Låt vargarna komma

Titel: Låt vargarna komma
Författare: Carol Rifka Brunt
Förlag: Gilla Böcker
Sidor: 415
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Tell the Wolves I'm Home

Handling från baksidan:
Den enda som förstår 14-åriga June är hennes morbror Finn. Han är en erkänd konstnär och tar med henne på utställningar i New York, men han är också allvarligt sjuk. June och hennes storasyster Greta glider bara längre och längre ifrån varandra, och deras föräldrar arbetar dygnet runt, så när Finn dör lämnas June alldeles ensam med sin sorg.
Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn.
Mellan honom & June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig och sina närmaste som förändrar henne för alltid.

Omdöme:
Allt är så himla perfekt med den här boken. Jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja. Räcker det inte bara med att säga att alla borde läsa den här boken? För den är värd det typ hundra biljoner gånger om.

Man får en sådan känsla av att läsa den här boken. Det är glädje, skratt, sorg, ilska - det ryms så mycket i dessa 415 sidor. Trots att boken är ganska så tjock så går det vääääldigt fort att läsa ut den, för man vill verkligen inte lägga ifrån sig den. Det är inte actionfyllt men innehåller så mycket mer.

Karaktärerna är bara ...wow. Och deras relationer, alltså. Nästan varenda karaktär i boken som nämns har en relation till Elbus-familjen på nåt eller annat sätt, släktingar, grannar, bekanta, nästan-främlingar, främlingar - och allt beskrivs på ett sådant oerhört fint sätt.
Man kan verkligen känna igen sig i June och hur hennes känslor & tankar pendlar upp och ner. Jag sörjer med henne för att hennes relation med sina föräldrar inte är den bästa på grund av deras jobb och att hon hela tiden kommer längre ifrån sin syster. Men jag gläds också åt hennes konstiga (?) relation till sin morbror, Finn, och hennes annorlunda, men gulliga, vänskap med Toby. Toby är nog den karaktär i boken som jag gillade mest. Han & Finn. Även då Finn inte var levande så länge i boken, så levde han vidare genom Junes minnen och allt kändes så himla genomtänkt att man lärde känna honom på det sättet i stället.

Låt vargarna komma är en utav de finaste - och sorgligaste - böckerna jag läst. Boken har en atmosfär som gör att man känner allt som huvudkaraktären känner - det är allt ifrån glädje till sorg. Karaktärerna & deras relationer till varandra är oerhört fina och känner liksom hopp till vardagen(jag kommer snart ha använt det här ordet typ tusen gånger i den här recensionen). June, Finn & Toby är mina favoritkaraktärer i den här boken och jag ville verkligen inte låta dem gå - varför måste (bra) böcker ta slut?
Under bokens gång så både skrattade och grät jag, i slutet såg jag knappt texten för att tårarna skymde sikten. Och det är precis så en bra bok ska vara. Samtidigt blir jag väldigt arg över hur man såg på aids på den tiden, liksom hallå det är i princip som vilken annan sjukdom som helst?!, och att man såg ner på de människorna som fick det (precis som att det var deras fel, vilket det inte var). Det är bara sjukt och helt fel. Alla är olika - deal with it. Låt vargarna komma är en viktig bok med ett viktig budskap som kanske är lite otydligt men som finns där. Ifall ni vill veta vad budskapet är, läs boken.

Jag ber om ursäkt för en väldigt rörig recension, men jag vill bara få sagt att du borde verkligen läsa den här boken. Du märker ju bara hur man blir efter att ha läst den, helt virrig.

Bästa karaktär/er: 
Toby!!! (Och Finn & June)