Ett liv i spillror

Titel: Ett liv i spillror
Författare: Nicole Löv
Förlag: Löv & Craig Förlag (Tack för boken!)
Sidor: 216
Serie: Fristående fortsättning på Ett mörkt förflutet
Språk: Svenska
Originaltitel: -

OBS! Kan innehålla spoilers från tidigare delar!

Handling från förlaget:

Isabell är en stark och självständig kvinna som bär på ett mörkt förflutet. Hon är rikemansdottern som lurade döden och sedan dess levt sitt liv på flykt.  Just som hon vågar börja tro på livet igen kastas hon rakt i armarna på de män som jagat henne under alla år och hon är tillbaka i helvetet igen. 

För att överleva i denna värld behöver man total fokus, men Isabell börjar vackla när känslorna tar över. Kärleken till Max,  den man hon en gång förlorade är det som får henne att fortsätta sin kamp när hon kidnappas av gängledaren Alex, samma man som hon litade blint på förut. 

När Isabell ställs inför ett omöjligt uppdrag sätts ett pris på Max huvud och hon vet vad hon måste göra, oavsett priset hon kommer få betala. Kan Isabell lura ödet med livet i behåll ännu en gång och hur många måste dö på vägen? 

Omdöme:
Jag blev väldigt positivt överraskad av den första boken i den här fristående serie, Ett mörkt förflutet, och såg verkligen framemot att nu få läsa den här andra delen. Och man kan väl säga - om det inte redan var spikat från innan - att hädanefter kommer Nicole Lövs böcker alltid hamna på att-läsa-listan.

Det är spänning från första till sista meningen och man visste aldrig riktigt vad som skulle hända härnäst, utan man fick bara ta det som det kommer. Jag ville inte lägga ifrån mig boken någon gång, för den var så fängslande och spännande att man inte kunde låta bli att läsa kapitel efter kapitel. Dessutom så var kapitlen ganska så korta, så det var verkligen kapitel efter kapitel. (Kanske lite uttänkt där, med "bara ett kapitel till"-tanken i huvudet?)

Under bokens gång så hoppar man från olika PoV hela tiden och visserligen kan det vara lite förvirrande att komma ihåg hur de slutade i förra kapitlet ur den karaktärens synvinkel, men man kommer snabbt tillbaka in i det. Man får återkommande läsa från Isabells, Max och Johans perspektiv men även från andra karaktärer, vilket gjorde att jag fick ännu fler frågor när man helt plötsligt var "inne i deras huvud" och fick läsa vad de egentligen tänkte.

Jag var verkligen inte beredd på det slutet och satt förmodligen som ett frågetecken i flera minuter. För det första: var hon helt plötsligt inblandad i det hela? Eller hade hon upptäckt något som gjorde att hon listade ut det? Och för det andra: jag trodde faktiskt inte att han skulle göra något sådant (åt honom, aka monstret), med tanke på hur han var tidigare i boken.

Ett liv i spillror är en briljant uppföljare med lika mycket spänning och mystik som i första boken. Man vet aldrig riktigt vad det är som rör sig i (vissa av) karaktärernas huvud och det gör att man inte vet till fullo vad det är som kommer att hända. Boken är lättläst & man sitter där och bara läser kapitel efter kapitel utan att kunna (eller vilja) sluta.

Jag kan knappt bärga mig tills jag får läsa fortsättningen!

Andra delar i serien:
1. Ett mörkt förflutet
2. Ett liv i spillror
3. ???

Dimensioner

Titel: Dimensioner
Författare: Sofie Berthet
Förlag: Modernista (tack för boken!)
Sidor: 404
Serie: Nova-trilogin #1
Språk: Svenska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Sjuttonåriga Nova lever ett helt vanligt liv i en liten ort på den skånska sydkusten. Tills hon träffar Alex - då förändras allt. Han är inte som någon annan, och Nova faller handlöst.
Så kommer chocken: Nova får veta att Alex är från framtiden, och att hon själv har en alldeles speciell förmåga. Alex säger att han har kommit för att skydda henne. Men varför? Och från vem?

