Jag blev taggad av supersnälla Klara, tack så jättemycket! ^^
1. Hur länge har du bloggat?
"Bara" sedan 1 juli 2012, så nu i år är det 3 år sen.
2. Tror du att du kommer sluta blogga om böcker i framtiden?
Jag ville verkligen inte sluta bokblogga, men jo det kommer förmodligen att hända nån gång när jag börjar gymnasiet. Men jag tror faktiskt att när jag blir äldre så kommer jag nog att återuppta bloggandet igen.
3. Vad är det bästa med att vara en bokbloggare?
Att kunna göra så att andra läser just den boken bara för ens egen recension. Den känslan när man får en kommentar om att "jag läste den här boken tack vare din recension" är helt magisk. Och att man får dela med sig av sina läsupplevelser med andra är helt enkelt bäst.
4. Vad är det värsta med att vara en bokbloggare?
Jag får mindre tid till att läsa... ;) Hahah, men nej, det är nog att ibland blir det mer som ett måste än som ett nöje och då känns allting bara väldigt trist.
5. Har du svårt att skriva rubriker till dina inlägg?
Ja, oftast så står det helt still i huvudet men jag försöker att ha rubriker som återkommer, t.ex. "I min brevlåda", "Top Ten Tuesday", osv. Gällande recensioner kör jag bara på titeln för att det ska vara enkelt att hitta och veta vilken bok det är.
6. Finns det någon bokbloggare du beundrar?
Alla! Varje enskild bokbloggare skriver olika, gillar olika böcker, tycker olika - alla är lika bra.
7. Vilken bokbloggare skulle du vilja ha som gästbloggare på din blogg?
Typ, de som vill, antar jag? Har ju aldrig haft någon gästbloggare så...
8. Hur ser din rutin ut när du bloggar? T ex vilken tid, klädsel, dryck m.m.
Jag försöker att skriva recensioner på böcker så snart jag läst ut boken för att minnet ska vara så färskt som möjligt, men annars brukar jag blogga när jag får tid & lust.
9. Har du svårt för att skriva recensioner?
Ibland - jättesvårt, kommer inte på något alls att skriva utan upprepar mig istället hela tiden.
Ibland - jätteenkelt, allting bara flyter på och recensionen blir lång som en roman.
10. Vad tycker du om bokbloggarvärlden?
Helt fantastisk! Ångrar mig ändå inte att jag gav mig in i bokbloggarvärlden, då man får en sån härlig respons på det man skriver och man blir som en stor bokfamilj.
11. Vilka taggar du för den här taggen?
Jag har ingen aning om vilka som inte har gjort den, så taggar kanske lite hej vilt:
Anna - Bokraden
Mimmi - Min bokkista
Alba - Boklyckan
By the way, det dyker kanske upp ett inlägg om min prao på Lärarförlaget. Kom hem för några timmar sedan och är dödstrött efter en vecka i Stockholm. Men jag har köpt några böcker för en smärre summa som jag är väldigt glad över. (Kommer ett inlägg om det också.)
söndag 29 mars 2015
Blod & stjärnstoft
Titel: Blod & stjärnstoft
Författare: Laini Taylor
Förlag: Bazar förlag (Tack för boken!)
Sidor: 462
Serie: Önskemånglarens dotter #2
Språk: Svenska
Originaltitel: Days of Blood and Starlight
OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från baksidan:
Konststudenten och monsterlärlingen Karou har funnit svaren hon söker. Nu vet hon vem hon är och vad hon är. Men med den kunskapen följer en annan sanning. Hon har älskat en fiende, han har svikit henne och nu måste hela världen sona hans brott. Karou måste bestämma sig för hur långt hon är villig att gå för att hämnas sitt folk.
Omdöme:
Jag tyckte att Mörk ängel - första boken - var riktigt bra och hade hoppats på något liknande i andra. Boken är väl bra, men jag tyckte att tempot inte var lika högt som i första och det kändes inte heller lika spännande. Eller jo, spännande var det men det var inte riktigt den här man-absolut-inte-kan-sluta-läsa-utan-att-få-veta-spänningen utan det var mer att man var lite nyfiken på vad som skulle hända härnäst utan att verkligen vara klistrad vid boken.
Karou är en sån unik & märklig karaktär, hon fångar verkligen ens intresse och man vill gärna läsa mer om henne. Hon har en härlig berättarröst som gör att man ändå vill fortsätta läsa. Det finns en hel del andra karaktärer som gör allt så mycket bättre, det är ju faktiskt en fantasybok och det märks med änglarna och de andra "monstrena".
Det var inte alls lika mycket kärlekstrubbel i den här boken som första, utan nu var det mer krig & död i alla hörn och kanter. Förmodligen så kommer det att utvecklas i tredje boken...
Blod & stjärnstoft är en bra fantasybok med ett unikt persongalleri - speciellt huvudkaraktären - och författarinnan Laini Taylor har verkligen utvecklat sitt språk och världen, hon har gått in mer på djupet och allt har blivit mer...riktigt. Tempot var kanske inte så högt och det var inte spänning på världsklass, men man fortsatte att läsa eftersom man ändå var nyfiken på hur boken skulle sluta. Jag hoppas att tredje boken kommer ut på svenska snart!
Bästa karaktär/er:
Karou & Zuzana
Författare: Laini Taylor
Förlag: Bazar förlag (Tack för boken!)
Sidor: 462
Serie: Önskemånglarens dotter #2
Språk: Svenska
Originaltitel: Days of Blood and Starlight
OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!
Handling från baksidan:
Konststudenten och monsterlärlingen Karou har funnit svaren hon söker. Nu vet hon vem hon är och vad hon är. Men med den kunskapen följer en annan sanning. Hon har älskat en fiende, han har svikit henne och nu måste hela världen sona hans brott. Karou måste bestämma sig för hur långt hon är villig att gå för att hämnas sitt folk.
Omdöme:
Jag tyckte att Mörk ängel - första boken - var riktigt bra och hade hoppats på något liknande i andra. Boken är väl bra, men jag tyckte att tempot inte var lika högt som i första och det kändes inte heller lika spännande. Eller jo, spännande var det men det var inte riktigt den här man-absolut-inte-kan-sluta-läsa-utan-att-få-veta-spänningen utan det var mer att man var lite nyfiken på vad som skulle hända härnäst utan att verkligen vara klistrad vid boken.
Karou är en sån unik & märklig karaktär, hon fångar verkligen ens intresse och man vill gärna läsa mer om henne. Hon har en härlig berättarröst som gör att man ändå vill fortsätta läsa. Det finns en hel del andra karaktärer som gör allt så mycket bättre, det är ju faktiskt en fantasybok och det märks med änglarna och de andra "monstrena".
Det var inte alls lika mycket kärlekstrubbel i den här boken som första, utan nu var det mer krig & död i alla hörn och kanter. Förmodligen så kommer det att utvecklas i tredje boken...
Blod & stjärnstoft är en bra fantasybok med ett unikt persongalleri - speciellt huvudkaraktären - och författarinnan Laini Taylor har verkligen utvecklat sitt språk och världen, hon har gått in mer på djupet och allt har blivit mer...riktigt. Tempot var kanske inte så högt och det var inte spänning på världsklass, men man fortsatte att läsa eftersom man ändå var nyfiken på hur boken skulle sluta. Jag hoppas att tredje boken kommer ut på svenska snart!
Bästa karaktär/er:
Karou & Zuzana
onsdag 25 mars 2015
Låt vargarna komma
Titel: Låt vargarna komma
Författare: Carol Rifka Brunt
Förlag: Gilla Böcker
Sidor: 415
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Tell the Wolves I'm Home
Handling från baksidan:
Den enda som förstår 14-åriga June är hennes morbror Finn. Han är en erkänd konstnär och tar med henne på utställningar i New York, men han är också allvarligt sjuk. June och hennes storasyster Greta glider bara längre och längre ifrån varandra, och deras föräldrar arbetar dygnet runt, så när Finn dör lämnas June alldeles ensam med sin sorg.
Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn.
Mellan honom & June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig och sina närmaste som förändrar henne för alltid.
Omdöme:
Allt är så himla perfekt med den här boken. Jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja. Räcker det inte bara med att säga att alla borde läsa den här boken? För den är värd det typ hundra biljoner gånger om.
Man får en sådan känsla av att läsa den här boken. Det är glädje, skratt, sorg, ilska - det ryms så mycket i dessa 415 sidor. Trots att boken är ganska så tjock så går det vääääldigt fort att läsa ut den, för man vill verkligen inte lägga ifrån sig den. Det är inte actionfyllt men innehåller så mycket mer.
Karaktärerna är bara ...wow. Och deras relationer, alltså. Nästan varenda karaktär i boken som nämns har en relation till Elbus-familjen på nåt eller annat sätt, släktingar, grannar, bekanta, nästan-främlingar, främlingar - och allt beskrivs på ett sådant oerhört fint sätt.
Man kan verkligen känna igen sig i June och hur hennes känslor & tankar pendlar upp och ner. Jag sörjer med henne för att hennes relation med sina föräldrar inte är den bästa på grund av deras jobb och att hon hela tiden kommer längre ifrån sin syster. Men jag gläds också åt hennes konstiga (?) relation till sin morbror, Finn, och hennes annorlunda, men gulliga, vänskap med Toby. Toby är nog den karaktär i boken som jag gillade mest. Han & Finn. Även då Finn inte var levande så länge i boken, så levde han vidare genom Junes minnen och allt kändes så himla genomtänkt att man lärde känna honom på det sättet i stället.
Låt vargarna komma är en utav de finaste - och sorgligaste - böckerna jag läst. Boken har en atmosfär som gör att man känner allt som huvudkaraktären känner - det är allt ifrån glädje till sorg. Karaktärerna & deras relationer till varandra är oerhört fina och känner liksom hopp till vardagen(jag kommer snart ha använt det här ordet typ tusen gånger i den här recensionen). June, Finn & Toby är mina favoritkaraktärer i den här boken och jag ville verkligen inte låta dem gå - varför måste (bra) böcker ta slut?
Under bokens gång så både skrattade och grät jag, i slutet såg jag knappt texten för att tårarna skymde sikten. Och det är precis så en bra bok ska vara. Samtidigt blir jag väldigt arg över hur man såg på aids på den tiden, liksom hallå det är i princip som vilken annan sjukdom som helst?!, och att man såg ner på de människorna som fick det (precis som att det var deras fel, vilket det inte var). Det är bara sjukt och helt fel. Alla är olika - deal with it. Låt vargarna komma är en viktig bok med ett viktig budskap som kanske är lite otydligt men som finns där. Ifall ni vill veta vad budskapet är, läs boken.
Jag ber om ursäkt för en väldigt rörig recension, men jag vill bara få sagt att du borde verkligen läsa den här boken. Du märker ju bara hur man blir efter att ha läst den, helt virrig.
Bästa karaktär/er:
Toby!!! (Och Finn & June)
Författare: Carol Rifka Brunt
Förlag: Gilla Böcker
Sidor: 415
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Tell the Wolves I'm Home
Handling från baksidan:
Den enda som förstår 14-åriga June är hennes morbror Finn. Han är en erkänd konstnär och tar med henne på utställningar i New York, men han är också allvarligt sjuk. June och hennes storasyster Greta glider bara längre och längre ifrån varandra, och deras föräldrar arbetar dygnet runt, så när Finn dör lämnas June alldeles ensam med sin sorg.
Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn.
Mellan honom & June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig och sina närmaste som förändrar henne för alltid.
Omdöme:
Allt är så himla perfekt med den här boken. Jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja. Räcker det inte bara med att säga att alla borde läsa den här boken? För den är värd det typ hundra biljoner gånger om.
Man får en sådan känsla av att läsa den här boken. Det är glädje, skratt, sorg, ilska - det ryms så mycket i dessa 415 sidor. Trots att boken är ganska så tjock så går det vääääldigt fort att läsa ut den, för man vill verkligen inte lägga ifrån sig den. Det är inte actionfyllt men innehåller så mycket mer.
Karaktärerna är bara ...wow. Och deras relationer, alltså. Nästan varenda karaktär i boken som nämns har en relation till Elbus-familjen på nåt eller annat sätt, släktingar, grannar, bekanta, nästan-främlingar, främlingar - och allt beskrivs på ett sådant oerhört fint sätt.
Man kan verkligen känna igen sig i June och hur hennes känslor & tankar pendlar upp och ner. Jag sörjer med henne för att hennes relation med sina föräldrar inte är den bästa på grund av deras jobb och att hon hela tiden kommer längre ifrån sin syster. Men jag gläds också åt hennes konstiga (?) relation till sin morbror, Finn, och hennes annorlunda, men gulliga, vänskap med Toby. Toby är nog den karaktär i boken som jag gillade mest. Han & Finn. Även då Finn inte var levande så länge i boken, så levde han vidare genom Junes minnen och allt kändes så himla genomtänkt att man lärde känna honom på det sättet i stället.
Låt vargarna komma är en utav de finaste - och sorgligaste - böckerna jag läst. Boken har en atmosfär som gör att man känner allt som huvudkaraktären känner - det är allt ifrån glädje till sorg. Karaktärerna & deras relationer till varandra är oerhört fina och känner liksom hopp till vardagen(jag kommer snart ha använt det här ordet typ tusen gånger i den här recensionen). June, Finn & Toby är mina favoritkaraktärer i den här boken och jag ville verkligen inte låta dem gå - varför måste (bra) böcker ta slut?
Under bokens gång så både skrattade och grät jag, i slutet såg jag knappt texten för att tårarna skymde sikten. Och det är precis så en bra bok ska vara. Samtidigt blir jag väldigt arg över hur man såg på aids på den tiden, liksom hallå det är i princip som vilken annan sjukdom som helst?!, och att man såg ner på de människorna som fick det (precis som att det var deras fel, vilket det inte var). Det är bara sjukt och helt fel. Alla är olika - deal with it. Låt vargarna komma är en viktig bok med ett viktig budskap som kanske är lite otydligt men som finns där. Ifall ni vill veta vad budskapet är, läs boken.
Jag ber om ursäkt för en väldigt rörig recension, men jag vill bara få sagt att du borde verkligen läsa den här boken. Du märker ju bara hur man blir efter att ha läst den, helt virrig.
Bästa karaktär/er:
Toby!!! (Och Finn & June)
söndag 22 mars 2015
Bokbloggsjerka 20-23 mars 2015
Framför mig har jag två veckor utan skola. Nästa vecka (med start imorgon) så ska jag praoa, i Stockholm, på ett lärarbokförlag (som jag för övrigt tror kommer att bli jättebra) och jag kan väl förvarna redan nu att uppdateringen inte kommer att vara den bästa. Några inlägg är redan tidsinställda, så heeeelt tomt blir det kanske inte.
Veckan därpå har jag påsklov och det kommer att vara fullt fokus på innebandy, eftersom vi helgen veckan därpå ska på Warbergsspelen 2015. #taggadtill100% #sibbenstjejer
Den här veckans bokbloggsjerka hos Annika lyder så här:
"Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar."
Jo, alltså. Jag skriver den här bloggen mest för min egen skull, jag vill liksom ha koll på vad & hur mycket jag läser och ifall jag tycker om den boken eller så, alltså bokdokumentation. Men allt eftersom så började det till största delen bli för er, läsare. Jag tycker det bara är riktigt kul att saker som jag skriver kan väcka intresse hos andra och att människor från alla världens hörn & kanter kommenterar på mina inlägg. Man känner sig delaktig i ett gemensamt intresse man har med flera andra människor, oavsett vilket språk man läser på är det ändå en kommunikation.
