Den blå hertiginnan

Titel: Den blå hertiginnan
Författare: Philippa Gregory
Förlag: Damm förlag (tack för boken!)
Sidor: 573
Serie: Rosornas krig #3
Originaltitel: Lady of the Rivers

Handling:
I inbördeskriget som kallas rosornas krig stred två släkter mot varandra.

I Den blå hertiginnan möter vi Jaquetta St Pol kvinnan som säkrade tronen för de vita rosorna av York. Legenden säger att Jaquetta St. Pol härstammar från flodgudinnan Melusina, och att det är därifrån hon har fått sin ovanliga gåva. Jaquetta är synsk, i en tid då en kvinna utan vidare kan bli fälld och bränd på bål för trolldom. När Jaquetta tvingas bevittna Jeanne dArcs gruvliga död på bålet inser hon till fullo vad som väntar den kvinna som inte är försiktig med sina förmågor. Men hennes gåva är också eftertraktad. Livet i det kungliga hovet är fullt av intriger och konspirationer, kan Jaquetta förutse hur det ska gå? Hon gifter sig rakt in i hovets innersta cirklar och blir efterhand drottningens förtrogna. Det ser ut som att Jaquetta till slut har hittat en trygg position för sig själv och sin familj. Eller?

Omdöme:
Jag insåg lite försent att det är här är tredje delen i serien Rosornas krig, men som tur var är den fristående. Puh.
Den blå hertiginnan var inte riktigt som jag väntat mig och jag kan medge att den var sämre
än jag föreställt mig.

Händelserna i boken var nästan samma varje gång. Jag tappade räkningen på hur många barn Jaquette och Richard fick. Mer än 10 i alla fall. Att Richard fick åka ut och kolla upp någonting eller strida hela tiden, fick hela boken att vara tråkig. Det hände liksom inget annat. Det var som att det var satt på repeat, fast i olika miljöer.

Språket var väldigt bra, det var nog det bästa i boken.
Ha inte för höga förväntningar på den här boken, det hade jag och jag blev rejält besviken.