Omdöme:
Jag blev fort fast i den här nya svenska författarinnans första bok. Boken är fängslande och spännande med bekanta miljöer (eller nåja, svenska bekanta miljöer, själv så har jag aldrig varit i Skåne) och karaktärer som är sympatiska.

Redan från första sidan så blir det spännande och flera frågor dyker upp redan då. Sedan allteftersom genom boken så blir allting bara mer & mer spännande - speciellt med ett hyfsat nytt koncept ändå. Jag har i alla fall inte läst många böcker med tidsresor - fast jag tycker att det är en utav de mest intresserande saker att läsa om i böcker.

Det är fascinerande hur Sofie Berthet har kombinerat att skriva om nutiden med dåtiden (bland annat referenser till stenåldern) och med framtiden. Att man även får läsa om hur framtida världen ser ut; att den kommer att vara katastrofal och att klimaten kommer att ha förändrats drastiskt - det gör att man får en liten tankeställare mitt uppe bland allt prat om tidsresor och framtiden. Man stannar liksom upp och förstår att även den minsta sak som man gör idag kan ge gigantiska avtryck i framtiden. Jag som verkligen brinner för den här frågan kring den globala uppvärmningen och de efterföljande konsekvenserna tyckte det var riktigt roligt & intressant att få läsa om det i en "vanlig" bok med en framtid som kan komma att bli verklighet. Visserligen så skulle vilken annan dystopi också bli verklig, men den här framtiden man får läsa om känns mer på riktigt.

Nova är en helt okej karaktär att följa, jag har inget emot henne men hon är inte min favorit direkt. Alex - för övrigt så älskar jag det namnet, ska nog döpa mitt framtida barn efter det - är också okej att följa, jag gillar att läsa om när han berättar om hur framtiden är. (Nu är vi återigen inne på framtiden-ämnet, det skulle jag kunna prata om i dagar. Förmodligen i år för den delen med.) Deras instalove (för ja, det är vad jag skulle klassa det som) känns ändå inte som "vanliga" instaloves, den här känns mer...äkta. Jag vet inte riktigt vad det kan bero på, men jag satt i alla fall inte och suckade och himlade med ögonen åt dem, vilket jag har gjort åt andra.

Dimensioner är första delen i Nova-trilogin och om jag skulle se in i framtiden så skulle jag nog se mig själv som läste andra delen. För ja, det kommer jag att göra.
Det är alltid kul med nya svenska författare och speciellt när deras böcker blir bra som denna.
Det är ett intressant & fängslande koncept, det är bra karaktärer (som man i alla fall inte suckar åt), spänning och ett alltigenom bra språk. Dessutom så utspelar ju boken sig i Skåne!!

Så om du vill ha något relativt lättläst & spännande - då rekommenderar jag Dimensioner.

Bästa karaktär/er:
Eya, tror jag.

Änglafall

Titel: Änglafall
Författare: Susan Ee
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Sidor: 264
Serie: Penryn och tidernas slut #1
Språk: Svenska
Originaltitel: Angelfall

Handling från baksidan:
Sex veckor har gått sedan undergångens änglar nedsteg för att utplåna den moderna världen som vi känner den.
Brutala gatugäng regerar på dagarna, rädsla och vidskepelse styr på nätterna. När krigaränglarna för bort en hjälplös liten flicka tänker Penryn, hennes sjuttonåriga syster, göra allt för att få henne tillbaka. Allt, inklusive att slå ihop sig med Raffe, en skadad fiendeängel.

Penryn och Raffe reser genom ett mörk och förvridet Norra Kalifornien mot änglarnas högborg i San Fransisco, där Penryn kommer att riskera allt för att rädda sin syster - och där Raffe måste förlita sig på sina största fienders nåd för att ha en chans att bli hel igen.

