Gone Girl

Titel: Gone Girl
Författare: Gillian Flynn
Förlag: Modernista (tack för boken!)
Sidor: 556
Serie: -
Språk: Svenska
Originaltitel: Gone Girl

Handling från baksidan:
Nick och Amy Dunne är paret som har allt. De är charmiga, smarta och framgångsrika. Efter några hektiska år i New York slår de sig ner i en liten småstad i Missouri. Men den nya tillvaron blir inte som de tänkt sig och snart avlöser grälen varandra.

På morgonen till deras femte bröllopsdag är Amy plötsligt försvunnen. I parets villa finns tydliga spår av våldsam strid. Misstankar faller snabbt på Nick, som bedyrar sin oskuld och gör vad han kan för att få polis och media på andra spår. Amys dagbok ger dock en bild av Nick som är allt annat än sympatisk. Men är han verkligen en mördare? Å andra sidan: om han är oskyldig, var är Amy?

Omdöme:
En utav flera tunga (deckar)tegelstenar som stått hemma i bokhylla och som bara samlat damm. Jag är inte hundra procents säker i frågan om varför jag inte läst den här boken tidigare - för trots frågade jag hem den själv från förlaget och den hade fått fina recensioner. Därav varför jag beställde hem den. Men sen har den bara stått längst ner i hyllan och fått någon blick då & då medan man letar efter en bok att läsa.
Men nu har jag äntligen läst den här tegelstenen till deckare (/kriminalroman) och är fortfarande förvirrad över vad som egentligen hade hänt med Amy, trots att jag läste ut den för flera dagar sedan.

För det första så får man många olika perspektiv & sidor av de två huvudkaraktärerna Nick och Amy - dels via deras egna nutids-PoV, dels via Amys dagbok och bröllopspresent. Jag visste aldrig riktigt vem det var som var "boven" i boken, utan i stället läste jag bara på och tog det som det kom.

Boken är spännande, ja, men boken är liiite för lång (och långsam på vissa ställen) för att jag ska kunna hålla läslusten uppe genom hela boken. Den hade kunnat vara några hundra sidor kortare, även om jag förstår att saker avslöjas successivt och att allting byggs upp genom det stora antalet sidor, men jag blev i alla fall ganska så fort trött på boken.

Detta kan ju såklart också bero på att jag inte är så värst förtjust i deckare (förutom när jag var liten och läste barnboks-deckare). Visserligen så förstår jag varför boken har fått så bra kritik, för det är en bra sammanvävd och spännande historia som gör att man gärna vill fortsätta läsa för att få reda på slutet. Men jag klickade helt enkelt inte till fullo med den här boken.

Gone Girl är en bra, spännande deckare/kriminalroman (hehe, vad är den ens?) som för min del var lite för lång och utdragen. Karaktärerna är sådana som man kanske inte älskar men som man gillar att följa genom berättarröster som ger dem liv och fångar läsarens intresse. Jag kan inte förneka att jag var väldigt nyfiken på hur allt skulle sluta och vad det var som hade hänt och vad det var som skulle hända - så jag fortsatte att läsa, trots att läslusten sjönk några gånger under bokens gång. Slutet var väl lite sådär, "jahopp, var den slut nu?" och inte riktigt så som jag hade tänkt mig.
Gillian Flynn har absolut ett briljant sätt att skriva och jag skulle kanske kunna tänka mig att läsa något av henne någon gång igen. Exempelvis Mörka platser (som verkar vara bra). Men det kommer förmodligen inte att hända på ett tag.

Bästa karaktär/er:
Ingen som jag älskade direkt, men jag gillade att följa Nick och Amy genom deras berättarröster.