När jag skriver mina inlägg tänker jag ofta på er läsare, för att t.ex. göra recensioner inte allt för långa & tråkiga - vilket det inte är ofta att jag lyckas med - så att ni tycker det är roligt & intressant att läsa det jag skriver. Sen så använder jag inte samma språk som jag kanske använder i vardagen (om man vill se på exempel på hur jag vanligast pratar typ kan man kolla på exempelvis längst upp på det här inlägget. I sådana stycken skriver jag oftast bara vad som ploppar upp i huvudet och inget mer med det.
Jag hoppas i alla fall att jag kommunicerar med mina läsare genom mina inlägg och att de kommenterar och om det är nån fråga att jag då svarar på den så att det bildas en konversation (fast jag erkänner, jag hinner aldrig svara på alla kommentarer, förlåt för det). Locka nya läsare? Visst, det är alltid kul att se att fler hittar hit till bloggen, men som sagt - bloggen är till största del för min bokföring än för att jag ska få massa läsare. Visserligen kommenterar jag på andra bloggar, men det är bara för att jag tycker att inlägget är intressant eller nåt liknande. Jag är glad för de läsarna jag har & försöker i stället se till att de får bra kvalité på det jag skriver.
Veckan därpå har jag påsklov och det kommer att vara fullt fokus på innebandy, eftersom vi helgen veckan därpå ska på Warbergsspelen 2015. #taggadtill100% #sibbenstjejer
Den här veckans bokbloggsjerka hos Annika lyder så här:
"Jag skulle vilja veta hur andra bokbloggare interagerar med sina läsare, lockar till sig nya läsare och får de befintliga läsarna att fortsätta besöka bloggen. Jag skulle gärna vilja läsa mer om vad som driver bokbloggarna till att blogga och hur mycket de tänker på sina läsare när de bloggar."
Jo, alltså. Jag skriver den här bloggen mest för min egen skull, jag vill liksom ha koll på vad & hur mycket jag läser och ifall jag tycker om den boken eller så, alltså bokdokumentation. Men allt eftersom så började det till största delen bli för er, läsare. Jag tycker det bara är riktigt kul att saker som jag skriver kan väcka intresse hos andra och att människor från alla världens hörn & kanter kommenterar på mina inlägg. Man känner sig delaktig i ett gemensamt intresse man har med flera andra människor, oavsett vilket språk man läser på är det ändå en kommunikation.
När jag skriver mina inlägg tänker jag ofta på er läsare, för att t.ex. göra recensioner inte allt för långa & tråkiga - vilket det inte är ofta att jag lyckas med - så att ni tycker det är roligt & intressant att läsa det jag skriver. Sen så använder jag inte samma språk som jag kanske använder i vardagen (om man vill se på exempel på hur jag vanligast pratar typ kan man kolla på exempelvis längst upp på det här inlägget. I sådana stycken skriver jag oftast bara vad som ploppar upp i huvudet och inget mer med det.
Jag hoppas i alla fall att jag kommunicerar med mina läsare genom mina inlägg och att de kommenterar och om det är nån fråga att jag då svarar på den så att det bildas en konversation (fast jag erkänner, jag hinner aldrig svara på alla kommentarer, förlåt för det). Locka nya läsare? Visst, det är alltid kul att se att fler hittar hit till bloggen, men som sagt - bloggen är till största del för min bokföring än för att jag ska få massa läsare. Visserligen kommenterar jag på andra bloggar, men det är bara för att jag tycker att inlägget är intressant eller nåt liknande. Jag är glad för de läsarna jag har & försöker i stället se till att de får bra kvalité på det jag skriver.
***
Jag hoppas att ni kanske har fått en liten större inblick av varför jag bloggar och om jag försöker "locka" hit fler besökare eller inte.
Om 4 h & 30 minuter är det dags för den sista seriematchen i innebandyn. Vi möter serieledarna (och seriesegrarna) Lockerud 1. På hemmaplan. Det är som bäddat för vinst...
fredag 20 mars 2015
Den unga eliten
Titel: Den unga eliten
Författare: Marie Lu
Förlag: Modernista (Tack för boken!!)
Sidor: 475
Serie: The Young Elites #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Young Elites
Handling från förlaget:
Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, medan de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt och började kallas malfetto.
Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt. Hennes pappa ser henne som ett olycksbarn som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång.
Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla förmågor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas Den unga eliten.
Teren Santoro är ledare för en organisation vars uppgift det är att leta upp dessa personer och förgöra dem innan de kan förgöra nationen. Enzo Valenziano är medlem i Dolksällskapet, en hemlig sammanslutning som letar upp andra inom Den unga eliten innan Santoro hittar dem. Men när dessa två konfronteras med Adelina möter de krafter som de aldrig tidigare skådat…
Adelina har egenskaper som inte är av denna värld. Hon har också ett hämndlystet mörker i sitt hjärta. Och ett begär att krossa alla som vågar trotsa henne.
Omdöme:
Jag älskade verkligen Marie Lu's serie Legend och jag känner på mig att även den här trilogin kommer att bli en ny favorit, i alla fall utav det jag läst hittills. Jag tycker på sätt och vis att Den unga eliten är bättre än Legend, men ändå inte och därför säger jag helt enkelt att båda serierna är lika bra (detta riktat till de som har frågat vilken serie är bäst).
Så fort man öppnar en utav Lus böcker så försvinner man in i en värld som man inte sett maken till förut. Visst, konceptet i boken känns lite taget från typ alla andra YA-böcker därute men Marie Lu har liksom gjort nåt nytt och unikt av det. Själva idén med Den unga eliten känns väldigt "vanlig" men det är ändå så himla spännande att läsa om dem. Ingen av huvudkaraktärerna är inte direkt genom god eller ond, utan alla karaktärerna har sin beskärda del av ljuset resp. mörket - vissa fler än andra. Idén med att vissa får magiska förmågor och bildar en rebellrörelse lockar alltid mig och jag kan inte säga att jag blev besviken direkt. Jag väntar spänt på nästa del!
Jag gillar en hel del utav karaktärerna i boken: Adelina, Violetta, Enzo, Raffaele... Speciellt de två sista, Enzo känns mer som den mystiska och Raffaele...han är typ underbar. (Det står att filmrättigheterna har sålts, hoppas verkligen på att de kommer bli rätt personer för rollerna. I alla fall med Enzo, Raffaele & Teren.)
Den unga eliten hade jag skyhöga förväntningar på efter att jag gillat Legend-trilogin så mycket, men boken levde upp till de förväntningar med råge och utlovar en riktigt bra trilogi. Världen och språket drar in en i boken och man kan inte låta bli att fortsätta läsa, jag läste ut boken på bara några timmar och ville bara ha ännu mer efter att sista sidan var läst. Konceptet är kanske gammalt men känns som pånyttfödd och unikt med det intressanta elitärerna - Den unga eliten. Det är verkligen tempofyllt och spännande hela tiden och man bara slukar allt man får. Det finns en hel del intressanta - och awesome - karaktärer i boken och det ger hopp för eventuell filmatisering. ^^
Ifall du är sugen på att läsa en bok med oväntade twistar (speciellt nära slutet, det tog seriöst kål på mig :( ), spänning och magi så tycker jag att du ska läsa den här boken. För detta är början på en ny favoritserie.
Bästa karaktär/er:
Enzo & Raffaele
Författare: Marie Lu
Förlag: Modernista (Tack för boken!!)
Sidor: 475
Serie: The Young Elites #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Young Elites
Handling från förlaget:
Adelina Amouteru överlevde blodfebern. För ett årtionde sedan svepte denna dödliga sjukdom över hennes land. De flesta som smittades dog, medan de barn som överlevde blev märkta av sjukdomen på egendomliga sätt och började kallas malfetto.