Omdöme:
Jag har hört mycket positivt om den här dystopin, så jag tänkte "varför inte?". För en gångs skull hade jag inte så - värst - höga förhoppningar utan de var mer...lagom.

Susan Ee målar upp en hemsk och mörk värld, och hon känner uppenbarligen inga gränser för att beskriva det hemska. Herregud, jag vet inte hur många gånger jag kände rysningar utmed kroppen och fick för mig att det lurade bortom mörkret. Väntande. Men ta inte det som något negativt - för det är det inte! Jag blir bara imponerad över de författare/författarinnor som har talangen att skriva så himla målande att boken kommer till liv framför läsarens ögon.

Penryn var en härlig tjej att följa i huvudrollen och jag gillar det faktum att hon framstår som så mänsklig som hon var. Hon har sina tvivel men gör det hon måste för att rädda sin familj - och för att överleva själv. Hon är modig och påhittig - värdefulla egenskaper. Jag gillar också att huvudrollen - för en gångs skull - har en galen familj. För annars så brukar det ju oftast vara en "normal" familj och en mer annorlunda huvudkaraktär. Det ger det hela lite andra dimensioner och kan lägga grund för oväntade saker.
Jag känner inget speciellt för Raffe. Han står inte ut på något sätt - än. Många har skrivit att han växer till & blir bättre, så det är väl något att se framemot!

Jag fullkomligt älskade att läsa om hur änglarna lever och hur deras samhälle ser ut, hoppas verkligen på att det kommer mer sånt framöver!

Änglafall är kanske inte den bästa boken jag läst, men den är definitivt en spännande och underhållande dystopi.
Jag har faktiskt inte läst så många böcker om änglar förut, så det är roligt med lite omväxling och utav de jag fått läsa hittills så tror jag att det här kan komma att bli riktigt bra. Ängelsamhället verkar vara väldigt intressant och jag har inget emot att få läsa mer om det i de kommande böckerna. För o ja, jag kommer nog att följa den här serien ända tills sista boken.

Bästa karaktär/er:
Det får nog bli Penryn.

Andra delar i serien:
1. Änglafall
2. ???
3. ???

(vet inte hur många delar det blir)

Läs-A-Lot: Höslovet 2015

Officiellt så har jag höstlov idag klockan 15.30. Men inofficiellt så har jag självstudiedag hemma, och eftersom jag redan hade gjort mina saker som behövdes göra så är jag ledig!

Nu i eftermiddag/ikväll så ska vi iväg på släktträff nära bästkusten, så läsningen hamnar lite på efterkälken, men på måndag då - Då ska jag ha min egna Läs-A-Lot-utmaning!
Självklart får ni gärna hänga på!

Så med start måndag 26 oktober 0:00 fram tills söndag 1 november 23:59 så ska jag (försöka) klara av följande mål:

• Läsa (och avsluta) minst 3 böcker
• Varav 1 hyllvärmare
• Och 2 ska vara recensions exemplar
• Läsa minst 150 sidor per dag (aproxidamente) 

Inte så många eller svåra mål för den här gången, men jag har relativt mycket inplanerat som jag prioriterar före läsningen. Men förhoppningsvis så ska jag hinna läsa 3 böcker! Och det blir ju bara en positiv överraskning om jag läser ännu fler...

Vad ska ni läsa under höstlovet? 

The Death Cure

Titel: The Death Cure
Författare: James Dashner
Förlag: Delacorte Press
Sidor: 325
Serie: The Maze Runner #3
Språk: Engelska
Originaltitel: -


OBS! Innehåller spoilers från tidigare delar!

Handling från baksidan:
It's the end of the line.

WICKED has taken everything from Thomas: his life, his memories, and now his only friends - the Gladers. But it's finally over. The trials are complete, after one final test.

Will anyone survive?

What WICKED doesn't know is that Thomas remembers far more than they think. And it's enough to prove that he can't believe a word of what they say.

