Minirecension: Evig natt

Titel: Evig natt
Författare: Michelle Paver
Förlag: Månpocket
Sidor: 238
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Dark matter

Handling från baksidan:
Året är 1937 och 28-årige Jack lever ett hopplöst liv i London - han är fattig, ensam och har fått ge upp sina drömmar om att studera vidare. Men så får han sitt livs chans: han blir erbjuden att följa med som radiotelegrafist på en arktisk expedition. Det dröjer dock inte länge innan äventyret förvandlas till en mardröm.

En efter en tvingas medlemmar att hoppa av och till slut är det bara Jack kvar. Solen når inte längre över horisonten - Arktis eviga natt ha börjat - och Jack inser snart att han inte är ensam. Någon vandrar i mörkret...

Omdöme:
Att läsa en 2-3 år gammal hyllvärmare är alltid tillfredsställande - speciellt om det visar sig att boken är bra.

Boken är inte lång och de tvåhundratrettioåtta sidorna som finns flyger förbi, trots att det blev lite väl utdraget på vissa ställen. Men allting byggs upp med en bit i taget: man kände verkligen hur obehaget kröp utmed en och man ville egentligen inte veta vad det är som lurar i mörkret - men ändå så fortsätter man att läsa för att man på något sätt dras till det. Det okända är alltid intressant och fascinerande - just för att det är okänt.

Jag tänkte på rädslor en del under den här boken - oftast så säger man att man är mörkrädd, men jag tror att egentligen så är det inte själva mörkret som gör en rädd utan det är fruktan för vad som kan finnas dolt, de okända, i det. Så känner i alla fall jag.

Michelle Paver skriver på ett sätt som gör att man får rysningar hela tiden, med hisnande beskrivningar och känslor som drar läsaren med sig så är Evig natt ingen bok man lättvindigt lägger ifrån sig.

Jag är sugen på att läsa om hennes serie, Vargbröder, nu när man ännu en gång fått ta del av hennes konstverk - någon som läst den serien eller den här boken?