Troget hjärta

Titel: Troget hjärta
Författare: Margaret Moore
Förlag: Harlequin Historisk
Sidor: 315
Serie: -
Originaltitel: Bride of Lochbarr

Handling:
Marianne befinner sig i skärselden. Mot sin vilja har hon blivit förd till ett främmande land och ska giftas bort med en gammal skotsk klanhövding. Men hon tänker inte stillatigande se på medans henne framtid och lycka offras för att bringa ära och framgång åt hennes bror. Hon ska rymma och har planerat den perfekta flykten. Om bara inte den där envise, irriterande ... och farligt snygge skotten lagt sig i!

För Adair Mac Taran är planen enkel: Han ska föra lady Marianne från hennes brors borg och på så sätt förhindra alliansen som hotar hans klan. Men snart blir det uppenbart att han tagit vatten över huvud med den unga adelsdamen som inte alls verkar tacksam över hans hjälp. Adair inser också att hans tilltag gett honom nya mäkting fiender - i de egna leden! - och den enda som kan rädda honom är ... lady Marianne!

Omdöme:
När jag först läste på baksidan av boken så blev jag glad över att få läsa hur Marianne och Adair gifte sig. Fast sen blev jag lite fundersam. Kommer jag att tycka om Marianne och Adair fortfarande även om jag har fått en djupare inblick i deras bakgrund? Så det var med vissa tvivel om att jag inte skulle tycka om de längre som jag började läsa Troget hjärta.
Men det visade sig att jag hade fel! Jag satt som fastklistrad från första sidan till sista sidan. Det var spännande och roligt att läsa. Och man glömde bort tid och rum.

Jag tyckte lika mycket om Marianne och Adair, kanske lite mer till och med.
Jag gillade alla kommentarerna och dispyterna, men det var roligt att läsa om deras omtänksamhet till varandra fast de var arga på varandra.

Om det var någon jag tyckte mindre om var det Nicholas, Mariannes bror.
Han var grym och kall. Han brydde sig inte om Mariannes känslor eller tankar.
Det var tvärtemot vad han var i Härskaren på Dunkeathe. Där var han snäll, rolig och omtänksam.

Språket är flytande och ibland tycker jag mer om det "gamla" språket än det vi pratar idag! Det är inte lika mycket svordomar (jo, det kanske det är, fast man märker det inte) och det är inte massa förkortningar och andra konstiga ord.

Detta är alltså boken om hur Marianne och Adair gifte sig. Man kan säga att boken är före Härskaren på Dunkeathe. Det var roligt att återse några karaktärer och jag kan varmt rekommendera den här boken.