The truth will be terrifying.

Thomas beat the Maze. He survived the Scorch. He'll risk anything to save his friends. But the truth might be what ends it all.

The time for lies is over. 

Omdöme:
Efter att ha tyckt att andra boken var riktigt bra och att andra filmen var en riktig besvikelse, så var det med blandade känslor jag öppnade The Death Cure. Jag ville ju verkligen ha ett bra ett slut på den här trilogin som har varit så otroligt bra. Och vet ni vad? Boken uppfyllde typ den önskan.

Det kändes lite som att det lugnat ner sig med alla vändningar (även om det fortfarande hände twistar lite här & var), men det kan ju såklart bero på att karaktärerna kändes helt annorlunda mot tidigare.

Jag blev helt förstörd av att se hur Newt hade blivit (jag grät x antal gånger, speciellt vid det tillfället, ni som har läst boken vet nog vad jag pratar om), eftersom han var min absoluta favoritkaraktär. Jag saknade den eftertänksamma och snälla Newt och ville bara att han skulle bli som vanligt igen...
Den givna stjärntrion (Thomas, Newt & Minho) var heller inte lika lysande som i tidigare böcker, de gjorde vissa val som jag verkligen inte hängde med på. Men förutom det så älskar jag fortfarande trion och det har oftast varit dem som gjort att man skrattat eller bara lett.

Boken är spännande (trots lite mindre vändningar) och jag kunde inte lägga ifrån mig den (fast jag tvingades göra det ändå för att sova...). Handlingen var lite hackig då & då, men annars så var det relativt högt tempo och man ville bara läsa kapitel efter kapitel. Man vet - som vanligt - aldrig vad WICKED ska hitta på härnäst och man höll för det mesta tummarna för att det man tänkte på inte ska hända. Men såklart hände det ändå. För kom igen, det är ju liksom WICKED!?!

The Death Cure gav mig kanske inte det mest tillfredsställande slutet, utan snarare kändes det lite...påtvingat. Som att det var ett måste att det skulle sluta som det gjorde.
Men jag tycker ändå att The Maze Runner har varit en riktigt bra serie som jag absolut kommer att läsa om i framtiden. I alla fall för att återse Newt, Minho och Thomas. (kärlek åt den här trion) Det här är heller inte den sista boken jag kommer att läsa av James Dashner - jag funderar på att köpa hem hans andra serie.. Någon som läst den?

I alla fall: om du har gillat de tidigare delarna så tycker jag att du verkligen ska läsa den här boken. Om du har bara har läst första boken & sett andra filmen - läs andra boken först. Annars så är det complicated deluxe.

Bästa karaktär/er:
Stjärntrion Newt, Thomas & Minho såklart!

Andra delar i serien:
1. I dödens labyrint
2. The Scorch Trials
3. The Death Cure

den får fullpott för att den här serien ändå har varit awesome

Djupa Ro

Titel: Djupa Ro
Författare: Lisa Bjärbo
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för boken!)
Sidor: 266
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
"Jag vet inte om det går att vänja sig. Om det blir lättare för varje gång man tänker på det. Det verkar inte så. I över en vecka har jag spelat upp den där scenen i mitt huvud och tänkt på den röda Adidasjackan i lågorna. Ändå är det som att få en smäll på käften varje gång.

Jonathan är död. Dom hittade honom igår. Vi måste åka hem. Det blir aldrig normalt."

I det lilla småländska samhället Ingelstad hittades en dag nittonåriga Jonathan död. Hans kropp ligger livlös vid badplatsen Djupa Ro, och när beskedet når de närmaste fyra vännerna återvänder de till sin barndomsort. De säger att det är för att gå på begravningen. Men egentligen handlar det nog minst lika mycket om att överleva.

Omdöme:
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om den här boken. Efter att jag hade läst klart den var jag gråtfärdig (kan ju tillägga att jag grät ett antal gånger under bokens gång också) och visste inte riktigt vad jag skulle göra av mig själv.

