi föll är hittills den bästa delen i After-serien, inte lika mycket mer velande utan nu är det mer som att både Tessa & Hardin försöker sitt yttersta för att det inte ska hända något negativt. Men självklart så dyker det upp saker som testar deras tillit till varandra och saker som rör upp gamla känslor igen. Fast det är förståeligt med tanke på hur lång boken är.
Jag tycker att den här serien har utvecklats en del sedan första boken och jag uppskattar mer att läsa den än vad jag gjorde från början då jag mest bara satt och suckade åt T&H's velande. En sak är säker, jag kommer verkligen att läsa nästa del när den kommer ut och jag är riktigt nyfiken på hur serien kommer att sluta egentligen. Men tyvärr så måste jag vänta ända tills 2016 för att få läsa slutet på serien...

En bra serie som har blivit bättre sedan första boken och som verkligen är beroende framkallande. Kan knappt vänta på sista delen!

Bästa karaktär/er:
Landon, hehe.

Andra delar i serien:
1. När vi möttes
2. När vi tvekade
3. När vi föll

Tag: Har du läst...?

jag vet, dålig uppdatering här på bloggen men jag läser typ inget (förutom att jag läser om mina favoritstycken i mina favoritböcker) och har inget att skriva om, men i alla fall...

Jag har blivit taggad av Alba på Boklyckan att göra den här "Har du läst...?"-taggen! Tack så jättemycket, Alba! ^^
(Taggen är skapad av Sandra!)

Har du läst...

...en bok med snö på omslaget?
Dash & Lily's book of dares av David Levithan har väl något som liknar snö på omslaget, eller?

...en bok som handlar om krig?
Enders spel av Orson Scott Card.

...en bok som är skriven av en finsk författare?
Röd som blod av Salla Simukka. 

...en bok som är över 800 sidor?
Hittade två stycken riktigt långa böcker, Sjöfararna av Diana Gabaldon som är ca 1043 sidor och Under kupolen av Stephen King på ca 1178 sidor. 

...en bok som har ett spöke som huvudkaraktär/har en stor roll?
Jag får väl säga som de flest andra: Harry Potter och hemligheternas kammare av J.K. Rowling, för att jag inte kommer på någon annan bok...

...en bok där någon av huvudkaraktärerna äger en affär?
Nyckeln till modet av Nora Roberts, det är ju typ en affär, en kombination av en skönhetssalong, bokhandel och konstgalleri i ett och samma hus.

...en bok där någon av huvudkaraktärerna är fruktansvärt rik?
Evermore av Alison Noël. 

...en bok som handlar mycket om djur?
Vild magi av Tamora Pierce.

...en bok vars titel innehåller ordet "En"?
En enda natt av Simona Ahrnstedt. 

...en bok som utspelar sig på hösten?
Det är så logiskt, alla fattar utom du av Lisa Bjärbo (tror jag utspelar sig åtminstone en del på hösten). 

...en bok som knappt innehåller några glada inslag?
Berövad av Liz Coley innehåller nästan inget glatt alls. Den är hemsk (alltså handlingen är hemsk, inte själva boken) och brutal, och otroligt läsvärd. 

...en bok som handlar om bröllop?
Som en drömbild av Nora Roberts. 

...en bok som handlar om häxor?
Farlig förmåga av Jessica Spotswood. 

...en bok som utspelar sig på en ö?
Dit vinden bär mig av Kimerbly van Meter. 

...en bok som har en karaktär som du kan känna igen dig i?
Fangirl av Rainbow Rowell. 

...en bok som utspelar sig i rymden?
Rött uppror av Pierce Brown. 

...en bok som det finns ett mycket gammalt hus i?
Kommer inte på någon!

...en bok som handlar om en bokhandel?
Och så levde de lyckliga av Lucy Dillon. 

...en bok som i titeln innehåller något av de fyra elementen? (eld, vatten, luft, jord)
Fatta eld av Suzanne Collins. 

Jag taggar: Elvira, Anna, Rebecca och Hannah. 

Läsuppdatering

Jag vet att jag inte har bloggat så mycket på sistone förutom tidsinställda recensioner som dykt upp men som jag skrev för flera veckor sedan. Så. En färsk läsuppdatering.