Adelinas svarta hår blev silverfärgat, hennes ögonbryn blonda, och hon har bara ett ärr där hennes vänstra öga en gång satt. Hennes pappa ser henne som ett olycksbarn som förstör familjens goda namn och står i vägen för deras framgång.
Men några av de som överlevt febern sägs ha mystiska och kraftfulla förmågor, och även om deras identiteter förblir hemliga har de kommit att kallas Den unga eliten.
Teren Santoro är ledare för en organisation vars uppgift det är att leta upp dessa personer och förgöra dem innan de kan förgöra nationen. Enzo Valenziano är medlem i Dolksällskapet, en hemlig sammanslutning som letar upp andra inom Den unga eliten innan Santoro hittar dem. Men när dessa två konfronteras med Adelina möter de krafter som de aldrig tidigare skådat…
Adelina har egenskaper som inte är av denna värld. Hon har också ett hämndlystet mörker i sitt hjärta. Och ett begär att krossa alla som vågar trotsa henne.
Omdöme:
Jag älskade verkligen Marie Lu's serie Legend och jag känner på mig att även den här trilogin kommer att bli en ny favorit, i alla fall utav det jag läst hittills. Jag tycker på sätt och vis att Den unga eliten är bättre än Legend, men ändå inte och därför säger jag helt enkelt att båda serierna är lika bra (detta riktat till de som har frågat vilken serie är bäst).
Så fort man öppnar en utav Lus böcker så försvinner man in i en värld som man inte sett maken till förut. Visst, konceptet i boken känns lite taget från typ alla andra YA-böcker därute men Marie Lu har liksom gjort nåt nytt och unikt av det. Själva idén med Den unga eliten känns väldigt "vanlig" men det är ändå så himla spännande att läsa om dem. Ingen av huvudkaraktärerna är inte direkt genom god eller ond, utan alla karaktärerna har sin beskärda del av ljuset resp. mörket - vissa fler än andra. Idén med att vissa får magiska förmågor och bildar en rebellrörelse lockar alltid mig och jag kan inte säga att jag blev besviken direkt. Jag väntar spänt på nästa del!
Jag gillar en hel del utav karaktärerna i boken: Adelina, Violetta, Enzo, Raffaele... Speciellt de två sista, Enzo känns mer som den mystiska och Raffaele...han är typ underbar. (Det står att filmrättigheterna har sålts, hoppas verkligen på att de kommer bli rätt personer för rollerna. I alla fall med Enzo, Raffaele & Teren.)
Den unga eliten hade jag skyhöga förväntningar på efter att jag gillat Legend-trilogin så mycket, men boken levde upp till de förväntningar med råge och utlovar en riktigt bra trilogi. Världen och språket drar in en i boken och man kan inte låta bli att fortsätta läsa, jag läste ut boken på bara några timmar och ville bara ha ännu mer efter att sista sidan var läst. Konceptet är kanske gammalt men känns som pånyttfödd och unikt med det intressanta elitärerna - Den unga eliten. Det är verkligen tempofyllt och spännande hela tiden och man bara slukar allt man får. Det finns en hel del intressanta - och awesome - karaktärer i boken och det ger hopp för eventuell filmatisering. ^^
Ifall du är sugen på att läsa en bok med oväntade twistar (speciellt nära slutet, det tog seriöst kål på mig :( ), spänning och magi så tycker jag att du ska läsa den här boken. För detta är början på en ny favoritserie.
Bästa karaktär/er:
Enzo & Raffaele
tisdag 17 mars 2015
Top Ten Tuesday #29
Du hittar Top Ten Tuesdays "källa" här. Veckans kategori/tema är Top Ten Books on Our Spring TBR-list!
Mitt mål 2015 var ju att försöka läsa alla olästa böcker hemma, speciellt gamla recensions ex som har varit hyllvärmare alldeles för länge, och jag tycker faktiskt att jag har börjat helt okej i alla fall! Högen med olästa böcker minskar i alla fall...
Här är min topp 10, som består av 5 hyllvärmare som ska läsas innan sommarlovet och 5 böcker jag inte har hemma i bokhyllan men väldigt gärna vill läsa nu i vår. (vilket betyder att jag måste köpa hem dessa böcker.)
(utan inbördes ordning.)
10. Skuggan av Anna - Rebecca James
9. Sekten - Chris Jordan
8. Evig natt - Michelle Paver
7. KoMo - Pontus Joakim Olofsson
6. Fulast i världen - Ingrid Olsson
5. The Elite - Kiera Cass
4. Clockwork Princess - Cassandra Clare
3. Crown of Midnight - Sarah J. Maas
2. Untold - Sarah Rees Brennan
1. The Indigo Spell - Richelle Mead
Plus typ några hundra mer böcker.
Vad ska ni läsa nu i vår? ^^
måndag 16 mars 2015
Skugga av svek I
Titel: Skugga av svek I
Författare: Diana Gabaldon
Förlag: Bookmark förlag (tack för boken!)
Sidor: 702
Serie: Outlander #8 del 1 av 2
Språk: Svenska
Originaltitel: Written in My Own Heart's Blood
OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar! Läs på egen risk!
Handling från baksidan:
En förödande återförening
Året är 1778. Frankrike förklarar krig mot Storbritannien och de brittiska trupperna lämnar Amerika. Mitt i det politiska tumultet återvänder plötsligt Jamie från de döda. I tron att hennes man varit död under alla dessa år har Claire gift om sig med Jamies bäste vän. Jamies återkomst vänder upp och ner på familjens värld och när sonen hon har med sin nye man förstår vem som är hans riktiga pappa blir situationen alltmer katastrofal.
Omdöme:
Jag läste på någons blogg att man i princip måste vara ett fan utav Outlander-serien om man läser del 1 utav 8:e boken, eftersom alla böckerna är ca 700-1200 sidor långa. Och tänk att den här boken - Skugga av svek I - är ca 700 sidor och att det ska komma en till del utav den här boken - Skugga av svek II - som förmodligen är lika lång eller ännu längre. Det är verkligen imponerande hur mycket Diana Gabaldon har skrivit om de här karaktärerna och att hon fortfarande lyckas få till det så bra. För o ja, det gör hon. Efter bara några sidor är jag fast - igen.
Fast i början var det väldigt förvirrande, jag undrade om jag hade missat ett kapitel eller så i sjunde boken - Som ett eko - eller bara förträngt det faktum att spoiler! Jamie var död. Men i alla fall, efter att ha läst några kapitel och någorlunda fått koll på alla dessa karaktärer - herregud, vilket stort persongalleri det finns i den här serien - så flöt allting bara på ilfart.
Världen, språket, humorn - allt är välbekant vid det här laget och jag njuter lika mycket varje gång jag öppnar en utav Gabaldons böcker. Jag gillar Claires berättarröst väldigt mycket och man har verkligen fått se hur hon - och alla andra karaktärer - har utvecklats. Som Jamie till exempel. Jag tycker faktiskt om William, trots att han ibland betedde sig som en skitstövel så påminner han mig om på sätt och vis Will Herondale i The Infernal Devices. Men bara på sätt och vis. Det är lite förvirrande att hålla koll på alla släktingar till Claire & Jamie, för det är en oerhört stor familj kan man väl säga.
Skugga av svek I är lika bra som dess föregångarna, även om vissa utav delarna i serien är lite bättre än denna. Man kan ju undra vad Gabaldon egentligen kan skriva vidare om, med tanke på hur mycket hon redan har skrivit men på något sätt är det fortfarande spännande & intressant. Man vill ju att allting ska sluta lyckligt, men uppenbarligen vill inte Gabaldon det utan lägger in lite twistar här & där.