Lisa Bjärbos språk är helt fantastiskt. Hon lyckas hitta de rätta orden för känslor, tankar, allt och det gör att allting verkligen känns. Man kände karaktärernas förtvivlan och undran över om de kanske hade kunnat förhindra det, om de bara hade varit mer uppmärksamma så kanske allting hade slutat mer annorlunda. Deras glädje över gamla minnen, sorgen över att det inte kommer bli några nya. Allt. En känslostorm till bok.

Djupa Ro är en bok som för känslorna upp till ytan. Med ett galet bra språk, karaktärer som är lätta att känna igen sig i och en handling som utvecklas - så är det här en riktigt bra bok.

Jag tror faktiskt inte att jag har läst någon tidigare bok av Lisa Bjärbo (i alla fall ingen som jag recenserat här på bloggen) men efter den så tror jag att jag nog ska försöka mig på hennes andra böcker också. Vad jag fått höra, så är Djupa Ro allvarligare, tyngre och sorgligare än hennes tidigare böcker, men jag tycker absolut att hon har visat att hon lyckas skriva sådana böcker också.

Filmrecension: The Scorch Trials

Jag & en utav mina bästa kompisar, Alva (här är hennes blogg, och här är vår fotoblogg som vi har tillsammans med en annan kompis) var förrförra fredagen och såg The Scorch Trials på bio. Jag hade väldigt höga förväntningar eftersom jag tyckte boken (som filmen skulle ha baserats på) var riktigt bra. Min recension på boken hittar ni här.

Men filmen var bara en stor, gigantisk besvikelse. Inget stämde överens med boken, och visst om det hade varit en film som var helt påhittad (alltså inte baseras på något, som på en bok) då hade det väl varit spännande & roligt med vändningar & twistar - men inte om det är en filmatisering på en bok som den inte ens följer!?! Alltså, både jag & Alva var så sjukt besvikna efteråt. Hur kan man ens ändra och ta bort scener som utgör en så stor del för allt som händer därefter?

Jag vet ärligt talat inte om jag ens vill se tredje och sista filmen när den kommer ut. Eller jo, det vill jag nog ändå - men i så fall bara för att kunna se på vilket sätt de kommer att faila med seriens slut. För den kan verkligen inte bli samma som i bokserien - eftersom de lyckats ta bort ett flertal viktiga scener som utgör en stor roll för handlingen, karaktärer - ja, cirka allt - i den här filmen. (Till exempel det här angående smittan - tänker dock inte avslöja vad, vill inte spoila - det fucka ju upp allt, för hur ska de nu kunna avsluta filmtrilogin på "rätt" sätt som i bokserien? Det är ju för sjutton helt omöjligt nu.)

Okej, jag måste sluta vara så negativ över den här filmen nu men jag blev bara så oerhört besviken.

Bara för att säga något positivt: jag älskar dock fortfarande trion bestående av Thomas, Newt (!) och Minho. De utgjorde typ det enda bra i filmen. Men med det slutet så försvann den positiviteten väldigt snabbt...

Filmatiseringen (vilket det inte ens kan kallas) av The Scorch Trials blev jag riktigt besviken på. Ingenting var som i boken och det hände saker som inte ens ska hända (eller som åtminstone inte ska hända förrän i tredje boken, enligt Alva). Och så hände vissa saker inte alls som spelar en viktig roll för fortsättningen - vilket gör att allt kommer/måste sluta på ett helt annat sätt än i böckerna. För jag har i alla fall ingen aning om hur de ska lyckas göra en riktigt filmatisering av tredje boken. Det är liksom kört redan nu för det.

Men bli inte helt förskräckta för att se filmen av min recension; speciellt inte om ni inte läst böckerna, för då kan filmen säkert vara ganska bra. Men jag varnar er: ha inte för höga förväntningar - för de går i kras ganska så snabbt in i filmen (eller rättare sagt: redan från början).