I förrgår (fredag) så fick jag hem en hett efterlängtad bok, som jag inte trodde skulle komma ut så snart, så en överraskning likaså. Och boken var ingen mindre än den andra delen i Pierce Browns debutserie, Red Rising Trilogy/sv: Rött uppror: GYLLENE SONEN!!! Vet ni hur glad jag blev eller?! Som ni förmodligen vet - det hoppas jag iaf - så älskade jag verkligen första boken Rött uppror (översvallande recension finns HÄR.) och mina förväntningar var kort sagt skyhöga på Gyllene sonen.

Vilket slutade med att Gyllene sonen överträffade dem på med råge.

Jag läste ut boken igår kväll. Jag kan fortfarande inte fatta hur boken kunde sluta med en sådan cliffhanger. Jag fick andnöd och blev panikslagen av att läsa det sista kapitlet. Hur kan du göra så, Pierce Brown?!?

Såååå jag tänkte att i stället för att fangirla allt för mycket i recensionen av boken (som btw, kommer upp den 17:e augusti, enligt rec-datumet) så skriver jag av mig lite här.

Alltså.... Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för jag är lite i chocktillstånd och begär efter en bok som kanske kommer ut nästa år. Eller året därpå. Förstår ni vad jag går igenom??? Dessutom är jag fortfarande i fangirlstillstånd sedan ACOTAR av Sarah J Maas.

Men okej, så här ser omslagen ut till de två första böckerna på svenska:

1:a boken

2:a boken

Och så här ser tredje delens släppta omslag ut (den engelska versionen):

Är det bara jag som tycker det är dösnyggt? Jag tycker att det passar perfekt till sista boken och mina förväntningar steg ännu ett snäpp bara för att omslaget är så snyggt.


Okej, slut på fangirlning över Gyllene sonen .

Fast jag tycker VERKLIGEN att ni borde läsa den här serien. För den är suverän.

jag ber om ursäkt för en inget vidare skrivet inlägg

Månadens läs rapport: Juli 2015

Lästa böcker:

Ljus som varit dolt - Hanna Höglund
Nikkis dagbok #1: Berättelser från ett (inte så) fantastiskt liv - Rachel Renée Russell
Svensk synd - Martin Jern
Övertalning - Jane Austen
Niceville - Kathryn Stockett
Jane Eyre - Charlotte Brontë
När vi föll - Anna Todd

Antal: 7

Svenska: 7

Engelska: 0

Omlästa: 0

Antal sidor: 3283

Recensions exemplar (utan omläsningar): 6

Hyllvärmare: 6

Bästa bok/böcker:

Ljus som varit dolt var överraskande bra, Niceville var en riktigt tankvärd bok, men den som jag blev mest fängslad av var När vi föll.

Sämsta bok:

Svensk synd föll inte alls i min smak och det var nästan plågsamt att läsa den när jag inte fastnade för något, varken karaktärerna eller handlingen - nada. 

Kommentar:

Inte så många böcker denna månad, men jag lyckades att bocka av 6 stycken hyllvärmare så det är jag glad över! 

Nästa månad:

Skolan - och innebandyn - börjar igen så förmodligen blir det inte så mycket tid över till läsning, men jag tänker återigen sätta upp som mål att försöka läsa 10 böcker. Eller åtminstone 1-2 hyllvärmare.

tiden går så himlans fort, om 18 dagar är skolan igång igen - :(( - och sommarlovet är slut :((

Lite random fakta om mig

Eftersom jag just nu har inget annat att skriva om - för typ alla recensioner som har kommit upp har varit tidsinställda sedan några veckor tillbaka - så tänkte jag göra den här...enkäten? Taggen? Jag vet inte riktigt vart den kommer ifrån, men då jag sett olika på flera bloggar (både "vanliga" & bokbloggar) så tänkte jag också göra den/dem för att det inte ska allt för tomt här på bloggen.

So here we go...