Det är ett otroligt stort persongalleri och jag rekommenderar verkligen att man börjar från början med den här serien, annars fattar man nog inte inget när man läser den här boken. Fast å andra sidan, om du inte tycker om den här serien så ska du nog inte heller slösa tid & pengar på den. Fast eftersom serien är så bra så tror jag inte att du inte skulle tycka om den. För seriöst, man blir verkligen beroende av den här serien. Allting som har att göra med den här serien är bara så himla bra och nu när första boken har filmatiserats som tv-serie så blir man bara ännu mer "excited" inför vad som komma skall. Det var lite därför jag frågade efter den här boken från förlaget, jag hade börjat kolla på de avsnitt som hittills fanns ute och jag kände att jag bara måste få reda på vad som skulle hända efter sjunde delen. Och nu är behovet tillbaka, vad kommer att hända i nästa del av Skugga av svek?
En fråga: har den engelska versionen av 8:e delen också delats upp i två delar? För det slutade ju med en cliffhanger - som om jag inte skulle läsa nästa del ändå, duh - och då blev jag fundersam. Och, är det någon som vet hur många böcker det kommer att bli i Outlander-serien?
För att göra en lång recension kort: ni som gillar den här serien - LÄS VIDARE, ni som inte gillar den här serien i bokformat - KOLLA PÅ TV-SERIEN. Eller förresten, GÖR BÅDE OCH.
Bästa karaktärer/er:
Typ alla, som Claire, Jamie, William, Fergie & hans barn - Germain,etc. + en hel drös andra.
Andra delar i serien:
1. Främlingen
2. Slända i bärnsten
3. Sjöfararna
4. Trummornas dån
5. Det flammande korset
6. Snö och aska
7. Som ett eko
8.1 Skugga av svek I
8.2 Skugga av svek I
Författare: Diana Gabaldon
Förlag: Bookmark förlag (tack för boken!)
Sidor: 702
Serie: Outlander #8 del 1 av 2
Språk: Svenska
Originaltitel: Written in My Own Heart's Blood
OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar! Läs på egen risk!
Handling från baksidan:
En förödande återförening
Året är 1778. Frankrike förklarar krig mot Storbritannien och de brittiska trupperna lämnar Amerika. Mitt i det politiska tumultet återvänder plötsligt Jamie från de döda. I tron att hennes man varit död under alla dessa år har Claire gift om sig med Jamies bäste vän. Jamies återkomst vänder upp och ner på familjens värld och när sonen hon har med sin nye man förstår vem som är hans riktiga pappa blir situationen alltmer katastrofal.
Omdöme:
Jag läste på någons blogg att man i princip måste vara ett fan utav Outlander-serien om man läser del 1 utav 8:e boken, eftersom alla böckerna är ca 700-1200 sidor långa. Och tänk att den här boken - Skugga av svek I - är ca 700 sidor och att det ska komma en till del utav den här boken - Skugga av svek II - som förmodligen är lika lång eller ännu längre. Det är verkligen imponerande hur mycket Diana Gabaldon har skrivit om de här karaktärerna och att hon fortfarande lyckas få till det så bra. För o ja, det gör hon. Efter bara några sidor är jag fast - igen.
Fast i början var det väldigt förvirrande, jag undrade om jag hade missat ett kapitel eller så i sjunde boken - Som ett eko - eller bara förträngt det faktum att spoiler! Jamie var död. Men i alla fall, efter att ha läst några kapitel och någorlunda fått koll på alla dessa karaktärer - herregud, vilket stort persongalleri det finns i den här serien - så flöt allting bara på ilfart.
Världen, språket, humorn - allt är välbekant vid det här laget och jag njuter lika mycket varje gång jag öppnar en utav Gabaldons böcker. Jag gillar Claires berättarröst väldigt mycket och man har verkligen fått se hur hon - och alla andra karaktärer - har utvecklats. Som Jamie till exempel. Jag tycker faktiskt om William, trots att han ibland betedde sig som en skitstövel så påminner han mig om på sätt och vis Will Herondale i The Infernal Devices. Men bara på sätt och vis. Det är lite förvirrande att hålla koll på alla släktingar till Claire & Jamie, för det är en oerhört stor familj kan man väl säga.
Skugga av svek I är lika bra som dess föregångarna, även om vissa utav delarna i serien är lite bättre än denna. Man kan ju undra vad Gabaldon egentligen kan skriva vidare om, med tanke på hur mycket hon redan har skrivit men på något sätt är det fortfarande spännande & intressant. Man vill ju att allting ska sluta lyckligt, men uppenbarligen vill inte Gabaldon det utan lägger in lite twistar här & där.
Det är ett otroligt stort persongalleri och jag rekommenderar verkligen att man börjar från början med den här serien, annars fattar man nog inte inget när man läser den här boken. Fast å andra sidan, om du inte tycker om den här serien så ska du nog inte heller slösa tid & pengar på den. Fast eftersom serien är så bra så tror jag inte att du inte skulle tycka om den. För seriöst, man blir verkligen beroende av den här serien. Allting som har att göra med den här serien är bara så himla bra och nu när första boken har filmatiserats som tv-serie så blir man bara ännu mer "excited" inför vad som komma skall. Det var lite därför jag frågade efter den här boken från förlaget, jag hade börjat kolla på de avsnitt som hittills fanns ute och jag kände att jag bara måste få reda på vad som skulle hända efter sjunde delen. Och nu är behovet tillbaka, vad kommer att hända i nästa del av Skugga av svek?
En fråga: har den engelska versionen av 8:e delen också delats upp i två delar? För det slutade ju med en cliffhanger - som om jag inte skulle läsa nästa del ändå, duh - och då blev jag fundersam. Och, är det någon som vet hur många böcker det kommer att bli i Outlander-serien?
För att göra en lång recension kort: ni som gillar den här serien - LÄS VIDARE, ni som inte gillar den här serien i bokformat - KOLLA PÅ TV-SERIEN. Eller förresten, GÖR BÅDE OCH.
Bästa karaktärer/er:
Typ alla, som Claire, Jamie, William, Fergie & hans barn - Germain,etc. + en hel drös andra.
Andra delar i serien:
1. Främlingen
2. Slända i bärnsten
3. Sjöfararna
4. Trummornas dån
5. Det flammande korset
6. Snö och aska
7. Som ett eko
8.1 Skugga av svek I
8.2 Skugga av svek I
lördag 14 mars 2015
Bokbloggsjerka 13-16 mars 2015
Jag fick skjuta upp jerkan då det var match igår borta mot Elfhög (Trollhättan) - som vi vann med 5-0! Så jag svarar på frågan idag i stället!
En utav de vanligaste frågorna man får är denna:
Hur hinner du läsa så många böcker?
På sistone har jag inte hunnit läsa så många böcker, skolan har tagit över mer & mer och jag har dessutom valt att fokusera på innebandyn, även om jag fortfarande läser mer än vad andra gör (t.ex. i klassen).
När jag läser så läser jag gärna lite längre, inte bara några få minuter, för att verkligen komma in i boken, och det blir oftast på kvällen innan jag ska lägga mig.
Ifall det är en riktigt bra bok, så kan det hända att jag läser lite när som, jag tar med mig den till skolan, sitter & läser lite innan träningar & sånt, på så sätt kan jag få ganska mycket läst.
Vi kan väl säga så att medan jag läser i stället för att sova & jag sitter kanske inte & spelar tv-spel eller kollar på TV, etc. Mitt liv består utav innebandyn, skolan & läsning i princip.
fredag 13 mars 2015
Den röda pyramiden
Titel: Den röda pyramiden
Författare: Rick Riordan
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 578
Serie: Kanekrönikan #1
Språk: Svenska
Originaltitel: The Red Pyramid
Handling från förlaget:
Carter och Sadie har ingenting gemensamt förutom att de är syskon. Deras pappa, doktor Julius Kane, är en framstående egyptolog, och deras mamma var en känd arkeolog som dog under mystiska omständigheter när de var små.
En kväll kallas de båda till British Museum av doktor Kane, som berättar om ett »forskningsexperiment« som ska ställa saker till rätta för deras familj. Men hans planer slår fruktansvärt fel. En explosion frigör en uråldrig ondska – den egyptiska guden Set – som förpassar doktor Kane till glömskan och tvingar syskonen att fly för sina liv.
