Hemligheternas rike

Titel: Hemligheternas rike
Författare: Kristin Cashore
Förlag: Semic (Tack för boken!)
Sidor: 624
Serie: De utvalda #3
Originaltitel: Bitterblue

Handling:
Bitterblue har alltid levt i skuggan av sin ondskefulle far, kung Leck. Han styrde som tyrann över sitt rike och bröt ner sitt folks vilja. När Bitterblue var tio år gammal mördades han, och Bitterblue blev drottning. Åtta år senare kämpar hon för att få kungariket på fötter. Den onde kungens påverkan lever kvar och Bitterblue känner sig fångad. Hon börjar smyga ut ur slottet för att få gå på gatorna i sin egen stad. Då möter hon två tjuvar som har nyckeln till sanningen om Lecks makt. Och en av dem, med en mycket ovanlig begåvning, blir väldigt speciell för Bitterblue …

Omdöme:
Åh, just nu är jag i upplösnings tillstånd. Jag älskar den här serien! Och jag tror att det här är den tredje och sista delen. Varför? Hoppas att Kristin Cashore skriver en till bok i den här serien, för jag älskar den här roliga, spännande, underbara, fantasitksa serien.
Jag ska nog ta en paus från att skriva den här recensionen, annars kommer den bli galen...

Några timmar senare

Såja, nu har jag återhämtat mig från chocken, och sorgen, över att den här underbara serien är slut. (Tror jag i alla fall, men jag hoppas på fler delar!)
Allt i den här boken är fantastiskt tycker jag. Handligen, idéerna, platserna, karaktärerna. I stort sett allt!

Spänningen och humorn är något bland viktigaste som måste finnas med för att det ska bli en bra bok. Och det hade den här!
Teddy och Safs konservationer i början var så roliga ibland att jag bara satt där och flinade som en idiot ;).
Och spänningen är väldigt bra, även om den inte riktigt slår spänningen i första delen: Tankeläsaren.  (Kanske en liten spoiler!)  När Katsa och Bitterblue flyr.

Karaktärerna var jag nöjd med. Bitterblue hade utvecklats ganska mycket, men det störde mig att alla runt omkring henne behandlade henne som ett litet barn. Alltså, hon kan ju ta vara på sig själv! Katsa har ju lärt henne att slåss och hon är duktig på det.
Saf tycker jag är som Po och Brigan tillsammans. Eller förresten, det är han inte. När han blev arg på Bitterblue, så var han annorlundare än Po och Brigan. För de skulle (bara kanske) reagera så. Men han är en bra karaktär, men jag hade hoppats på att han skulle lita på Bitterblue tidigare.

Slutet, det stör jag mig på lite. SPOILER!!!!! (varför åkte Saf iväg?? Kunde inte han ha stannat med Bitterblue? De skulle ju ha blivit det bästa slutet om de fick varandara!)

Jag hade i alla fall velat att det skulle sluta annorlundare. Fast det tyckte nog inte författaren :).

En riktigt bra bok/serie som är rolig, spännande med karaktärer som fängslar en.
Så LÄS,LÄS, LÄS!