Har ni sett filmen? Vad tyckte ni i så fall om den? Hade ni läst boken innan? 

Betyg: 2 av 5 bokstaplar (bara för trions skull får den en 2:a). 

Läser för tillfället...

På läsfronten just nu så ska påbörja den tredje & sista delen i The Maze Runner-serien: The Death Cure av James Dashner. 

Jag vet inte om jag har nämnt det tidigare lite kort, men jag & min bästa kompis var i alla fall på bio och såg The Scorch Trials för några veckor sedan. Och det var en enda stor besvikelse för oss båda, så man kan väl säga att jag har lite delade meningar nu inför att läsa tredje boken, eftersom jag gillade andra boken väldigt mycket men filmen inte däremot... Men i alla fall, jag är väldigt taggad på att läsa boken - åtminstone för att se vad som kommer att skilja sig mot filmen sedan. 

Det kommer att komma upp en längre - men dock väldigt negativ - filmrecension senare i veckan.

Dessutom, lite update: ska försöka komma igång med bloggandet på "riktigt" nu och försöka skriva lite mer inlägg förutom recensioner. (Med andra ord så ska jag försöka skriva lite mer sådana här inlägg.) Vad skulle ni vilja se här på bloggen?

Har ni läst boken? Vad tyckte ni om den?

Ja jag har mens, hurså?

Titel: Ja jag har mens, hurså?
Författare: Clara Henry
Förlag: Forum
Sidor: 188
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Menstruation: Det lite finare ordet för mens som bara skolsköterskor & min mormor använder. Betyder månatlig på latin, det vill säga något som kommer en gång i månaden. Andra användbara ord för mens: rödbetssallad, röda havet, lingonveckan.

Miljontals människor menstruerar varje månad världen över. Ändå är mens fortfarande ett ämne som många inte vågar prata om, och något som unga livmoderbärare går igenom utan att veta vad det faktiskt innebär eller hur de bäst kan hantera det. För alla mensare och för alla som inväntar sin första mens så har Clara Henry svaren på allt detta och lite till. Clara Henry är prisad YouTuber, komiker och programledare och har Nordens största vloggkanal. Ja jag har mens, hurså? är hennes första bok.

Omdöme:
Jag har alltid gillat Clara Henry - dels för att hon är en helgrym tjej och dels för att hon vågar bryta normen och prata om ett tabubelagt (för tillfälligt i alla fall, jag hoppas verkligen att det blir ändring på det i framtiden!) ämne: mens. Så det var lite av en självklarhet att jag skulle läsa hennes första (hint - skriv fler böcker, tack!) bok om just ovannämnda ämne.

Om kollar på Goodreads vilken dag jag påbörjade boken och vilken dag som jag avslutade boken, så kan man tro att den var lång att läsa, svårläst, osv. eftersom det ändå tog cirka 10 dagar för mig att läsa igenom den.
Men detta beror inte på att den var svårläst eller nåt sånt - utan det var för att jag verkligen ville läsa uppmärksamt, få in allt i skallen och inte bara fort-som-attan-läsa. Boken är väldigt lättläst och om man inte såg upp så hade man läst ut hela boken i sträck.
För Clara Henry tar upp så himla viktiga saker och jag ville inte att boken någonsin skulle ta slut. Med hennes röst i huvudet som läser det hon skrivit (jag tror jag kanske har kollat för mycket på hennes vloggar, hehe) gör att allt blir roligt, intressant och fascinerande att läsa & lära sig om. Cirka oändligt många gånger mer roligt än vissa ämnen i skolan.

Ja jag har mens, hurså? är en bok som alla borde läsa - både livmoderbärare & icke-livmoderbärare, mensare & icke-mensare. För det är ett så otroligt viktigt ämne som alla borde ha någon kunskap om - för även om du själv inte har det, så har du garanterat någon i din närhet som har det. En konstig sak: man ser nästan framemot att få nästa mens - tack vare alla life-hacks som Clara tog upp (älskade alla listorna  i boken, var bland det bästa), eftersom man vill se om de funkar. Tror att jag tänker läsa om boken så fort som möjligt för att se om man hittar något man missade första (andra, tredje - eh, ja jag har redan läst om den) gången.