Carter och Sadie måste nu ge sig ut på ett farligt uppdrag, från Kairo till Paris till sydvästra USA, för att rädda sin pappa och förhindra Set från att förstöra allt de håller kärt.
Omdöme:
Förmodligen så är den serien mer till för en yngre målgrupp, eftersom huvudkaraktärerna är i 12-14 års åldern - men det betyder ju inte att jag inte heller kan gilla den, eller hur?
Från första till sista sidan är det tempofyllt, spännande och humoristiskt. Man vet aldrig vad det är som kommer att hända härnäst eller vem det går att lita på. Det är trots allt en bok på nästan 600 sidor men sidorna bara flyger förbi med en berättelse som berättas av Carter & Sadie via inspelningar.
En sak som Riordans böcker är att de är väldigt lärorika. I Percy Jackson-serien lär man sig om den grekiska mytologin och nu i Kanekrönkikan-serien får man lära sig om den egyptiska mytologin. Jag måste säga att man blir nyfiken på de olika mytologierna efter att ha läst om några - visserligen bara typ två, men ändå - som är väldigt intressanta.
Det som drar ner på betyget är allting känns väldigt likt Percy Jackson-serien. Jag vet, jag har bara läst de två första delarna hittills men jag har hittat ett flertal liknelser. Det känns nästan som en upprepning bara med olika karaktärer, olika gudar, olika monster och en annan mytologi. Humorn och spänningen är på topp som vanligt och det är inget fel med det, men det känns...monotont.
Men trots det, så kommer jag att plocka upp nästa del ändå. Den röda pyramiden är ändå spännande, lättläst och har ett högt tempo - plus att den slutar inte så lite spännande. Så ja, när andra delen kommer ut på svenska kommer jag att läsa den.
Rekommenderas till er som vill ha mer bra böcker av Riordan - men kom ihåg att det är väldigt mycket som upprepas från Percy Jackson och vice versa.
Bästa karaktär/er:
Carter
Författare: Rick Riordan
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 578
Originaltitel: The Red Pyramid
Handling från förlaget:
Carter och Sadie har ingenting gemensamt förutom att de är syskon. Deras pappa, doktor Julius Kane, är en framstående egyptolog, och deras mamma var en känd arkeolog som dog under mystiska omständigheter när de var små.
En kväll kallas de båda till British Museum av doktor Kane, som berättar om ett »forskningsexperiment« som ska ställa saker till rätta för deras familj. Men hans planer slår fruktansvärt fel. En explosion frigör en uråldrig ondska – den egyptiska guden Set – som förpassar doktor Kane till glömskan och tvingar syskonen att fly för sina liv.
Carter och Sadie måste nu ge sig ut på ett farligt uppdrag, från Kairo till Paris till sydvästra USA, för att rädda sin pappa och förhindra Set från att förstöra allt de håller kärt.
Omdöme:
Förmodligen så är den serien mer till för en yngre målgrupp, eftersom huvudkaraktärerna är i 12-14 års åldern - men det betyder ju inte att jag inte heller kan gilla den, eller hur?
Från första till sista sidan är det tempofyllt, spännande och humoristiskt. Man vet aldrig vad det är som kommer att hända härnäst eller vem det går att lita på. Det är trots allt en bok på nästan 600 sidor men sidorna bara flyger förbi med en berättelse som berättas av Carter & Sadie via inspelningar.
En sak som Riordans böcker är att de är väldigt lärorika. I Percy Jackson-serien lär man sig om den grekiska mytologin och nu i Kanekrönkikan-serien får man lära sig om den egyptiska mytologin. Jag måste säga att man blir nyfiken på de olika mytologierna efter att ha läst om några - visserligen bara typ två, men ändå - som är väldigt intressanta.
Det som drar ner på betyget är allting känns väldigt likt Percy Jackson-serien. Jag vet, jag har bara läst de två första delarna hittills men jag har hittat ett flertal liknelser. Det känns nästan som en upprepning bara med olika karaktärer, olika gudar, olika monster och en annan mytologi. Humorn och spänningen är på topp som vanligt och det är inget fel med det, men det känns...monotont.
Men trots det, så kommer jag att plocka upp nästa del ändå. Den röda pyramiden är ändå spännande, lättläst och har ett högt tempo - plus att den slutar inte så lite spännande. Så ja, när andra delen kommer ut på svenska kommer jag att läsa den.
Rekommenderas till er som vill ha mer bra böcker av Riordan - men kom ihåg att det är väldigt mycket som upprepas från Percy Jackson och vice versa.
Bästa karaktär/er:
Carter
onsdag 11 mars 2015
Modernistas sommarutgivning - Guldklimparna
Hm...kan jag kalla det guldklimpar? Alltså, böckerna som jag finner intressanta i Modernistas utgivning. Mina guldklimpar. Aja, här får ni i alla fall en lista på några utav böckerna jag är nyfiken på i deras (hemskickade!) katalog:
- Röd drottning av Victoria Aveyard - okeeej, först när jag började läsa handlingen trodde jag att det skulle vara typ en mellanbok till Rött Uppror av Pierce Brown. Men icke, det här är en början på en helt "ny" serie. Varför är det alltid de Röda som är lägst i samhället? I alla fall, är ändå nyfiken på den för att se hur den är. Utkommer: augusti
- Monstrumologen av Rick Yancey - den här hamnade här nästan bara för att han har skrivit Den femte vågen som är riktigt bra skriven. Verkar vara en skräck, fantasymonster, spänningsbok så visst jag är jag intresserad av den här! Utkommer: juli
- Cress av Marissa Meyer - eh, ja, jag kommer att läsa den här boken. Punkt slut. (för er som inte förstår varför, det är tredje delen i The Lunar Chronicles efter Cinder & Scarlet) Utkommer: juli
- Villette av Charlotte Brontë - trots att jag inte är ett så stort fan av klassiker så kan jag inte låta bli dessa böcker med dess fina omslag. Skulle passa perfekt med Modernistas andra omslag till Jane Eyre och Svindlande höjder. Utkommer: augusti
- Romeo & Julia av William Shakespeare - ett måste för mig som inte läst, hört eller sett något av Romeo & Julia. I alla fall inget som har känts "riktigt".
Så, det var några utav böckerna som kommer ut i sommar. Modernista är verkligen snabba med att ge ut aktuella böcker, men också att ge ut nyutgåvor av klassiker.
söndag 8 mars 2015
Den Lille Prinsen
Titel: Den Lille Prinsen
Författare: Antoine De Saint-Exupéry
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 100
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Le Petit Prince
Handling från baksidan:
Mitt ute i Saharaöknen, där en pilot tvingats nödlanda sitt flygplan, dyker en liten prins upp från ingenstans. Det tar lite tid för dem att förstå varandra. Men så kommer också den lille prinsen från en annan planet, där hans ros väntar på honom. En dag reste han hemifrån, efter smärre osämja med rosen, för att hitta nya vänner och lära sig saker.
Det var så han mötte människan, som förbryllar honom. Varför värderar hon så gärna sin tillvaro med hjälp av siffror? Eller dömer efter utseende, när den sanna skönheten ju inte går att se med ögonen?
Det är några av de frågor som begrundas medan flygaren och prinsen "tämjer" varandra, vilket enligt den lille prinsen är svaret på kärlekens mysterium.
Omdöme:
Sådana här böcker är nästan de enda böcker som man verkligen måste läsa. I jämförelse med t.ex. en fantasybok anses den vara ett tidsfördriv medan t.ex en bok som Den Lille Prinsen är värd all tid den kan - och måste - få. Men samtidigt, vi som är vana läsare uppskattar båda lika mycket även om innehållet kan variera väldigt mycket.