Jag heter Vilma Gabriella ...
Jag är för tillfället hungrig och lite trött.
Jag är bra på att tänka för mycket på allt & inget.
Jag tycker inte om spindlar och ormar.
Jag är dålig på att inte säga det rätta.
Jag läser för att leva flera liv i stället för ett.
Jag gillar att skratta med människor man gillar.
Jag sjunger med i låtar mest hela tiden, även om jag inte kan sjunga bra och inte kan texten.
Jag älskar att spela innebandy.
Jag är inte speciellt bra på att laga mat.
Jag föredrar choklad framför vilket godis som helst.
Jag tycker om citat/quotes.
Jag är beroende av läppbalsam och mjölk.
Jag har på mig en djupblå sommarklänning.
Jag dricker hellre mjölk framför läsk.
Jag lyssnar på Håkan Hellström och Taylor Swift på repeat.
Jag blir arg på att världen inte har kommit längre i det här med acceptans när det gäller bakgrund, religion, läggning och kön. Alla har samma värde, punkt.
Jag blir rädd av att inte veta vad som händer efter döden.
Jag önskar att jag kunde leva mer i nuet.
Jag drömmer om att resa jorden runt som fotograf.
Jag längtar efter framtiden.

Jag vet att vissa av svaren kanske inte riktigt är "svar", men nu vet ni kanske nåt i alla fall om lilla mig ^^

Ha en fortsatt härlig sommar!

Niceville

Titel: Niceville
Författare: Kathryn Stockett
Förlag: Forum
Sidor: 471
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: The help

Handling från baksidan:
När Skeeter återvänder till hemstaden Jackson i Mississippi efter universitetet, faller hon tillbaka i sitt gamla liv med bridgespel, tennis och välgörenhetsbaler.
Men Skeeter har förändrats. Hon har författardrömmar och reagerar allt starkare på de orättvisor hon ser omkring sig i 1960-talets Södern. Genom sitt arbete på lokaltidningen träffar hon två svarta hemhjälper - Aibileen och Minny.
Tillsammans bestämmer de sig för att skriva en bok som skildrar verkligheten bakom de fina fasaderna i Jackson, staden som de kallar Niceville. De skriver om hur svarta kvinnor har förnedrats och diskriminerats, men också om deras drömmar, längtan och hopp. Det är ett farligt arbete som kommer att förändra deras liv för all framtid.

Omdöme:
Jag hade inte så mycket koll på den här boken innan jag började läsa och hade inte förväntat mig att jag skulle gilla den så mycket.

Boken innehåller färgstarka och levande karaktärer - och nu syftar jag mest på Aibileen & Minny - som verkligen lever inuti boken. Jag kan verkligen se framför mig vad som händer och vad de gör. Boken är också väldigt välskriven och språket är otroligt bra. Jag förstår inte hur vissa författares debutböcker kan vara så himla bra. För ja, Niceville är Kathryn Stocketts debut bok och innan den gavs refuserades (nekades publicering) av hela femtio agenter. Gissa hur förvånad jag blev när jag fick reda på det. Visserligen så kan jag förstå varför, boken handlar om ett ämne som kan - eller rättare sagt, kommer - väcka upp starka och heta känslor. Kort sagt, en bok som det kommer att diskuteras och debatteras om i all evighet.

För Niceville är både en underbar men hemsk bok. Den utgör verkligen det här med att "ett mynt har två sidor". Man läser om hur dåligt de svarta människorna behandlades av de vita och att de fick göra allt smutsigt utan att ha någonting att säga till om det, men samtidigt så får man läsa om vänskaper som växer fram och visar att människor kan förändras och att det finns goda människor i den här världen också.
Jag blir så himla arg när jag läser om hur till exempel de svarta hemhjälpen, får skulden för allting negativt. Om det saknas något utav silverbesticken - deras fel, om en smycke är borta - deras fel, om maten inte är god - deras fel. Varför måste människor behandlas olika på grund av sin hudfärg? Eller sin läggning? Eller sin religion? Det är bara så fel. Det som gör boken ännu hemskare är att det här var vardagen i bland annat USA på 60-talet. Och det som gör det ännu värre, är att det bara är lite bättre idag, men ändå inte det bästa som kan göras. Det är då man inser att saker prioriteras helt fel.
Okej, jag lämnar det där med att bara säga att jag inte gillar det och att världen inte har förändrats tillräckligt mycket fram tills idag, utan har fortfarande mycket kvar

Niceville har varit en hyllvärmare i säkert 2-3 år och jag är väldigt glad över att jag äntligen tog tag i att läsa den, för den var bra. Riktigt bra till och med. Och den är en sådan där bok som rör upp känslor - och starka sådana - och får att en tänka på boken mestadels hela tiden och får en att tänka över hur vi har det idag, och hur det var i förr i tiden. En riktig tankställare med andra ord.
Dessutom var den väldigt fängslande och hade gripande skildringar av 1960-talets USA, redan från första kapitlet ville jag inte släppa ifrån mig boken. Den skildrar hemska saker, men visar ändå vänskaperna som växer fram mellan kvinnorna - oavsett hudfärg - och modet som dem har att göra det som ingen annan gjort tidigare och stå för det. Det om något är modigt och inger lite hopp för mänskligheten.