Tack Clara - för att du vågar, fortsätt med det du gör och du ska se att du är den som startar "mens-revolutionen" och gör att det inte kommer vara tabubelagt längre.

Minirecension: Obsidian

Titel: Obsidian
Författare: Jennifer L. Armentrout
Förlag: Entangled Teen
Sidor: 377
Serie: The Lux Series #1
Språk: Engelska
Originaltitel: -

Handling från baksidan:
Starting over sucks.

When we moved to West Virginia right before my senior year, I'd pretty much resigned myself to thick accents, dodgy internet access, and a whole lot of boring...until I spotted my hot neighbor, with his looming height and eerie green eyes. Things were looking up.

And then he opened his mouth.

Daemon is infuriating. Arrogant. Stab-worthy. We do not get along. At all. But when a stranger attacks me and Daemon literally freezes time with a wave of his hand, well, something...unexpected happens.

The hot alien living next door marks me.

You heard me: Alien. Turns out Daemon and his sister have a galaxy of enemies wanting to steal their abilities, and Daemon's touch has me lit up like the Vegas Strip. The only way I'm getting out of this alive is by sticking close to Daemon until my alien mojo fades.

If I don't kill him first, that is.

Omdöme:
Åh, jag tror att jag precis kan ha läst början på en ny favorit serie!

Jag gillar verkligen Katy och hennes berättarröst. Dessutom med det faktum att hon också bloggar om böcker gör att jag bara älskar henne ännu mer. Det är jättekul att få läsa om en karaktär med samma hobby som en själv - man känner igen sig i så mycket som hon tänker, och skriver också för den delen. Jag gillar även Dee - hon känns så himla sprudlande och glad - och Daemon. Den sistnämnda verkar är lagom swoonig och har faktiskt en (intressant) personlighet bakom den kaxiga & arroganta fasaden. En sak som jag fullkomligt älskar är konversationerna mellan Daemon och Katy. Jag vet inte hur många gånger som jag höll på att skratta rakt ut!

Obsidian är början på en ny favoritserie för mig - det känns i alla fall så. Med en huvudkaraktär vars berättarröst gör allt så himla bra och dialoger som får en att sitta och försöka låta bli att skratta (i alla fall när man är ute bland folk) påvisar det väldigt bra. Handlingen är bra - även om den inte är så värst speciell - och jag kommer absolut att fortsätta läsa den här serien!

Bästa karaktär/er:
Daemon!

The Scorch Trials

Titel: The Scorch Trials
Författare: James Dashner
Förlag: Chicken House
Sidor: 359
Serie: The Maze Runner #2
Språk: Engelska
Originaltitel: -

OBS! Handlingen innehåller spoilers från tidigare delar i serien!

Handling från baksidan:
Solving the Maze was supposed to be the end. No more puzzles. And no more running. Thomas was sure that escaping meant he would get his life back. But no one knew what sort of life they were going back to...

Burned and baked, the earth is a wasteland, its people driven mad by an infection known as the Flare.

Instead of freedom, Thomas faces another trial. He must cross the Scorch to once again save himself and his friends.

Omdöme:
I min recension av första boken - som jag läste på svenska, I dödens labyrint - så hyllade jag boken väldigt mycket. Men när jag nu gick & väntade på andra boken så började fundera på om den verkligen var så bra eller om jag hade överdrivit på grund av att boken var så bra precis när jag läste ut den att den fick en hyllande recension som skrevs kort därefter. För ni vet, även om en bok känns helt fantastisk under och precis efter läsningen, så kanske den inte känns lika bra efter ett tag. Vissa böcker sätter spår - andra inte. Men som tur var, så jag tycker jag att The Scorch Trials är en riktigt bra bok och jag förstår nu hur jag kunde gilla första boken så mycket.