Den Lille Prinsen är en tankeställare till bok: varför värderar vi egentligen våra liv efter siffror? Varför bedömer vi skönhet efter utseende och inte insidan? Frågor som ingen har svar på.
Detta är kanske mer en barnbok än en vuxenbok, men jag tycker att alla ska läsa den oavsett ålder - för det är ju bara trots allt en siffra. Illustrationerna i boken är väldigt fina och det är roligt att få läsa böcker med bilder emellanåt alla andra böcker med bara ord.
Språket är lätt och flytande, det tar inte lång tid innan man har läst ut boken på sina ynka hundra sidor som är mer värdefulla än en bok på tusen sidor.
Tack så jättemycket Modernista för boken, den kommer jag att bära med mig ett tag framöver.
Citat:
"Det viktigaste är osynligt för ögonen."
(jag hittade tyvärr inte det citat som jag tyckte var riktigt, riktigt bra så ni får nöja er med ett viktigt citat i stället från boken)
Författare: Antoine De Saint-Exupéry
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 100
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Le Petit Prince
Handling från baksidan:
Mitt ute i Saharaöknen, där en pilot tvingats nödlanda sitt flygplan, dyker en liten prins upp från ingenstans. Det tar lite tid för dem att förstå varandra. Men så kommer också den lille prinsen från en annan planet, där hans ros väntar på honom. En dag reste han hemifrån, efter smärre osämja med rosen, för att hitta nya vänner och lära sig saker.
Det var så han mötte människan, som förbryllar honom. Varför värderar hon så gärna sin tillvaro med hjälp av siffror? Eller dömer efter utseende, när den sanna skönheten ju inte går att se med ögonen?
Det är några av de frågor som begrundas medan flygaren och prinsen "tämjer" varandra, vilket enligt den lille prinsen är svaret på kärlekens mysterium.
Omdöme:
Sådana här böcker är nästan de enda böcker som man verkligen måste läsa. I jämförelse med t.ex. en fantasybok anses den vara ett tidsfördriv medan t.ex en bok som Den Lille Prinsen är värd all tid den kan - och måste - få. Men samtidigt, vi som är vana läsare uppskattar båda lika mycket även om innehållet kan variera väldigt mycket.
Den Lille Prinsen är en tankeställare till bok: varför värderar vi egentligen våra liv efter siffror? Varför bedömer vi skönhet efter utseende och inte insidan? Frågor som ingen har svar på.
Detta är kanske mer en barnbok än en vuxenbok, men jag tycker att alla ska läsa den oavsett ålder - för det är ju bara trots allt en siffra. Illustrationerna i boken är väldigt fina och det är roligt att få läsa böcker med bilder emellanåt alla andra böcker med bara ord.
Språket är lätt och flytande, det tar inte lång tid innan man har läst ut boken på sina ynka hundra sidor som är mer värdefulla än en bok på tusen sidor.
Tack så jättemycket Modernista för boken, den kommer jag att bära med mig ett tag framöver.
Citat:
"Det viktigaste är osynligt för ögonen."
(jag hittade tyvärr inte det citat som jag tyckte var riktigt, riktigt bra så ni får nöja er med ett viktigt citat i stället från boken)
fredag 6 mars 2015
Bokbloggsjerka 6-9 mars 2015
Förra veckan visste jag inte vad jag skulle svara på frågan (som jag för övrigt glömt av) och skrev då inte alls nåt inlägg. Men den här veckan känner jag att måste det, eftersom jag försöker att inte ha allt för lång tid mellan inläggen här på bloggen :)
För er som vill veta, så drar äntligen innebandyserien igång igen efter några veckors uppehåll (för i princip bara vårt lag då vi fått flyttade matcher) och imorgon är det match mot Vänersborg borta kl 18. Vi kommer förmodligen att komma hem klockan tolv på natten, men det är värt om det är innebandy som står på spel! Om vi skulle vinna alla våra kommande matcher, så skulle vi kunna gå om serieledarna - som vi möter i sista hemmamatchen. Så ja, jag är taggad!!!
Förlåt för - kanske - helt onödigt fakta om mitt liv, men jag känner att jag har så mycket energi och vet inte vart jag ska göra av med den.
Okej, åter till ämnet, veckans fråga på Annikas bokbloggsjerka är:
Brukar du läsa dedikeringarna som brukar finnas i början eller slutet av böckerna? Vilken är i så fall den mest minnesvärda?
Alltså, ibland gör jag det ibland inte. Det beror på om det är nåt som fångar mitt intresse när man bläddrar fram till det första kapitel eller inte. Det händer oftast om det är en utav mina favoritförfattare och ifall jag är nyfiken på vad de har skrivit.
Så, jag brukar läsa dedikeringarna om det antingen fångar mitt intresse från första ögonkastet, om det är en bok utav min favoritförfattare och ibland ifall jag läser om mina favoritböcker och vill återuppleva allt.
Mest minnesvärda? Ingen aning. Trots att jag inte läser så många så kommer jag inte ihåg en enda. Jag får kolla på era svar i stället & se ifall jag hittar nåt! ^^
Ha en mysig fredag!
onsdag 4 mars 2015
Minirecensioner: 2x Percy Jackson
Titlar: Född till hjälte & Monsterhavet
Författare: Rick Riordan
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidor: 441 & 319
Serie: Percy Jackson #1-2
Språk: Svenska
Originaltitlar: The Lightning Thief & The Sea of Monsters
Handling-ar:
Om du känner igen dig själv i den här berättelsen så sluta genast läsa. Du kan vara en av oss. Och när väl vet om det, så är det bara en tidsfråga innan de också upptäcker dig och börjar jaga dig. Kom inte och säg att jag inte varnade dig. - Percy Jackson
Född till hjälte-handlingen från baksidan:
Percy Jackson har ADHD och dyslexi, och han vet att hans verklighetsuppfattning inte är som alla andras. Men det som händer när han är på studiebesök i New York är bara för mycket! Plötsligt förvandlas hans elaka mattelärare till ett monster, ett riktigt monster som inte vill annat än att ta livet av honom. Bokstavligen.
Snart börjar andra oförklarliga saker hända Percy, och sanningen om hans far kryper fram - Percy är född till hjälte!
Monsterhavet-handlingen från baksidan:
Percys bäste vän i skolan, Tyson, visar sig vara cyklop. Tillsammans med Annabeth får Percy och Tyson i uppdrag att hitta det gyllene skinnet, det enda som kan rädda Thalias träd, som skyddar halvblodslägret med sina magiska krafter från en invasion.
De hamnar på monsterhavet, ett synnerligen märkligt ställe som vanliga människor kallar Bermudatriangeln!
Omdöme:
Jag har hört mycket gott om Rick Riordan som författare och att hans serier är sååå bra och att jag bara måste läsa dem, osv. Och nu har jag äntligen börjat läsa Percy Jackson-serien som hittills har visat sig vara riktigt bra.
Trots att böckerna ändå var 300-400 sidor långa, så tog det bara 2 dagar att läsa ut dem. Man kan minst sagt säga att de var lättlästa! Spänningen är påtaglig och man kan verkligen inte släppa ifrån sig böckerna.
Jag älskar grekisk mytologi och det är en utav anledningarna till att jag plockade upp den här serien. Visserligen är det lite förvirrande med alla gudars relationer hit & dit, vilka som är deras fiender och vilka som är deras bundsförvanter, men det är otroligt intressant att läsa om.
Att boken dessutom innehar fantasy är bara ett plus, och fantasyväsen som cykloper, satyrer, skogsnymfer, m.m. passar så bra in i den här bokvärlden. Det känns verkligen som att böckerna är anpassade till vår värld och att de lever parallellt med vår värld. Som att Monsterhavet är Bermudatriangeln, på så vis känns allt mycket mer trovärdigt trots att det är en fantasybok.
