Titel: Gyllene sonen
Författare: Pierce Brown
Förlag: Norstedts (Tack så jättemycket för boken!)
Sidor: 462
Serie: Red rising/Rött uppror #2
Språk: Svenska
Originaltitel: Golden Son
OBS! Handlingen kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från baksidan:
Som en av de Röda växte Darrow upp under jorden, i gruvorna på Mars, i tron att ingen kan leva på Mars yta. När han upptäcker att människorna ovan jord lever i lyx - en samhällsordning orkestrerad av den styrande klassen de Gyllene - ansluter han sig till rebellgruppen Ares söner. De har en dröm om en ny värld, där alla människor är jämlika. Han föds på nytt som den Gyllene Darrow au Andromedus och lyckas beblanda sig med de allra främsta familjerna på Mars.
Rebellerna plan är att förstöra systemet inifrån, och Darrow är den ende som kan förverkliga den planen. Men för att lyckas måste han skaffa sig Gyllene vänner - vänner som kan offra allt för honom, och hjälpa honom på vägen mot toppen. Och sedan måste han svika dem...
Omdöme:
Ni vet kanske att jag verkligen älskade & hyllade första boken, Rött uppror, i den här trilogin? Jo, så visst var förväntningarna höga på den här boken när jag fick den i brevlådan för några veckor sedan. Och man kan absolut säga att Gyllene sonen nådde upp till dem, rev dem och höjde ribban ännu högre för tredje & sista delen, (som på eng. heter) Morning Star.
Jag tycker att den här trilogin är helt briljant. Den är riktigt bra skriven (både författaren & översättaren ska ha ett stort tack), den är otroligt spännande och får en att sitta på som nålar, för vändningar & plot twistarna som finns i boken kan dyka upp varsomhelst, närsomhelst. Man vet verkligen inte vem som är fiende eller vän, vem som är lojal eller inte. Så ja, nervkittlande och fängslande är det minsta man kan säga om boken/serien.
Jag tycker att i princip alla karaktär är oerhört intressanta, speciellt Darrow - huvudrollen - är fascinerande och intressant. Hans utveckling från första sidan i första boken till sista sidan nu i andra är så stor att den inte ens kan gå att beskriva. Jag hejar ju på Darrow, men allt eftersom som man får lära sig mer om de Gyllene så förstår man ju dem mer också och tycker nästan lite synd om dem. Men sen å andra sidan tänker man till exempel på de Röda och *poff* så är medlidandet & sympatin borta.
Förutom Darrow så gillar jag Sevro, Mustang, Ylarna och många andra också väldigt mycket. För hela boken är full av intressanta, flerdimensionella och häftiga karaktärer att älska eller att hata.
Gyllene sonen är en bok som visar vad som behövs för att en bok ska bli riktigt, riktigt bra. Den är välskriven, spännande, fängslande och så underhållande att man bara kan luta sig tillbaka och njuta av en oerhört bra dystopi. Karaktärerna är många och intressanta, speciellt Darrow, Sevro och Mustang, men även många andra. Världen är uppbyggd på ett sånt sätt att det känns...rätt. Inte rätt som i att allt är bra, jämställt o så, utan att den känns...riktig. Ibland när man läser en bok med en fantasivärld så känns den som en fantasivärld, men ibland - som med den här serien - så känns världen levande och på riktigt. Det är imponerande att skapa.
Det finns många vändningar i boken och det var flera gånger jag bara satt & gapade och fick läsa om just den sidan flera gånger om för att fatta vad det var som verkligen hände. Som slutet till exempel, jag fick seriöst andnöd. Och tack vare det slutet vill jag ha sista delen nu, ännu mer än vad jag redan ville ha den innan det som hände hände.
Serien liknar kanske många andra serier - som Hungerspelen, Game of Thrones, Ender's game, osv - men Pierce Brown har med den här serien ändå skapat något som inte liknar något annat.
Jag vet inte mer jag ska skriva, för jag vill inte spoila något för er, men i alla fall: läs den här serien. För den är så satans jävla bra (ni som har läst böckerna vet) och jag vet inte hur jag ska stå ut till tredje delen kommer ut. Jag får väl läsa om Rött uppror & Gyllene sonen och få ännu mer begär efter att få reda på hur allt kommer att lösa sig. (För nu efter andra bokens slut så känns det som att allt är ganska så hopplöst.)
Pierce Brown må kanske vara en debutförfattare, men den här serien - Red Rising Trilogy - är en och förblir en utav mina absoluta favoritserier - för den är en riktig guldgruva. Nej, förresten, en oslipad diamantgruva - för det är vad den är, en oslipad diamant. så läs, fängslas & njut!
Bästa karaktär/er:
Darrow, Sevro & Mustang!
Andra delar i serien:
1. Rött uppror
2. Gyllene sonen
3. Eng. Morning Star
Serien är riktigt intressant. Bra tempo, intressanta intriger och en brutalt dystopisk framtidsbild. Det enda jag irriterar mig på är att författaren porträtterar tjugoåringar som övermänskliga superhjältar;
SvaraRadera- Darrow tränar fäktning ett år och vips är han nästan bäst i solsystemet.
- Hans tjugoåriga kompis har gått på akademin i två år och sedan utmanövrerar han erfarna flottamiraler i strid.
- Mustang pluggar juridik i två år och skriver avhandlingar. I plural.
Det finns fler sådana exempel och det är helt enkelt inte trovärdigt. Trots detta ser jag verkligen fram emot sista delen.
Kan hålla med dig där, trovärdigheten försvinner en hel del. Men - som jag gärna skulle vilja kalla mig - "van" läsare så har jag på något sätt lärt mig att förtränga bort det, eftersom det ofta förekommer i sådan här typer av böcker.
RaderaJag ser verkligen fram emot sista delen, hoppas bara att Brown kan "knyta ihop" säcken på ett bra sätt!