Niceville är en beundransvärd och absolut läsvärd bok, som borde läsas av alla.

Bästa karaktär/er:
Aibileen (för att hon är modig) och Minny (för att hon står upp mot andra och inte låter vika ner sig).

Minirecension: Övertalning

Titel: Övertalning
Författare: Jane Austen
Förlag: Modernista (tack för boken!)
Sidor: 263
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Persuasion

Handling från baksidan:
Anne Elliot övertalades en gång att bryta sin förlovning med Frederick Wentworth, en sjökapten vare sig förmögenhet eller status. Nu möts de igen, åtta år senare. Jane Austens sista roman hör till de absoluta klassikerna i engelskspråkig litteratur. "Övertalning" är en briljant satir om fåfänga och högmod, men också en gripande berättelse om kärlek och missade möjligheter.

Omdöme:
Som ni kanske vet så står jag inte på så god med klassiker (förutom deras filmatiseringar, de älskar jag), trots att jag gärna vill tycka om gamla hyllade böcker som har ett viktig moral/budskap som får en att tänka efter och med en annorlunda miljö och tidsaspekt som det är nu. Men trots det så har jag inte riktigt kommit att älska någon klassiker. Än. (För jag har bland annat Stolthet & fördom, Förnuft & känsla, Emma och Jane Eyre kvar att läsa på min klassiker-att-läsa-lista.)

Men som tur var - med låga förväntningar - så gillade jag Övertalning. Kanske till och med riktigt mycket skulle jag vilja säga. Jag läste ut den på en dag - i en solstol, mellan badandet i poolen - och jag kände att jag verkligen ville komma vidare i boken för att se vad som skulle hända. Boken är inte lång, men ändå så känns den så himla mycket längre än vad till exempel en fantasybok på 260 sidor skulle ha känts. För i Övertalning så är det mycket mer beskrivande och mer utförligt på något sätt på ett gammaldags stuk vilket gör att man måste ha tankarna på boken och inte någon annan stans, för annars så missar man något som står mellan raderna.

En annan sak jag kom att tänka på under bokens gång var att det inte var så mycket samtal i boken. I stället så var det mycket mer berättande (dock vet jag inte exakt ur vems synvinkel, troligtvis författarinnans), men allting flöt ändå på väldigt bra.

Språket är gammaldags - vad annars skulle man ha förväntat sig - men jag tycker att det här har varit den mest lättförstådda klassikern jag läste hittills. Jag satt inte som ett frågetecken under bokens gång - som jag för mestadels gjorde under Svindlande höjder - utan kunde njuta av ett litterärt konstverk. För ja, det är vad Jane Austens böcker är och förmodligen allting kommer att förbli. Det finns så mycket mer bakom handlingen och karaktärerna och det gör det ännu mer konstnärligt.

En annan orsak till att jag gillar boken är Anne. Hon är oskuldsfull, snäll och lätt att sympatisera med. Ibland är hon dock lite för snäll med de runt omkring henne som försöker att bossa runt henne, men det är trevligt med omväxlingen att huvudkaraktären är den som blir bossad i stället för att bossa. Å andra sidan kunde hon kanske ha haft lite mer kurage i sig.

Övertalning är hittills den bästa klassikern jag läst, vilket gör att jag ser framemot att få läsa de andra klassikerna som finns på min att-läsa-lista. Speciellt Stolthet & fördom då jag såg filmen för inte så länge sedan.

I alla fall, Övertalning visar varför Jane Austen borde hyllas ännu mer i vår nutid, och jag hoppas att fler upptäcker hennes fantastiska verk.