Percys humor och berättarröst gör allt så mycket bättre. Jag fastnade inte så värst mycket för de andra karaktärerna - än - men tycker att Annabeth är helt okej. Men det kan nog bero på att Percy är tolv år och vissa saker är lite för barnsliga enligt mitt tyckte. Jag hoppas att alla karaktärerna växer in i sina roller mer och att det blir mer action och spänning.
Vad jag sett hittills av Percy Jackson-serien är att den bra och spännande, men att vissa saker och personer känns alldeles för barnsliga för att jag ska tycka att det inte är pinsamt att läsa boken. Men, jag tror att serien kommer att växa och även karaktärerna, så jag tänker fortsätta läsa nästa del i serien så fort som möjligt och hoppas på att det blir ännu bättre. Och ännu mera om det grekiska gudarna!
Bästa karaktär/er:
Percy får det väl bli i så fall.
Författare: Rick Riordan
Förlag: Bonnier Carlsen
Sidor: 441 & 319
Serie: Percy Jackson #1-2
Språk: Svenska
Originaltitlar: The Lightning Thief & The Sea of Monsters
Handling-ar:
Om du känner igen dig själv i den här berättelsen så sluta genast läsa. Du kan vara en av oss. Och när väl vet om det, så är det bara en tidsfråga innan de också upptäcker dig och börjar jaga dig. Kom inte och säg att jag inte varnade dig. - Percy Jackson
Född till hjälte-handlingen från baksidan:
Percy Jackson har ADHD och dyslexi, och han vet att hans verklighetsuppfattning inte är som alla andras. Men det som händer när han är på studiebesök i New York är bara för mycket! Plötsligt förvandlas hans elaka mattelärare till ett monster, ett riktigt monster som inte vill annat än att ta livet av honom. Bokstavligen.
Snart börjar andra oförklarliga saker hända Percy, och sanningen om hans far kryper fram - Percy är född till hjälte!
Monsterhavet-handlingen från baksidan:
Percys bäste vän i skolan, Tyson, visar sig vara cyklop. Tillsammans med Annabeth får Percy och Tyson i uppdrag att hitta det gyllene skinnet, det enda som kan rädda Thalias träd, som skyddar halvblodslägret med sina magiska krafter från en invasion.
De hamnar på monsterhavet, ett synnerligen märkligt ställe som vanliga människor kallar Bermudatriangeln!
Omdöme:
Jag har hört mycket gott om Rick Riordan som författare och att hans serier är sååå bra och att jag bara måste läsa dem, osv. Och nu har jag äntligen börjat läsa Percy Jackson-serien som hittills har visat sig vara riktigt bra.
Trots att böckerna ändå var 300-400 sidor långa, så tog det bara 2 dagar att läsa ut dem. Man kan minst sagt säga att de var lättlästa! Spänningen är påtaglig och man kan verkligen inte släppa ifrån sig böckerna.
Jag älskar grekisk mytologi och det är en utav anledningarna till att jag plockade upp den här serien. Visserligen är det lite förvirrande med alla gudars relationer hit & dit, vilka som är deras fiender och vilka som är deras bundsförvanter, men det är otroligt intressant att läsa om.
Att boken dessutom innehar fantasy är bara ett plus, och fantasyväsen som cykloper, satyrer, skogsnymfer, m.m. passar så bra in i den här bokvärlden. Det känns verkligen som att böckerna är anpassade till vår värld och att de lever parallellt med vår värld. Som att Monsterhavet är Bermudatriangeln, på så vis känns allt mycket mer trovärdigt trots att det är en fantasybok.
Percys humor och berättarröst gör allt så mycket bättre. Jag fastnade inte så värst mycket för de andra karaktärerna - än - men tycker att Annabeth är helt okej. Men det kan nog bero på att Percy är tolv år och vissa saker är lite för barnsliga enligt mitt tyckte. Jag hoppas att alla karaktärerna växer in i sina roller mer och att det blir mer action och spänning.
Vad jag sett hittills av Percy Jackson-serien är att den bra och spännande, men att vissa saker och personer känns alldeles för barnsliga för att jag ska tycka att det inte är pinsamt att läsa boken. Men, jag tror att serien kommer att växa och även karaktärerna, så jag tänker fortsätta läsa nästa del i serien så fort som möjligt och hoppas på att det blir ännu bättre. Och ännu mera om det grekiska gudarna!
Bästa karaktär/er:
Percy får det väl bli i så fall.
tisdag 3 mars 2015
Top Ten Tuesday #28
Eftersom 3 år är en väldigt lång tid sett till hur många böcker som hinner läsas och hur många som hamnar på favoritlistan, så kommer jag bara att ta tio random böcker från min kategori "Dolas favoriter". Men de kommer att ha blivit lästa de tre senaste åren. Åh just det, Top Ten Tuesday hittar ni ursprungligen här.
Ni kan inte veta hur svårt det är att "random" bara ta ut 10 favoriter. Det går seriöst inte.
(utan inbördes ordning)
1. Boktjuven - Markus Zusak
2. Rött uppror - Pierce Brown
3. Jag ger dig solen - Jandy Nelson
4. The Final Empire & The Well of Ascension - Brandon Sanderson
5. Sagan om Is och Eld #1-3 (Game of Thrones) - George R.R. Martin
6. Berättelsen om kungadråparen #1-2 - Patrick Rothfuss
7. Clockwork Angel & Clockwork Prince - Cassandra Clare
8. Unspoken - Sarah Rees Brennan
9. Sätt mig i brand! - Tahereh Mafi
10. The Selection - Kiera Cass
Jag kan kanske ha fuskat lite och tagit med flera delar från samma serie på en punkt. Ops.
Ni kan inte veta hur svårt det är att "random" bara ta ut 10 favoriter. Det går seriöst inte.
(utan inbördes ordning)
1. Boktjuven - Markus Zusak
2. Rött uppror - Pierce Brown
3. Jag ger dig solen - Jandy Nelson
4. The Final Empire & The Well of Ascension - Brandon Sanderson
5. Sagan om Is och Eld #1-3 (Game of Thrones) - George R.R. Martin
6. Berättelsen om kungadråparen #1-2 - Patrick Rothfuss
7. Clockwork Angel & Clockwork Prince - Cassandra Clare
8. Unspoken - Sarah Rees Brennan
9. Sätt mig i brand! - Tahereh Mafi
10. The Selection - Kiera Cass
Jag kan kanske ha fuskat lite och tagit med flera delar från samma serie på en punkt. Ops.
söndag 1 mars 2015
Månadens läs rapport: Februari 2015
Lästa böcker:
Boktjuven - Markus Zusak
Antal: 6
Boktjuven - Markus Zusak
The Bane Chronicles - Cassandra Clare
Throne of Glass - Sarah J. Maas
Född till hjälte - Rick Riordan
Monsterhavet - Rick Riordan
Den Lille Prinsen - Antoine De Saint-Exupéry
Throne of Glass - Sarah J. Maas
Född till hjälte - Rick Riordan
Monsterhavet - Rick Riordan
Den Lille Prinsen - Antoine De Saint-Exupéry
Antal: 6
Svenska: 4
Engelska: 2
Omlästa: 0
Antal sidor: 2354
Recensions exemplar (utan omläsningar): 2
Hyllvärmare: 0
Bästa bok/böcker:
Typ alla böcker den här månaden har varit bra, men de som utmärker sig mest är Throne of Glass och Boktjuven.
Sämsta bok:
Ingen bok den här månaden har varit dålig, så pass på denna.
Kommentar: Antalet lästa böcker är inget vidare den här månaden, men jag har bara läst böcker som har varit bra och läskvalitén har varit bra rätt igenom.
Nästa månad: Jag ska försöka läsa mer böcker än den här månaden och försöka läsa minst 3 recex + 2 hyllvärmare. Men det kommer att vara fullt fokus på innebandyn inför cupen i april och läsningen kommer inte att prioriteras så högt, så vi får se hur mycket läsning det blir.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)