Thomas är en smart, modig och trovärdig karaktär. Han är inte helt perfekt, men han höjdes en hel del i mina ögon när han gjorde vissa val som han gjorde (även om han också gjorde vissa val som jag tyckte mindre om). Teresa har jag helt tappat intresset för och jag känner inget angående henne längre. Hon är med andra ord en helt okej karaktär.
Däremot så älskar jag verkligen Newt och Minho. De två tillsammans med Thomas är den självklara favorittrion i den här serien. Jag älskar hur de gnabbas och hur alla tre uppfyller olika roller - alla tre har så olika personligheter men klaffar ändå så himla bra!

Om det är något som inte saknas i den här serien så är det spänning - och massvis med frågor. Man vet aldrig vad som kommer hända, det händer oväntade och oförklarliga saker som gör att man blir ännu mer förvirrad över vad WICKED egentligen håller på med. Det är så att när man precis har fått veta något nytt, någon ledtråd så vänder allt helt plötsligt och så står man där och förstår ännu mindre än innan. Jag satt verkligen som på nålar genom hela boken.

The Scorch Trials bevisade att den här serien är återigen någonting extra.
Spänningen finns med konstant och man får aldrig en lugn stund, eftersom WICKED ändrar spelreglerna hela tiden och därav vet man aldrig vad som kommer att hända härnäst. Jag har flera karaktärer som jag verkligen gillar & hejar på, medan andra är...tja, helt okej. Jag är väldigt lockad av att köpa hem hela den här serien på engelska bara för att kunna läsa om alla (och för att den är snyggare än på svenska) och sedan gå på sista delen - och för att jag är oerhört nyfiken på hur det kommer att sluta och om man kommer få svar på sina frågor till dlut.

Förhoppningsvis så ska jag & en kompis gå och se filmatiseringen av boken på bio snart - väldigt snart hoppas jag, för nu är jag ännu mera taggad på att se den - och jag hoppas verkligen att de har fått med de delarna som behövs för att göra boken/serien rättvisa.

Bästa karaktär/er: 
Newt & Minho!

Andra delar i serien:
1. I dödens labyrint / The Maze Runner
2. I vansinnets öken / The Scorch Trials 
3. I dödens stad / The Death Cure

Månadens läs rapport: September 2015

Lästa böcker:

Tid för hämnd - Margaret McPhee 
Röd drottning - Victoria Aveyard
Släppa taget - Katarina von Bredow
Stealing Parker - Miranda Kenneally
Monstrumologen - Rick Yancey
The Fill-In Boyfriend - Kasie West
The Scorch Trials - James Dashner

Antal: 7
Svenska: 4
Engelska: 3

Omlästa: 0
Antal sidor: 2189
Recensions ex (utan omläsningar): 3
Hyllvärmare: 0

Bästa bok/böcker:
Röd drottning var bra, Stealing Parker och The Fill-In Boyfriend var bättre och The Scorch Trials var bäst den här månaden. 


Sämsta bok: 
Får väl säga Tid för hämnd - även om den inte var dålig så, men den gjorde inte nåt jättestort intryck på mig (kommer knappt ihåg vad den handlar om nu) som de andra böckerna gjorde. 

Kommentar:
Nådde inte riktigt upp till min 10-gräns, men nöjd ändå med att ha läst 3 engelska böcker + 3 recex! 

Nästa månad:
Jag & en utav mina bästa vänner ska gå och se The Scorch Trials på bio (tagga,tagga,tagga), sen så är det ju även höstlov i slutet av månaden och då tänkte jag försöka mig på en läs-a-lot, mer om det kommer! Vad annars? Jo, minska högen med hyllvärmare & recensions ex högen som bara växer. Men först tänker jag nog läsa Obsidian som jag verkligen ser framemot!