Kråkornas fest

Titel: Kråkornas fest
Författare: George R.R. Martin
Förlag: Månpocket
Sidor: 732
Serie: Game of Thrones/Sagan om Is och Eld #4
Språk: Svenska
Originaltitel: A Feast for Crows

OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
Efter århundraden av bittra strider råder en osäker vapenvila i de sju konungarikena. Den åttaårige Tommen sitter på Järntronen men det är hans mor, den maktgalna Cersei Lannister, som i praktiken regerar. På järnöarna smider huset Greyjoy nya planer, i Dornien vill huset Martell hämnas prins Oberyns död, medan Brienne, jungfrun av Tarth, beger sig iväg på det omöjliga uppdraget att söka efter Sansa Stark. Och över havet färdas envisa rykten om att draklordens dotter fortfarande lever.

Tiden är kommen för de visa och de ärelystna, för de starka och de svekfulla, för ädlingar och ofrälse, för magiker och mördare, för de rättrogna och de fredlösa. De mänskliga asätarna är inte sena att samlas och nya intriger uppstår och farliga allianser bildas när krafter från det förflutna dyker upp igen i spåren efter strider och kaos, beredda att än en gång ta upp kampen om Järntronen.

Omdöme:
Jag kände ett behov utav att fortsätta läsa de oerhört tjocka & långa Game of Thrones-böckerna när jag sett finalavsnittet av tv-seriens säsong 5. För nu har jag cravings på ännu mer GoT och få reda på vad som kommer att hända efter det rafflande avslutet som gjorde att jag storgrät.

Jag har hädanefter bestämt mig för att ligga före med böckerna jämfört med tv-serien. För nu satt jag och läste en bok på 730 sidor som handlade - delvis - om saker som redan hade hänt i säsong 5, visserligen så är det mycket som inte finns med i tv-serien som finns med i böckerna, men genom att jag har sett på tv-serien så är spänningen som bortblåst. Men jag måste erkänna att vissa PoV's slut gjorde mig helt förstummad, för så långt hade de inte kommit i den händelsen. Så innan säsong 6 kommer ut (om 1 år visserligen, men...) så ska jag ha läst alla böcker som hittills har kommit ut på svenska så att jag inte behöver kämpa mig igenom de här böckerna, utan i stället njuta. Eller nåja, njuta så mycket som det går när det är strider hit & dit, svek hit & dit och kaos överallt...

Jag tycker inte att den här boken är lika bra som de andra, delvis på grund av att jag nästan redan visste vad som skulle hända OCH för att det nästan inte var några utav mina favorit PoV med i den här boken. Både Jon Snows, Daenerys & Tyrions "sparar" dem till nästa bok vilket gjorde att boken sjönk i mina ögonen. För kom igen liksom, dessa tre är de som drar hela serien framåt. Tycker jag i alla fall. Men som tur var hade jag Arya kvar - men hon var heller inte lika intressant att följa - och även Samwell.

Det är otroliga många karaktärer med i den här serien. Jag förstår inte hur man som författare ska kunna hålla koll på vem som är vem, vilket hus och ätt den tillhör, vems lojalitet den ligger hos, osv. Då & då under bokens gång får jag bläddra längst bak för att läsa personregistret och få någon klarhet av vem dem menar just då. Det är riktigt imponerande med ett ett så stort personregister! Cersei är fortfarande en sådan här karaktär man älskar att hata, Jaime har växt liiiite i mina ögon och man väntar bara på att Greyjoys ska göra något. Jag hoppas på att Asha får ledarrollen, för jag tycker att hon står ut från mängden.

Kråkornas fest är inte lika bra som de tidigare delarna, men trots så skulle jag förmodligen kunna skriva i flera timmar i sträck vad jag tyckte & tänkte om boken. Men jag ska försöka korta av det här så mycket som möjligt så att jag inte spoilar något.
Världen är fortfarande imponerande uppbyggt och en sak som är ännu mer imponerande är det stora persongalleriet, det borde vara omöjligt att hålla koll på alla karaktärer! Det hände en hel del intressanta saker (speciellt i slutet av allas PoV) och det ska bli kul att få se hur det fortskrider i nästa bok, Drakarnas dans.

Bästa karaktär/er:
Arya förmodligen. Eller kanske Jaime. Jag vet inte riktigt...

Andra delar i serien:
1. Kampen om Järntronen
2. Kungarnas krig
3. Svärdets makt
4. Kråkornas fest
5. Drakarnas dans
6. Vinterns vindar
7. ???